Jag åkte ut i skogen och satte mig i Birgittas torn. Det var fint väder så ljuset varade längre än kvällen innan då det var mulet och mörknade ungefär en timme tidigare. De första djur jag fick se var en trana och en räv. Tranan trumpetade högljutt och gick undan för räven. Jag funderade på om den försökte locka bort räven från sin unge som har synts till där tidigare i sommar. Men det vet jag inte. Den gick en bra bit och räven följde efter på lite avstånd. Plötsligt var det som att tranan föll framåt, men så fällde den ut vingarna och flög därifrån. Det jag uppfattade som att den föll var alltså bara att den skulle ha kroppen i rätt vinkel för att flyga. Räven följde doftspåren en stund men vände sen och lommade tillbaka.
Bara en liten stund senare uppenbarade sig en råbock en bra bit ifrån mig. Jag kunde inte avgöra om den hade fyra eller sex taggar i hornen, men den var så fin. Så roligt att få se.
Så småningom minskade dagsljuset, men denna natt skulle det nog inte bli mörkt. Framför mig steg fullmånen och skimrade mellan trädtopparna. Jag önskade att jag kunnat dela den upplevelsen med någon. Det var så andlöst vackert. Stjärnorna tändes också en efter en.
När månen väl stigit upp på himlen visade det sig att den bländade mig mer än den gav mig ljus. Så jag plockade ihop termos och annat och klättrade ner ur tornet. När jag gick de få stegen till bilen fick jag syn på en liten lysande prick, likt en stjärna som ramlat ner på marken. En lysmask! Jag tycker de är så häftiga djur. Självlysande på undersidan av bakkroppen.
Väldigt tacksam över allt vackert jag fått se denna kväll körde jag hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar