onsdag 24 augusti 2016

Skyttebana

Häromkvällen åkte nästan hela jaktlaget (en hade förhinder) till skyttebanan i Helgesbo. Där tränade vi skytte på stående och på löpande älg, avstånd 80 meter. Nyttig övning minsann. Vi höll på ett par timmar, tills skymningen började komma smygande.

 I verkligheten skulle jag aldrig skjuta på en älg som kom springande i den farten. Men ändå är det bra att öva. För om det första skottet inte får älgen att falla måste en ju skjuta igen - även om den springer då.

En i jaktlaget utmärkte sig med strålande bra skytte.
Vi andra var ungefär lika bra (eller dåliga).
Jag vet inte exakt hur det gick för någon mer än mig själv för vi höll inte koll på varann. Det var nämligen ingen prestige.
Det var en trevlig kväll med jaktlaget. Med prat om allt möjligt. Med beröm när någon sköt en bra serie. Men inga kommentarer när någon hade anledning att bli missnöjd.

Varje serie är fyra skott. För att bli godkänd (på jägarexamen t.ex.) krävs:
en serie med 4 träffar på stillastående älg
och
två serier med minst 3 träffar på löpande älg.
(Ja, inte var som helst på älgen, så klart, utan inom ett markerat område)

En del av oss klarade det den där kvällen. Vi som inte gjorde det skulle sannolikt göra det om vi höll på en stund till.
Jag klarade den stillastående älgen och det hade jag räknat med. Den löpande är avsevärt svårare. Men sista serien jag sköt hade jag en bra känsla på, och den var också godkänd. Så jag kände mig nöjd med mitt resultat när vi körde hemåt.
Nöjd också med att skjuta 20 skott och axeln var helt ok, och inte ens öm dagen efter.



tisdag 23 augusti 2016

Bättre än befarat

I grannarnas växthus (som jag lånar) hade ett rep brustit idag. Fyra fullvuxna tomatplantor var beroende av det och dråsade i backen huller om buller. Det såg inget vidare ut.



Men"beväpnad" med nya rep, sax, sekatör, lövkorg, tomatfat, vattenkanna och hantlangare gav jag mig i kast med det. Lite gramse på mig själv över att det blivit så här - jag borde faktiskt veta att det där repet inte skulle klara den påfrestningen.




Efter en stunds arbete kunde jag konstatera det jag hoppats. Skadan var inte så stor som man kunnat tro. De flesta stjälkar var böjda och plantorna kunde bindas upp igen. Bara runt tio omogna tomater hade fallit av och får eftermogna i köket.


Men en av plantorna hade i princip gått av ett par decimeter från marken. Jag band ändå upp den som tidigare, men egentligen förväntar jag mig bara att tomaterna på den plantan får eftermogna på sin gren. Ingen mer utveckling är att vänta. Nåja, det får bli bra så.



Resten av kvällen skivade jag äpplen; somliga la jag på tork, några gick åt till små äppeltarteletter och resten gjorde jag experimentmuffins av (de blev inte så snygga men antagligen goda).




Så lätt hänt

Mycket lyckas. Till glädje och stolthet.

Men det är lätt hänt att saker går snett och det blir helt fel. Tre exempel på sistone:

En misstolkning (antagligen under en dålig dag för någon av oss) på facebook fick oanade, tråkiga och långdragna konsekvenser. Först idag - efter två månader - kan vi dra ett streck och gå vidare. Mycket tråkigt.

En helt annan missuppfattning (när någon av oss definitivt hade en dålig dag) mellan mig och Jonas höll på att leda till att vi stannade hemma igårkväll. Vi redde ut det i sista stund som väl är och hann iväg till skytte på älgbanana ihop med jaktlaget. Det blev en väldigt trevlig och nyttig kväll. Men så nära att den gått om intet för oss.

Och så nu. Ett foto från vårt "låneväxthus" där en hel rad med tomatplantor ligger utspridda över golvet. Repet som höll dem uppe har gått av. Häromdagen stod där fem höga, stolta tomatplantor med gott om rejäla klasar. Lärdom att dra av det här! Men oj, vilket jobb jag har framför mig ikväll. Jag som hade tänkt ta hand om äppelskörden...


tisdag 16 augusti 2016

Bockpremiär

Idag är det 16:e augusti och liksom många andra jägare ville jag ut i skogen idag. Jag var ganska taggad och hoppades kunna skjuta. Det känns som att det snart måste vara min tur igen, med tanke på hur många timmar jag suttit på pass och väntat.

Nej jag sköt ingen bock ikväll men jag fick en fantastisk kväll och en underbar naturupplevelse.

Jag packade min ryggsäck med det jag kunde tänkas behöva, stoppade bössan i mitt nya rosa vapenfrodral och körde till våra marker. Jag hade under dagen kollat prognosen för vindriktning och valt torn utifrån det så jag åkte till "Grisapinnen", backade in på skogsvägen och smög iväg. Alldeles nära mig till vänster gick en häst i en hage. Men någonting - snarare en känsla än en rörelse - fick mig att stanna upp och titta åt höger. Och där gick minsann ett rådjur och betade på ett fält. Mellan oss var en sträng av skog, max 50 meter. Trots det korta avståndet och min kikare kunde jag ändå inte avgöra om det var en bock. Bortkanten av skogen var så risig att jag inte kunde se om den hade horn eller inte. Jag har ingen vana på att smyga, men tänkte att jag får väl göra ett försök i alla fall. Men jag hann inte mer än ställa ner ryggsäcken så bestämde den sig för att lämna det öppna fältet och försvinna in i skogen åt andra hållet.

Glad över att kvällen börjat så tassade jag resten av vägen till tornet och kollade mycket noga innan jag klättrade upp. Tornet står inklämt precis där skogssträngen slutar och har skog åt två håll. Däråt vill man ändå inte skjuta för där är bebyggelse och väg. Rakt fram när man kommer upp i tornet är en kraftledning, men den är inte röjd så slyn står hög. Men åt vänster har man en stor äng. Gräset såg så frodigt och fint ut.


Jag hade inte mer än kommit på plats så hörde jag att det knakade i slyn och strax kom en get och ett kid och passerade nästan precis framför mig. Wow vad glad att ja fick se dem! Vi har inte sett några kid alls i år och bekymrat oss en del för återväxten. Så det var dubbelt roligt att få se den. De gick i riktning mot den skogsväg jag gått på, och mycket riktigt - där kände de min lukt, vände och kom tillbaka. De rundade tornet helt nära igen, hoppade upp på stenmuren och rusade sen över fältet. Svårt att få några vettiga kort med mobilkameran, men jag får lagra minnet i hjärnan istället.






Och så knakade det i slyn igen! Jag kunde se hur småbjörkarna gungade, men vem som var där fick jag inte veta. Måste nog be "någon" att röja lite där...

Så småningom fick jag tid att dricka kaffe, njuta av utsikten och bara vila. En ekorre sprang ljudlöst längs stenmuren och sen upp i en gran bakom mig. Där satt den sen och knäppte och knackade ibland. En duva kurrade högljutt och flög flera gånger över kraftledningen under kvällen. Småfåglar höll mig sällskap med lite kvitter och prassel. Det var en jättetrevlig kväll. Och jag hörde ganska många skott på olika avstånd runt omkring.

Men det var inte slut på rådjur minsann! Ett smaldjur kom springande rakt över fältet och in i ett område med buskar. Men kom ut på min sida gjorde den inte. Plötsligt rusade två rådjur iväg långt borta och försvann. Inte en chans att se vad det var för djur men jag tyckte de var lika stora. Paus nån halvtimme. Sen kom ett smaldjur (samma som tidigare?) springande på precis samma ställe som förut. Och innan jag plockade ihop skymtade jag geten och kidet igen i kikaren.

När jag just kommit på plats blåste det en del, ungefär den riktning som prognosen sagt. Men allteftersom tiden gick så stillnade det av och när solen gick ner och himlen färgades röd var det alldeles alldeles stilla.


Jag vet att mörkret kommer fort i skogen och vill inte leta rådjur i mörkret så jag sitter inte så länge som man får göra. Strax efter det att solen gått ner klättrade jag ner ur tornet. Men när jag gick tillbaka längs skogsvägen insåg jag att ikväll skulle det nog vara skjutljust ett tag till - fullmånen rullade upp på himlen som en strålkastare.

Tacksam över en mycket lyckad bockpremiär.

söndag 14 augusti 2016

Tomat på tu man hand

Häromdagen skördade jag årets största och vackraste oxhjärta och ikväll skulle vi äta det.


Vilken festmåltid det blev! Den skulle man gott kunna bjuda kungligheter på.


En skiva rostat bröd.
Fetaostkräm
Tomat
Basilika
Voilá!
Och så ett glas vitt till.

Fetaostkrämen rörde Jonas ihop ungefär så här:
Mosa en fetaost med gaffel.
Blanda med ½ pkt philadelphiaost
Häll i drygt en tesked pressad citron
Tillsätt olivolja till lagom konsistens, nån matsked ungefär.
Den här satsen räcker till kanske 8 bröd, beroende på hur tjockt lager man vill ha.


Inte nog med att vi ofta äter supergod mat. Den här var suveränt vacker också.



Lång lördag

Började dagen med lång sovmorgon. Vi vaknade långsamt, pratade lite, somnade om, vaknade igen och fortsatte prata. 

När vi väl stigit upp och ätit frukost ägnade jag flera timmar åt att vattna, skörda, ansa och pyssla om mina tomater, gurkor och physalis. Det ger mig sån glädje. Nu har det kommit spinn på gurkorna så jag fick ta bort en del blad och duscha med såpvatten. Undrar om det beror på det plötsliga väderomslaget och kylan?

Jonas var borta hela eftermiddagen och kvällen så jag pulade i min ensamhet. Jag kokade tomatpuré och bakade bröd med riven squash  (så här års hamnar det nyskördade grönsaker i all möjlig sorts mat).

Ganska mycket tid var jag i källaren och organiserade i mitt vävrum. När det stora gamla skåpet skulle bäras ner flyttade jag bort saker för att ge plats. Och likadant blev det så klart när vi bytte bordet mot ett annat. Det har stått så mycket grejer på fel ställe att jag nästan bävat för att ta tag i det. Men det gick lättare och snabbare än befarat. Det stora skåpet hade utrymme för mycket så flera flyttkartonger tömdes på sitt innehåll, och genast såg det finare ut i rummet. Nu går det att komma åt sakerna där inne. Nästa steg är att byta alla snören i en av vävstolarna. Och nu är det möjligt att göra efter dagens rensning. 

Tycker att jag fått så väldigt mycket gjort idag. Och ändå har det varit en vilsam dag. Riktigt bra lördag alltså. 

torsdag 11 augusti 2016

Vart tog sommaren vägen?

De senaste dagarna har höststormar plågat den redan uttorkade naturen.
Och nu ikväll är det gnistrande klart och ganska kallt. Väderprognosen säger att det kan bli ner mot fyra grader inatt. Det är varken jag eller växterna i min trädgård beredda på.

Augusti är ju en sommarmånad!
Det kan bli en hemskt lång höst och vinter om den ska börja redan...

Jag längtar varken ut i skogen eller att påta i trädgården när det är så här. Jag tänder en brasa, bakar lite bröd och planerar nästa väv istället. Och så hoppas jag att värmen gör ett omtag, att det blir en ljuvlig indiansommar innan hösten kommer på riktigt.

Sammanställning tomatprovning

Här är den utlovade sammanställningen från tomatprovningen. Så småningom kommer den att kompletteras när jag får kommentarer av grannarna som fick de tomater som blev över när vi provat. Och kanske blir det fler tomatprovningar bara för att det var så kul, vem vet. Och då får jag fylla på listan här.

Ska man utse en "vinnande" tomat så är det utan tvekan Chocolate Cherry, tätt följd av en annan i körsbärsstorlek men som vi tyvärr inte har namn på. Sen kommer Auriga, White Snapper (eller Wipper Snapper) och Limmony på delad tredjeplats.

Det här är högst ovetenskapligt och mest på skoj. Vi åt, pratade och hade trevligt. Att vi kom ihåg att anteckna synpunkter får nästan ses som en bonus. Och man får inte glömma att det här är 24 sorter. I vår trädgård finns 45 i sommar så vi har några kvar att bedöma om vi vill.

p1-p3 är smakomdömen från oss tre personer som var med.


Tjatig

Jag kollade en del gamla blogginlägg och börjar undra om jag är väldigt tjatig i bloggen.

Jag kanske bara skriver om
massor av tomater,
dagar i skogen utan jaktlycka,
diverse vävprojekt.
Möjligen uppblandat med en liten utflykt eller resa då och då.

Blir det tjatigt och trist att läsa? Det vore synd.
Det är ju mitt liv jag skriver om, och vad jag gör och upplever och det är på intet sätt ett tjatigt liv. Tvärtom är det fantastikt och rikt och fyllt med så mycket.

Visserligen skriver jag ju bloggen mest för min egen skull, för att påminna mig om allt gott som finns och alla guldkorn längs vägen. Men det är ju kul när andra läser. Och jag vill självklart att det ska vara läsvärt för er som gör det.

Fast det kanske inte är något problem. Gillar du inte det jag skriver så slutar du säkert läsa. Och det finns ju populära bloggar som bara handlar om en enda sak, och de borde ju vara mer tjatiga än min som ändå rymmer tre stora huvudområden och en del utvikningar.

Jag tror jag fortsätter...

måndag 8 augusti 2016

Inför jakten

Vi firade treårig bröllopsdag häromveckan och jag fick i present löfte om ett nytt sikte till "Pärlan" - min älgstudsare. I fredags skulle inköpet ske och vi plockade med oss tre gevär (Jonas skulle köpa sikte till ett och byta fästen på ett annat) och åkte till Jaktia i Kosta. Efter en del resonerande med vapenteknikern bestämde vi oss för ett sikte till mig, ett belyst Nikon 3,5-10 och fick det monterat på mitt befintliga fäste. Dessutom köpte vi en grön lampa till mig och ett rosa vapenfrodral.

Jonas valde sitt sikte och lämnade sin ena bössa kvar för montering under veckan. Det enda han fick med sig från butiken var en orange slutstyckeknopp. Men han var rätt nöjd ändå.


På lördagen åkte vi ut i skogen för att skjuta in min bössa. Men då visade det sig att slutstycket slog emot det nya siktet. Besvikelse.

Ringde till butiken och fick komma dit. Efter stängningsdags en lördagkväll!! Över en timme höll vapenteknikern (en annan) på och klura på lösningar och alternativ. När jag åkte jag därifrån hade jag ett fungerande sikte på mitt vapen igen. Och jag vet att jag ska återkomma en annan dag för att köpa mig en ny (eller begagnad) bössa.

Vi har fått en del vildgris på våra marker och Jonas har ägnat en del av semestern åt att sätta ut tjärade stolpar, kolla spår, bygga torn, fixa åtel och röja. Det är mycket med jakten som inte är jakt minsann! Somligt är förberedelser och annat är viltvård. Jag varken röjer eller bygger, jag är bollplank och hantlangare. Det behövs det med.

Men nu ser jag fram emot att skjuta in Pärlan igen och kanske passa gris någon kväll. Och om bara en vecka börjar bockjakten. Gutt!

Just nu i trädgården

Det är minsann inte bara jättestora klasar av bifftomater som trädgården visar upp just nu. Här finns både blommor och grönsaker. Det kunde bli ett jättelångt blogginlägg med foton på allt, så här är ett litet urval. Vi är rika. (Även om en av gurkplantorna oförklarligt bara dog igår)

Limmony

Oxhjärta

Persikotomat

Tyvärr utan känt namn

White Snapper (eller Whipper Snapper)

Chilifrukten Little Elf

Vår doftlilja med lökar som tas upp på vintern

En av grannens trädliljor

Brutus - årets gigant!

Jag odlar ju många sorters tomater, från pyttiga i storlek som vinbär till rejäla biffar på flera hundra gram. I år har två av biffplantorna nästan löpt amok. Inte nog med att de producerar stora tomater. De gör det dessutom i stora klasar!

Ett kluster av bifftomater
Den ena sorten går under namnet "Grekisk tomat". Vi har haft den i flera år och tycker om den, den ger stora, flerfärgade frukter med märkliga former. Att den har ganska mycket "grön nacke" förlåter vi den.
Grekisk. Jämför storlek med smultronblomman (ett par Chocolate cherry finns med längst ner till vänster)

Brutus heter den sorten som vi mest förundrats över. Det är en ny sort för oss så vi vet inte vad vi kan förvänta oss när det gäller smak, men snart får vi prova. Den har en klase där tomaterna sitter så tätt att de inte riktigt får plats att växa och vi inte ens kunnat se hur många tomater det är. Eftersom de växt så tätt vågade vi inte plocka en tomat i taget av rädsla att skada någon annan i samma veva. Så idag hjälptes vi åt att skörda hela klasen. Jonas höll den i sina stora händer och jag klippte av stödsnören och (med sekatör) skaftet. Jag band på ett tidigt stadium upp den klasen och det var nog tur för den vägde 3.300g!! Nio bifftomater i en och samma klase! Det är ju så man börjar undra om man skulle ha gallrat bland tomatkarten, men det är ju något man aldrig hört talas om.

Jonas har STORA händer

Skördeglädje

3.298g!! Nollställde vågen med fatet så klart.

Jag behöver ett fat för att kunna hålla hela klasen

Kommer

Sista veckan på semestern har just passerat. Det hände massor. En hel del som jag skulle vilja blogga om men det fanns det inte tid för. Men håll ut. Blogginlägg kommer. Om jakt, tomater, vänliga människor och kanske lite till

onsdag 3 augusti 2016

Att skiljas är adjö en smula

Den där känslan. När en tagit ett beslut och vet att det är rätt beslut. Men det ändå får en att gråta lite. Åtminstone på insidan.

Jag har bestämt mig för att skiljas från Veronica. Hon har varit min vän i över tio är. Pålitlig, stabil, tålmodig men också redo för äventyr närhelst jag velat. Vi har upplevt många ljuvliga solskensdagar tillsammans, men också en och annan störtskur. Vi har forsat fram i högt tempo eller tuffat på lite långsamt och njutit av omgivningarna. Ett par gånger har vi råkat lite illa ut, nästan alltid beroende på mig, men efter lite hjälp och service har vi gett oss iväg igen. Åh så mycket underbart jag upplevt tillsammans med henne!! Fatta att det är sorg att ta farväl!

Men allting har sin tid. Vi har inte längre tillgång till skärgården på samma sätt som förut, när stugan i Koviksnäs var utgångspunkten för våra utflykter. Nu är vi hänvisade till stugan i Sallanders hage. Det är inga fel på den stugan. Men det finns ingen skärgård. Och i och med det har jag tappat lusten att utforska nya vikar, öar, sund och hobbar. Så hon har legat på land både förra sommaren och den här.

Bättre att jag säljer henne till någon som kan fortsätta ha glädje av henne, så att hon åter får känna vatten under kölen, fartvinden längs relingen och vattenstänket i fören.

Veronica - en Askeladden 460 med 40hk Evinrudemotor - den bästa båten man kan ha!






fredag 29 juli 2016

Min gurkdjungel

Efter fem lata sköna dagar i stugan kom vi hem till en djungel. Grannen som vattnat åt oss har skött sig till belåtenhet. Men nu var det hög tid att skörda och att "avverka".

En spagettipumpa som såg färdig ut (hur vet man det?) och två stora vita squash, och en grön, plockade jag igår. Men så mycket mer hanns inte med igår eftersom vi var bortbjudna på kvällen.
Idag har jag skördat sju gurkor av tre sorter. En av dem hade gömt sig i flera dagar och hunnit växa sig alldeles för stor, jag är inte säker på att den är så god längre, men det visar sig.
De första bifftomaterna är färdiga, tre-fyra frukter av favoriterna Oxhjärta och Silvery Fir Tree. Några normalstora tomater, bl.a. en ny sort som var vackert orange. Körsbärs- och vinbärstomater i massor, säkert hundra idag. De är röda, rosa, gula, orange, brunröda och finns i olika former: runda, avlånga, päronformade mm. Det är som en hel påse smågodis. Och lika gott dessutom.
Vi fick en stor näve smultron var och imorse förgyllde vi vår youghurt med hemodlade blåbär och gyllenbär (de är som små physalis, men godare).
Och sockerärterna har jag glömt. De måste plockas imorn.




Och så har jag rensat. Jag har tjuvat och avbladat tomaterna. Jag tog bort blasten på en del av potatisen, kanske har den fått bladmögel och det är dumt att chansa. Men mest har jag beskurit gurkorna. De växer som om de hade betalt för det! Massor av sidoskott! Jag har klippt och klippt. Men fast jag bar bort en stor hög med löv syntes det nästan ingen skillnad i växthuset, så de har nog inte tagit skada av behandlingen.


Lunchen blev en gratäng med squash, tomat, lite lök och fetaost kryddad med olivolja, citron, basilika, vitlök och chiliflakes. Det blev nästan FÖR bra drag i den så vi serverade med en klick matlagningsyoughurt och avrundade med glass till kaffet.
Dagen efter mixade jag resterna och blandade med köttfärs och ägg. Ingen ytterligare kryddning behövdes för de biffarna. Kanongoda.

Delar ut gurkor till grannar och släktingar och undrar hur vi ska hinna äta tillräckligt mycket. Trevliga bekymmer...