Blåregnet blommar egentligen inte ännu. Men en klase som hänger precis mot fönsterrutan var utslagen redan häromdagen. Det är en så härlig blå nyans.
Bästa kollegan hade köpt handdukar på loppis och tog med för att vi skulle prata lite om material och vävteknik. Båda var jättefina. Och blå!
Tänker på ett uttryck som jag hörde (på tyska) för länge sen, när vi diskuterade färger:
Blå är inte bara en färg, det är också ett känslotillstånd, en sinnesstämning.
Köksrenoveringen gjorde att jag inte sådde tomater förrän väldigt sent så plantorna är fortfarande mycket små. Men efter att renoveringen blev klar har jag inte hittat lust och motivation att odla och fixa i trädgården, som jag brukar. Nästan inget har blivit gjort. Men idag tog jag äntligen tag i det. Jag skolade om mina små tomatplantor. Och så planterade jag en del av alla dahliaknölarna. De har legat i lite vatten i skottkärror och byttor ett bra tag nu för att suga åt sig fukt och "vakna till" efter vintervilan.
Det kändes riktigt bra att stoppa fingrarna i jorden, så nu kanske jag kan komma igång. Det vore bra.
Och som bonus hittade jag flera fina mogna smultron i växthuset. Mums!
Vi har tagit fram den lilla söta röda soffa som jag ärvt efter farmor. Men vi behövde ytterligare ett par sittplatser så vi köpte en liten blå soffa. Nu har det blivit riktigt mysigt och fint framför kaminen i vardagsrummet.
Häromdagen fick jag en jättefin dag ihop med mina föräldrar. Vi var visserligen på begravning och det var ju självklart sorgligt. Men det känns viktigt att hedra och ta farväl av den döde och ofta finns det också något fint med begravningar. Så var det även med denna. Han som dött har i praktiken varit en kusin till pappa, även om de inte var kusiner i strikt biologisk mening. Och han har stått pappa nära. Så han har varit en självklar del av min uppväxt och min historia också. Det kändes självklart och viktigt att vara med och dela den här stunden tillsammans med många andra.
Det som gjorde dagen extra bra för mig var dels att mamma och pappa var så pigga. De var glada och mådde bra, språkade med många av de andra på begravningen. Och kolla så fina de var!
Efter ett par månader av uppehåll kom regnet som en befrielse. Det föll sakta och fint hela dagen. Hela naturen bara sörplade åt sig och jublade. Och vi också.
Mot kvällen upphörde regnet och vinden avtog. Det borde vara en kväll då många rådjur kom ut på vallarna, så jag åkte ut. Trots att jag egentligen inte tänkt jaga.
Jag hade fel. Inte ett enda rådjur syntes till. Men när mörkret föll kom två vildsvin ut allra längst bort. Det var för stort avstånd för att skjuta så jag väntade. Den ena verkade vara stor och svart som en björn. Den andra var mindre och ljusare. De gruffade med varann ibland. I en timme gick de där långt borta. Men sen närmade de sig äntligen. Jag fick vänta en stund till innan jag fick läge på den mindre. De båda grisarna försvann åt varsitt håll.
När jag kom fram till skottplatsen hörde jag min gris ligga en bit in i skogen. Jag kunde inte bara vänta på att den skulle dö för då skulle den ju plågas längre än nödvändigt. Långsamt närmade jag mig och fick syn på den. Den låg vänd mot mig, tittade på mig och "morrade". Nu kändes det lite läskigt och många frågor gick genom mitt huvud. Hur dålig var den? Skulle den resa sig och springa undan? Eller resa sig och gå till attack? Jag avlossade ett par skott till innan allt var över.
Tack och lov för värmekikare. Utan den skulle det vara ännu svårare att hitta.
Det finns så mycket i naturen som är så oändligt vackert! Skulle så gärna vilja fånga upplevelsen och dela med mig av den. Men foton blir bara en matt avbildning och förmedlar aldrig hela skönheten. Men varje år försöker jag igen.
Den här gången äppelblom. Massor av äppelblom.
Senast hönsen var utsläppta på grönbete för att sprätta fritt så rev de skyddsnätet till de späda vitlöksplantorna. Sedan dess har de inte fått gå ut utan varit hänvisade till sina hönsgårdar där det inte längre växer något. Idag satte vi upp ett nytt - starkare - skydd runt vitlöken, och även runt annat som börjat gro. Och så släppte vi ut flocken. Vilken glädje! Som de sprätte! Härligt att se dem må så bra.
Valborgsmässoafton. Jonas jobbade kväll och själv var jag så förkyld att jag inte borde träffa folk. Jag kunde lika gärna kolla lite efter gris på våra jaktmarker.
Jag körde långsamt omkring och tittade över flera öppna fält, stannade en halvtimme på ett och annat ställe. Såg rådjur lite överallt och någon hare. Men inga vildsvin.
Bestämde mig för att avsluta kvällen på mossåkern, som ligger nära byn och är rejält uppbökad. Stannade bilen och tassade iväg. Kollade av med värmekikaren allt eftersom jag närmade mig. Det ligger en ensilagebal i början på åkern. Jag bestämde mig för att stanna bakom den. Precis när jag kommer fram till den snörvlar det till och jag anar en gris lämna åkern bara sådär tio meter längre fram. Hoppsan!
Lite förundrad att jag kom så nära innan den märkte mig. Och egentligen skrämde jag den nog inte. Den hade inte bråttom iväg så jag gissar att den bara anade något och valde att lämna fältet. Den kanske kommer tillbaka tänkte jag och stannade kvar. Även om jag egentligen inte trodde den skulle komma tillbaka. Men efter en knapp halvtimme klev den ut igen. Lite längre bort. Lugnt betande av det frodiga gräset. Ett steg till och en tugga till.
Sen inte mer.
I samband med utställningen om Judits vävar finns också flera andra aktiviteter i Oskarshamns konsthall. Det har varit olika workhops och föreläsningar och ett par dagar öppnades en vävkiosk. Det är som en vävstuga i pop-up-format där deltagare med eller utan tidigare erfarenhet kan väva och sy en väska. Det är Rosa Tolnov Clausen som har satt upp ett antal små hopfällbara vävstolar i metall, bullat upp med garner och riggat strykbräda och symaskin. Det är tangentvävstolar med åtta skaft och erbjuder därför väldigt stora valmöjligheter, trots att de är så små. Riktigt kul och häftiga.
För att säkra tillgången på ägg till nästa vinter behöver vi ha unghöns som värper när de gamla ruggar och går in i viloläge. Men ingen av våra hönor har visat tecken på att vilja ruva denna vår. Så vi fick ta saken i egna händer och köpte oss en liten kläckare och la in ägg i den. Nu står den i köket och ska se till att äggen vänds då och då, och att klimatet för dem är varmt och fuktigt.
