C

Idag fyller min syster år. Arbetstider och avståndet mellan var vi bor gör att jag inte kan uppvakta henne på plats idag.

Gratulerar på avstånd med en Cikoria. Valde den blomman dels för att den börjar på C, dels för att jag alltid tyckt om den på ett särskilt sätt, och dels för att den slog ut precis nu i dagarna.

Min syster är en fantastisk person som klarar massor, hon är driftig och kan hålla många bollar i luften samtidigt. Dessutom är hon en underbar mamma för sina ungdomar.

Hon har alltid varit min förebild och den jag sett upp till. Och så är det fortfarande i många avseenden. Och idag tänker jag på henne ännu mer än andra dagar.

Saknar henne och längtar efter när vi träffas igen!

Midsommar

Midsommar bjöd på avsevärt finare väder än vad meteorologerna förutspått. Visserligen kommer den väl i statistiken räknas som både regnig och blåsig. Men det är inte hela sanningen. Att det regnade på natten gjorde inte oss något, för dagarna var övervägande soliga. Vi har kunnat vara ute och njuta det vi har velat.

Vi tillbringade dagarna i stugan i Sallanders hage som vanligt. Det blev bra i år också, även om vi denna gång åkte dit med lite blandade känslor. Vi hade nämligen fått en sen inbjudan att fira midsommaraftonen på annan plats och hade velat tacka ja, men pga att Jonas inte är helt i form och vi haft det ganska slitigt på sistone valde vi att avstå.

Vi körde en runda och hittade småvägar och omgivningar vi inte sett förut; små samhällen och stugområden, vikar av Kalmar sund, slingrande skogsvägar genom både vanlig skog och bokskog, herresäten med parker, stora fält och så en liten rundkyrka. Fint.

Några timmars prat och samvaro med Jonas syskon och delar av deras familjer samt mina föräldrar var det som satte mest guldkant på vår midsommarhelg.

De första två mogna gurkorna för i år

Voxtorps kyrka

Redo för gäster (och regn)

Stjärnorna på slottet

TV-programmet med samma namn som rubriken kommer att spelas in på Teleborgs slott i slutet av sommaren. Men redan nu i veckan var stjärnorna på plats på slottet. Ja, inte de stjärnor som ska vara med i TV utan mina kollegor och jag: alla vi IKT-pedagoger på fakulteten för teknik, tillsammans med vår chef. Vi hade en heldag av inspiration och diskussion i dessa vackra lokaler.

Teleborgs slott ligger på vårt campus i Växjö och är en synnerligen vacker och pampig byggnad.  Att den är så osymmetrisk tycker jag gör den extra häftig. Att någon gång kunna tillbringa en arbetsdag, eller äta en lunch här, hör till fördelarna med att jobba på Linnéuniversitetet.

En vanlig dag. Men underbar.

Idag var det en ljuvlig sommardag: varm, solig och med en svalkande vind. På jobbet var det många som pratade om semester, som berättade om sina semesterplaner, som frågade om jag räknar ner än, som skyllde normal "trögtänkthet" på bristen på semester, som delade tidigare års semesterminnen osv. Jag har tre veckor kvar på jobbet och har inte börjat tänka så mycket på semester än.

Och ärligt talat: jag hade en fantastisk dag idag, "trots" att jag jobbade. Det är gott att ha ett jobb att trivas med och där man kan känna att man gör nytta och samtidigt har kul.

Tåget hem var sent som vanligt, men jag informerade mig om det i förväg så jag kunde använda den tiden dels till att jobba några minuter till, dels att göra ett viktigt ärende på stan. På vägen hem kunde jag inte jobba med det jag planerat för, men växlade över till något annat som bättre gick att sköta från ipaden.

Väl hemma var det fortfarande ljuvligt varmt. Jag bytte om till något svalare (och fulare) än jobbkläder, strosade runt och pratade med mina odlingar, åt en bit mat och satte mig sen med en kopp kaffe och en ny jakttidning i solen.

När kvällningen kom dröjde sig värmen kvar men var inte lika pressande och hunden signalerade att nu kunde det passa med en promenad. Så vi gick det vi kallar "järnvägsrundan". Det är ingen särskilt lång promenad, bara ett par km, men man hinner få en liten glimt både av skog, landsbygd och villakvarter (och industri men där tog jag inga foton idag). Hunden var glad men samarbetsvillig när jag måste stanna och fota gång på gång. Alla bilderna nedan är tagna på hundpromenaden, utom den sista som är en liten del av vår stora kaprifol.

Sen satte jag igång vattenspridaren ute och ägnade mig åt köksaktiviteter som förberedelser för midsommar. Jag kokade vildsvinssteken som vi ska marinera och woka sen. Och jag gjorde en rabarbercurd som jag hoppas ska passa i jordgubbstårtan. Märklig blandning av dofter i köket ;)

När jag gick ut för att stänga av vattnet blev jag insvept i kaprifolens doft. Den står precis utanför vår uteplats och just nu blommar den som om den hade betalt för det - det är nästan mer blommor än blad på den, så gissa hur mycket den doftar?!

Nu kurar jag skymning ute i den lagom svala nattluften och väntar på att Jonas strax ska komma från jobbet.

Sammantaget en alldeles vanlig dag. Men alldeles underbar.

Jakttroféer

Vildsvinet som Jonas sköt för ett par veckor sedan blev till mycket kött som nu finns i vår frys. Vi har ju hört att stora galtar inte alltid smakar bra, men kanske har de oförtjänt dåligt rykte för det här köttet var både väldigt mört och väldigt gott.

När köttet var omhändertaget gav sig Jonas på betarna. Han är väldigt bra på att göra i ordning fina troféer av rådjurens horn. (Vi har en hel vägg med sådana i gillestugan.) Men vildsvinsbetar var något nytt för honom så han kollade runt på nätet, beställde material och satte igång. Sin vana trogen var han noggrann och metodisk och därför är jag inte förvånad över att resultatet blev så bra.

Vi tyckte ju inte att den hade så mycket till betar där den låg i skogen eller på vår släpvagn. Men eftersom betarna till största delen finns inuti käken visade de sig vara mycket större än vi anat - ca 15 cm.

När han ändå var igång med att koka troféer i sin stora gryta tog han upp mitt rådjurshorn från i höstas och gjorde i ordning det också. Jag har någon gång varit med om alla moment, men är inte så angelägen att dela denna del av jakten med honom. Skulle det bero på mig blev det nog inte många troféer. Men jag är glad att han gör det. Och att han gör det så snyggt.

Undrar om den här skarven är lika individuell som våra fingeravtryck?

Och häromkvällen satt vi ute på kanten av ett nyslaget fält och väntade på vildsvin igen. Och minsann kom där en ensam galt strax efter solnedgången. Jag hade skjutläge precis när den kom fram, men höll igen för att kolla att det inte var en sugga med kultingar. Och när jag var säker var ögonblicket förbi. Jag tar honom nästa gång istället...

På konferens i Jönköping

Imorse steg jag upp en timme tidigare än vanliga jobbdagar. Idag skulle jag nämligen ta ett tidigare tåg än vanligt för att åka till Jönköping på konferens. http://www.eden-online.org/2017_jonkoping/

Jag vet inte om det är jag som är ovan och obekväm vid konferenser, eller tveksam till om mina kunskaper i engelska ska räcka för alla facktermer...
Men jag är alltid lite tveksam i början av sådana här tillställningar, undrar om det kommer att vara bra, om det är värt resan, om jag har inspiration och kunskaper med mig hem.
Precis som tidigare gånger kommer alla sådana farhågor på skam. Redan efter en av tre dagar är jag uppfylld av intryck, saker jag vill applicera på jobbet, saker som är intressant, samtal och människor.

Framåt kvällningen letade jag och mina två närmaste kollegor reda på en vackert belägen tapasrestaurang. Vi valde ett bord på uteserveringen och där vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

Strosade sen tillbaka till hotellet via en omväg som tog oss förbi den södra änden av Vättern.

Somliga dagar på jobbet är lite bättre än andra, i många avseenden.

Försommar

"I denna ljuva sommartid, gå ut - min själ - och gläd dig vid den store Gudens gåvor!"

Så här års är naturen full av ljuvlighet. Tur att mobilen har en så pass bra kamera, för den åker fram titt som tätt när jag ser något jag vill spara och njuta av igen. Och det händer ofta just nu. Här en handfull foton från min vardag.

Grattis!

Till alla som i dagarna tagit studenten eller examen. Jag är glad för varje år jag får vara med och fira någon. Det är så högtidligt, så mycket fest och sån framtidstro.

Tre hobbys under samma kväll

Vår rabarber växer så det knakar. Häromkvällen skördade jag för att göra rabarberdricka enligt vännen Cias recept. Hon har en blogg jag kan rekommendera: ciaslyckopiller. Men receptet tar jag mig friheten att återberätta här

Cias rabarberdricka

2 kg rabarber, sköljd ansad och delad i småbitar
2 citroner, sköljda och skurna i skivor
25 g citronsyra

Lägg detta i en hink eller syltgryta. Häll på kallt vatten tills det täcker.
Låt stå ett dygn.
Sila.

Tillsätt ½ kg socker per liter avrunnen saft. Rör tills det löst sig.
Klart!
Superenkelt och jättegott! Det är väl en perfekt kombination!?

När jag ställt undan syltgrytan i vår svala matkällare för att den skulle få dra till nästa kväll satte jag mig i vävstolen en stund.

Jag väver tabletter att ha under tallriken. Tanken är att göra "par" eller "familjer" som har samma grundfärg men olika nyans på randen, så att de hör ihop men ändå är olika. Jag hoppas det ska se enhetligt ut på bordet även om varje familjemedlem har sin egen.

Just nu är det grönt som gäller (men bildernas färgerna stämmer inte helt med verkligheten)

Men plötsligt fick jag avbryta min vävning. Jonas hade skjutit ett vildsvin och behövde hjälp av både mig och sin bror att ta hand om den. Det var en bjässe på nästan en meter i mankhöjd! (vikt kan jag inte ange eftersom vi inte har någon våg för ändamålet).

Allt hade gått bra och den hade inte kommit långt (för den fastnade i och drog med sig foderspridaren). Bara att gratulera till ett bra skott och en lyckad jaktkväll!

Vi drog upp den på släpvagnen, körde hem och hängde den i garaget där vi flådde och tog ur den. Det tog några timmar men nu är allt klart. Bara att invänta trikinsvaren innan vi vet om vi ska ta hand om köttet.