Februarivår

Halvvägs in i februari: vädret bjuder på vårkänslor och lusten att så fröer och odla har vaknat.

Igår sorterade jag tomatfröer och idag har jag sått. 42 sorter. Ja, jag vet att det är (för?) mycket och att jag knappt har plats för det. Men vadå? Varför vara lagom när det går att överdriva?!

Gyllenbärsfröna jag sådde förra helgen har precis börjat gro.

Hunden höll mig sällskap och talgoxarna spelade när jag fikade ute i solskenet. Min nygjorda dyna var skön och varm att sitta på.

"Julafton igen" eller "Äntligen licens"

Medan jag var i Norge på konferens fick jag post från polisen. Äntligen var de klara med licensen till den hagelbössa Jonas köpte åt mig i november och som han gav mig i julklapp. Så nu kunde vi åka till butiken och hämta bössan. På skoj sjöng vi julsånger och han önskade mig "God jul".

Kolla vad fin den är!
Nu hoppas vi bara att jag ska trivas med den och kunna skjuta bra med den.
Men vi väntar med att prova den med lerduveskytte tills det är lite varmare och mer njutbart ute.
Nu står den i vapenskåpet och bekantar sig med de andra bössorna.

Vintersaga

På konferensen åkte vi på kvällsutflykt till Hunderfossen vinterpark och bjöds på upplevelser. Där fanns plats för sagor, troll och prinsessor. Vi fick se en film om Norge och bjöds på både soppa och varm dryck och livemusik. Besöket avslutades med fyrverkerier till musiken av "I bergakungens sal". Snöhotellet var fint men allra mest uppskattade jag och katedralen av is. Det var andlöst vackert och tystnaden i snön och isen omslöt en på ett påtagligt sätt. Tänk att känna sig varmt omsluten i en kyrka byggd av is!

I Lillehammer

Förmiddagspromenad i olympiaparken i Lillehammer.
Helt stilla, solsken, blå himmel, snö, is, vyer, kyligt.

Redo för konferens som snart börjar. Den kommer att handla om livslångt lärande och varar i tre dagar. Hotellet vi är på lär vara Norges största hotell, räknat på arean: stor konferensdel och många hotellrum. Vi gick runt och kollade lite igårkväll när vi kommit och här går det nästan att gå vilse.

Halv åtta klockan sex

Vilket trevligt initiativ! Tio personer äter trerätters, umgås och delar livet med varann. Idén är från tv-programmet "halv åtta hos mig" men upplägget blir vad vi gör det till.

Ikväll var första gången och alla kunde vara med. Potatis- och löksoppa till förrätt, kycklinggryta med ris till huvudrätt och smördegsbakelse med äpple och mandelmassa till efterrätt. Kort med frågor där var och en uppmanades att berätta något om sig själv gjorde det enkelt att prata om lite djupare saker, om drömmar, minnen, tacksamhet och det vackra i livet. Stort tack för ikväll!

Nästa gång hos oss, och vi har redan börjat fundera på menyn.

Äntligen frön

Jag håller inte på med vinterodling även om det är ganska "inne" nu i sociala trädgårdskretsar. För min del känns det bra med några månaders paus från odlandet.

Men somliga frön måste komma i jorden tidigt för att hinna gro och växa till sig tillräckligt för att ge frukt under sommaren. Chili kunde gott sås redan i december, men först idag infann sig lusten lusten att så. Jag tog fram min "godislåda" med fröer och tittade över innehållet. Sannolikt kommer jag att köpa fler frön i vår, men det är egentligen inget jag måste - det mesta jag behöver finns sedan tidigare.

Fyra sorters chili och en lila paprika sådde jag idag. Och de underbara gyllenbären. De sistnämnda är lite kinkiga med att gro när jag sår dem, men självsådda kommer de upp lite varstans i trädgården.

Nu står de ovanpå kaminen för att ha det varmt tills de kommit upp och det är dags att flytta dem så de får ljus.

Snö-slunge-skyffel

När jag berättade att jag köpt en batteridriven snöskyffel var responsen road och/eller frågande.

Alltihopa började i söndags när Jonas skottade tung och blöt snö i en timme. Han och grannen resonerade lite om snöslunga (igen). Sen fick han syn på en reklamfilm som han visade mig. Vi tyckte att den både var rolig och lite knasig.

Och under natten processade min hjärna tydligen detta för när jag vaknade hade jag insett att en sådan skulle jag köpa till mina föräldrar. De är 80+ och jag grunnar på dem varje gång det snöar - jag gillar verkligen inte att de måste skotta. Eller, det är bara mamma som skottar, pappa är lite för dålig i kroppen för att klara det längre.

Den funkar som en snöslunga utan framdrivning och är i storlek som en snöskyffel. Den är ju avsevärt tyngre än en skyffel, men ska ju inte bäras utan fösas fram på marken. Batteriet håller ca en halvtimme på en laddning. Ett enkelt handtag styr åt vilket håll snön ska slungas iväg. 

Mamma och pappa blev glada över att jag kom med den. Pappa gillar verktyg och maskiner och tittade och undersökte på olika håll. Mamma provkörde den på ganska hård och isig snö och den gjorde sitt jobb.

Hoppas nu den är lika bra som det verkar.