Två handskar och en keps

Jonas och jag satt och pratade. På skoj sa jag att jag funderade på att börja väva, för jag hade hört att det var en trevlig hobby. Han hakade genast på och uppmanade mig att skaffa sådär 7 - 8 vävstolar för han trodde vävning skulle passa mig som handen i handsken. Men han varnade mig samtidigt, för att just vävning är nog en handske som man aldrig kan få av sig när den väl kommit på. 

Sen fortsatte han med att rekommendera jakt. Han visste minsann av egen erfarenhet hur bra det var. Och det skulle passa mig perfekt. Som en keps, sa han och höll handen som en skärm över ögonen.

Om jag dessutom började odla också så skulle det passa mig som en handske på den andra handen. Då skulle det bli liksom fullkomnat menade han. "Två handskar och en keps! Wow vilken kvinna! Det är min fru det!"

Han är lite rolig min man. Men jag tyckte det var en trevlig bild som faktiskt säger något om mig, och som pekar på att mina hobbys kanske ändå hör ihop med varann. I alla fall hör de ihop med mig.

Innan gryningen

Ett rejält åskoväder drog fram under senare delen av natten. Mycket blixtar och dunder och en del regn, men tyvärr inte så mycket här hos oss. Innan gryningen körde vi till jaktmarkerna för bockpremiären. På vägen dit var himlen dramatiskt vacker, med mörka moln. Och när vi kom fram hade regnet just upphört och hela naturen dröp av fukt. 

När solen steg vaknade några fåglar och sjöng en morgontrudelutt. En tunn dimma svävade över Markalyckan en stund, och inne i skogen droppade det när vinden drog genom träden. Det borde vara optimala förhållanden för jakt när det var torrare ute på öppen mark, än inne i skogen. Men ingen av oss hade någon jaktlycka denna vackra morgon.

Vävinnor

Veckan började bra: träff med vävnätverket Mönstervävarna. 

Vi planerade kommande möten, vår del i en utställning, deltagande på vävmässan mm. Vi tittade på vävarna i huset, och några som vi hade med oss. Vi berättade om vad vi väver hemma just nu och vi hjälptes åt att analysera ett garn av okänd kvalitét. 

Men vi hann också njuta av den vackra trädgården och det charmiga huset.

 

Sallad

En av de senaste jättevarma dagarna åt vi sallad * 3 till lunch. Det blev precis lagom.

1.
En stor röd polkabeta skar jag i klyftor och kokade i lättsaltat vatten till den var nästan mjuk. Sen spolade jag klyftorna i kallt vatten och drog av skalet. På ett fat la jag upp dem och en fetaost skuren i bitar. Över det ringlade jag en marinad av
En pytteliten purjolök skuren i småbitar
En halv dl matolja
En handfull hasselnötter som jag rostat i torr stekpanna och gnuggat av skalet på, och sen grovhackat
Ett par matskedar honung (jag använde rökt honung)

2.
Ett par tomater skurna i tjocka skivor, med grönsakssalt och finklippt basilika och lite olivolja.

3.
Några äpplen (med skalet kvar) skurna i bitar, generöst med kålblad (denna gången savoy), torr-rostade solroskärnor, russin blandas med olivolja och koncentrerad fläderblomssaft.

Sommarens kycklingar

I sommar har vi haft många kycklingar. Det är oerhört gulligt och charmigt. Men också lite pyssligt. Om vi får välja behöver det inte vara riktigt så många kullar nästa år.

Tidigt på våren köpte jag sju kycklingar av rasen Vorwerk. Jättevackra, nästan orange med svart huvud och rumpa. Det visade sig vara fem tuppar. Just nu finns tre av dem kvar. De håller ihop och vi kallar dem för "Knatte, Fnatte och Tjatte". Vi ska behålla en av dem som "arvtagare" om det händer Bälle något. De två hönorna är avsevärt mindre och de lägger ganska små ägg i en egen nyans av gul-beige.

I den första hemmaruvade kullen kläcktes fem kycklingar och åtminstone fyra visade sig vara hönor. En är vi fortfarande osäkra på. De är blandras förstås och ser lite olika ut. Tyvärr skadade sig Snövit illa i ett ben så jag måste ta bort henne. Alla de kvarvarande är brunsvarta med ljusare hals och huvud. 

För en dryg månad sedan kläcktes sex stycken som vi ännu inte vet kön på. De och deras mamma har nyligen blivit ihopsläppta med resten av flocken. Den här hönsmamman är verkligen beskyddande. Hon kan jaga ut resten av flocken så att hon och ungarna har hönshuset för sig själva. Men småttingarna håller oss sysselsatta. De hittar öppningar i nätet och är ständigt på fel ställe och måste fösas in igen. Fyra ganska mörka, en vit och en brun.

Och så de två sista som kläcktes för ett par dagar sedan. En svart och en vit. De och deras mamma hålls nu i en liten skyddad bur.

Två andra hönor (bland annat hon som ruvade fram gruppen av fem) envisas med att vilja ruva. De ligger ständigt i varsitt rede. Jag lyfter bort dem flera gånger om dagen men de ger sig inte.

Sommarnatt

Ett ensamt rådjur på långt avstånd, en bländande rund måne och ett otal syrsor höll mig sällskap en vindstilla natt i tornet vid vita sten. Bilarna hördes alltmer sällan från vägen bakom mig. Något litet djur prasslade i närheten. Men inga vildsvin syntes till. Och inte en enda mygga störde mig.

Grönsakssalt

Hittills har jag gjort grönsakssalt genom att mixa en massa grönsaker och örter med salt till en slabbig röra som jag hällt ut på en plåt och fått stå i ugnen läääänge med luckan på glänt för att torka. Och sen har jag mixat alltihopa igen till ett pulver.

I år testade jag ett annat sätt. Jag mixade inte utan bara la in alltihop på en plåt. Eftersom det inte var så kompakt torkade det mycket snabbare. Men jag spillde och slösade bort en del när jag bröt sönder de torra grönsakerna för att få ner dem i mixern.

Nästa gång ska jag göra ett mellanting. Torka utan att mixa, men först dela allt i bitar som går ner i mixern. 

Det här saltet består av ett par dl salt, lökblast, dillstjälkar, kålblad, rädisa och kanske en del annat.

Fjärilar

Mina "fiender" kålfjärilarna (se förra blogginlägget) är egentligen vackra. Nästan vita med några prickar och svaga streck.

Dessa små sötingar kan jag inte namnet på. Vackra som nässel- och tistelfjärilar men pyttesmå. Jämför med biet på bild två

Kampen om kålen

När man odlar krävs inte bara vatten och näring för att man ska kunna skörda. Ofta är det en kamp mot allehanda saker - ogräs, sniglar, kaniner och rådjur t.ex. När det gäller kål är den största "fienden" kålfjärilslarver. Fjärilarna är vita och fina och fladdrar till synes oplanerat omkring. Men de lägger en klick gula ägg på en skymd plats bland kålen och när larverna kläcks äter de glupskt. 

Första åren med kål täckte jag plantorna med någon sorts kålnät. Men upptäckte snart att hur noga jag än var så lyckades fjärilarna ändå lägga sina ägg där. Och eftersom nätet dolde kålen doldes också inkräktarna för mig. När jag väl upptäckte dem var det ofta försent och de hade i lugn och ro kalasat i sig det mesta. Så jag använder inte längre de där fula näten.

Istället ägnar jag mig åt mer manuell bekämpning. Jag tittar över plantorna, vänder på bladen och letar efter äggsamlingar och larver i olika storlekar. Och så har jag sönder det jag hittar. Ingen särskilt trevlig aktivitet, men vad gör man?!

Första delen av sommaren var lugn i år. Kålen fick vara i fred.

Men nu äts det desto mer!

Jag skördar för att "rädda undan" en del. Broccoli och blomkål har varit rätt fina (och fantastiskt goda), men de har innehållit många larver som är svåra att rensa bort. Jag lägger ner hela skörden i vattenbad med en skvätt ättika, sen sköljer och letar och rensar jag så noga jag kan. Ändå finns det alltid några kvar när kålen blivit förvälld. Har du ett bättre och mer effektivt sätt så hoppas jag du delar med dig av dina tips genom en kommentar här. 

Visserligen odlar jag så pass mycket kål i år, att det kanske borde räcka till både larverna och oss. Men savoykålen är helt perforerad nu och där är det inte lätt att komma åt skadedjuren. 

Idag blev det äntligen av att jag sprayade med larvskydd - ett biologiskt växtskydd som är godkänt för ekologisk odling. 

Kampen går vidare...

Hej då, semestern

du har varit skön och väldigt somrig. Du har erbjudit mycket tid för vila, fikastunder, korsordslösande och annat trevligt. Men en hel del arbete här hemma på gården har du också gett, åtminstone den veckan då vi målade fasaden. Och så allt det där jag trivs så bra med: odling, skörd och pyssel i trädgården; vävning och textilt hantverk; samt några nätter med vildsvinsjakt. Jag är mer än nöjd över veckorna vi haft tillsammans.

Det känns lite vemodigt att skiljas nu, men jag ska vårda de fina minnena. Och om två månader ses vi igen för älgjakt. Och några strödagar med fokus på vävning är också planerade. 

Och jag har ett jobb att återvända till nu. Det är minsann något att vara tacksam över. Det är dessutom ett jobb jag trivs med, och där jag har kalasbra kollegor.