Rom 8:26-27
"Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill."
Det gör inget att vi inte vet hur vår bön bör vara, för Anden är redan där och ber för oss. Och det gör inget att vi ber om fel saker, för vår Fader vet vad vi behöver. Vår bön ska vara på riktigt.
Det betyder att vi inte behöver bekymra oss så mycket om hur vi ber utan till vem vi ber.
Vilka ord vi använder är inte så viktigt utan var orden landar.
Vi kan egentligen inte berätta något för Gud som han inte redan vet, och vi vet inte ens hur vi ska be egentligen för att det ska bli ”rätt”.
Det kan man tycka låter lite frustrerande.
Eller rätt befriande.
Vi behöver inte oroa oss för att göra fel.
Bönen är umgänge. Gemenskap med Gud.
___________
Matt 6:6
"Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda."
Kammaren är stillheten i mitt eget hjärta. I många sammanhang känner jag krav från andra människor (och inte minst från mig själv), på att lyckas i livet, sociala konventioner, osv. I min kammare kan jag släppa det, ingen ser mig, det är bara jag och Gud.
Jag behöver inte försöka upprätthålla fasaden.
När vi går in i kammaren går vi in i det osynligas värld där vi möter Gud själv. Den inre kammaren skydda samtalet och relationen med Gud.
Detta att gå in i sin kammare handlar också om att ta sig tid. Att avgränsa en liten stund för egen bön. Bönen är näring för tron och lika väl som regelbundna måltider är bra för kroppen så är regelbundet återkommande bönestunder bra för min tro.
Det grekiska ordet för kammare är ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades. Låt bönen få plats i ditt hjärta där det käraste du har, finns
Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren!
_______________
Jag kan inte låta bli att koppla ihop tanken på böner med blomsterbönor. Blomsterbönor är både starkt rosa och svarta vilket påminner mig om att våra böner kan innehålla både det glada, ljusa, färgstarka och det svarta, tunga och svåra. Det är en liten böna som, om den planteras växer upp till en stor slingrande planta med röda blommor på. För mig symboliserar det både att vår bön är en vällukt inför Herren, och att våra små och oansenliga böner kan leda till något stort, livskraftigt och glädjande.
Musikern och artisten Leonard Cohen har skrivit en textrad som lyder: ”There is a crack in everything. That’s how the light shines in.” På svenska: ”Det finns en spricka i allting. Det är där ljuset kan sippra in.” Kanske säger den här textraden något om förutsättningen för bön. För om vi inte vågar eller vill visa att vi är sårbara, att vi har sprickor så har inte Guds ljus någon möjlighet att lysa in i oss.
Bön är samtal med Gud!
Och precis som vi kan prata med varandra på många olika sätt – olika språk, viska tyst, ropa, sjunga, använda ord eller tecken eller kroppsspråk – kan vi också prata med Gud, på många olika sätt.
Gud räknar inte ord. Han hör även hjärtats tysta bön.
Ibland kan en blick mellan två människor, rymma en hel berättelse. Ibland kan en suck till Gud, rymma ett helt liv.
Att prata med varandra och lyssna på varandra är en förutsättning för en fungerande relation.
Bön kan vara
- dans till Herrens ära, för att hela kroppen ska få vara med i bönen
- lovsång
- att tända ett ljus.
- att ta emot nattvarden
- det gör inget om jag inte hittar orden – längtan är också en bön
- att bara vara inför Gud.
- om vi inte finner egna ord kan vi använda böner som någon annan formulerat
Den är inte till för att Gud ska bli nöjd. Bönen är till för vår skull. För att vi ska få styrka, insikt och ibland även hjälp. Bön förändrar den som ber
När vi ber öppnar vi ju upp för att släppa in Gud i våra liv. Precis som vi människor: Vi kan ju umgås ganska ytligt, men det är först när vi öppnar oss för varann som vi delar livet med varann.
Gud tvingar oss aldrig till något utan respekterar vår frihet.
För ett par år sedan stod jag inför ett viktigt val i mitt liv. Jag funderade på om jag skulle bli pastor eller inte. Jag bad enträget till Gud om ett tecken på vad han ville så jag kunde välja ”rätt”.
Men svaret jag fick var inte det jag väntade mig.
Det var en kärleksfullt leende Gud som sa ”Birgitta, jag har gett dig en fri vilja – använd den, så vill jag välsigna vilken väg du än väljer. Självklart skulle jag ha användning för dig om du blev pastor. Men blir du inte det så kan jag ändå använda dig, precis som jag gjort hittills. Du väljer. Jag välsignar.”
Jag blev mycket frustrerad. Jag ville ju ha en brinnande buske! Eller åtminstone en lykta som visade min väg.
Men efteråt såg jag det i ett annat ljus. Att Gud verkligen är en kärleksfull förälder till oss och bemöter oss så.
När mina ungdomar kommer till mig och undrar hur de ska göra med något stort dilemma (det händer inte så ofta numera) så blir jag glad att de vill ha mina synpunkter. Så vi resonerar om det en stund, lyfter för- och nackdelar med olika alternativ och funderar tillsammans. Men beslutet är deras. Inte vill jag bestämma över dem! Det är ju deras liv, de måste välja hur det ska formas. Och hur de än väljer stöttar jag dem, kommer med muntra tillrop, tröstar och vad som nu behövs längs vägen.
Det var ju så Gud gjorde med mig.
Så gör Gud med dig. Och med vår församling.
Han har aldrig lovat några brinnande buskar längs vägen. Men han har lovat vara med oss. Vi (både enskilda och som församling) har en uppgift att fylla här i Nybro. Och vi har gåvor att använda. Och vi har löfte om att Guds välsignelse ska följa oss.
____________________
Tankar och idéer har jag fått på dessa sidor:
https://magnusehntorp.wordpress.com/predikningar/2012-2/135-bonsondagen/
http://martaspredikningar.blogspot.se/2014/05/bon-forandrar-framfor-allt-mig-sjalv.html
