Fullt

Huvudet är fullt av dagens alla samtal på engelska.
Magen är full efter alla läckerheter på kvällens julbord.

Resten av gänget spelar musikquiz.
Jag njuter av tystnad och ensamhet på mitt hotellrum.

Första advent

Naturen var julkorts-vacker vart en än tittade. Solsken som glittrade och gnistrade i ett litet lager snö med tjock rimfrost på toppen.

Vi var på gudstjänst i Oskar kyrka som ligger i Alsjöholm och därmed är vår närmaste kyrka. Jag har aldrig varit där förut och förundrades över hur fin den var. Fönstren var hade spröjs på diagonalen (!), kyrksalen gick varma färgtoner och hade ett vackert träd längst fram. Gudstjänsten var fin och bra och vid kyrkkaffet efteråt kände vi oss överväldigande varmt mottagna.

När det var som ljusast tog vi en promenad tillsammans. Vi njöt av naturen, vädret och snön och på Bällsjösjön låg isen. Sen åt vi god middag.

Vilken underbar dag!

Adventsljus

Lördagen före första advent bjöd på ljus både i form av solsken hela dagen och ett tunt snötäcke. Dessutom kompletterade vi det med adventsgranar ute samt stjärnor och ljus inne.

Nyligen fanns i mitt sociala flöde en hel lång bildkavalkad över en massa saker som en person gjort den dagen och som avslutade med: "det blir nog advent och jul hos oss". Jag tänker att helgerna kommer oavsett hur mycket som är gjort och fixat och donat. Var och en får lägga ribban för vad hen vill och kan åstadkomma. Somliga vill uppenbarligen ha tusen saker fixade till advent. Jag är nöjd med några ljus. Det är bra att "vi alla är lika olika" och att "var och en blir salig på sin fason".

Julmarknad

I gnistrande vackert vinterväder bjöd Desemåla gårdsbutik in till sin årliga julmarknad. Många passade på att komma och få lite julkänsla. Bland annat kom hela brandkåren för att äta lammburgare, shoppa och prata med sin kollega som driver gården ihop med sin fru. Precis som vanligt var jag där och sålde hantverk. Lite av allt möjligt gick åt, men roligast var att fem av mammas vackra mattor fick nya ägare.

Som genom ett trollslag...

I princip hela november har varit mulen, regnig, dimmig och extremt mörk. Inte många soltimmar har vi fått och tröttheten har varit påtaglig för både mig och många andra.

I morse regnade det som vanligt men under förmiddagen övergick nederbörden mer och mer i snö. En stund innan jag skulle åka från jobbet tvärstannade jag och bara tittade. Genom fönstret kom det ljus! Solen hade redan gått ner, men molnen drog sig undan och gav plats för en lysande kvällshimmel. Så vackert.

Allt eftersom det klarnade upp sjönk temperaturen och när jag körde hem fick det gå sakta och försiktigt. Men jag njöt ändå av färden. För världen var inte längre becksvart. Snön hade klibbat fast överallt och träd, buskar, gräs - ja allt - var vitt och glittrande i bilens strålkastarljus. Och en tunn nymåne skymtade över horisonten.

Godis - blä

Nej, jag har inte ledsnat på godis eller påbörjat någon ny hälsomeny. Jag är fortsatt väldigt svag för choklad, ostbågar och en del annat.

Men varför då "blä" i rubriken?
Jo kvällens godiskokande gav inte nåt frestande resultat.

Jag är bjuden på Glöggmys då alla tar med något som passar till glögg. Så jag ville göra något julgodis och hittade ett recept på passionstryfflar. Det var svårt att få ihop smeten, speciellt som jag försökte följa receptet, men så småningom var den klar och provsmakades. Vilken besvikelse: det smakade nästan bara vit choklad. Vit choklad kan visst vara gott, men om en håller på en lång stund och kokar ihop flera ingredienser är ju förhoppningen en intressant blandning eller brytning av smaker. Nåja, efter en stund i kyl gjorde jag klart dem och rullade dem i kokos. Smakade igen och nu var det bättre. Kan kanske bli helt ok när de blivit helt kalla. Men långt ifrån en ny favorit.

Under tiden funderade jag på brända mandlar. Det är ju gott och går relativt snabbt. Men eftersom jag nu är inne i en salt period ville jag blanda salt i socker-vattnet. Jag gissar att det finns en kemisk förklaring och att det är saltets fel att sockret aldrig kristalliserade sig. Jag sjöd dem länge, och till slut hade jag mandlar i en sörja av bränt socker och det osade rejält i hela köket. Bara att slänga alltihop.

Inte helt nöjd med kvällens insats alltså. Jag får väl ta med de där tryfflarna och hoppas att nån annan tycker de är godare än jag gör. Jag borde kanske hålla mig till gamla beprövade favoriter när det gäller julgodis.

Glitter i det grå

November har varit hopplöst grått och dystert med mulet, regn och dimma. Men tack och lov bjöd helgen på en del ljuspunkter.

Lördagsförmiddagen ägnade vi åt jakt och då blev det gråa ändå fint - med naturen, tid att stanna upp, en jakthund som jobbade bra, rådjur som for förbi (för snabbt och för långt borta för skott) och gemenskap.

På eftermiddagen var vi med och firade en god vän som fyller 50 år. Varmt och gemytligt, god mat och goda kakor, sång och vackra tal - fest helt enkelt!

På söndagen följde katten Jamma med Jonas och mig på promenad på vår mark, hon jamade högljutt som vanligt och höll oss sällskap hela vägen. Vi sågade ner en liten gran och advents-pyntade den på mjölkpallen nere vid vägen. Hoppas den ska sprida lite ljus och ge upphov till ett och annat leende.

Och sen goda vänner här för att fika, prata, spela spel och bara vara. Vänskap är det bästa som finns.