söndag 25 september 2016

...och några färger till

Den blåa dagen (i förra inlägget) innehöll lite av några fler färger:

Grönt

Gult

Ljusgrått och gult

Kärlekens alla färger

Blåaste blått!


Vi åkte till stugan för att klippa gräset och kanske beskära björkhäcken. Trots att vi kom iväg senare än vi tänkt hann vi både det och mycket mer, så nu är stugan höstfixad och redo för viloperiod.

Men vi hann dessutom njuta. Det var ytterligare en av de här ljuvliga dagarna som september bjudit så generöst på. Varmt och gott i solen mot stugväggen att dricka kaffe och lapa solsken. Och promenaden ner till sundet fyllde oss med förundran. Det var blått, blått, blått. Inte en vindpust, inte en krusning på vattenytan. Sommarvarmt och samtidigt hög, klar höstluft.

Foton kan aldrig rättvist beskriva hur det var, men de kan påminna oss lite om känslan. Vila, värme, njutning, stillhet, solsken, hav, himmel, en liten rad med moln mot horisonten över Öland. Men mest av allt blått, blått, blått.









fredag 23 september 2016

Ost och julklappar

När jag mådde som sämst och ingen läkare kunde lista ut vad som var fel med mig, fick jag tipset att gå till Elin Rosén på osteopatkliniken i Kalmar. http://osteopatklinik.se/
Jag kan inte helt förklara vad en osteopat är, men några glimtar:
Det är en behandling som ser till helheten, som är medveten om att allt i oss hör ihop på olika sätt.
Det är en mjuk behandling, oftast sitter hon med sina händer mot någon speciell punkt under min kropp och låter min egen tyngd göra jobbet.
Ibland masserar hon, ibland är hon hårdhänt när det behövs.
Jag är helt övertygad om att det är tack vare hennes behandling och de kosttillskott hon rekommenderar som jag nu mår nästan som jag ska. Hon har satt igång flödet i min kropp, hon har ökat min rörlighet, hon har rätat upp mig (efter att ha blivit krokig i sidled vid en kollision för många år sedan).
Och när hon ordinerade binjureextrakt förändrade hon min livskvalitét för nu behöver jag inte frysa på samma förlamande, förödande sätt som förut. Nu fryser jag som en vanlig människa, utan att det får konsekvenser för mitt mentala mående resten av dagen.
Häromdagen var jag på behandling igen. Och blev helt "överkörd". När jag kom hem var det bara sova som gällde. Ja, och dricka vatten.
Så jag rekommenderar alla att gå till en osteopat. Eller en ost, som Jonas säger. En mjukost när det är vänlig, mjuk behandling. Hårdost när hon tar i med hårdhandskarna. Bra i båda lägena.

Jag har beställt julklappar!
I mitten av september!
Det har aldrig hänt förut.
Och ingick inte i någon plan nu heller. Men häromdagen snubblade jag över ett tips på nätet. En grej som skulle passa perfekt till ALLA TRE MINA UNGDOMAR.
Det händer inte ofta. Så det var ju bara att slå till direkt.
Inte för att erbjudandet skulle ta slut, men eftersom det finns (stor) risk att jag skulle glömma det om jag väntade.
Så jag beställde i förrgår. Och leveransen kom idag. Grymt snabbt jobbat.
Nu ska jag bara gömma julklapparna någonstans. Och helst komma ihåg dem om tre månader.

Men innan det blir jul hoppas jag på en lång och vacker höst.


tisdag 20 september 2016

På köksbordet


En ros och en solros tillsammans står på vårt köksbord.

Rosen klippte grannen av och gav mig när jag kommenterade och beundrade den. Jag har aldrig sett en så stor ros. Den har en diameter på drygt 15 cm. Min tumme är med på bilden för att ha något att jämföra med.

Solrosen kommer från vår trädgård. Vi sådde en påse blandade solrosor som sen planterades ut på en rad. De utmärker sig inte genom sin storlek. Men kolla färgen! Jag som trodde att solrosor alltid var gula. Kul att jag hade fel

måndag 19 september 2016

Salt

Idag hade grönsakssaltet torkat klart. Äntligen!
Jag skrev recepten den dag jag gjorde dem. Här

Försiktigt lossade jag kakorna av salt och torkade grönsaker från papperet på ollorna, stoppade ner dem i matberedaren och mixade noga innan jag hällde upp det i glasburkar.

Det vita saltet hade blivit lite bränt i kanterna och även om jag inte tog med allt det brända blev resultatet inte så vitt som jag trott.
Det röda saltet blev ganska rosa till slut.
Tillsammans med förra årets gröna salt står de nu på rad i kryddskåpet och väntar på att förgylla smaken på vår mat.



torsdag 15 september 2016

Sommarens sista(?) dag

Mitten av september. Högsommarvarmt.
På ett sätt kan jag tycka att det är lite "fel", att naturen och temperaturen inte är i takt med almanackan.
Men till största delen tycker jag att det är rätt. Jätterätt. Jag stormtrivs och bara illnjuter. Tänk att få en så lång och ljuvlig sommar. Då kan jag kanske genomleva en höst och vinter!

Den stora oxeln har röda bär, som den ska så här års

Prassliga höstlöv på marken

Även vårt lilla äppelträd bär frukt detta äppelår

Jag har varit ute i princip varje minut sen jag kom från jobbet:

Först bara satt jag i solen och njöt. Drack en kopp kaffe och åt en skål nyskördade bär från trädgården; ett par smultron, en näve gyllenbär och en hel del jordgubbar. Jag vet inte vad som hänt med våra jordgubbsplantor - på försommaren gav de ingen frukt, men den sista månaden har vi kunnat plocka en del.

Jordgubbe. Liten men god, och det fanns en hel del
Jag tog en fotorunda i trädgården. Det är så osannolikt mycket som blommar just nu, fast det är helt fel tid för det. Så jag ville spara på mig bilder av dessa guldkorn, att ta fram och glädjas över en dag när sommaren känns avlägsen.

Höstanemonen ger sig inte

Pelargonen Denise i närbild

Remonterande rosor


Lejongap får mig att tänka på min farmor <3

Kolla vilken solros!

En till av våra solrosor

Syrenhortensian fortsätter envist att blomma

Ytterligare en av våra rosor som blommar om nu

Rosenflockel (?)

En liten dahlia som ser ut att vara gjord av porslin

En av de sista doftliljorna under en blå himmel

En liten pensé som just slagit ut

Sen bytte jag om och jobbade en stund i växthusen och köksträdgården. Skördade tre gurkor, ett par stora squash, en handfull störbönor, några tomatillo och många tomater. Inte så många som tidigare, det märks att vi passerat kulmen, men fortfarande så många att vi inte kan äta motsvarande mängd. (Häromkvällen minskade jag lite på överflödet genom att ta med alla småtomater vi hade, till samlingen i kyrkan. De många sorterna och de oväntade utseendena gav upphov till samtal och förundran. Det var roligt.)


När jag ändå höll på i växthusen klippte jag bort en hel del bladmassa och tog bort några plantor som gjort sitt för i år.

Sen började skymningen komma krypande och jag tog en promenad med hunden. Förundrades över månen som hängde stor och gul-orange mellan träden. Jättefin.

Under promenaden planerade jag vilka ingredienser jag skulle ha i grönsakssaltet jag tänkte göra. Men när vi kom hem ville jag inte stanna inne i köket. Så jag höll till i uteköket. Vilken välsignelse att ha ett sådant! Jag gjorde två sorters salt, ett vitt och ett rött var min tanke. Det vita blev svagt ljusgrönt och det röda blev illande rött. Ska bli intressant att se vilka färger som är kvar när det torkat.

Vitt salt:
1 liten vit squash
2 tomatillo
det vita på en liten purjolök
7-8 gula störbönor
gissningsvis 20 basilikablad
1½ dl salt

Rött salt:
1 röd spetspaprika
3 små bifftomater (det är ju mer kött och mindre kärnor i dem än i vanliga)
1 pytteliten rödlök
2 ganska små mörkröda morötter
1 dl salt

Mixade alla ingredienser, hällde ut på ollorna i torken. Jag har klippt till bakplåtspapper (inte papper utan sånt som man kan använda oändligt många gånger) i lagom storlek för ollorna. Satte torken på ca 40 grader. Tycker rent allmänt att det är bättre med låg temperatur än att nästan bränna det man torkar. Nu kommer det att ta ett par dagar innan det har torkat till hårda "kakor" som jag får bryta sönder och mixa igen. Sen blir det förhoppningsvis gott och vackert grönsakssalt att använda till frukostäggen, grönsaksröror och allt annat vi vill salta.

Nu sitter jag kvar på uteplatsen. Klockan har passerat tio och jag har många ljus tända. Det är vindstilla, inga myggor finns och med en sjal lite lätt över axlarna klarar jag mig länge än. Så jag går inte in förrän jag måste sova. Väderprognosen säger att det ska bli lite svalare från och med imorgon. Så det är lika bra att passa på att njuta och suga ut det sista som går av den här dagen, som kanske är den sista sommardagen för i år.
Kurar skymning på uteplatsen

söndag 11 september 2016

Grillad fetaost

Den här sommarens godaste tillbehör till grillat (oavsett om vi grillat fisk eller kött) har varit fetaost.

Så här:
Lägg en fetaost på folie
Strö på en hackad chili och rikligt med hackade örter, färska eller motsvarande mängd torkade
Ringla över olivolja
Vik ihop folien och lägg osten på grillen

Här funkar alla variationer:
Grillar man länge blir osten krämig, grillar man kort tid får man varm "vanlig" fetaost
Tycker man om hettan äter man alltihopa, tycker man att det är för starkt skrapar man bort det översta lagret (för osten och chilin/örterna smälter inte ihop) och får smaksatt ost.

Den här gången var det citronmeliss, oregano och lite dragon

Dags att njuta

Högsommar

Mitten av september och det är ljuvlig högsommar:
Blå himmel, strålande sol, värme,
linne och shorts redan på morgonen,
massor av dagg i gräset, och i alla vackra spindelnät,
grill på kvällen, värmen som dröjer sig kvar i stillheten så man inte vill gå in ens när mörkret faller,
och så fönstret öppet hela natten till den svala luften.
Det är svårt att ta in och njuta allt som går, och helt omöjligt att beskriva känslan.

Dessutom bär jag in stora brickor fulla med nyskördade tomater, och en hel del gurka, squash, bönor, svamp, äpplen.
Delar ut till grannarna och får ljuvliga viktoriaplommon i utbyte.
Styckade mitt rådjur häromkvällen och fyllde på frysen.

Och runt omkring finns människor att älska.

Jag är så fantastiskt rik i så många avseenden. Tack gode Gud!

tisdag 6 september 2016

Sextaggare

Ibland åker Jonas ut på vaktjakt utan att jag är med. Igårkväll var det ombytta roller. Jag hade verkligen lust att åka och sätta mig i ett torn, men han hade inte tid eftersom han lovat hjälpa en granne. Så jag lämnade man och hund hemma och körde till skogs.

Satte mig i Mellantornet som står vid en tämligen ny fälla - det har inte kommit upp så mycket ätbart där än, men lite. Det blev ytterligare en sån ljuvlig kväll som september redan har bjudit på gång efter gång. Den lilla vind som varit stillnade ut, himlen var alldeles blå och luften hög och klar samtidigt som dagens sensommarvärme dröjde sig kvar. Och inte en mygga. Så jag satt där och formligen njöt. Att småfåglarna pep och kvittrade och tjattrade runt omkring gjorde ju inte upplevelsen sämre. Dessutom funderade jag på Döden och livet. Det är nämligen söndagens tema i kyrkoåret och jag ska hålla i en gudstjänst (och predikan) på söndag. Jag hann tänka och anteckna en hel del.




Jag hade nästan suttit ett par timmar utan att se till något djur och började så smått kolla på klockan och fundera på hur länge jag skulle vara kvar. Då kom det ett rådjur utspringande precis där vägen viker av och försvinner ur synfältet. På med hörselkåpor och upp med kikare. Men ett kalhygge är inte enfärgad platt mark och rådjuret hade lite bråttom så innan jag fick syn på den i kikaren hade den kommit en bit bort. Konstaterade både att det var FÖR långt bort och att det faktiskt var en bock, även om hornen var små.

Den höll sig där borta, ibland synlig och ibland dold. Men den var kvar, så jag tittade på den i kikarsiktet ibland och tänkte att den kunde ju komma närmare.


Och det gjorde den! Den gick och kollade bort mot skogsbrynet och plötsligt (tyckte jag i alla fall) dök det upp en bock till. Med större horn. Och båda strosade allt närmare mig. Så trevligt!

Jag är rätt oerfaren som skytt så jag chansar inte; kollar mycket, överväger avstånd och förutsättningar, är noga med skjutstöd och kramar så långsamt att bocken flera gånger hann vrida undan eller flytta sig. Men de kom hela tiden närmare.

Och så var det detta med tiden.
En FÅR skjuta rådjur till en timme efter solens nergång. Men det gör inte jag för då är det alldeles för mörkt. Förra gången jag sköt en bock hoppade den iväg 20-30 meter och jag fick leta efter den en god stund, med stigande ångest, trots att skottet satt perfekt. I beräkningen måste det finnas tid för sånt också innan natten tar över helt.
Och redan nu var det något senare än jag egentligen tänkt. Men de var så nära nu. Och jag visste ju att Jonas var hemma och kunde komma och hjälpa mig om det behövdes.

Så jag sköt. Och han föll ihop och blev liggande på platsen. Åh så skönt!

Lite darrig ändå klättrade jag ner ur tornet, traskade fram över fällan och konstaterade att allt var klart. Tog ett kort, strök honom över pälsen, beundrade hornen. Sen var det dags att börja jobba. När jag öppnat upp och fått ur maginnehållet kom Jonas för att hjälpa mig så han fick dra den över stock och sten till bilen (det är ett av de tyngsta momenten i hela hanteringen), och så tog han några kort.




Sen körde vi hem. Hjälptes åt att hänga upp den i ställningen i garaget, flå den, ta bort allt skottskadat, "sota" den, ta bort lungor, hjärta mm och slutligen trä på den en viltsäck som skydd mot insekter. (Jonas fick göra de tyngsta momenten, t.ex. när ben skulle sågas/brytas.)

När vi var klara behövdes något att dricka, dagens andra dusch och så väntade sängen. Det gick faktiskt rätt bra att somna, trots alla tankar som snurrade runt, alla detaljer jag gick igenom och repeterade, all energi och adrenalin som fortfarande fanns i kroppen.

Det är en känsla som inte går att beskriva; vördnad, förundran, stolthet, tacksamhet.

måndag 5 september 2016

Stiltje?

Det är lite tyst här på bloggen. Inte så att jag har glömt den - jag funderar ofta på vad jag ska skriva - men jag kommer inte på något särskilt intressant.

Så här ligger det till: Det jag gör mest jut nu (förutom att jobba, sova och äta) är att skörda och ta tillvara tomater, gurka och en del annat. Och jag kan inte skriva "Skördat idag också" varenda dag, det blir i tjatigaste laget. Men tiden räcker inte till för att hinna ta tillvara så mycket som jag egentligen vill.
Det händer att jag åker ut i skogen ett par timmar med bössa och kaffetermos. Där är stillsamt, vilsamt och njutbart. Men där har inte heller hänt så mycket som är värt att skriva om.
Och så går jag in i vävrummet ibland, tittar lite på mina vävstolar, och längtar efter att ha tid med dem. Men den tiden finns inte just nu.

I övrigt promenerar jag med hunden, umgås med Jonas, facebookar en del, pratar i telefon ibland. Så det finns inte så mycket spännande att skriva om.
Inte så att livet är tråkigt. Verkligen inte.
Bara en sån sak att september börjat med ljuvlig sensommarvärme och blå himmel.
Och i helgen hade jaktlaget filéfest med många timmars mat och dryck, prat och skratt.

Äppel-leveranserna till älgarna i skogen har påbörjats

Två kassar fulla med Stolt fjällskivling plockade vi när vi lämnade äpplen

Helstekt fjällskivling-hatt var ett tips som måste testas. Gott!

Gårdagens tomatskörd. En halv vecka sen jag plockade senast

Chili har vi mer än vi kan konsumera. K och D och N - kom och hjälp oss äta!

Köpte mig en liten vacker handgjord kniv häromkvällen.