söndag 23 april 2017

Sydfart

Genom en vän och kollega har jag hört talas om Sydfart. Hon är förmodligen världens äldsta fraktfartyg som är i drift. Byggd 1879.
1879!!
Alltså samma år som Edison uppfann glödlampan och Einstein föddes!

Ursprungligen hette båten Olof Trätälja och var en ångbåt. Genom åren har hon bytt namn några gånger och motor också, nu drivs hon av en dieselmotor. Hon är byggd efter max-måtten i Göta kanal och tar sig alltså fram där. Hon har ett nitat järnskrov och lastar drygt 350 kubikmeter. Den som vill veta mer om Sydfart kan hitta det på hennes hemsida eller facebooksidan.

Denna skuta fick jag möjlighet att titta närmare på idag, tillsammans med Jonas och mina föräldrar. Egentligen var det mest för min pappas skull - han har en passion för gamla saker och för båtar. Vi blev guidade och förevisade av min kollega och hennes man, som är en av delägarna. Från styrhytten, via mässen och några kojer till maskinrummet. Från akter till för. På däck och från kajkant.

Min pappa trivdes som fisken i vattnet och kunde lätt ha stannat ett par timmar till. Vi andra lyssnade och tittade också intresserat men förstod inte lika mycket som han. Fascinerande och "historiens vingslag" blandat med mer eller mindre osannolika historier. Trivsamt, intressant och nära till skrattet. Till slut var det kylan som avgjorde att det var dags att avsluta.

Stort tack för en trevlig eftermiddag!











Största möjliga tysssssstnad

Någon dag precis efter påsk började det klia lite i halsen och det där ökade dag efter dag. Och i takt med det blev jag allt tystare. Nu är jag inne på tredje dagen av tystnad.
Alla som känner mig vet hur svårt jag har för det. Det finns ju så mycket att prata om!

Enklaste sättet att vila rösten är att inte umgås med andra. För i min ensamhet behövs ju inte rösten.
Så de senaste dagarna har jag mest varit för mig själv. Jag har druckit hinkvis med te, petat i mig hostmedicin och sugit på halstabletter. Det svalkar irritationen just när jag dricker, men inget verkar göra någon stor skillnad i längden. Kommunicerar med Jonas gör jag med gester, papper och penna och ibland en väldigt tyst och försiktig röst. Jag känner mig begränsad.

Nåja det går väl över. Och i övrigt mår jag som vanligt - lite trött och matt är jag, men absolut inte sjuk. Så jag pysslar på här hemma. Igår flyttade jag jordgubbsplantor och vitlök och petade ner jordärtskockor. Sen gick jag in och bakade en kaka och gjorde müsli. Och jag vävde en del. Ändå hann jag också med av allt det vardagliga, typ tvätta, gå med hunden osv.

Idag avstår jag gudstjänsten. Inte för att jag inte skulle orka utan för att där finns för många att prata med (och för många att smitta om det nu är smittsamt). Men  nu ska jag gå en sväng med hunden i solskenet, och sen titta till plantbarnen innan jag går ner och väver en stund. Det blir nog en bra dag idag också. Men en tyst dag.

fredag 21 april 2017

Fika med plantbarnen

Idag kunde jag njuta förmiddagsfika i ljuset och värmen i växthuset.
Plantbarnen fick alltså sällskap en stund. De får väl se det som kompensation för utebliven sång i morse.
Och hunden tog chansen att ligga på gräsmattan och lapa solsken och hålla koll.

Anledningen att jag kunde sitta i växthuset mitt på blanka för middagen är nämligen att min hals och min röst inte fungerar. Jag har ingen röst att sjunga med för plantorna. Men heller ingen röst att prata med. Och pratar gör jag om jag är på jobbet. Så idag valde jag att jobba hemifrån. Här hemma finns bara hunden att prata med och hon har överseende om jag är tyst. Ringer jobbtelefonen försöker jag svara (och göra samtalet kort). Men än så länge har den varit tyst. Däremot har mailboxen påkallat min uppmärksamhet.

Jag tror att jag aldrig haft så ont i halsen som idag så det är en välsignelse att inte behöva prata. Det är en fantastisk förmån att kunna jobba hemifrån om det verkligen behövs.


söndag 16 april 2017

Glad påsk. Eller?

Vaknade med det tyngsta av svårmod. Inget speciellt att skylla på. Men tårarna rann och det var en kamp bara att ta tag i dagen.
Till slut var jag på fötter.
Vi åkte till gudstjänst i Örsjö kyrka. En ljus och vacker påskdagsgudstjänst präglad av glädje. Predikan berörde att Gud möter oss i det vardagliga. Tack för formuleringarna! Och kören sjöng med smittande glädje.
Efteråt fick jag en pratstund med en god vän jag tidigare aldrig träffat. Vår vänskap har uppstått och vuxit på nätet och nu var det en sann glädje att få krama om varandra och äntligen möta varandras ögon.

Tittar ut genom fönstret nu. Björken har musöron - små ljusgröna bladskott som vågat sig fram. Men runt omkring dem virvlar snön ner. Kallt och ruggigt. Jag eldar för att inte frysa och har redan stängt till om tomatbarnen fast det bara är eftermiddag.
Men vi lägger två skivor i bordet, hämtar fler stolar, dukar vackert och planerar för värme och gemenskap imorgon.
Och så går jag ner till mina vävstolar och glömmer snön och kylan för en stund.

Viss om att våren segrar över vintern. Även om det inte sker idag.
Viss om att ljuset är starkare än mörkret. Trots att lågan flämtar ibland.
Viss om att Gud besegrat ondska och död. Oavsett om jag förstår, eller inte.

Glad påsk!


lördag 15 april 2017

Äggkoppar, påskpynt och ett par hästar

Jättetrevlig påskafton hemma hos mamma och pappa tillsammans med min syster och hennes ungdomar. Jätteroligt att träffa dem allihopa igen, länge sen alla var samlade.
Men "alla" var vi ju inte: mina tre ungdomar saknades. Och även om sällskapet var trevligt och skratten många, fattades mina ungdomar påtagligt åtminstone för mig. Undrar hur många år sedan det är att alla (ALLA) var samlade?

Nåja. Jag visste att de inte skulle vara med och gläder mig över oss som var det. Mycket god mat precis som alltid när mamma står för mathållningen. Skratt, knasiga samtal. Syskon som småkivas på skoj. Ett par ungdomar som sover i varsin soffa. Trängsel när många hjälper till i köket. Påskgodis. Frågespel i lag. Bevis på att man (en av oss i alla fall) kan svälja ett helt ägg!



Två äggkoppar kom med hem sen. Den lilla tanten med mössa som äggvärmare kommer jag ihåg från när jag var liten. Syrrans var blå och min var röd. Efter lite letande hittades även de tillhörande träskedarna. Kycklingarna är ingen varket syrran eller jag minns, men mamma trodde vi hade varsin så de fick också följa med.


På morgonen, innan vi åkte till dem fixade vi till en påskbukett och tog med. Pinnar fästes runt en cylindervas med hjälp av gummisnoddar som gömdes av snygga band. Lysande gula forsythia-kvistar och några påskliljor klipptes i trädgården och sattes i vasen. Ett par ägg med fjädrar i och en liten gul kyckling fick avsluta.





När skymningen kom var vi ganska få som satt kvar och språkade en stund. Vi pratade om gamla saker och ärvda möbler och dess historia. Kollade datum och förundrades över ovanliga namn i det handskrivna födelseregistret i pappas gamla, tjocka bibel.

Och när vi slutligen körde hemåt hade jag två dalahästar i väskan. De är visserligen mina ända sedan jag var barn men de har varit inhysta hos mina föräldrar och alltid stått på samma hylla. Undrar vad de ska få för placering här hemma.

Aprilväder

Förra helgen stod jag på en lokal vårmarknad och sålde en del av mitt överskott av tomatplantor och några vävda saker. Det var fint väder med sol och vårvärme. Jag tror jag hörde att Kalmar hade varmast i landet med 20 grader en dag förra veckan.



Vi har njutit. Fåglarna har sjungit. Och växtligheten har vaknat och tagit fart.





Men den senaste veckan har kalla, vassa vindar och en temperatur på bara runt 5 grader gjort att vinterjackan kommit till pass igen. Och nu i påsk är det ömsom regn, ömsom sol men hela tiden ganska kallt. Och imorgon säger väderprognosen snöblandat regn och nära noll grader. Hm! Vi som ska ut och köra. Och har bytt till sommardäck...


fredag 14 april 2017

Julen varar än till påska...

Inte förrän dagarna precis innan påsk tog vi ner julgardinerna! Det har liksom inte funnits tid och prioritering. Men nu är fönstren putsade, krukväxterna ansade (och somliga borttagna) och ljusa gardiner uppe. Att huset dessutom är städat och påskpyntat gör att det känns väldigt nytt och fräscht här hemma. Redo för den ljusa och varma tiden.






söndag 9 april 2017

Sorgen är randig

För rätt länge sen jobbade jag på en gymnasieskola och där det ett år dog flera elever. Sorgen var självklart påtaglig den tiden, och också samtalen om hur bemöta både den som sörjer, och den som berörs ändå. I det sammanhanget hörde jag uttrycket "Barns sorg är randig" och som syftade på att barn som sörjer växlar snabbt mellan sorgen och glädjen, mellan skratt och tårar.

Jag minns en gång när jag gick in i elevkårens lokal bara för att kolla hur det var och om någon behövde något stöd. Därinne möttes jag av en grupp elever som asgarvade. Jag minns inte vad det var som var så roligt men jag minns att jag föll in i skrattet. Efter en stund kommenterade jag att det var så skönt att de var så glada. Någon svarade: "Du skulle sett oss för några minuter sedan. Då grät vi allihopa." Parallellt med sorgen och smärtan fanns små och stora glädjeämnen, humorn och skrattet. Tack och lov!

Och så tror jag att det är för oss vuxna också. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man skrattar mitt i gråten och för att sorgen inte uppfyller varje ögonblick. Den finns minsann där ändå. Och jag tror att de där glimtarna av glädje och skratt är en hjälp i att bearbeta det svåra och att, så småningom, kunna ta sig vidare.

Jag klipper några strofer ur psalm 269:
Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här tätt följas åt.
Skönaste rosor på törnbusken glöder, vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder, morgonens glädje om aftonen dör.
Sorgen skall dö, salighets frö växa till blomma på himmelens ö.


Numera talar jag ofta om två vågskålar. Att det ständigt finns svåra, tunga saker. Oro och bekymmer. Men att det också hela tiden finns saker att glädja sig över och vara tacksam för. Ibland tar den ena överhanden och ibland den andra. Ofta kan vi välja vilken vi vill ska få mest utrymme.

Dessa tankar gäller också de här dagarna när sorg och förfäran drabbat oss alla på grund av attentatet i Stockholm då en kapad lastbil körde längs Drottninggatan och dundrade in i en affär. Flera döda och skadade. Nu kommer mörkret ännu närmare och mer påtagligt. Men samtidigt är våren som allra vackrast med hela mattor av vitsippor, gula moln av forsythia, nästan självlysande videbuskar och fåglar som sjunger i alla tonlägen.

Upprördheten och smärtan över det som hänt finns påtaglig i ens medvetande. Men samtidigt får vi glädjas över det vackra vi har omkring oss, och de personliga ljuspunkterna. Det är helt ok att se det goda i det lilla. Kanske är det också nödvändigt att fokusera på det positiva för att inte helt uppslukas av uppgivenhet över allt det onda i världen.

Så jag fortsätter att skriva blogginlägg om det goda i min vardag. Kanske kan det hjälpa någon att få syn på det ljus som finns. I alla fall är det en påminnelse jag själv behöver.


torsdag 6 april 2017

Växtkraft

Somligt växer inte hur en än fjäskar och fixar för att de ska trivas. Mina krukväxter är exempel på sådant som inte direkt stormtrivs (utom orkidéerna för det trivs och blommar hela tiden).

Annat växer när det inte förväntas göra det. Och då kan det bli problem för den sakens skull.

Jag har en hel låda dahlia-knölar i källaren. De har visserligen stått för varmt under vintern, men hellre det än att de fryser ihjäl i garaget. Sedan ett par tre månader har de skjutit skott som har vuxit sig allt längre. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dem när det är dags att sätta dem i jorden. Nu står lådan i växthuset för att de i alla fall inte ska behöva sträcka på sig ännu mer för att få ljus.

Förra sommaren skördade vi rätt mycket potatis. Fin och god var den.
Men några knölar var gröna, och några var så pyttesmå att de inte var lönt att använda. Dessa ratade potatisar slängdes i en hink som blev stående ute till långt in på hösten. Jag befarade nästan att de frusit. Men sen satte jag ner hinken i källaren och tänkte att KANSKE skulle jag kunna sätta dem till våren.
Nu tog jag fram hinken. Potatisarna hade halvmeterlånga groddar. Snacka om att de vill leva! Men det gick ju inte att hantera så långa, sköra skott. Helt bryskt klippte jag ner dem till ca 10 cm och la alla potatisar i jord för att förgro. När de så gärna vill leva måste jag ju ta hand om dem.

Men i mitt stilla sinne undrar jag varför jag köpte tre kilo dyr sättpotatis förra veckan. Var ska jag få plats med all denna potatis?


måndag 3 april 2017

Återseendets glädje ligger framför

Ytterligare en församlingsmedlem har fått sluta sina dagar.

En man som har gjort avtryck i allas våra liv. Inte för de stora ordens eller gärningarnas skull. (Själv såg han sig nog som en av de minsta.) Utan för innerligheten, för den kamp han kämpat och för att han var så närvarande. Det kommer att bli tomt utan honom.
Men vi är glada att han är hemma nu. Att han äntligen får vila från sin kamp och strid.

På bara drygt en vecka har vi i församlingen haft två parentationer, en begravning och en minnesstund. Inte så konstigt att sorgen varit ett markant inslag, och den har också påmint mig om andra begravningar, andra jag sörjt och saknat. Plötsligt kommer döden så nära. Och jag blir extra mån om dem jag har (levande) omkring mig, och extra tacksam för varje dag jag själv får leva och vara frisk.

Jag påminns åter om några strofer i Börje Rings sång:

"Allting har sin tid, livet har sin gång.
Allting är skapat skönt för sin tid, om det får ha sin tid.
Att en gång få dö och begråtas en stund,
möta Gud ställa frågor som grott
att få vila sin själ där förlåtelsen finns,
bära vita band om sitt hår.
Där tiden äntligen skall ta slut
Det har sin tid."


lördag 1 april 2017

Lördag i trädgården

Ljuvlig vårdag!

Njöt i trädgården. Planterade ranukel och tusensköna i den stora krukan vid brevlådan. Hoppas de får vara i fred för rådjuren. Och ett gäng små penséer sattes i krukor på trappan. Jag inbillar mig att de är så nära huset att de kan vara skyddade, men vi får se hur det går.


Nu när alla plantbarn är omskolade är det snart dags att peta ner nya frön. Några sorters gurka hoppas jag så denna veckan. Och så ska jag kolla igenom mina fröer. Säkert finns det en del som jag glömt och som det redan är väl sent att så. Det gör mig inte så mycket - det finns annat som blir bra och som kompenserar.

Flera av tomatplantorna är bokade men jag i dagsläget ser det ut som att jag har ca 30 plantor av 20 sorter att sälja på Desemåla påskmarknad nästa lördag. Förutom dem och en massa chiliplantor kommer jag att erbjuda en del textilt hantverk: grytunderlägg, disktrasor, mattor, dukar och (förhoppningsvis) sjalar.

Våra plantor är vana vid att Jonas sjunger lite för dem varje morgon. En strof eller en hel refräng av "Morgon mellan fjällen" eller "Sommartider" eller - självklart - "God morgon, god morgon. Hör fåglar sjunga glatt..." eller ibland något annat.
Undrar om jag kan kräva att de som köper plantor av mig fortsätter att behandla dem på samma sätt?! Eller också får jag tänka att plantorna fått en god barndom och är redo för förändring när de är stora nog att flytta hemifrån. ;)
Jag är glad att jag har en knasig och lekfull man.

fredag 31 mars 2017

Död och liv

Idag begravdes en av församlingens äldsta medlemmar. Det blev en ljus och vacker begravningsgudstjänst och minnesstund. Det som stod i centrum var tacksamheten över det som varit, vilan i att någon större bär oss, och hoppet om ett evigt liv och ett återseende. Även om jag inte hade någon väldigt nära relation till henne kändes det gott att vara med - att få hedra henne en sista gång här på jorden, att visa de anhöriga att hon var viktig i församlingen, och att få en större bild av vem hon varit.


Efteråt åkte Jonas och jag till Öland och tittade på blåsippor och vitsippor. Vi gick ett par små promenader i den vackra och pånyttfödda naturen. Ibland stannade vi upp för att fotografera. Och ibland för att lyssna på fågelsången: där fanns lärka, bofink och trastar. Vi uppfylldes av tacksamhet över att våren är tillbaka, att vi tagit oss igenom ännu en vinter och att livet återvänder i många avseenden så här års.







söndag 26 mars 2017

Holen

De senaste åren har jag varit i Tällberg flera gånger men inte förrän nu besökt det som heter Holen. Vi var bara där en kort stund och gick inte in i några byggnader (eftersom det var stängt) men ändå såg jag tillräckligt mycket för att rekommendera ett besök. Kolla bara på bilderna:









lördag 25 mars 2017

Våren startade traditionsenligt

Idag - just på tranedagen - började våren!



Ja det har väl funnits varma dagar tidigare också. Men idag var den första dagen som både var vårvarm och ledig.

Vi har varit i trädgården nästan all vaken tid. "Vårbruket har börjat" konstaterade Jonas. Han har gjort underverk med trädgården idag. Den ser snygg och välstädad ut efter att han har räfsat och räfsat och räfsat.


Jag har skolat om tomatplantor. Jag har hållit på i timmar och är ändå inte klar. Grälar lite på mig själv över att jag frångick min princip och sådde fler än två frön per sort. De flesta fröna har grott så jag har många många fler småplantor än jag behöver. Nästan 80 plantor har fått egen kruka. Och då är det bara 20 av mina 35 sorter som jag hanterat idag! Men jag konstaterar med viss lättnad att de återstående sorterna bara har 1-3 plantor av varje, så jag tror att jag gjort ca 2 tredjedelar av jobbet. Men då har jag inte räknat med chiliplantor och physalis.
Jag har stått i växthuset, i det starka solljuset och haft det varmt och skönt. Så glad över att ha ett växthus! Och nu när plantorna är så många och inte får plats inomhus är det bra att ha ett litet plast-växthus inuti det stora växthuset. Där inne står alla plantor tillsammans med ett termostatstyrt element. Får väl titta till dem nån mer gång ikväll och försäkra mig om att de har det bra. Det gäller att de trivs och växer för om två veckor ska jag stå på Desemåla vårmarknad och då vill jag ha friska och kraftiga plantor till salu. Vill du boka de tomatplantor du vill köpa så finns det en lista här: tomater-2017

Som så många andra avrundade vi dagen med att grilla, medan kylan kom krypande.
Och nu är det snart dags att släcka lamporna, tända en massa ljus och spela något sällskapsspel tillsammans. Det är så vi brukar göra när det är Earth Hour.