Svedjerågen jag sådde har grott. Åtminstone en del av fröna. (Det har varit katter och grävt i landet så en del av de raka raderna är varken raka eller rader längre. Det gör inget.) Ska bli spännande att följa en ny gröda, och se om det kan bli en hatt till slut...
https://www.halmenshus.com/odla-din-hatt/
Denna sommar har baksidan av huset fått sig en ansiktslyftning. Jonas har gjort ett stort jobb där.
Upphovet var egentligen att muren vid källartrappan spruckit och börjat falla sönder. Det måste åtgärdas innan hela kanten rasar in. Så han har grävt bort jord och sten vid sidan av muren för att komma åt att ta bort allt skadat och göra en ny mur.
När han återställde marken efteråt passade han på att ta bort en massa ogräs, lägga markduk och jämna till med grus och sättsand. Sen vidtog ett pusslande. Många stora och mindre ölandsstenar i alla upptänkliga former skulle fogas ihop till en enhet. Han målade också husgrunden i det hörnet.
I anslutning till det området finns ju trappan upp till köket. Så nu fick den också ett ordentligt avslut genom att han la stora gatstenar där och fixade till.
Och när han ändå höll på satte han upp ett skärmtak över källardörren och lät två solcellslampor sprida lite ljus över den mörka källartrappan. Slutligen tvättade han dörren.
Det blev en enorm skillnad och ser nu riktigt fint ut! Det finns inga foton som visar "före"-läget, för det var faktiskt inget vi ville ta kort på.
På förmiddagen träffades Mönstervävarna, tillsammans med ett par gäster. Jag hade med mina två innovationer: toppen utan sömmar och mattan med kant som dolde varpen. Fick mycket cred för båda.
Dessutom tittade vi på några fina gardiner.
Oj vilken väv-dag det blev. Utan att jag vävde ett enda dugg.
Jag har vävt mig en topp. Den är gjord i rundväv i rött och blått bomullsgarn som jag fått någon gång. Och trots att det är en provväv är den tillräckligt fin för att användas. Jag är faktiskt väldigt nöjd!
Ska försöka beskriva den här så jag både vet hur jag gjorde och vad som gärna kan förändras. För nu ska jag göra en till i en annan färgkombination.
Den är vävd i ett stycke och behövde inga sömmar utan var i princip klar när den kom ur vävstolen. Jag använde en 75-sked med två trådar i rör och eftersom det var två lager blev tätheten alltså 7,5 trådar per centimeter. Jag försökte hålla mig till samma inslagstäthet. Den är vävd i tuskaft och färgeffekten med 4 trådar av vardera färgen, gör att den blir rutig.
Garnet var ett stickgarn i en blandning av bomull och akryl som jag fått någonstans (50 gram = 150 meter). Jag hade begränsad mängd garn och tog hälften till varp och sparade hälften till inslag. Men eftersom jag vid halsringningen använde varptrådarna som inslag så kan jag använda mer än hälften till varp nästa gång. Så jag kan göra den både lite längre och lite vidare (några cm mer rörelseutrymme skulle inte skada).
Mina mått är följande, men dem ska jag alltså korrigera lite inför nästa väv:
Bredd: 55 cm (alltså 110 cm runt om)
Total längd: 75 cm
Från nederkant till ärmhål: 45 cm
Halsringningen på framstycket: 5 cm efter ärmhålets början
Bredd på halsringningen: 20 cm
Från nederkant till urringninen i nacken: 70 cm
Här är vävnotan. De två tramporna till höger behövs bara om man, som jag, vill väva ihop de två lagren.
När man börjar får man kolla noga så det stämmer i kanterna, att inslaget verkligen går runt. Annars får man ändra håll på skytteln.
Vid färgbyte på inslagsgarn ska jag nästa gång låta trådarna ligga på utsidan. Det är nämligen den sidan som blir avigan när plagget är klart. När man kommer upp till ärmhålen går ju trådarna inte runt längre utan vänder och väver i samma lager. Snyggast blir då att klippa av och fästa in dem i kanten varje gång man byter färg.
Jag kan gott tänka mig att göra en liten slits nertill i sidorna. Då får man väva två lager som inte hänger ihop, precis som vid ärmhålen.
Halsringningen blev oväntat snygg. Jag klippte av varptrådar vartefter och använde dem som inslag tills ringningen var lagom bred. Då vävde jag rakt. Bakstycket hade en inslagstråd och de båda framstyckena hade varsin.
Sen var det dags att ringa i nacken på samma sätt.
På mitt provexemplar knöt jag små pärlknutar (4 trådar per knut) både uppe på axlarna och i nederkant och klippte ganska kort frans. Som vändes inåt på axlarna. På nästa kommer jag att använda min favorit-avslutning: falsk stadkant så att det blir riktigt snyggt.
Falsk stadkant gör man av den avklippta varpen. Varannan tråd trär man "tillbaka" samma väg som tråden intill. Ett par centimeter kan vara lagom, men låt dem gärna gå lite olika långt. Den tråd som just fått sällskap klipper man av i nivå med väven.
En liknande teknik använde jag för att fästa inslaget vid ärmhålen när jag "avmaskade" för halsringningen. Då kom ju varje tråd från mitten och ut mot ärmhålet. Första tråden lät jag hänga ut på sidan och när nästa tråd var på plats la jag in den första en bit innan jag bytte skäl. Den första tråden går alltså in och möter den andra några centimeter.
En härlig sensommarlördag ägnade jag mig åt linhantering. Det var förra årets lin, som jag snörötade i vintras, som jag ägnade mig åt. Jag bråkade, "drog"? och häcklade.
Ja alltså jag använde en draga istället för skäkta för att få bort småbitarna av det hårda materialet. Då kan jag ju inte säga att jag "skäktade". Men heter det verkligen "att dra"? Eller finns det någon annan formulering?
Alltnog. Linet ser jättefint ut. Kanske börjar jag äntligen få in handlaget för alla momenten.
Nästa steg blir att spinna garn.
Jag bjöd in till after work med tomatprovning. Kanske var det en "dålig" dag eller vecka för det var inte så många som jag hoppats på. Men vi som var där hade en trevlig stund och betade oss igenom 25 olika sorter.
 |
| Så här såg det ut hemma när jag förberedde |
 |
| Alla fick ett protokoll för att fylla i sina kommentarer och samla frön. |
Som traditionen bjuder var några från jaktlaget på skyttebanan för att träna. Nyttigt och roligt. Jag är visserligen lite missnöjd med mina resultat, men då är det ju desto viktigare att träna.
Mamma och hennes väninna gjorde en utflykt och kom hit på eftermiddagsfika. Mycket uppskattat av oss alla!
För ett år sedan firade jag 60 år med stort kalas. Härligt! I år behövdes inget kalas. Det var en ganska udda födelsedag. Eller, egentligen väldigt udda! 61 är ju ett primtal och alltså bara delbart med 1 och 61. Det var dessutom en vanlig vardag då jag jobbade i Växjö och Jonas hade kvällsskift så vi träffades knappt alls.
Men ändå fick jag uppvaktning jag aldrig upplevt tidigare:
Det var upptakt efter sommaren och alla vi som sorterar under universitetsbiblioteket var samlade. Precis innan vi slutade för dagen sa en "Birgitta fyller år idag" vilket resulterade i att 70 personer ställde sig upp och sjöng "ja må hon leva". Vilken upplevelse! Jag bara satt och njöt. Wow!!
På bockpremiären satt jag på markalyckan. En get med två kid kom fram. Så glad att få se dem! De gick där en lång stund så jag kunde njuta och ta många bilder.
Kiden är cirka tio veckor och redan nästan lika stora som geten. De måste haft en bra sommar.
