måndag 22 maj 2017

Bönsöndag

Ungefär det jag sa i min predikan igår på bönsöndagen kommer här. Men först en bild på Hanna och Alona som medverkade med lovsångsdans. Det gladde mig mycket. För några år sedan var just denna sorts dans en vanlig och viktig del i våra gudstjänster, men det var innan ungdomarna flyttade.


Rom 8:26-27
"Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill."

Det gör inget att vi inte vet hur vår bön bör vara, för Anden är redan där och ber för oss. Och det gör inget att vi ber om fel saker, för vår Fader vet vad vi behöver. Vår bön ska vara på riktigt.
Det betyder att vi inte behöver bekymra oss så mycket om hur vi ber utan till vem vi ber.
Vilka ord vi använder är inte så viktigt utan var orden landar.

Vi kan egentligen inte berätta något för Gud som han inte redan vet, och vi vet inte ens hur vi ska be egentligen för att det ska bli ”rätt”.
Det kan man tycka låter lite frustrerande.
Eller rätt befriande.
Vi behöver inte oroa oss för att göra fel.

Bönen är umgänge. Gemenskap med Gud.
___________


Matt 6:6
"Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda."

Kammaren är stillheten i mitt eget hjärta. I många sammanhang känner jag krav från andra människor (och inte minst från mig själv), på att lyckas i livet, sociala konventioner, osv. I min kammare kan jag släppa det, ingen ser mig, det är bara jag och Gud.
Jag behöver inte försöka upprätthålla fasaden.
När vi går in i kammaren går vi in i det osynligas värld där vi möter Gud själv. Den inre kammaren skydda samtalet och relationen med Gud.

Detta att gå in i sin kammare handlar också om att ta sig tid. Att avgränsa en liten stund för egen bön. Bönen är näring för tron och lika väl som regelbundna måltider är bra för kroppen så är regelbundet återkommande bönestunder bra för min tro.

Det grekiska ordet för kammare är ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades. Låt bönen få plats i ditt hjärta där det käraste du har, finns
Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren!
_______________

Jag kan inte låta bli att koppla ihop tanken på böner med blomsterbönor. Blomsterbönor är både starkt rosa och svarta vilket påminner mig om att våra böner kan innehålla både det glada, ljusa, färgstarka och det svarta, tunga och svåra. Det är en liten böna som, om den planteras växer upp till en stor slingrande planta med röda blommor på. För mig symboliserar det både att vår bön är en vällukt inför Herren, och att våra små och oansenliga böner kan leda till något stort, livskraftigt och glädjande.


Musikern och artisten Leonard Cohen har skrivit en textrad som lyder: ”There is a crack in everything. That’s how the light shines in.” På svenska: ”Det finns en spricka i allting. Det är där ljuset kan sippra in.” Kanske säger den här textraden något om förutsättningen för bön. För om vi inte vågar eller vill visa att vi är sårbara, att vi har sprickor så har inte Guds ljus någon möjlighet att lysa in i oss.

Bön är samtal med Gud!
Och precis som vi kan prata med varandra på många olika sätt – olika språk, viska tyst, ropa, sjunga, använda ord eller tecken eller kroppsspråk – kan vi också prata med Gud, på många olika sätt.
Gud räknar inte ord. Han hör även hjärtats tysta bön.
Ibland kan en blick mellan två människor, rymma en hel berättelse. Ibland kan en suck till Gud, rymma ett helt liv.
Att prata med varandra och lyssna på varandra är en förutsättning för en fungerande relation.

Bön kan vara
  • dans till Herrens ära, för att hela kroppen ska få vara med i bönen
  • lovsång
  • att tända ett ljus.
  • att ta emot nattvarden
  • det gör inget om jag inte hittar orden – längtan är också en bön
  • att bara vara inför Gud.
  • om vi inte finner egna ord kan vi använda böner som någon annan formulerat
Men bön kan vara som ett samtal mellan Gud och en själv. Och i det samtalet har man möjlighet att säga precis vad man tycker, känner och vill. Vi kan be om hjälp, vi kan tacka men vi kan också gråta, skrika, klaga och till och med tjafsa.

Den är inte till för att Gud ska bli nöjd. Bönen är till för vår skull. För att vi ska få styrka, insikt och ibland även hjälp. Bön förändrar den som ber

När vi ber öppnar vi ju upp för att släppa in Gud i våra liv. Precis som vi människor: Vi kan ju umgås ganska ytligt, men det är först när vi öppnar oss för varann som vi delar livet med varann.

Gud tvingar oss aldrig till något utan respekterar vår frihet.

För ett par år sedan stod jag inför ett viktigt val i mitt liv. Jag funderade på om jag skulle bli pastor eller inte. Jag bad enträget till Gud om ett tecken på vad han ville så jag kunde välja ”rätt”.
Men svaret jag fick var inte det jag väntade mig.
Det var en kärleksfullt leende Gud som sa ”Birgitta, jag har gett dig en fri vilja – använd den, så vill jag välsigna vilken väg du än väljer. Självklart skulle jag ha användning för dig om du blev pastor. Men blir du inte det så kan jag ändå använda dig, precis som jag gjort hittills. Du väljer. Jag välsignar.”
Jag blev mycket frustrerad. Jag ville ju ha en brinnande buske! Eller åtminstone en lykta som visade min väg.

Men efteråt såg jag det i ett annat ljus. Att Gud verkligen är en kärleksfull förälder till oss och bemöter oss så.
När mina ungdomar kommer till mig och undrar hur de ska göra med något stort dilemma (det händer inte så ofta numera) så blir jag glad att de vill ha mina synpunkter. Så vi resonerar om det en stund, lyfter för- och nackdelar med olika alternativ och funderar tillsammans. Men beslutet är deras. Inte vill jag bestämma över dem! Det är ju deras liv, de måste välja hur det ska formas. Och hur de än väljer stöttar jag dem, kommer med muntra tillrop, tröstar och vad som nu behövs längs vägen.

Det var ju så Gud gjorde med mig.
Så gör Gud med dig. Och med vår församling.
Han har aldrig lovat några brinnande buskar längs vägen. Men han har lovat vara med oss. Vi (både enskilda och som församling) har en uppgift att fylla här i Nybro. Och vi har gåvor att använda. Och vi har löfte om att Guds välsignelse ska följa oss.
____________________

Tankar och idéer har jag fått på dessa sidor:
https://magnusehntorp.wordpress.com/predikningar/2012-2/135-bonsondagen/ 
http://martaspredikningar.blogspot.se/2014/05/bon-forandrar-framfor-allt-mig-sjalv.html 
https://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2014/05/26/bon-ar-inget-for-experter/ 

fredag 19 maj 2017

Böner

Några böner som jag kommit i närheten av de senaste dagarna:


DU som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja –
allt i mig känner du
och omsluter med ömhet:
det svaga likaväl som det starka
det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Som ett lerkärl
lämnar jag mig i dina händer.
Fyll mig med ditt goda
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet
du som tar till dig det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Margareta Melin


Ge mig sinnesro att 
acceptera det jag inte kan förändra, 
mod att förändra det jag kan, 
och förstånd att inse skillnaden.
Sinnesrobönen



Livets Gud, som söker alla
du som ser till var och en,
till vad än du vill mig kalla
är jag redo bli din vän.

Tack för staden och naturen
och för glädje varje dag.
Tack för människor och djuren.
Hjälp mig följa scouters lag.
Nya scoutbönen

måndag 15 maj 2017

Mina pojkar

De två skönaste grabbarna jag känner fick jag tillbringa ett par dagar ihop med i slutet av förra veckan. Jag är så grymt stolt och tacksam över dem.

Mikael mötte jag i Uppsala och sen åkte vi tillsammans till Dalarna och träffade Oskar. Vi ägnade oss inte åt några stora eskapader eller spännande utflykter. Vi bara umgicks - pratade, skrattade, åt och bara var tillsammans. Skönt.




Mikael har börjat virka en sjal åt mig :)

söndag 14 maj 2017

Lycka är en varm vårdag i trädgården

Efter den här väldigt kalla våren vi haft, och efter ett par dagar bortrest var det ren och skär njutning att kunna jobba en hel dag i trädgården. En dag som var varm och solig.


Både Jonas och jag har ägnat större delen av dagen åt olika trädgårdsprojekt.

Han bygger ett helt nytt odlingslandskap på gaveln, vårt söderläge. Där har tidigare stått ett gäng pallkragar men dem har han bytt ut mot stora odlingsbäddar anpassade exakt till vad som får rum. Han har hållit på några dagar, men nu är själva bäddarna klara och snart fyllda med jord. Det som sedan återstår är gångarna mellan bäddarna, där han ska lägga trallgolv och att jag ska plantera, så och sätta grönsaker, potatis och andra godsaker.





Jag har tagit bort det lilla extra-växthuset som har stått inuti det stora för att hjälpa plantbarnen hålla värmen på nätterna. Jag satte upp gardiner som skydd mot den starka solen och spände upp rep att binda upp plantorna mot. Sen satte jag mig och planerade vilka tomater och gurkor som ska stå var innan jag tog på mig handskarna och började plantera. Totalt har vi 39 tomatplantor i år (av 34 sorter) och 11 gurkplantor (av 10 sorter). Dessutom ska några chiliplantor och ganska många physalis och gyllenbär få plats. Jag har vårt växthus och grannarnas att tillgå, och så en skyddad plats bakom glas på uteplatsen. Allt ska nog få plats men lite måste jag tänka innan jag börjar gräva.




Nu när dagen går mot sitt slut, är i princip alla tomater, gurkor och chili (utom de som ska stå i grannarnas växthus) omplanterade och placerade i den jord de ska leva i resten av sommaren. Det var verkligen hög tid att göra detta. De små krukorna var fyllda med rötter och flera av plantorna slog huvudet i hyllan över sig i det lilla växthuset och många plantor blommar.


måndag 8 maj 2017

Högtflygande 80-årspresent

Min pappa fyllde 80 i höstas och vi uppvaktade honom med ett presentkort: ett löfte om en flygtur över Mönsterås där han bott nästan hela sitt liv. Häromdagen blev det verklighet av planerna. Och det blev en upplevelse värd att minnas!

Vi har en bekant som flyger och hade bokat möte med honom utanför Borgholm. Tillsammans med honom äntrade pappa och jag det lilla propellerplanet och sen bar det iväg. Uppåt och ut över Kalmar sund.

Efter bara några minuter var vi på väg in över Mönsterås. Det tog en stund innan man lokaliserade sig - det är ju ett ovant perspektiv - men ganska snart såg vi formerna av Oknö, hela den långa Mönsterås-viken, gyttret av hus, bruket en bit norrut. Vi cirklade tre varv över köpingens centrala delar och hann se både det ena och det andra. På väg därifrån åkte vi förbi Mönsterås bruk, tog en sväng runt Dämmans fyr på väg över sundet och närmade oss sedan Borgholm norrifrån.

Jättenöjda landade vi och upptäckte till vår förvåning att resan bara tagit en dryg halvtimme. Sen fikade vi i solskenet och tackade PO för en trevlig flygtur. Både pappa och Jonas och jag var jättenöjda med födelsedagspresenten. Grattis på 80-årsdagen! <3


Oknö

Mönsteråsviken och vägen ut mot Oknö

Närmar oss Mönsterås

Hembygdsgården, Kvarngatan och Mariagatan

Hembygdsgården

Mammas och pappas hus


Pappas barndomshem, då Sjögatan, nu Sjötorgsvägen

Kyrkan, torget och Storgatan

Från "Röda Kråkerum" går en mur under ytan rakt ut i viken

Mönsteråsviken sedd norrifrån

Mönsterås bruk


Dämmans fyr

Klintagården, Köpingsvik


PO, pappa och jag strax efter landning

söndag 7 maj 2017

Glimt från Gotland del 3: natur

Vart man än vänder sig på Gotland finns det så mycket vackert att njuta av.

Vi åkte ut till Närsholmen. Där finns en röd-vit-randig fyr, en lång horisont att vila ögonen på och en natur som påminner om savann. Vi gick runt där med varsin kamera och tog massor av bilder. Här är några av mina.










På väg mellan två utflyktsmål kom vi förbi ett raukfält som inte låg nere vid strandlinjen. Vi stannade för att titta och där fanns både smala, höga raukar och en raukport. Platsen hette Klinteklinten. Vilket namn! Det är nästan lite synd om stenarna för namnets skull. Men fint var det.








När jag är på Gotland vill jag gärna se solen gå ner i havet. Så blev det (lite oplanerat) den här gången också. Efter en mulen och lite regnig dag kom vi tillbaka till hotellet just när det klarnat upp och solen var på väg ner i ett fantastiskt rosa skimmer. Godnatt Gotland. Vi ses en annan dag.