När äpplena blommade i våras fick vi en frostnatt som gjorde att vi fått väldigt få äpplen i år. Det lilla trädet av sorten Ingrid Marie som vi köpte det förra året har kanske förstått att vi är lite besvikna för det blommar nu. Knasigt med både blommor och frukt på trädet samtidigt.
Så här års brukar det finnas dahlior i fikarummet. Det är en lärare som tar med sig hemifrån och förgyller lite för oss andra. Varje vecka finns en ny kombination av färger och former. Men alltid vackert. Kolla in denna veckans variant!
Jag hade några små glasflaskor som det varit parfym eller hudvårdsprodukter i. Jag diskade dem och tog bort etiketter och text. Sen blev de ypperliga pytte-vaser att använda en och en eller flera tillsammans. Perfekt att ge bort en liten blomma i, för då behöver vasen inte lämnas tillbaka.
Vävningen är en passion som uppslukar mig mer och mer. Det kan vara både rofyllt och utmanande, beroende på material och vävsätt. Jag får användning av mitt logiska tänkande och matematiken när jag planerar och sätter upp en väv. Och samtidigt får känslan och intuitionen vara med i valet av färger och nyanser.
Jag har ett rejält garnlager att botanisera i och nu när jag börjat spinna har jag fått ytterligare en dimension till vävningen och skapandet.
Möjligheterna är oändliga: från tunna skira gardiner, via dukar, möbeltyger och mattor till tjocka sittunderlag med obehandlad ull. Från smala band och hankar till handdukar till dukar som vävs i två lager och blir dubbelt så breda som väven är när den växer fram. Det spelar ingen roll hur mycket jag lär mig - det kommer alltid att finnas nya tekniker och nya varianter. Vävning är helt magiskt!
Jag stämmer in i hur HannaKristine formulerar det:
"Jag är inte bara handvävare utan är också skapare av lyx."
Det är sannerligen lyxigt att torka sig på egengjorda handdukar och badlakan, att ha mattor där man känner igen tyget i trasorna. Lyxigt att lägga hemvävda dukar på bordet och att sy kläder av tyg en själv gjort. Lyx att ha stolsdynor, kuddar och plädar där man själv står för både färger och mönster.
Själva processen att framställa alla dessa saker är så rolig och tillfredsställande. Det gör ju alltihop ännu lyxigare.
Två ungdomar var här och hjälpte oss ta upp potatisen. Oj så snabbt och lätt det gick för dem! Så skönt att potatisen är uppe nu, och extra skönt att det hände utan att jag behövde jobba med det. Tack snälla för insatsen!
Under tiden slutskördade jag squash och pumpa. Det blev en skottkärra full. Tur att de flesta är lagringsbara och kan användas större delen av vintern.
Jag väver. Med mitt eget lin.
Känslan är överväldigande.
Jag är fylld av ödmjukhet inför naturen. Att det ens går att skapa textil från en växt. Det är så häftigt! Jag sådde ett frö och nu blir det ett tyg. Samtidigt känner jag historiens vingslag och är förundrad över hur mänskligheten under generationer kommit fram till ett fungerande och effektivt sätt att lyckas med processen. Det är så många steg. Förutom att så, rensa ogräs och skörda, så ska linet torka, rötas och torka igen innan det kan bråkas, skäktas och häcklas vilket krävs för att en ska kunna spinna garn att väva av.
En annan del av känslan är stolthet. Jag har faktiskt gjort vartenda dugg själv. Så mycket jag har lärt mig. Nu är jag en av dem som kan. Och som kan lära ut till andra.
Och samtidigt känner jag mig rörd. Nästan andäktig.
Wow. Den här upplevelsen går inte att jämföra med något annat.
Nu är det bra tid för att beskära fruktträd. I år har våra äppelträd mängder med vattenskott så det känns extra viktigt att gå över dem. Så jag klipper och klipper. Men bara ett par timmar åt gången. De tre minsta träden är klara och jag har börjat på det fjärde och det är värst - så mycket vattenskott att det ser ut som att trädet har "päls" på stammar och grenar.
Våra "hyresgäster" korna får det ena skottkärrelasset efter det andra av kvistar med mumsiga löv.
Det mest tidsödande momentet av alla förberedelser är att solva och skeda. Jag gör det samtidigt. Solvar ett antal trådar och när jag sen skedar dem blir det en extra kontroll att solvningen blev rätt. Det är ett sätt som funkar bra för mig. Jag låser trådarna med pås-klämmor och för varje klämma mäter jag bredden för att kontrollera att skedningen blivit rätt.
Igår var det ledig söndag och jag satt med min väv. Det kändes nästan "syndigt" att vara inne när det var så fint sensommarväder ute. Men är man ledig får man väl använda sin tid som man vill. Och jag ville detta. Snart, snart får jag börja väva med mitt hemodlade lin. Det ska bli så spännande och jag ser fram emot det mycket.
