Två rosor i buteljen

På min födelsedag fick jag en del vackra blommor, bland annat dessa två som står bredvid min säng så de är det första jag ser på morgonen och det sista jag ser innan jag somnar.

Tacksam för att åren går och jag får leva.

Söndag med rådjur

Min dag idag började och slutade med rådjur.

När jag vaknade och sträckte mig efter mobilen såg jag att Jonas skickat ett meddelande en stund tidigare. Det var en bild på en liten råbock han skjutit. Och precis när jag sett bilden, kom han hem. Så jag steg ur sängen, klädde på mig och följde med ut så att vi kunde hjälpas åt med att flå och hänga den i garaget.

Kul att han fick skottläge. Annars har bockjakten startat lite "trögt" för oss i jaktlaget. Bockpremiären var i förrgår och då var vi tre (plus en gästjägare) som förgäves satt några morgontimmar på pass. I skymningen var vi åter i skogen och dessutom en till i laget. Gästjägaren fick skjuta en liten sex-taggare. Bara att gratulera. Igår prioriterade vi andra saker, bara en i laget satt ute på kvällen. I morse var tre torn bemannade och efter lite lockande kom den här lilla "pinnabocken" ut till Jonas.

Först när vi var klara med bocken åt vi frukost. Det var varmt och fullständigt stilla så vi satt ute.
En stor del av dagen ägnade jag mig åt att skörda och vattna och göra en omgång snålröra av grönsakerna från trädgården.

På kvällen regnade det. Men jag åkte ändå ut i skogen och hoppades på en råbock. Satte mig i "Tallen" vid Markalyckan. Men regnet tilltog och skymningen kom i förtid. Inte ett djur syntes och jag undrade varför jag alls satt där.
Då såg jag något en bra bit bort på klövervallen framför mig. I kikaren anade jag att det nog var huvudet på ett rådjur som stack upp ur gräset. Innan skogen tar vid är det en svacka och det var alltså där den stod så jag bara såg öronen och lite till. Regnet gjorde luften grå och mörkret tilltog, dessutom blev det lite imma på glasögon och linser när jag satt med kikaren framför ögonen. Jag kunde inte säkert se några horn.
Jag provade med några locktoner från lockpipan men fick ingen nämnvärd reaktion. Nä, det var nog ingen bock. Men jag hoppades fortfarande.
Rådjuret kom upp från svackan och strosade fram på vallen. Jag hade en fin bredsida åt mitt håll. Men så länge jag inte såg några horn kunde jag inte skjuta. Den följde kanten av Markalyckan så jag hade den inom syn- (och skott-)håll en stund. När den till slut hoppade över stenmuren och försvann hade det verkligen blivit mörkt. Bara att tacka för upplevelsen och åka hemåt.

Trädgården bär frukt

Det finns så mycket gott att skörda i trädgården just nu, trots att både äpplen, plommon, persikor och vindruvor uteblir i år.

Gyllenbär

Amerikanska blåbär

Hösthallon

Queen Annes pocket melon och månadssmultron

Läge att njuta!

Skördar och njuter

Mycket i trädgården har varit väldigt sent och/eller väldigt klent denna säsong. Vi har inte många gurkor och squash, tomaterna lät vänta på sig innan de kom igång, äpplen blir det knappt några alls. 

Men odlingen och skördandet är ändå en stor källa till glädje och sinnesro för mig. Det är så trivsamt att ägna timmar åt att vattna, beskära, plocka och fixa. "Fingrarna i jorden" får mig att må bra. 

Och även om skörden inte går att jämföra med rekordåret förra sommaren så finns det mycket gott att njuta av. En stor mugg blåbär räckte till att förgylla flera måltider. Favoriten bland bifftomater heter Brutus och står för rekordet i år. Vi har delat på en söt och god vattenmelon och plockat den första av de ljuvligt doftande små "Queen Annes pocket melon". Spagettipumpa får vi flera stycken i år och vitlöken kommer att räcka hela säsongen. 

Trädgård. Det är grejer det!

Bungemuséet

Friluftsmuséet är väl värt ett besök. Där fanns många byggnader, miljöer och föremål från flera olika århundraden och sammanhang. Trevligt

Glimtar från norra Gotland

Tillsammans med mina föräldrar var Jonas och jag och hälsade på Kajsa på Gotland ett par dagar i slutet av semestern. Här är några bilder från våra utflykter där.

Förväntansfulla på väg till Kajsa

Vi hade med oss jätte-stickor till nya handarbetsprojekt

Charlie

Fardume slott är ruinen efter ett medeltida stenhus

Några bilder från den vackra naturen på Furillen

Fikapaus vid Husken

Jag och Kajsa

Aners kvarn

Fina raukar på Klinteklinten

Vild morot fanns överallt, fällde ihop sig till skydd för fröna när den var överblommad

Grusslok heter gräset

Tjelvars grav är en skeppssättning från bronsåldern

Malva

Hångers källa där Kolmodin skrev "Den blomtertid nu kommer..."

Ganns ödekyrka var väldigt grann

En bit på vägen...

Innan jag träffade Jonas hade jag inte mycket till övers för hundar. Men hans hund välkomnade mig in i familjen innan han gjorde det själv. Bimbim blev snart även min hund och har varit en självklar del av vår familj sen dess. Jag är fortfarande inte särskilt förtjust i andra hundar, men henne älskar jag. Hon och Jonas är "mina två svarta" och henne och mig kallar Jonas för sina "B och B". Ständiga vapendragare alltså. 💗

Maken till anpassningsbar hund får en leta efter: ska vi ut och jaga är hon taggad och engagerad hela tiden, är vi sjuka eller lata är hon helt ok med att göra ingenting en hel dag. Nöjd bara hon får vara med oss i flocken. Och hon har med åren blivit lika morgontrött som jag 😉
Alltid glad och alltid beredd på att jaga fjärilar och solkatter. Ja, alltid beredd att jaga rådjur också, men solkatter finns tillgängliga även hemma. Lite valpig sina nio år till trots.
En kärleksfull hund som älskar sin husse över alla andra, men också mig och mina barn. Och alla andra människor hon möter.
Hon är en fin vän och en bra jaktkamrat.

I våras såg vi denna bild i Italien och för oss fick den innebörden "Jesus välsignar hunden". För vi tror nämligen att Guds omsorg gäller alla dem vi älskar - även djuren.
Och många gånger har vi citerat för varann en bibelvers om en specifik hund. Det är från Tobits bok och texten handlar om när Tobit och ängeln ger sig av på en lång resa. Då står det att hunden "följde dem en bit på vägen" (Tob 6:2). Och så är det ju. Vi vet att husdjuren bara är med på en del av vår livsvandring.
Idag kom den dag då vi får fortsätta vandringen utan hunden. Hon följer oss inte längre och vi saknar hennes sällskap oerhört redan. Men flera tumörer fanns i hennes lungor och i buken och det fanns inget annat att göra än att låta henne somna in. 😢