fredag 2 december 2016

Annorlunda adventspynt ;)

Så här års brukar det vara fullt upp med att städa och pynta huset, köpa julklappar, förbereda julmat och  mycket mer.
Som om det inte räckte ägnar vi oss i år åt att dessutom renovera. Vi gör om "mellanrummet", rummet mellan köket och sovrummet, där jag haft min vävstol innan jag fick stor och fin vävstuga i källaren.

Mellanrummet har stått tomt länge, vi har rivit ut strukturtapeter och trist matta.
Taket är målat och garderoben var platsbyggd och krävde en del fixande innan det kan bli nytt och fräscht.
Och nu senaste veckan har jag tapetserat. Det är en aktivitet jag egentligen tycker om, men det är ju inget jag gör särskilt ofta. Stora, rosa magnolior fyller nu väggarna och vi längtar efter att lägga in den ljusa ask-parketten. Sen är det nästan bara golvlister kvar innan vi kan möblera och inviga det "nya" rummet.

Och när vi är färdiga kan det inte heta "mellanrummet" längre. Ett mellanrum är ju egentligen ingenting, bara ett tomt utrymme. Vårt nya fina rum blir vår julklapp till varann. Och det kommer säkert att kallas "Magnolian".


Pärlan får konkurrens

När jag tagit jägarexamen köpte jag en älgstudsare av en av Jonas farbröder. Den bössan har vi kallat "Pärlan". En av anledningarna är att den gett så exakt träffbild när jag skjutit med den.

Kära gamla Pärlan
Men det är ett rätt gammalt vapen. Den har ganska kraftig rekyl. Den hade en lite trög flaggsäkring som vi lät montera om till en något smidigare variant. Och när jag skulle få ett kikarsikte till den visade det sig att urvalet var begränsat pga att vapents utformning. Den skulle väl gå att bygga om... Men nånstans där insåg jag att jag nog skulle köpa mig ett annat vapen. Ett som är bra utan att behöva byggas om.

Så ganska tidigt i höstas var Jonas och jag och valde ut en ny bössa till mig. Sen har jag väntat på licenserna men nu har de kommit och i veckan som gått var vi tillbaka i jaktaffären för att hämta min nya studsare. Den är inte lika snygg som Pärlan, men om den bara funkar som förväntat kommer jag säkert att gilla den bättre. Det är lite skillnad i kalibern jämfört med Pärlan, den har en riktigt mjuk bakkappa och vi har köpt till en bra ljuddämpare.

Men vad ska den heta? Är det för pretentiöst att tro att den kan leva upp till namnet "Stjärnan"?! Eller kan man kalla ett vapen för "Rosa"? Jag hoppas nämligen pimpa den med en rosa slutstyckeknopp.

Jaja, det visar sig vad den kommer att heta.

Vi lämnade butiken lite fattigare men både nöjda och förväntansfulla.

måndag 28 november 2016

Adventskalender

Jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar!

Paketkalendrarna jag gjorde åt barnen när de var små (eller ganska stora också) beredde nog mig lika mycket glädje och förväntan som dem.

Så när det inte längre fanns några "barn" att göra adventskalender till övergick jag till att göra en kalender på nätet kopplad till församlingens hemsida. Det har jag gjort i många år nu.

Jag hade trott att det inte skulle bli av i år, tyckte att varken tid eller lust fanns så det räckte. Men nu, de senaste dagarna så har inspirationen fallit på och jag har inte kunnat låta bli. Jonas har bidragit med en hel del foton så i år är det nästan bara nya bilder, knappt några återanvända från tidigare år.

Än går luckorna inte att öppna men från och med torsdag kan du öppna en ny lucka varje dag här om du vill. Nybro Equmeniakyrkas adventskalender 2016


Som en extra bonus gör jag och mina ikt-kollegor en adventskalender på jobbet med en ny film varje dag där en lärare delar med sig av en positiv erfarenhet. Tyvärr kan jag inte länka den här för vi har lovat att bara hålla den internt. Men jag kan dela med mig av glädjen att få vara med och göra två adventskalendrar i år och förhoppningsvis sprida glädje till någon.

lördag 26 november 2016

Första advent

Så kom då adventsfriden även till vårt hus till slut.

Nej, allt är inte klart - det finns fler ljusstakar att ta fram och både röda dukar och en del pynt får bero till en annan dag.
Men nu är gardinerna bytta, de sjuarmade ljusstakarna tända och stjärnorna upphängda och adventsmusiken strömmar ur högtalarna.

Jag önskar er alla en fridfull adventstid!


fredag 25 november 2016

En kväll i vävstugan

Ikväll kom mamma och vips gick allt så mycket fortare och enklare när vi var två kunniga i min vävstuga.

Vi började med att - ytterligare en gång - gå igenom uppbindning och nerbindning till mattväven i solvad taqueté. Skälet blir fortfarande inte perfekt. Men det är tillräckligt bra, så nu är allt redo att plocka fram trasor, fundera och välja färger och sen börja. Det ska bli kul. Men faktum är att jag just nu är jättenöjd med vissheten att allt är klart för start. Nu kan jag "suga på karamellen" en stund.

Sen fikapaus då vi mumsade på den nybakade smarriga saffranskaka som hon hade med sig. Och samtidigt diskuterade vi vävning, och vilken väv jag ska sätta upp i den tredje vävstolen. Det kommer att bli tabletter i cottolin. Fyra skaft men solvat och trampat så att det inte blir likadant hela tiden.


Sen drog vi på 15 meter varp som ska bli en ny omgång pinn-underlägg, denna gång i svart och grått. Mamma verkade väldigt nöjd att för en gångs skull sitta och hålla emot, medan jag drog på och la in stickor. Kanske hade jag slarvat när jag varpade, kanske var det bara lite extra trixigt eftersom det var två varpflätor men lite ojämnt och trassligt var det. Men mattvarp är ju bra på det sättet att i slutänden brukar funka precis som det ska även om allt inte är perfekt längs vägen.

När jag trodde att hon skulle köra hem men hon föreslog att vi skulle solva. Jag var inte sen att tacka ja till det. För om det är något moment som man kan göra ensam men där man verkligen vinner på att vara två, så är det solvningen. Hon klämde in sig bakom vävstolen och sträckte mig en tråd i taget, i rätt ordning och jag solvade och skedade. Det gick som tåget! Efter mindre än en timme var vi klara.

Nu är det inte många moment kvar innan den väven också är redo att vävas på. Och eftersom det bara är två skaft och två trampor så är det en ganska enkel resa innan det är klart. Men det får bli en annan dag.

Vi tackade varann för en trevlig kväll och sen körde hon hemåt genom skogen.

Min mamma är verkligen en supermänniska! Massor av energi, kunskap och kraft trots sin ålder. Jag är så imponerad! Och så himla glad och tacksam.

Och när hon skickade ett sms för att meddela att hon kommit hem tyckte hon att hon borde hjälpt mig med mer...

onsdag 23 november 2016

Prioriteringar

Jag kan inte välja vad jag ska göra först. Det finns en lång lista av saker som vill bli gjorda och allt känns lika viktig. Ikväll borde jag helst

  • Tapetsera i mellanrummet
    Allt som skulle göras innan är gjort, och vi borde bli klara med det där rummet snart - vi har tröttnat på att det är uppställt och inknölat med grejer lite överallt nu
  • Dra på en väv
    Jag har lovat mina vävstolar att alla tre ska ha väv innan jul. I dagsläget är det bara en som har det, så det finns en del kvar att fixa med.
  • Byta gardiner
    Snart är det advent och då vill vi ha det lite ombonat med röda gardiner, ljus och annat pynt
  • Baka
    Bröd behövs ständigt och bullarna är slut sedan länge. Och nu vill vi snart ha saffransbröd att njuta av
  • Städa, tvätta och plocka undan
    Resten av huset nedprioriteras till förmån för renoveringen av mellanrummet och det sätter sina spår. Nu måste det snart saneras på allvar.
Nej det är inte möjligt att hinna allt ikväll. En del punkter är ju dessutom så stora att de inte kan bli färdiga på en kväll även om man fokuserar på bara den punkten.

Men tänk vad tråkigt det vore om jag inte hade något att göra. Om det inte fanns roliga, viktiga saker att välja mellan. Om jag inte kunde göra saker och ting.

Jag har det rätt bra ändå. Vi får se vad det blir ikväll!

onsdag 16 november 2016

Köpa grönsaker

Nu är det oåterkalleligt! Vi måste skriva "grönsaker" på inköpslistan!

Det känns som ett nederlag efter att ha levt på massor av goda hemodlade grönsaker ända sedan midsommar.

Den sista vackra röda moroten är uppäten.
De tomater som fortfarande ligger och eftermognar räcker inte länge till
Kål och mangold har rådjuren ätit upp för oss.

Jag får nog så lite ärter och ställa i ett fönster, så jag åtminstone kan pimpa salladen med krispiga ärtskott.

tisdag 15 november 2016

Gurkblomma - en skuggväv


Jag har gjort en experimentväv som jag kallar för Gurkblomma på grund av sina färger.


Jag hittade en vävbeskrivning bland "Månadens väv" på Riksföreningen för handvävning. Det var en skuggväv som fick ett avancerat utseende trots att den gjordes på bara fyra skaft och fyra trampor. Beskrivningen finns under januari 2013. Och jag bestämde mig för att prova.

Jag hade inte rätt sorts garn men chansade på grovleken och använde ett annat, ett kraftigt lingarn. Nu visade det sig att jag missbedömde grovleken och inte kunde slå ihop inslaget så hårt som jag hoppats. Det medförde att mönstret inte blev så symmetriskt som enligt beskrivningen. Men det blev häftigt ändå. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om det är fantastiskt eller förfärligt!

Här följer en rad med blider från arbetets gång och slutresultatet.


Varpan har Jonas gjort enligt min beskrivning. Funkar jättebra

Förskedar

Härliga varpflätor

Strax dags för pådragning


Samlade varje mönsterrapport för att ha dubbelkoll på att solvningen blev rätt

Solvar och skedar. Påsklämmor är världens bästa hjälpmedel - funkar till mycket

Äntligen börjat väva






Dags att klippa ner


Min symaskin har en inställning för "osynlig uppfållning". Värt guld

Klart!


lördag 12 november 2016

Alla dessa mina barn

Jag har tre barn som är min största stolthet och glädje. Det har de varit hela deras liv. Jag är så himla glad över att jag känner dem. Och det faktum att de är mina barn får mig nästan att spricka av stolthet. För de är alla tre helt fantastiska! Underbara, snälla, smarta, snygga. De har modet att gå sina egna vägar utan att vara tvugna att följa med strömmen. Jag bär dem ständigt i mitt hjärta och de är en stor del av mig. Hur de mår påverkar mig mycket.

Förutom dessa tre ädelstenar har jag haft förmånen att ha flera "extrabarn". Barn och ungdomar som av olika anledningar blivit en del av min familj, klivit in i mitt hjärta, berett mig en del bekymmer men massor av glädje. De har gjort avtryck i mig. De här extrabarnen har jag främst fått genom mina egna barn. Några har varit nära vänner och trogna "vapendragare" till dem. Några har varit flickvänner. Självklart räknas mina gudbarn och syskonbarn in i denna skara. Och dessutom flera av de ungdomar jag delade "tonår" i kyrkan med.

Nu är mina barn vuxna och utflyttade sedan flera år. Det är så det ska vara.
Och extrabarnen är också självständiga och våra vägar har skilts åt. Men även om de inte längre står mig lika nära finns minnet av dem kvar och när de dyker upp igen står min famn, mitt hem och mitt hjärta öppet och välkomnar dem igen.

Men nu har det hänt igen! Jag har fått ett nytt extrabarn. En vuxen man (jag är för gammal för små barn ;) som känns som en del av familjen. Vilken lycka! Med ett stort leende, en vilja att stå till tjänst och ett intresse av att lära sig nya saker har han tagit oss med storm. Vi välkomnar honom in i vår liv.

Och jag ser fram emot att presentera dessa nya systrar och bröder för varann.

torsdag 10 november 2016

Äntligen säsongsbyte

Alla som känner mig vet att det är på sommaren jag trivs bäst. Då mår jag bra och "lever upp". Mitt största intresse under sommarhalvåret är odling, och jag odlar bara mer och mer för varje år som går. - "För mycket av det goda kan vara underbart!"
Mycket tid går åt till att ta tillvara det odlingarna ger i skörd. Det finns t.ex. ingen chans att vi skulle kunna äta upp alla tomater i den takt de mognar. Och även om vi ger bort en hel del så behöver mycket tas omhand och göras något av, för att kunna sparas för framtiden. Jag letar recept och hittar på egna.
Från början av juli och en bra bit in på hösten ägnar jag flera timmar i veckan åt detta. Nu på sistone har jag gjort många omgångar tomatpajer och squashbröd. Så många att både jag och ugnen börjar undra om den alls kan användas till något annat.
Jag har inte tröttnat på smakerna, men ärligt talat känns det lite tjatigt att tillaga dem nu. Så om sanningen ska fram är jag ganska tillfreds med att det bara finns två squash och en liten bricka tomater kvar på vår köksbänk.


Det finns ju faktiskt annat jag vill hinna med också.

På höstarna går det åt en del tid till jakt. På lördagarna samlas jaktlaget och tillbringar några timmar i skogen. Så varje vecka blir det en del utomhusvistelse i dagsljus. Det hjälper mig att ta mig igenom den mörka årstiden.
Inte trodde jag att jag skulle bli en sån jaktnörd! Som kan jaga både i ensamhet och i regn.


Så inte förrän de sista veckorna har jag hittat tid för vävstugan. Äntligen!! När regnet eller snön har vräkt ner har jag gått ner i källaren och ägnat mig åt skapande. Det är en fröjd.
Den gröngula väven som påbörjades under försommaren är nu klar.
Den äldsta (men för mig nya) vävstolen har fått en väv pådragen och snart är alla förberedelser klara och det går att börja väva trasmattor som blir rutiga.
Vad jag ska sätta upp i de andra vävstolarna finns planerat och klart i mitt huvud. Och jag längtar efter att låta det bli verklighet.


måndag 7 november 2016

Vinter i stan

Hunden och jag tog en kvällspromenad i vårt snötyngda bostadsområde. Det var så snyggt att jag måste stanna och fota gång på gång.

Det syns inte att lyktorna vid vår dörr lyser innanför all snön

Från vår trappa. Lite lockande att ge sig ut

Som en sagovärld

Tjockt med snö även på små grenar



Ett nätstaket som dekorerats av snö

Nästan hemma igen.

Sitter nog inte där idag...

Sopade av lyktorna när jag kom hem

söndag 6 november 2016

Snö

Allt som var planerat i trädgården har inte hunnits med den här hösten.
Och det har inte bekyrmat mig nämvärt. Saker och ting får lösa sig ändå. Somligt får fixas till våren istället. Och, som Jonas sa, när jag beklagade mig att ingen vitlök blivit satt: "Den vi har kanske räcker hela nästa år. Och gör den inte det får vi väl köpa."

Men imorse, när gårdagens regn övergått i snöfall, kom jag att tänka på dahliaknölarna och liljelökarna som måste upp ur jorden och in för att skyddas mot frosten om de ska överleva till nästa år. Så Jonas och jag rustade oss med varma, vattentäta kläder och gav oss ut i trädgården. Oj, så effektiva vi var och hann mer på ett par timmar än vi hoppats.

Och det var i "grevens tid" för allteftersom dagen gått har nederbörden alltmer övergått från snöblandat regn till snö, och när temperaturen sjunker smälter det inte längre bort utan håller på att bli ett rejält snötäcke.

Jag eldar här inne och ser hur snön vräker ner där ute. Det är vackert. Men jag är nöjdast om jag kan titta på det från en varm och torr plats. 

Idag har jag förresten upptäckt att i år infaller advent så tidigt den bara kan eftersom julafton är på en lördag. Så nu är det bara tre veckor till första advent. Det var jag inte riktigt beredd på. Så mycket man vill hinna fixa och dona innan dess. Men det blir väl som vanligt. Somligt blir gjort och annat inte. Men det blir bra ändå.

Regn

Det behövs bara ett enda ord för att sammanfatta de senaste dygnen: Regn.

Efter sommarens långa torka är det välbehövligt. 
Och nu ska vädret tydligen kompensera. För nu regnar det rejält. 

På morgonen/förmiddagen igår var det bara vanligt regn och vi gav oss faktiskt ut i skogen på jakt. (En kan undra vad det är för fel på en som gör så. Vilka nördar vi är!) 
Ja, vi blev blöta. 
Nej, vi såg inga djur. 
Men ändå var vi glada och nöjda hela tiden. 

Men resten av dagen var det olika nyanser av ösregn. Jag gick inte ut mer den dagen. Inte ens hunden var intresserad. 

Idag fortsätter det. Enligt prognosen ska det övergå i snö och bli kallare. Kan bli ganska halt när det fryser på.

Stor tacksamhet över att vi har ett hus att bo i, där vi får skydd och värme.

måndag 31 oktober 2016

Höstmarknad

I lördags, i strålande solsken, var det höstmarknad på Hembygdsgården i Mönsterås. Pappa var den som fått idén och sen hållit i alla trådar. Kajsa, mamma och jag hade ett stånd tillsammans. Så det var verkligen en familjenagelägenhet!

De senaste veckorna har det pysslats och knåpats. Jag har gjort små tavlor med ordspråk, Kajsa har bundit böcker och mamma har vävt klart löpare och stöpt ljus.
Och pappa har ägnat det senaste halvåret åt att prata med utställare, planera placeringar, kolla upp detaljer och fixa hur mycket som helst.
Och nu var det alltså dags.




Och det blev succe! Vi hade kanonkul. Solsken. 19 utställare och massor av besökare (tyvärr var det ingen som räknade men jag tror det var mer än 500). Glada människor som pratade, umgicks och lovordade arrangemanget.






 Och mitt bland alla människor strosade "marknadsgeneralen" glatt omkring och kunde bara vara nöjd.




Vi hade en jättetrevlig dag och ser fram emot att få vara med nästa år