Blommor ute och inne

För flera år sedan, vid ett besök i Vadstena, förälskade jag mig i Snöklockor. Eller Klosterliljor som de också kallas, i alla fall i Vadstena där de växer i massor vid klostret och doftar ljuvligt. Jag har sedan dess önskat att ha sådana i min egen trädgård.

Just i rätt tid för blomning var vi på besök hos goda vänner i Åkarp och då kunde jag njuta av att det blommade snöklockor hemma hos dem. Dessutom fick jag låna en spade och fick möjlighet att gräva upp en hobbe och ta hem.

Sen dess har de blommat hos oss varje vår. En liten klunga nedanför flaggstången, och de verkar trivas för de blir långsamt fler och fler. De här tillhör mina favoriter av vårblommor.

Den här våren har vi haft tulpaner på köksbordet väldigt ofta. Det är en glädje och en ljuspunkt varje dag. Just nu är det en stor bukett i tre färger.

De små plantbarnen däremot verkar lite klena i år. De grodde, men sen har det inte hänt mycket för de växer långsamt. Anar att sorgmyggor bär en del av skulden till detta. Men jag får vara glad att plantorna ändå överlevt angreppen och tids nog är de stora och ger både blommor och frukt. Det gäller bara att ha lite tålamod. Och fördelen med att de är små är att de inte tar så stor plats här inne.

Ganska otroligt att det här ska bli stora tomatplantor med kilovis av frukt

Gästrummet

Renoveringen går framåt i små steg. Allting har sin tid.
Dörr- och fönsterfoder behövde målas, och de mörkbruna sektionerna runt garderoben ville vi ha vita istället. Och så var det lika bra att måla taket också när vi ändå höll på.
Garderob och dess inredning är inhandlad så nästa steg är att montera in garderoben i den befintliga (platsbyggda) för att få den funktionalitet vi vill.

Nej inga bilder på processen. Det är inte snyggt och inte kul att återkomma till.

Dessa grisar!!

Tre timmar satt vi i varsitt jakttorn och väntade på vildsvin.

Mörker och tystnad. Bara sina egna tankar som sällskap. Uppmärksam och med spetsade öron. Väntan. Förhoppning. "Snart kanske de kommer".

Till slut: ont i ryggen, frusen och less.
Bestämde oss för att åka hem.

När Jonas körde från sin torn sprang hela gänget över skogsvägen och ett par timmar senare fanns de på åteln där jag suttit.

Suck

Flera fina fällar färdiga

Sittunderlag, dynor eller vävda fårfällar - jag vet inte riktigt vad de ska kallas.
Men jag vet
att de är roliga att väva
att de består av närproducerad ull och återvunna trasor
att de är varma och fina
att de är tänkta att sitta på

Den första jag vävde är tätare och tjockare än de andra och jag började använda den i skogen så fort den blev klar. Jonas vill egentligen helst ha den rosa, men valde till slut ändå den som är lite större än de andra. Två av dem ska jag ge bort. Men tre finns kvar, och jag kommer att göra fler för de är så roliga att väva och ullen är ett underbart material. Undrar om det finns någon som är intresserad av en sådan här?

Födelsedag utan firande

Idag fyller min älskade Jonas år. 51 är ju rätt ojämnt men även en ojämn födelsedag är värd att fira.  Största anledningar att det inte blev så mycket av firande var att Jonas jobbade kväll så vi träffades inte så mycket.

Innan jag åkte hemifrån i morse satte jag några vårblommor på hans sängbord och sjöng "Ja må han leva..." tillsammans med hunden. Jo faktiskt. Jag tänkte sjunga i dörröppningen in till sovrummet och ha hunden bredvid mig. Och det var som att hon förstod det. Hon kom dit nästan innan jag hann locka på henne. Hon gick längre in i sovrummet än hon nånsin gör. Och när jag sjöng, pep och gnydde hon. Dessutom viftade hon på svansen så den slog mot väggen och blev som trumslag (fast inte i samma takt som sången).

Jag hade tänkt köpa present igår, men affären hade upphört och så många alternativ finns inte i Nybro. Jag beställde något på nätet istället, men det hinner inte levereras denna vecka. Så det enda han fick av mig var en vävd älg som nyckelring. Och den var inte inslagen i paket, utan monterad på hans nyckelknippa.

Vi firar väl lite mer en annan dag. Men å andra sidan: det enda han önskat sig i födelsedagspresent var en puss, och det fick han.

Grattis älskling!! 💝

Glimtar från denna helgen

Nu börjar vi renovera gästrummet. Vi har planerat för det rätt länge, men nu ska det äntligen bli av. Igår rev vi ner tapeter, tog bort garderobsluckor och inredningen i en del av garderoben, spacklade väggar och bytte eluttag och strömbrytare. Just nu ser det alltså hemskt ut. Men det känns bra att ha startat processen. Golv finns hemma sedan länge, tapeter och garderobsdörrar köpte vi nu på vårvintern så nu återstår det bara att köpa garderobsinredning. Resten är jobb som ska göras, men det mesta är ganska roligt jobb.

Idag körde vi en sväng i skogen, för att titta till den och lyssnade samtidigt på en svensk-samisk gudstjänst på radion. Predikan handlade mycket om naturen och heligheten i den som ett avtryck av skaparen - herden.

Eftermiddagen tillsammans med mamma och pappa var jättetrevlig. De berättade om den utveckling som deras församling står i tillsammans med pingstförsamlingen i Mönsterås. Det gläder mig ända in i själen att höra om den positiva inställningen, viljan att mötas och komma vidare, modet att förändras. En sådan församling skulle jag vilja vara med i.

Konstnärens verk

I julklapp fick jag ett presentkort på en akvarellmålning.

Jag önskade mig en räv, ett rådjur och ett vildsvin eftersom det var de djurslagen jag sköt under jaktåret 2018.

Nu har jag fått ett foto av den färdiga målningen. Gissa om jag är glad över den och längtar efter att få se den "på riktigt". Så jättefin!

Det är verkligen en konstnär som gjort den. Ett av mina barn.

Tack!