måndag 20 januari 2020

Ändrade planer

Jag är ju ganska mycket för att planera - jag skriver listor och tänker igenom saker i förväg. Det ger mig en struktur jag trivs med.
Men det är inte lika noga att följa dessa listor och planer - ofta gör jag mer än det jag skrivit upp, och nästan alltid i en annan ordning.
Kommer något annat emellan som helt rubbar planerna är det oftast helt okey och inget som stör mig.

I lördags skulle jag sätta igång en surdeg på morgonen så jag skulle hinna baka ut brödet på kvällen. En lång och välbehövlig sovmorgon gjorde att degen blev klar lite senare än tänkt. Och när vi bestämde oss för att åka till Mönsterås för att lyssna på Tomas Boström (min favorit sen jag var liten) så fanns ingen tid för brödbak. Degen fick degen snällt vänta i sin bunke tills vi kom hem vid elvatiden på kvällen. Lite hade jäst över kanten eftersom den fick stå så länge. Och jag kom inte isäng förrän en stund efter midnatt eftersom mina limpor måste gräddas på natten. Men vilken dag det blev! Tomas mjuka röst och finurliga formuleringar och kloka ord gör mig både glad och eftertänksam.

Tre av mina förebilder: mina föräldrar och Tomas Boström
På söndagen var planen att vi skulle äta mat och gå på bio ihop med goda vänner. Så Jonas och jag tog bara lite fika mitt på dagen. Men sen blev middag-och-bio-träffen framflyttad ett par veckor. Vi tog fram lite kött ur frysen och tänkte laga mat lite senare på eftermiddagen. Men innan dess ringde ett par andra vänner som vi inte träffat på länge och undrade om de kunde komma. Självklart! Jätteroligt. Vi förevisade höns och byggnader, pratade om allt möjligt och fikade. När de åkte i kvällningen började jag laga mat. Mycket nöjda över en dag som blev jättebra när den ändrat våra planer två gånger om.

söndag 19 januari 2020

Vårsöndag i januari

Vi har öppnat från hönshuset ut till den nybyggda hönsgården där det finns grönt gräs, frisk luft och andra trevligheter. Men hönsen är inte mycket för förändring och nyheter. De vägrar att gå ut. Idag tvingade jag ut de flesta av dem, tog dem i famnen och bar ut dem en i taget. Efter en stund infann sig lugnet och de strosade omkring och pickade och verkade nöjda. De som var kvar inne förstod tydligen inte att gräset var grönare där ute så de stannade där de var. Nåja, tids nog lär sig nog alla vart luckan leder.



Just idag var det en fröjd att vara ute, både för människor och djur. En riktig vårdag trots att det bara är halvvägs i januari. Himlen var illblå hela dagen och det var vindstilla. Vi hörde en hackspett som trummade, och tittade på hasselhängen och ett par svanar som flög över vår by. Allt var vackert och fridfullt (tills Jonas började gå med röjsågen, då var det slut på tystnaden).


lördag 18 januari 2020

Kärlek kommer i många former

Orden i rubriken är ett citat från en av mina väninnor och det är verkligen så sant som det är sagt (så sant som det står skrivet).

Bara några exempel från de senaste dagarna:
Jonas har lagt nästan all sin lediga tid på sistone till att bygga hönshus och hönsgård. Visserligen är det våra höns, men vi har dem bara för att jag så gärna vill det.
Igår överraskade han mig med att ha beställt hem frön till mig. Vilken kärlek! Visst är han inblandad i odlandet, men det är jag som är nörden, som är den drivande, som har odling som en av mina passioner.
Häromkvällen körde mamma hit för att hjälpa mig med väven. Det finns några moment som är väldigt mycket enklare att göra tillsammans med någon än i ensamhet.
Och idag har vi fått ett omtänksamt och generöst erbjudande om något som vi verkligen behöver och uppskattar just nu. Helt fantastiskt!

Tacksam över all kärlek jag möter från olika håll.

fredag 17 januari 2020

Steg för steg

Den här veckan har Jonas på sina lediga förmiddagar ägnat sig åt att bygga hönsgård. Den är snart färdig och kanske kan hönsen prova den imorgon.

Jag har tillbringat ett par kvällar i vävstugan; tillsammans med mamma drog jag på väven och nu är två tredjedelar solvad. Jag längtar efter att börja väva. Men än är det många moment kvar.

tisdag 14 januari 2020

Grått ute, färg i vävstugan

Vädret är grått och ogästvänligt som om det var november. Det regnar på tvären. Jag skyller på vädret att jag är så hopplöst trött. Jag vill bara sova hela tiden.

Ute i min vävstuga finns det färg. Jag har förberett allt för att kunna dra på nästa väv. Nu fattas bara ett par händer till som hjälper mig. Men nu när allt är klart vill jag ju inte vänta, jag vill ju få upp väven NU och kunna börja väva. Funderade lite på att uppfinna en "pådragningsknekt" eller "bäste vännen" eller vad de heter, men vet inte riktigt hur de funkar. Så jag väntar nog tills någon människa kan hjälpa mig.

Det är bara små spolar av restgarner som gått åt till varpen. Det syns ingen skillnad i mitt garnlager. Jag tycker det är fint än så länge, väl medveten om att färgerna kommer att förändras åtskilligt när ett inslagsgarn gör dem dovare och lugnare. Men det är ju lite det som är kul med vävningen - att testa och experimentera och se hur resultatet blir.



söndag 12 januari 2020

Helgen som gått

Vi har börjat bygga hönsgård. När det är klart kommer hönsen att ha 20 kvadratmeter utomhus som tillägg till de 12 som finns inne i hönshuset. Vi tror det blir bra. Just nu finns 18 hönor av fyra olika raser, och en tupp.

Det finns åtta snoffsiga damer av rasen Guld Paduan
Fem hönor är Cream Legbar (CL). De ger oss ljust mintgröna ägg
Här är två av mina tre Maraner. De är inte fullvuxna ännu
Två Faveroll med riktigt tomteskägg
Egentligen har det varit ganska trist väder med regn och blåst. Vi är tacksamma att vi haft fikagäster vid två tillfällen denna helg. Det har gett oss anledning att vara inomhus och ha det trevligt istället för att bygga och frysa ute. Bäst är väl egentligen att vi kunnat göra både det ena och det andra.

Dessutom har vi stökat undan det mesta av julen. Några stjärnor och ljusstakar återstår i fönstren, men de plockar vi bort endera dagen.

lördag 11 januari 2020

Medmänniskor


Varje gång vi förlorar en medmänniska påminns vi om hur mycket vi behöver varann.

Igår var vi på begravning igen och viktigast var mötet med de andra som minns samma person, kramarna i samförstånd och saknad, ögon som möts och säger allt som behövs.

Griftetalet började med en hälsning riktad till alla oss som var där (och alla andra också):
"Du är så oändligt mycket älskad!" 
Denna hälsning fick vi från Gud, genom att R varit engagerad i missionsbåten Shaloms arbete, och på vars segel kärleksbudskapet Joh 3:16 står. En kärlek som R fått vara med och förmedla till många genom sina glittrande ögon, sin vilja att skoja lite lagom och  - främst - sin förmåga att alltid ge av sin tid.

Vi tar avsked och återlämnar R i Guds händer.
Vi känner tacksamhet över att ha fått känna honom.
Vi ber om Guds välsignelse över dem vars sorg och saknad är störst.