tisdag 29 augusti 2017

Odling 2018

Nej, jag har inte skrivit fel årtal i rubriken. Jag skriver ett inlägg med sådant jag vill komma ihåg när jag planerar odlingarna nästa vår. Det troliga är att jag struntar i "klokskapen" och erfarenheterna när det väl kommer till kritan, när odlingsinspirationen gör mig måttlös igen. Men jag måste försöka. Intalar mig att nästa gång kommer jag att använda lärdomarna från i år. Och om jag inte skriver ner dem finns det ingen chans att jag kommer ihåg dem och kan välja om jag vill lyda mina egna råd eller inte.

Gul squash är godare och vackrare än den vita. Och squash tar större plats än jag hoppas när jag planterar dem. Två i en pallkrage. Inte mer. Och två plantor kan nog räcka till oss nästa år. Om vi inte har utökat familjen ;)

Pumpa tar också stor plats. Lika stor som squash.

Att odla gurkor som är roliga och knasiga, men knappast går att äta, är ju bara dumt och slöseri med plats. Bättre att använda odlingsytan till sånt som jag verkligen vill ha. I år (igen) skördar vi mycket mer gurka än vi kan äta upp. Tre plantor kan räcka. Eller fyra. De godaste sorterna är Passandra, Space Master samt Äppelgurka.

Vi bör inte utöka odlingsytan. Det går inte att hinna med mer än nu. Varken att sköta odlingarna eller att ta hand om skörden.

Om jag kan använda grannarnas växthus nästa år också tänker jag mig att sätta en gurka längst in. När den nått taket kan den följa nocken mot dörren och därmed få plats att växa en lång säsong. Mot glasväggen kan det stå fem tomatplantor. Mot tegelväggen skulle det kunna stå en rad med chiliplantor. På det sättet kanske det finns möjlighet att få plats både att skörda och sköta om plantorna hela säsongen. Även när allt är i full växt i augusti.

Tomater.
Ja, vad ska jag säga. I år har vi "bara" 35 sorter. Det räcker gott. Vi har överflöd. De plantor som står på uteplatsen har det nog inte så bra som man kan förvänta sig - de ger inte jättemycket skörd. Och de utsätts (liksom förra året) för ohyra, några larver som äter rätt mycket på både plantor och tomater.
Brutus är en fantastisk bifftomat. Förra året slog den alla rekord och även i år levererar den!
Silvery Fir Tree är så vacker och god. Men jag måste komma ihåg att den är lågväxande.
De som står som "ampeltomater" behöver mycket mer jord än vad som ryms i en normal ampel för de växer enormt och ger generösa mängder små goda tomater.

Lök, både gul, röd och vit, är verkligen mödan lönt. Eller rättare sagt. Utan någon speciell skötsel ger de god skörd.

Den vita mangolden växer bättre än den röda. I alla fall i år.

Ja, det var allt jag kom på just nu. Det kanske blir fler inlägg på samma tema så småningom.





söndag 27 augusti 2017

Susa. Inte glömma susa!

För rätt många år sedan fanns det en utställning i Kalmar. På ett antal träd i staden fanns stora ark med dikter och tankar. Jag gillade upplägget men minns inte så mycket av innehållet. Utom en sak.

På ett träd fanns en slags "kom ihåg"-lista för just det trädet.
Där stod säkert konkreta saker som att sätta kottar, få rötterna att tränga djupare, erbjuda skydd för fåglarna och så. Men det jag fäste mig vid så pass att jag minns det efter flera år var det sista på listan.
"Susa. Inte glömma susa"
Skrivet som om det var det viktigaste av allt.
Jag tyckte det var poetiskt och vackert på något sätt.

Idag har jag tänkt på det.
Trädets susande i vinden fyller nog ingen som helst funktion för trädet själv.
Men jag som människa påverkas av ljudet. Det är rogivande på något sätt. Det påminner mig om vinden, om storheter jag inte kan styra över. Stämmer mig till andakt ibland.

Jag är glad att träden susar. Att de gör det utan egen vinning, bara för vår upplevelses skull.

Igår var det lördag och jag ägnade väldigt många timmar åt vår köksträdgård. Jag vattnade, skördade, beskar och rensade. Sen fortsatte jag i köket med att ta tillvara, torka, frysa in och laga till av det jag skördat. Allt det där arbetet är en vila för mig och ger mig glädje och tillfredsställelse.

Men framemot kvällen insåg jag att jag behöver en annan slags vila också. En stillhet och ett lugn. En chans att lyssna till trädens sus. Eller mina egna tankar.

Jag måste komma ihåg att vila lite på det sättet idag.

Och kanske kan jag, när jag inte gör något för min egen skull, faktiskt erbjuda någon annan ett lugn, en känsla av vila. Kanske kan jag medföra "suset" för någon annan. Dags att sätta det på min kom-ihåg-lista också:
Susa. Inte glömma susa!



Och när jag letade på nätet hittade jag faktiskt trädets kom-ihåg-lista! Så glad jag blev! Fanns här. Utställningen hette Lövverk


tisdag 22 augusti 2017

Gästinstagrammare

Denna veckan har jag hand om riksvävs instagramkonto och har som mål att lägga upp två inlägg om dagen.

Jag förberedde en del genom att häromdagen leta igenom mina vävbilder och välja vilka jag vill använda. Det var kul att titta igenom och påminnas om vad jag åstadkommit i vävstolen de senaste åren.

Visst finns det ett vävliv även innan dess, men det räknas nästan inte.
Jag gjorde nån trasmatta eller två, på mammas vävstol när jag var tonåring. Sen fick jag ta över svärmors vävstol och hade den uppe ett par år. När barnen tog mer tid och plats monterades vävstolen ner och fick tåligt vänta i många år.

När Jonas och jag flyttade ihop började det bli dags igen. Och nu har trotjänaren sällskap av ett par vävstolar till i min fina vävstuga i källaren.

Och intresset ökar. Så fort jag håller på, antingen med vävning eller planering eller förberedelser, känner jag att jag bara vill mer och mer. Det finns obegränsat med nya kunskaper att ta till sig, nya idéer att testa och nya tekniker att tillgodogöra sig. Jag skulle lätt kunna ägna mig bara åt vävning. Men jag är glad att jakt och odling också lockar väldigt mycket. Mitt liv är en salig blandning av så många olika saker. Det är roligt!

För dig som hittat hit tack vare riksväv så finns här länken till min blå sjal. Men genom att söka på vävning här till höger så hittar du många fler blogginlägg om denna underbara hobby.

Och själv är jag glad över att få gästinstagramma. Jag uppskattar att jag fick anledning att leta igenom gamla foton och titta på saker jag gjort, men nästan glömt. Men fämst hoppas jag att det leder till en del nya kontakter med andra vävare. Hör gärna av dig!

lördag 19 augusti 2017

Bockpremiären 2017

Att ge sig iväg på jakt innan man ska till jobbet på morgonen är inte aktuellt för min del. Men i kvällningen är det en helt annan sak.

När jag klättrade upp i tornet såg jag en räv som tittade på mig så jag satte mig så tyst som möjligt, bedömde avstånd och tänkte att kanske, kanske ska jag skjuta räv ikväll. Den hoppade upp på en stor sten och satt där en stund. Solen sken på den och det var en väldigt fin "bild" att ta in och minnas. Jag siktade på den men dels bedömde jag avståndet som på gränsen till för långt för mig, dels hade jag den rakt framifrån och då är träffbilden inte så stor. Så jag väntade. Den hade koll på mig och jag kollade på den. Så småningom reste den på sig och sträckte på sig där i solskenet. Eftersom jag just då tittade på den genom kikaren missade jag ögonblicket när det hade gått att skjuta. Den hoppade ner på andra sidan stenmuren och kom inte tillbaka så länge jag var där. Det gör inget. Jag är glad att jag fick naturupplevelsen.

Framför mig hade jag en åker med ganska kort gräs. Den kallas "markalyckan" och sluttar ner mot storskogen och den plantering där jag sköt min första bock för ett par tre år sedan (läs mer här). Ganska stor del av kvällen hade jag sällskap av en hare som satt en bit bort och tuggade på det frodiga gräset. Ju mer solen sjönk i väster desto finare silade ljuset genom träden i udden en bit bort. Jag satt och drack mitt kaffe, lyssnade till skott från olika håll omkring mig och konstaterade att jag hade det rätt bra.




Och så plötsligt skymtar ett rådjur långt borta. Upp med kikaren och konstaterar att det var en bock. Inga stora horn, men även små räknas. På med hörselkåporna och upp med bössan för att vara redo. Han strosade ut på åkern och gick några steg åt mitt håll. Jag tänkte att det kan bli bra, bara han kommer häråt. Då tittar han upp åt andra hållet, och verkade se något intressant där. Några försiktiga steg däråt och sen småsprang han och försvann ur synhåll på andra sidan udden.

Hörde ett skott på nära håll och gissade att svågern skjutit, eftersom jag visste att han satt i ett torn inte så långt ifrån mig.

Men "min" bock var tydligen kvar, för ett par gånger skymtade jag honom. Sen kom jag på att jag kunde prova att locka. Och minsann att det funkade! Han kom travande mot mig (eller det han trodde var en get). Och han såg så glad och förväntansfull ut! Jag kände mig nästan elak som lurade honom på det sättet. Men när jag sköt och han föll omkull och blev liggande i gräset tänkte jag att han var lycklig ända till sitt sista hjärtslag.



När jag kom fram till honom konstaterade jag att hornen verkligen var små. Jag hoppas inte Jonas envisas med att göra en trofé av dem. De passar mer i en nyckelring eller som ett smycke. Jag sände en tacksamhetens tanke eller bön både till Gud, till moder natur och till den lilla bocken. Sen tog jag fram kniven och började jobba.

Lite senare åkte svågern och jag från skogen samtidigt. Båda hade vi en liten pinnabock i bagaget. Vi hjälptes åt att ta hand om dem i vårt garage.

fredag 18 augusti 2017

Solrosor

I några år har jag vetat att möjligheten funnits. Och att det bara är aktuellt två-tre veckor per år. Ända sedan jag först hörde talas om det har jag velat dit. Men det har inte blivit av. Inte förrän idag.

Strax norr om Mönsterås, i Älmhult (eller Elmhult beroende på var du läser) finns en man som odlar ett helt fält med solrosor. När de blommar är det självplock där. Man väljer själv hur mycket man vill betala (kontant eller swish). Och alla pengar går till cancerfonden och hjärtlungfonden. Visst är det ett fantastiskt upplägg!? Plocka solrosor till glädje för dig själv eller dem du ger dem till. Betala för det och glädjen sprids genom att betalningen skänks till forskning. Tack Allan #plockasolrosorielmhult för det fantastiska initiativet!

Jonas och jag strosade runt och tittade, fotade och förundrades. Jag kände mig förunderligt glad och lycklig där på fältet bland alla dessa höga, vackra blommor. Sen plockade vi med oss några blommor, swishade vårt bidrag och körde hemåt. Här hemma har vi nu solar som lyser.

Vill du åka dit så passa på innan augusti är slut. Enklaste vägbeskrivningen: Mitt emot avfarten mot Mönsterås Bruk går det in en väg mot Älmhult. Följ den ett par km så kommer du till solrosorna på höger sida.










tisdag 15 augusti 2017

En annorlunda dag på jobbet

Idag skilde sig från många andra dagar på jobbet, på flera sätt. Började med att jag strosade genom ett vindstilla Kalmar och njöt av spegelblankt vatten, vackra fasader, pampiga hus, offentlig konst mm.




Sjöfartshögskolans personaldag hölls i lokalerna på Falken. I ett rum fanns denna väggmålning (två foton på samma vägg). Jag tycker den var häftig. Men undrar vad den föreställer/symboliserar. Någon som vet?



Men det bästa med den här dagen var föreläsningarna vi fick ta del av.

Första passet gick under temat "den hälsosamma arbetsplatsen" och hölls av Maria på Kryast. Det handlade mycket om värderingar, hur vi är mot varann, vilken kultur som finns, vad vi väljer att fokusera på och vilka konsekvenser det får osv. Några av mina anteckningar:
Mina värderingar hjälper mig...
* att lära känna vem jag vill vara
* att veta jag hur jag vill bli uppfattad
* att ha något att sikta mot
* förstå vad i livet som är viktigast för mig
Arbeta främjande! Utgå från det som fungerar. Då når man längre än om man arbetar förebyggande eller rehabiliterande.
Bekräftande feedback kan ges hur, var och när som helst och är det enklaste sättet att skapa engagemang, motivation och glädje. Utvecklande feedback ges bara mellan fyra ögon och måste vara genomtänkt, ges vid rätt tillfälle och levereras med värme och kärlek.

Sen fick vi information om lnu:s arbete för "Lika villkor", om jämställdhet, mångfald, tillgänglighet mm och mot diskriminering. Här fanns tips på var en kan lära sig mera och en uppmaning att vara med på pride.

Efter god lunch och en stund i solskenet med kaffe följde två föreläsningar från My top secret story och här blev jag väldigt berörd och full av tankar och intryck. Två relativt unga människor berättade väldigt utlämnande sina respektive historier som båda handlade om psykisk ohälsa. Max talade om sin bulimi och Mimmi om sin resa genom utbrändhet och depression. Båda deras berättelser gick innanför huden på mig och berörde mig på många plan. Så viktigt att få höra om det här, och få samtala om det, att försöka ta bort det tabu som finns kring detta. Jag har flera människor som står nära mitt hjärta som jag associerade till och tänkte på när de talade. Max uppmanade oss att våga se någon i ögonen och fråga hur det egentligen är, och den uppmaningen vill jag dela vidare till andra.

Jag är enormt tacksam att jag har en arbetsgivare som prioriterar sådana här frågor.

Dessa fantastiska apparater

Jag gillar att baka, ta tillvara skörden, laga mat och pyssla med allt möjligt i köket.

Och jag älskar alla hjälpmedel som gör det snabbare, enklare och effektivare. Vissa av dem är smarta verktyg som äggskärare, lökhållare, mandolin, körsbärsurkärnare osv. Men många är elektriska apparater och maskiner.

Häromkvällen ägnade jag mig åt många små projekt och slogs av hur många bra prylar vi har:
Jag satte igång en bröddeg i assistenten (en gammal trotjänare som funnits med i ca 30 år).
Jag lät matberedaren riva den squash som skulle vara i degen. Matberedaren är min favoritpryl som jag använder till allt möjligt. Jag har den till att arbeta ihop en kak- eller pajdeg, riva ost, göra snabb glass av frysta bär, skiva stora mängder frukt eller potatis, vispa ihop en äggstanning eller en muffinssmet osv osv. Jag älskar den!
Under tiden brummade torkapparaten då den torkade örter och fixade "soltorkade" tomater.
När brödet kommit i ungen förvällde jag ett lass sockerärtor (på spisen) som jag sen kylde ner och frös in.
Och diskmaskinen! Jag tackar Gud för den som uppfann diskmaskinen. Som hjälper mig att röja undan efteråt.

Och det finns ju många fler apparater. Undrar hur mycket el som går åt en vanlig pysslarkväll i vårt kök?
Att släcka alla lampor och stänga av datorn för att spela sällskapsspel i skenet av levande ljus är en självklarhet för oss under Earth Hour. Men att klara mig utan el under en lång tid skulle jag ha väldigt, väldigt svårt för.


Och ikväll skördade jag igen. Vädret den här sommaren har gjort att allt är så sent, men nu mognar det generöst med både gurka och tomat. Och gyllenbär. Vi äter gott!

söndag 13 augusti 2017

Filéfesten

En gång varje år samlas jaktlaget och respektive för att njuta av senaste säsongens älgfiléer. I år var det vi som hade äran att stå som värdar för detta kalas.

Vi har självklart planerat och förberett en hel del i förväg och sen möblerade vi om halva huset för att kunna duka till 19 pers, prognosen lovade inte utomhusväder nämligen.

Och vilken kväll vi fick! Wow! Jättetrevligt från början till slut. Maten var god och räckte, leken var kul och alla var med, skratten var många och samtalen handlade om allt mellan himmel och jord.

Till förrätt bjöd vi på en vacker macka som väckte den uppmärksamhet vi hoppats på (idén kommer från anax_skafferiet på instagram). Varmrätten var förutom älgfilé potatisgratäng, sallad, sås, gelé och vitlökssmör. Rabarberpaj med en aning av citron och kokos tillsammans med vaniljsås och några gyllenbär avrundade måltiden.

Innan efterrätten gick vi ut och lekte. En slags tipstävling där vi inte hade något facit i förväg. Tre gäster i taget ställdes mot varann i olika tävlingar, men innan de började fick alla andra sätta 1, X eller 2 beroende på vem man trodde skulle vinna. Det blev riktigt kul. Vi hade försökt göra tävlingsmoment som hade med jakt att göra: kast med lerduvor, gissa kalibern, para ihop bild och namn på jakttorn osv.

Långt efter det att maten var undanplockad och kaffet slut fortsatte pratet och skratten. Vi tar det som ett tydligt tecken på att alla trivdes och hade det bra.

Och när alla gett sig av hemåt och vi röjt undan en del och matat diskmaskinen med första omgången (det blev några till nästa dag) sjönk vi ner i soffan och bara log mot varann. Mycket glada över kvällen.









fredag 11 augusti 2017

Tylösand

Tylösand bjöd på sol, blå himmel, sanddyner, hav, rullande vågor, sand, snäckor, vågskvalp. Dessutom sköna pooler, trevliga kollegor, god mat och lagom krävande jobb.






måndag 7 augusti 2017

Suger ut det sista

Sista lediga dagarna på semestern njöt vi av på många olika sätt för att försöka utnyttja varje ledigt ögonblick och fylla dem med upplevelser, vyer och vila.


En dag vid stugan började med lite tveksamt väder så vi la in nytt golv i ett litet förråd innan det klarnade upp. Vi gjorde en utflykt i närområdet: La Familia i Vassmolösa är som en liten bit av medelhavet med exotiska växter och terrakottakrukor och ett stort växthus där man kan fika.







En stillsam och vacker kväll i ett jakttorn med månen som sällskap.


Nästa dag utflykt ihop med vännen K för att titta på trädgård och tavlor hos Himlavid i Bläsinge. Sen fortsatte vi längs bygatan och tittade på mer konst och natur innan vi avslutade på Havtornsgården i Triberga.











Grillade med grannar på kvällen.

Ägnade sista dagen åt att fixa och pula i lugnt tempo i trädgården och skörda av överflödet. Pausade med att köra en runda på jaktmarkerna där vi plockade stolt fjällskivling till generösa kvällsmackor.