Susa. Inte glömma susa!

För rätt många år sedan fanns det en utställning i Kalmar. På ett antal träd i staden fanns stora ark med dikter och tankar. Jag gillade upplägget men minns inte så mycket av innehållet. Utom en sak.

På ett träd fanns en slags "kom ihåg"-lista för just det trädet.
Där stod säkert konkreta saker som att sätta kottar, få rötterna att tränga djupare, erbjuda skydd för fåglarna och så. Men det jag fäste mig vid så pass att jag minns det efter flera år var det sista på listan.
"Susa. Inte glömma susa"
Skrivet som om det var det viktigaste av allt.
Jag tyckte det var poetiskt och vackert på något sätt.

Idag har jag tänkt på det.
Trädets susande i vinden fyller nog ingen som helst funktion för trädet själv.
Men jag som människa påverkas av ljudet. Det är rogivande på något sätt. Det påminner mig om vinden, om storheter jag inte kan styra över. Stämmer mig till andakt ibland.

Jag är glad att träden susar. Att de gör det utan egen vinning, bara för vår upplevelses skull.

Igår var det lördag och jag ägnade väldigt många timmar åt vår köksträdgård. Jag vattnade, skördade, beskar och rensade. Sen fortsatte jag i köket med att ta tillvara, torka, frysa in och laga till av det jag skördat. Allt det där arbetet är en vila för mig och ger mig glädje och tillfredsställelse.

Men framemot kvällen insåg jag att jag behöver en annan slags vila också. En stillhet och ett lugn. En chans att lyssna till trädens sus. Eller mina egna tankar.

Jag måste komma ihåg att vila lite på det sättet idag.

Och kanske kan jag, när jag inte gör något för min egen skull, faktiskt erbjuda någon annan ett lugn, en känsla av vila. Kanske kan jag medföra "suset" för någon annan. Dags att sätta det på min kom-ihåg-lista också:
Susa. Inte glömma susa!

Och när jag letade på nätet hittade jag faktiskt trädets kom-ihåg-lista! Så glad jag blev! Fanns här. Utställningen hette Lövverk