Som papegojor

Årets första träff med Mönstervävarna var helt klart efterlängtat. Vi pladdrade värre än annars! Som papegojor ungefär. Vi skrattade lite åt oss själva och jag tänkte på "om nu syföreningsdamerna kan vara lite tysta så kan vi höra ljudet av Niagarafallens brus".

Som vanligt tittade vi på en massa inspirerande vävar. Här är lite smakprov:

Närbild på en liten prydnadsrya

Randiga handdukar med matchande hankar 

Lila toner

Jag visade handdukarna som mamma gett bort i julklapp

Två sjalar i krympgarn

Barnfilt. Närbild nedan

Handdukar i dräll

Träffens enda Judit-väv

Bärsjal

Och så lärde jag mig att den smutsgula färgen "senap" tydligen ska funka ihop med alla andra färger.

Rött och vitt

Naturen är andlöst vacker nu när det snöat. Igår var det ruskväder och även idag var vinden bitande kall. Men idag sken också solen, det blev dagsmeja och några av oss passade på att njuta i ljuset. 

Steg 1: tömma

Den här helgen har vi gått igenom alla prylar vi har i (gamla) tvättstugan och tv-rummet. En del har vi rensat bort men det mesta har vi packat ner och burit undan. Just det här momentet är jättetråkigt så därför är det nödvändigt att börja i god tid innan köksrenoveringen startar. Just nu känner vi oss rätt nöjda att ha tömt dessa två utrymmen på prylar. Möbler och skåp är kvar. Det tar vi en annan dag. 

Innan

Här är tre bilder som visar hur vårt kök ser ut just nu. Det är ganska mysigt och hemtrevlig. Men mycket börjar bli slitet så det behöver förändras och förnyas. Snart ska vi påbörja processen. 

Det är med skräckblandad förtjusning vi ser fram emot det. Vi gillar att jobba och fixa, och det kommer att bli så bra när det är klart. Men att vara hänvisad till lillstugans kök och leva med byggdamm överallt - det kommer att bli jobbigt.

Rekordtidigt

Aldrig förr har vi stökat undan julen redan den sjunde januari, men i år blev det så. Vi har fullt fokus på att renovera köket (och lite till på bottenvåningen) och ska snart börja packa ihop allt vi har där. Men innan vi kan börja med det så måste julen bort. 

Idag ska vi välja vilket golv vi ska ha...

Två veckor

Två veckor denna jultid har Kajsa varit hos oss. Det har varit så bra. Vi har spelat sällskapsspel, klappat katter, myst framför brasan, firat jul, träffat mina föräldrar och hälsat på hos Oskar och Maria.

Och vi har bara varit. Hon och jag har halvlegat i varsitt soffhörn och ägnat oss åt vårt eget -  dator/mobil/handarbete/korsord. Bytt några ord då och då, kommenterat något, skrattat tillsammans. 

Nu är hon tillbaka hemma hos sig och jag saknade henne direkt när hon åkt.

Två veckor (lite drygt) av ledighet från jobbet. Det har varit en välbehövlig paus från jobben. Jonas och jag har inte haft många tider att passa eller saker vi måste fixa. Det har varit väldigt skönt att bara vara, börja med sovmorgon och långsam frukost och sen ta dagen som den kommer och göra sånt som faller en in. Vi har haft det så bra!

Ljust!

Trettondagsafton: nysnö, solsken och kyla. Oerhört vackert!

Bärsjal till Adam

Nu när presenten är överlämnad kan jag äntligen visa bilder på bärsjalen jag gjorde under hösten. Cottolin i varpen och lite grövre lin som inslag. Till sist sydde jag några stygn för att markera mitten. 

 

Kort summering 2024

Mycket elände har hänt i världen och det påverkar oss. Men jag vill istället fokusera på det positiva som jag varit med om. Och på det personliga planet har det varit ett bra år på många sätt. Livet tillsammans med Jonas är fantastiskt! Och vi har så många härliga människor i vårt liv - mina föräldrar och mina ungdomar, våra syskon, grannar, jobbarkompisar, jaktlaget och andra vänner. Goda relationer med andra är Guds bästa gåva till oss människor. 

Lite konkreta exempel på vad 2024 har innehållit:

Här hemma på gården har vi satt in nya ytterdörrar och byggt tak över trappan på baksidan. Båda sakerna blev riktigt bra. Och vi målade västergaveln på garaget. På sensommaren var det friluftsgudstjänst här hemma hos oss. Mycket trevligt på flera olika sätt. 

Jag lyckades minska ner lite på tomatodlingen så det blev aldrig helt överfullt i växthuset. Vi fick stor skörd av potatis och lök, och även en del majs. Och MASSOR av sommaräpplen. Mot slutet av sommaren grävde vi om jordgubbslandet. Våra mysiga katter, Jamma och Busan, håller oss sällskap på gården. Både de och hönsen sköter sina uppgifter bra.

Det häftigaste som hänt inom jakten är att vi båda skjutit doublé på vildsvin plus att Jonas fick möjlighet att fälla en älgkalv. Det är så god stämning i vårt jaktlag och det värdesätter vi mycket.

På vårkanten var jag på flera intressanta studiebesök inom ull och vävning. Nätverket Mönstervävarna är en ständig källa till inspiration, utmaningar och utbyte. Att ta semester en dag i månaden för att träffa mina vävinnor, är ett av de bästa besluten jag tagit. Min egen vävstuga utökades med en förlängd glimåkra som försetts med både kontramarsch, harnesk och dragutrustning men jag har inte börjat väva på den än. Däremot var jag med på utställningen på Rugstorpsbiennalen i somras.

Norrskenet har flödat på himlen över oss några gånger. Det är ett vackert och fascinerande fenomen. 

Vinterjakt

Äntligen spårsnö. Vackert i naturen. Idag jagade vi ihop med en duktig rådjurshund. Att vi människor inte stod på rätt ställe kan ju inte han hjälpa. Två såtar jagade vi av, medan vädret växlade mellan soligt, mulet, singlande snö, tilltagande vind och hårda vassa snökorn som vräkte ner.

Skönt med några timmar ute i friska luften. Väldigt skönt att komma hem till ett varmt hus för att äta sig mätt och sedan softa framför öppna spisen. Riktigt härlig dag.

Vävdagar

Jag har vävt på som en tok under några lediga dagar så nu har jag redan kommit till vägs ände och klippt ner väven. 

 

Hemma hos

Vilken ögonfröjd att vara i detta vackra hus som är så smakfullt inrett och extra festligt dekorerat just nu. Här finns inspiration att hämta både i det stora och i det lilla.

Halv åtta och midnatt

De sista timmarna av 2024 tillbringade vi ihop med vårt "halv åtta"-gäng. Vi kallar oss så eftersom vi startade med inspiration av ett tv-program med samma namn, där deltagarna träffades på middag hemma hos varann och umgicks. Vi hade lite olika utgångspunkter för att sätta igång samtal om sådant som inte alla visste om oss, som en inte alltid talar om. Det kunde vara historier om något udda vi varit med om, spekulationer om vad vi skulle välja om vi fick leva om våra liv, något vi är extra glada eller stolta över och så vidare. Numera träffas vi inte så ofta, men en eller ett par gånger om året brukar det bli. Och det är efterlängtade tillfällen som vi alla gläds över. 

Självklart åt vi god nyårssupé, gapskrattade och pratade strunt. Men den viktigaste delen var den när vi satt bekvämt tillbakalutade och talade om våra tankar över året som ligger framför; Längtan efter att gå i pension och fasan över att gå i pension. Förväntningar om fred på jorden. Viljan att få betyda något, att få göra skillnad. Drömmar på det personliga planet. Tankar på barn och barnbarn.
Särskilt tar jag med mig detta:
Du är inte för gammal, det är inte för sent. Våga satsa en gång till om du vill. Men det är också helt okej att vara nöjd som det är. Du måste inte spänna bågen. Du måste inte verkställa fler drömmar. 

Det är en stor ynnest att få tillhöra en grupp människor som kan dela de innersta tankarna med varann. Det kändes gott att önska just dessa vänner ett gott och fridfullt 2025.