De sista timmarna av 2024 tillbringade vi ihop med vårt "halv åtta"-gäng. Vi kallar oss så eftersom vi startade med inspiration av ett tv-program med samma namn, där deltagarna träffades på middag hemma hos varann och umgicks. Vi hade lite olika utgångspunkter för att sätta igång samtal om sådant som inte alla visste om oss, som en inte alltid talar om. Det kunde vara historier om något udda vi varit med om, spekulationer om vad vi skulle välja om vi fick leva om våra liv, något vi är extra glada eller stolta över och så vidare. Numera träffas vi inte så ofta, men en eller ett par gånger om året brukar det bli. Och det är efterlängtade tillfällen som vi alla gläds över.
Självklart åt vi god nyårssupé, gapskrattade och pratade strunt. Men den viktigaste delen var den när vi satt bekvämt tillbakalutade och talade om våra tankar över året som ligger framför; Längtan efter att gå i pension och fasan över att gå i pension. Förväntningar om fred på jorden. Viljan att få betyda något, att få göra skillnad. Drömmar på det personliga planet. Tankar på barn och barnbarn.
Särskilt tar jag med mig detta:
Du är inte för gammal, det är inte för sent. Våga satsa en gång till om du vill. Men det är också helt okej att vara nöjd som det är. Du måste inte spänna bågen. Du måste inte verkställa fler drömmar.
Det är en stor ynnest att få tillhöra en grupp människor som kan dela de innersta tankarna med varann. Det kändes gott att önska just dessa vänner ett gott och fridfullt 2025.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar