måndag 28 december 2015

Ynk!

Hopkrupen i soffhörnet. Värmer mig med sockor, halsduk, filt och dator. Snuvig, ögonen rinner, jag nyser så fönsterrutorna skallrar. Lite synd om mig är det allt.
Vi som skulle göra både det ena och det andra idag.
Nåja det får vara så länge, eller ske utan min inblandning.

Tacksam att jag ändå sovit gott inatt. Och att det egentligen inte finns något jag måste klara av idag.

Ute bryter solen igenom och glittrar i snön

söndag 27 december 2015

Julfirande med familjen

För mig är familj viktig i juletid. Och jag är verkligen privilegierad som återigen fått fira jul i dagarna tre tillsammans med stora delar av familjen i olika konstellationer. Julafton här hemma i det lilla formatet. Julnatten i kyrkan. Juldagen, traditionsenligt, tillsammans med min släkt. Annandagen, lika traditionsenligt, tillsammans med Jonas släkt. Inte varenda en av barn och syskonbarn och så har varit med, men ändå. Glädje och gemenskap på hög nivå. Visst äter vi men det brukar man ju göra när man umgås. Och vi har dessutom ägnat oss åt sällskapsspel, lekar och frågesport. Jag har fyllt på mitt förråd av umgänge, återseendets glädje, samvaro, småprat, skratt och lek. Jag är mycket lyckligt lottad!

Så här pyntar vi hos oss

Allt är inte vackert!

Jag tycker verkligen om att det är så mycket ljus och lysande pynt både inne och ute så här års. Stjärnor, granar, ljusstakar, girlanger, "istappar", trädstammar helt klädda i ljus och mycket mer. Mycket är så fint och man bara njuter av att se det.

Men inte allt är så fint. I min smak.
Till den kategorin hör:
En blå lysande pingvin på balkongen till ett hus här i stan
Isbjörn och renar i olika slags vitt ljus, i en trädgård vi ofta passerar
Alldeles för mycket saker i en salig blandning med uppblåsta disneyfigurer, tomtar, pingivner och typ ALLT

Och så det vi såg idag, som gav upphov till inlägget:
Blinkande ljus i alla färger i ett träd, och så en slinga som inte blinkade och inte bytte färg. Vi tror att den slingan föreställde en sköldpadda med tomteluva.

Alltså. När blev sköldpaddan en julfigur!?
Jag smäller av!

fredag 25 december 2015

Julevangeliet


















Vilken fantastisk natt!

Julnattsgudstjänst hemma i vår kyrka. Ljus, sång, musik, julevangeliet, minipredikan, glädje. Och så glögg efteråt som vanligt. Men det bästa var att kyrkan var full. Flyktingarna på asylförläggningen intill var inbjudna.

Här är min lilla predikan som hämtat mycket inspiration från Växjö stifts adventskalender i år:

"Några tankar kring julevangeliet, in i vår tid. 

Maria – en ung ogift tonåring och gravid utanför äktenskapet, utanför det som var norm, både då och nu. Dessutom flykting.

Josef – Plastpappan som stod kvar vid Marias sida när hon väntade barnet som inte var hans. 
Det är genom Josef som Jesus är släkt med kung David. Släktbanden består inte av blod, utan av relation
Josef måste ha gått in helhjärtat i uppgiften att vara pappa till barnet. För när Jesus sedan som vuxen ska beskriva Gud och hurdan Gud är mot oss människor så beskriver han Gud som en far. Josef måste ha varit den som gjorde denna beskrivning av vem Gud är möjlig.

Enligt traditionen var Josef äldre än Maria och hade varit gift tidigare och hade troligen barn sedan tidigare. Det är långt ifrån  en klassisk kärnfamilj. Men det är denna familj som vi kallar den heliga familjen. 

Det fanns inte plats för dem i härbärget men var det verkligen fullt? Vi tänker väl att det var överfullt med folk i Betlehem. Det fanns inte PLATS för dem. Men kanske fanns det inte plats för DEM. Hade någon annan kommit, med högre status, mer pengar eller bättre kontakter hade det gått att ordna plats.

Herdarna var de första som fick höra om Jesu födelse. Att vara herde var ett tungt och slitsamt uppdrag och med låg status i samhället. Kanske var det till och med att det var en föraktad yrkesgrupp. Det var ofta fattiga människor som inte ägde fåren utan var lejda. En del tror att de var opålitliga och tjuvaktiga. 
Det var människor i marginalen som först fick veta. 
Det var människor i marginalen som först fann vägen till gudabarnet 
Kan det vara så, att det också idag är människor i marginalen som kan visa oss vägen? 

Hur bemöter vi dem som inte faller inom normen, de som har annorlunda familjesituation, de som är föraktade, de som är på flykt, de som lever i marginalen?

Åsnan bär sitt kors på ryggen utan att se det, utan att klaga. Så ska vi människor också göra. Men vi ska se våra medmänniskors kors, och försöka lätta på deras börda

'Var inte rädda!'
Änglarnas ord till herdarna i natten är ord också till oss, in i det som är vårt mörker. 
-Var inte rädda!  Och sången de sjöng var en glädjens sång, en hoppets sång.

Käre Far, låt nu ljusen, sångerna och stämningen 
göra oss öppna för den godhet 
som är starkare än ondskan i världen.
Kom med det ljus som skingrar mörkret inom oss.
Tack för att du vill vara oss nära.
Amen"



söndag 20 december 2015

Helg med minus och plus

Inte har det varit minusgrader ute. Snarare värmerekord för årstiden.

Men i mig har det varit en hel del minus den här helgen. Jag har varit ledsen och tungsint. Och Jonas har varit rejält förkyld och inte haft kraft att peppa mig till att vända sinnesstämningen. Dessutom har min kropp kärvat och inte samarbetat. Sammantaget ganska mycket "Blä!" de här dagarna. När jag skriver det här är det söndagskväll och jag känner det som att jag inte haft helgledigt, jag har inte så mycket njutit och laddat batterier som jag skulle behövt.

Men det har funnits stunder på pluskontot för att väga upp. Jag ska försöka fokusera på dem en stund:

Vi var ute och jagade på lördagsförmiddagen. Av olika anledningar var jag utan både jaktradio och gps till hundpejlen så jag var ganska akterseglad vad gäller uppdateringar om vad som var på gång. Visst hörde jag hundarna ibland men tyckte det var svårt att lokalisera varifrån ljudet kom så jag var inte säker på om jag hade fokus åt rätt håll. Jag satt där på min ryggsäck i småregn och blåst, och insåg att jakt utan tekniska prylar är ganska trist. Men ändå var jag nöjd med att vara där jag var. Jag njöt av att vara utomhus, andas frisk luft, uppleva naturen, höra hundarna, vänta på viltet, veta att kaffet som väntade i termosen skulle vara gott och avnjutas tillsammans med jaktkamraterna.
Efter fikapausen avbröt jag och åkte hem, men på sista drevet fick vår kompis, som var med som gästjägare, skjuta sitt första rådjur. Jag gälds med honom även om jag fick göra det på avstånd.


Sen bakade jag vörtbröd. Det är julens (och årets) godaste bröd tycker jag. Känns bra att det blev gjort idag så vi kan börja njuta av det.

Vi fixade två paket som ska skickas till sönerna i Dalarna och vi skrev och gjorde klart årets alla julkort. God Jul mina läsare!


Fjärde advent är det tradition att Jonas och hans syskon och delar av familjerna träffas för att hugga gran och sen grilla och fika tillsammans. Min lust att delta var tämligen obefintlig idag. Men, som med så mycket annat, när man väl är där är det bra. Vi hade trevligt, precis som vanligt, och mitt svårmod lindrades en stund.

På eftermiddagen höll Jonas och jag i cafégudstjänsten med temat "Vi sjunger in julen". Vi kände oss knappast på topp när vi åkte dit. Men det blev en fin samling. Vi sjöng tio av de mest älskade julpsalmerna tillsammans, vi fikade, pratade, lyssnade till söndagens texter och "Astrid Lindgrens julevangelium" (länk här). Efteråt var det många som tackade och var glada över stunden vi delat, och även Jonas och jag kände oss lite mer rofyllda när vi lämnade kyrkan för idag.

Två små nya utegranar kom på plats i helgen. Det blir visst bara fler och fler granar hos oss för varje år som går. En nere vid brevlådan med en batteridriven ljusslinga. Och en vid grindhålet med små silverkulor och röd pärlgirlang. Kanske väl mycket bling-bling, men vi gillar det.

fredag 18 december 2015

Listor och välsignelser

En intensiv arbetsvecka är slut. Förutom arbete har den innehållit en hel del annat, bland annat en del strul. Så nu är det två ganska trötta människor som intagit soffhörnet och nästan väntar på att klockan ska bli så pass mycket att man "får" gå och lägga sig.

När vi äntligen kommit hem och fått mat i magen fanns inte kraft till så mycket. Jag hade tänkt baka vörtbröd ikväll men insåg i tid (för ovanlighetens skull) att det inte var en bra idé. Det vi har orkat är att planera och skriva listor. En lista med saker som vi vill göra innan jul - allt mellan ta in julgran, köpa färgpatron och koka knäck - och en lista med vad vi tror vi ska ge i julklapp till våra ungdomar och mina föräldrar. Jag funderar på en julklapp till tiggaren som sitter utanför vår vanliga affär. Det skulle vara roligt att ge honom ett paket med lite av varje; kanske pasta, rakhyvlar, schampo, frukt, strumpor och godis.

Jag försöker stoppa en näve mynt i fickan när jag går hemifrån, just för kunna ge dem som tigger. Men oftast är jag ändå utan kontanter så när jag handlar brukar jag köpa bröd och ost eller något annat till honom som sitter utanför vår affär.
Men idag glömde jag bort det. Efter jobbet handlade jag en hel del inför jul. Trängdes med folk och försökte komma ihåg även det som inte stod på inköpslistan. Men att handla något till honom glömde jag helt. Kom på det när jag passerat kassan och med kundvagnen fullastad ville jag verkligen inte gå förbi honom utan att ge honom något. Så det blev brödet jag impulsköpt för att det är så gott, och hälften av bananerna.

Han har ett så vänligt leende som han alltid delar med sig av. När vi skildes åt ikväll önskade han mig och min familj en god jul, och jag honom. Jag tror att min jul blir extra välsignad av de orden. Jag hoppas att det gäller honom också.

Vi blir rikare och vår värld blir vackrare när vi delar med oss till varann av det vi har, oavsett om det är bröd eller ett leende.

onsdag 16 december 2015

Frost

Lite vinterkänsla idag:
Frost överallt.
Krispig kall luft.
Matt solsken.
Iskristaller.
Vackert.




Och på kvällen livsfarligt halt med underkylt regn.

tisdag 15 december 2015

Luciakult

Det finns mycket jag tycker om med advent:
Levande ljus
Adventsstjärnor och sjuarmade ljusstakar
Ljusslingor i trädgårdarna
Lussekatter och pepparkakor
Julkort
Glögg
Förbereder inför julen
Adventskalendrar av olika slag
Förväntan
Lucia.

Inte minst Lucia.
Jag har en hel del figurer till luciatåg och de står framme några dagar. I år är alla samlade på ett ställe, som ett stort och brokigt luciatåg där alla får vara med fast de är lite olika stora och så.



Den här gruppen figurer har varit intakt ett antal år nu för det är ett tag sedan jag fick/köpte någon ny. Men snart händer det. Jag är så sugen på att utöka skaran. Kolla vilka fina jag hittade häromdagen. Måste bara välja... 


Bråttom

Visst är det onödigt och konstigt att det ska behöva vara så som i morse.
Jag hade ovanligt mycket tid på mig.

Vanliga morgnar är tiden ganska exakt utmätt. Eftersom jag är som tröttast på morgonen går jag inte upp förrän jag måste. Och sen måste rutinerna rulla på som de ska, och inget oväntat inträffa om allt ska funka. Och det brukar det göra.

Men idag hade jag av olika anledningar extra mycket tid till förfogande. Ganska mycket extra faktiskt. Då borde man ju hinna det man ska i lugn och ro, och komma iväg i god tid för en gångs skull.
Men icke.

Visserligen gjorde jag en del saker i lugnt tempo och jag gjorde en del jag inte brukar. Men på slutet visade det sig att jag varit för långsam, eller att tiden runnit för fort. Det blev till att slänga ner sminket i väskan (vanliga dagar hinner jag måla mig hemma) och cykla i ilfart till stationen. När jag genomsvettig kastar mig på tåget undrar jag vad det var för poäng att duscha i morse.

Jaja jag får helt enkelt vara glad över det som fick ta tid i morse och över att jag hann det jag måste.
Resten av dagen gick också ganska fort. Plötsligt var det kväll och dags för julbord med jobbet. Gott och mycket trevligt. Nu kryper jag ihop i sängen, mycket tacksam över dagen jag fick.

torsdag 10 december 2015

Sjuttio år varar vårt liv, åttio om krafterna står bi.

Rubriken är ett citat från psaltaren i bibeln. Närmare bestämt ps 90:10a. Hela den psalmen handlar om att Gud är evig och hur flyktiga vi människor är.

Mina föräldrar
Jag tänker sällan på åldrandet. Jag är för det mesta väldigt nöjd med att vara här i livet, där jag är. Det är väl bara tre dagar per år då jag faktiskt tänker på hur gammal jag är. Det är när mina barn fyller år. När jag inser hur gamla de är, och att de är vuxna sedan ett bra tag, då undrar jag hur gammal jag själv är.

Men det var inte min ålder eller mig det här inlägget skulle handla om.
Utan om min fantastiska mamma och hennes födelsedag.

Mamma
De som mött min mamma minns henne. De minns hennes omsorg, hennes kärlek, hennes vilja att finnas till för andra. Aldrig har jag mött en så utgivande kärlek som hennes. Hon sprider kärlek genom att ge av sin tid, sitt kunnande, sin kraft. Och kraft och kunskap finns det gott om, åldern till trots!

Tillsammans med några av barnbarnen
Hon bakar bröd, bullar, kakor - och wienerbröd som är vida kända.
Hon gör den godaste ostkakan i Småland och hon lagar fantastiskt god mat - paradrätten är kanske sjöfågel.
Hon väver handdukar, mattor, gardiner, dukar och disktrasor.
Hon stickar och virkar och syr.
Hon fixar i trädgården och tar hand om blommor både ute och inne.
Hon kör hem till mig och min syster så fort vi andas en önskan om hennes hjälp med att koka äppelmos, mangla, göra storbak eller vad som helst som vi inte tycker att vi hinner eller kan utan henne.
Tusentals ljus har stöpts i hennes källare. Och ostar har ystats.
Och hon har lärt barnbarnen både att cykla och köra bil.
Och senast i somras var hon den viktigaste kuggen i maskineriet i köket när jag hade öppet hus och 50-årskalas med massor av gäster.
(Och hon gör mycket, mycket mer än den här lilla listan.)

Glada flickor i olika åldrar

Hon backar inte för att stötta där hon kan. Att hon just fyll 80 år påverkar inte den saken det minsta.

I hennes kök är alla välkomna. Och en särskild plats i hennes hjärta har så klart vi barn och barnbarn.
Min mamma nog den mest fantastiska människan jag mött.

Det här är ett härligt gäng: mamma och hennes syskon med respektive

Det var inte konstigt att många ville komma och fira henne och visa henne sin kärlek och uppskattning. Presenter ville hon inte ha, det kunde man ge till någon hjälporganisation istället. Men blommor fick hon ändå. Och väldigt många kramar, många samtal och mycket skratt.

Ett fyrfaldigt (eller egentligen borde det vara åttiofaldigt) leve för en alldeles fantastisk människa.

Min mamma - min förebild.
Jag älskar dig!

måndag 7 december 2015

Förseningar

Den här senaste stormen har medfört förseningar på gott och ont.

Dottern K skulle kommit med båten från Gotland i fredags kväll, men den förbindelsen flyttades fram ett halvt dygn så hon kom på förmiddagen på lördagen. Det påverkade oss inte så mycket.

Sonen O kom med tåg igår kväll. Trots en resa som tar många timmar och inkluderar tre byten och trots att det började lite oroväckande med ersättningsbuss en del av den första sträckan, blev förseningen inte mer än sju minuter. Det räknas ju inte.

Men tack vare blåsten igårkväll fick vi rå om båda ungdomarna samtidigt en dag. Och de fick träffa varann. K ville inte åka tillbaka den planerade resan som sannolikt skulle bli minst lika gungig som hitresan utan sköt på det ett dygn då prognosen talade om avsevärt mindre vind.

Så igårkväll somnade jag med ett leende. Lycklig över att höra dem skratta tillsammans i andra änden av huset.

fredag 4 december 2015

Publicitet

Oj. Ibland händer det oväntade. Idag två gånger om.

Sändaren - equmeniakyrkans tidning - blev intresserade av min adventskalender på vår kyrkas hemsida. Jag tipsade dem igår och idag ringde de och ställde en del frågor. Ska bli kul att se vad den artikeln gör för statistiken över besökare på sidan.


Det tas tydligen fram en informationsfolder om Nybro.  Och till den efterfrågades en bild på altartavlan av Gunnar Theander, den som hänger i Nybro missionskyrka. Att han har gjort en stor fresk föreställande Nybro historia känner många till. Den fyller en hel vägg på Stora Hotellet. Men att han har en tavla på andra sidan gatan från hotellet är inte lika känt. Jag letade fram foton som dottern K tog för många år sedan.


tisdag 1 december 2015

Hurra! Jag vann!

Hurra! Jag vann tävlingen på Katarinas blogg!

Kolla här om du är nyfiken Om en månad är det jul.

Det var inga lätta frågor. Tack vare vår vänskap kunde jag en del, genom att flitigt följa hennes blogg hittade jag några svar, och resten fick jag söka på nätet. Jag chansade rätt på några jag var tveksam till, men hade fel på en jag var säker på. Tänk så det kan gå.

Så nu har jag en julklappsbok att se fram emot :D