Den finaste dagen på länge

Vi fick en fantastisk dag här hemma tillsammans med mamma och pappa. Precis allt var jättebra - vädret, humöret, maten, samtalen... Vi bara umgicks i godan ro, kollade på huset och odlingar och vävstolar. Jag är så oerhört tacksam för den här dagen. Bäddar in minnet av den i mitt hjärtas allra käraste vrå.

Papperslapp

Härommorgonen när jag gick upp och skulle åka till jobbet: 

Mitt i ögonhöjd på badrumsspegeln hade Jonas satt en lapp med några kärleksfulla ord. Jag blev så glad att jag genast måste gå och pussa på honom, trots att han egentligen sov.

När jag kom in i köket för att äta frukost satt en annan lapp, med andra fina ord, på kylskåpsdörren. Och en tredje låg på tallriken jag tog fram för min yoghurt.

Vilken lycklig morgon han gav mig! Tre små lappar med ord som påminde mig om hans kärlek och mitt eget värde. 

Jag har en underbar man! 

💖💖💖

Våra fina djur

Våra katter Jamma och Busan är helsystrar men är väldigt olika varann både till utseende och sätt. Ibland gruffar de med varann men häromdagen låg de i samma stol och slickade varann kärleksfullt. Det var så supergulligt och jag smälte helt.

Det är trevligt och fridfullt med en flock fina höns som dessutom förser oss med goda ägg. 

Tio år tillsammans 💖

Idag hade vi en ledig dag utan stora händelser, bara för att vara tillsammans. Vi tog en promenad på våra egna snöiga marker, körde en sväng på jaktmarkerna, åt gott och spelade spel.

Jamma skulle promt följa med på vår promenad, 
men hon tyckte det var SÅÅÅ jobbigt med all snö
så Jonas fick bära henne.
Snacka om att hon lindar sin husse runt sina tassar! 😻

Snöbolls-odling!? 😉

Här har det gått en älg

Guds och människors kärlek och omsorg visad på ett konkret sätt

Alla människor som är över 70 år i Sverige är uppmanade att inte umgås med andra som ett sätt att skydda sig mot smittan av den pandemi som drar över vår värld. Och även vi andra ska hålla avstånden till varann. Inga sammankomster ska hållas så nu använder vi den teknik som finns för att sitta i möten, fika med kollegor, delta i gudstjänster, lyssna på konserter och mycket mer. Ett sätt att ändå få ses och prata är att göra det utomhus och en bra bit ifrån varann.

Mina föräldrar berättade att mitt på Påskdagen hade de fått ett mycket uppskattat, och annorlunda, besök. En grupp människor från deras kyrka hade stått ett tiotal meter ifrån deras ytterdörr och sjungit ett par av påskdagens psalmer. "När vi inte längre kan samlas i kyrkan, så får kyrkan komma till medlemmarna." sa en av dem. Alla medlemmar över 75 år fick en sådan här sjungande hälsning denna dag. De hade med sig påskliljor också som de lämnade över, och när de ändå var där erbjöd de sig att handla om det behövdes.

Vilken oerhört kärleksfull handling! Mina föräldrar var mycket rörda när de berättade för oss, och själv får jag rysningar av lycka bara jag tänker på det. Att vara med och fira gudstjänst är viktigt för många. Och just påskdagen är extra betydelsefull - då firar vi ju kärnan och utgångspunkten för vår tro: Kristi uppståndelse!

Kärlek kommer i många former

Orden i rubriken är ett citat från en av mina väninnor och det är verkligen så sant som det är sagt (så sant som det står skrivet).

Bara några exempel från de senaste dagarna:
Jonas har lagt nästan all sin lediga tid på sistone till att bygga hönshus och hönsgård. Visserligen är det våra höns, men vi har dem bara för att jag så gärna vill det.
Igår överraskade han mig med att ha beställt hem frön till mig. Vilken kärlek! Visst är han inblandad i odlandet, men det är jag som är nörden, som är den drivande, som har odling som en av mina passioner.
Häromkvällen körde mamma hit för att hjälpa mig med väven. Det finns några moment som är väldigt mycket enklare att göra tillsammans med någon än i ensamhet.
Och idag har vi fått ett omtänksamt och generöst erbjudande om något som vi verkligen behöver och uppskattar just nu. Helt fantastiskt!

Tacksam över all kärlek jag möter från olika håll.

Kärleksfullt

När jag skulle gå och lägga mig och drog bort överkastet möttes jag av detta! Jonas hade köpt nya örngott och bäddat med dem. Så himla fint gjort! Jag blev alldeles varm och glad.

Det första jag ser när jag sätter mig på sängkanten på morgonen nu är texten på min kudde. Det känns väldigt gott att bli påmind om det varje morgon och börja dagen så.

Tack Jonas. Jag älskar dig. Och din kärlek bär mig.

Novemberljus

Nu är vi hemkomna igen efter två dygn på Gotland. Mina föräldrar och Jonas och jag hälsade på Kajsa.

Jag är alldeles lycklig av så mycket glädje, gemenskap och trivsamhet.
Vackra vyer och naturupplevelser.
Bra museum.
Lite shopping.
Sköna sängar på bra boende.

Vädret har varit grått och lite ruggigt. Men det har bara varit ute.
På insidan har det bara varit ljust och varmt och gott.

Nu är det dags att sova. Ville bara berätta att vi haft det så bra. Jag kommer att skriva och lägga upp bilder om vår härliga helg i kommande inlägg.

Bröllop med extra värme

Vi var bjudna på bröllop. Det är den bästa högtid en kan få dela med andra. Så mycket kärlek, så mycket glädje och så mycket lycka som flödar.

Men detta bröllop var speciellt: Vigseln förrättades på teckenspråk av en döv präst (den enda i Skandinavien) och översattes av en tolk till oss hörande. Det var en annorlunda och väldigt vacker upplevelse. Inkluderande och generös.

Just denna dag levererade vår trädgård nästan rätt färger för regnbågen och jag kunde ta med dessa grönsaker dels för att påminna om att allt inte alltid är som det ser ut att vara: lådan innehöll två tomater, två gurkor, en paprika och en melon, dels som en symbol för att relationen behöver vårdas så som odlingen behöver vårdas; med näring, ljus, tid, stöd och tålamod.

Störst av allt är kärleken!

Familjehelg

Den vackraste musiken är när de jag älskar mest skrattar högt tillsammans. Häromkvällen somnade jag med det ljudet i mina öron och i mitt hjärta och de senaste dagarna har jag fått njuta av det, och stämma in i det, många gånger. Vi har haft en väldigt rolig och trevlig helg tillsammans, Kajsa, Oskar, Annika, Jonas och jag.

Vi har spelat knasiga sällskapsspel på kvällarna, vi har ätit god hemlagad mat och druckit mycket kaffe. Lerduveskytte och guidning om Sandby Borg på Kalmar Läns Museum var aktiviteter som alla gillade. En halv dag var vi tillsammans med mina föräldrar. Men mycket av tiden har varit bara vanlig "vara"-tid, den där när vi fikar eller pratar eller bara ÄR, utan att någon speciellt alls behöver hända.

Predikan om kärlek på dom-söndagen

Matt 13:47–50

Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Kristus tillbaka

Temat idag på Domsöndagen är "Kristi återkomst". Det påminner oss om att Han som kommer tillbaka redan har varit här bland oss. Han vet hur det är att vara människa. Vad vi än går igenom, vad som än får oss att falla. Han har varit där.
Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt sonen. (Joh 5:22) Varför det? Jo, bara den som har erfarenhet av att vara människa – bara den som skrattat med oss, gråtit vår gråt, delat livets och jordens alla förutsättningar med oss och kämpat samma kamp som vi – bara den kan döma rättvist.
Så, på domedagen kommer vi att stå inför Jesus själv. Vår bror. Han som älskar oss så mycket att han blev människa för vår skull. Han som älskar oss så mycket att han aldrig slutar söka efter oss. Det är denne Jesus som är den som ska döma. Han förstår mig mer än jag förstår mig själv. Och han förlåter mig mer än jag förlåter mig själv.
Det är han som en dag ska döma. Vi ska inte göra det. Vi ska inte ens spekulera över hur domen kommer att bli

Tillrättavisa inte

En del säger att vi ska tillrättavisa varandra. Gör helst inte det! Gränsen mellan att tillrättavisa och att döma är hårfin. Det är överhängande risk att det som är tänkt som tillrättavisning tas emot som dömande. Och då har vi förstört något fast uppsåtet var gott. Vi kan ha skadat den människan. Och vi har antagligen skadat den relation vi hade och därmed försämrat våra möjligheter att förmedla Guds kärlek.

Jesus som föredöme

Hur gjorde Jesus? På tre ställen står det att Jesus tillrättavisade. Dels Petrus i enrum när han förebrådde Jesus sitt tal om att han skulle lida, dö och uppstå. Dels förebrådde han de elva för att de inte trott på dem som först vittnat om hans uppståndelse. Och dels när Jacob och Johannes ville kalla ner eld från himlen och förgöra den by som inte ville ta emot Jesus och lärjungarna.
Men på hur många ställen som helst står det att han visade kärlek, barmhärtighet och förlåtelse. Den samariska kvinnan med sitt tveksamma förflutna. Farisén som kom om natten för att han inte vågade i dagsljus. Militären ur ockupationsmakten som bad om hjälp för sin son. Evangelierna talar om en lång rad av människor som andra inte hade mycket till övers för, som bara sågs som syndare, tullindrivare, horor, samarier och andra ”andra sortens människor”. De där som inte är som vi, dem som vi inte förstår oss på. Som kanske skrämmer för att de är annorlunda. Dem bemötte Jesus med kärlek och förlåtelse. De fick av hans tid, hans uppmärksamhet och hans helande.
Till och med Judas, när allt var planerat om förrådandet, fick vara med som en självklar del i gemenskapen och få del av hans kärlek.

Skräpfisk?

När vi läser liknelsen i evangelietexten så är det svårt att få ihop det. Gud som är kärlek – slänger han verkligen bort människor som skräpfisk?! Det stämmer inte med den Jesus som möter människorna med kärlek, eller med den erfarenhet jag har av hans omsorg.
Nej Gud slänger inte bort människor! (Biskop Caroline Krooks helgmålsbön igår kväll). Det är synden som slängs bort. Allt ont och dumt som vi gjort och sagt. Det slänger Gud i den brinnande ugnen så att vi kan stå rena och möta honom på den yttersta dagen.

"Dom"-söndagen

Jesus visade många kärlek, men förvånansvärt många gånger handlar berättelserna om de där människorna som inte är som vi, de lite skumma, halvkriminella, de som är annorlunda till sätt eller utseende. De som vi kanske kallar ”dom”, ”dom där”, ”dom andra”.
Lek med orden att det kanske är ”dom”-söndag idag. Just idag kanske det främst handlar om ”dom”. Idag kanske kärleksbudskapet i första hand är riktat till ”dom”. Till dem som Gud kallar ”mina minsta”.
Och vår uppgift spegla Guds kärlek till människor vi möter. Till ”dom”.
Han frågar oss:
Vill du höra ihop med mina minsta?
Vill du tillsammans med dem älska världen för att visa min kärlek?
Vill du vara mina händer och fötter bland dessa mina minsta?

Livets gåva och gräns

Det är ett känt faktum att det enda man kan vara säker på här i livet, är att det ska ta slut. Egentligen går väl döden vid vår sida hela tiden, men för det mesta lyckas vi blunda för det och tänka bort det. Och det är nog bra. Att ständigt gå och grunna på döden skulle väl ta livslusten ur vem som helst.

Varje dag får vi livet som en gåva. Och det livet ska levas. Här och nu. Efter de förutsättningar vi har.

Men ibland stannar livet liksom upp och en paus uppstår. Och nya perspektiv visar sig. Och man påminns om hur skört livet är, hur tunn hinnan är mellan det invanda och den stora förändringen.

För ett par veckor sedan råkade en av mina nära ut för en olycka. Många timmar på akuten följdes av operation och ett par dagar på sjukhus. Sen började processen att vänja sig vid en vardag hemma, med förändrade förutsättningar. Sanningen är att mycket hade kunnat gå mycket sämre, så vi är väldigt tacksamma att det är som det är. Men det fick mig att tänka till, att omprioritera hur jag använder min tid - i alla fall just nu - och att fundera över vad som kunnat bli konsekvensen.

Bara en vecka efter denna händelse fick vi ett dödsbud. En person vi pratat med, kanske inte varje dag, men flera gånger i veckan. Vi har språkat om småsaker men också dryftat det vi bär inom oss av oro och glädje, frågor och tacksamhet. Vi har dessutom hjälpts åt med det ena och det andra, delat med oss till varann och gjort varandra tjänster. Dödsfallet var helt oväntat och jag har inte fattat det riktigt än, trots att en vecka gått. Vilket tomrum det blir utan alla de där små samtalen och den där omsorgen vi både fått och gett.

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.” 

 Alf Henriksson

Detta är det fjärde dödsfallet i vår närhet det här året. Jag upplever det som att döden tränger sig på, närmre och närmre.

Så jag vill påminna både dig och mig:
Livet är ömtåligt. Se till att idag visa kärlek till dem du bär i ditt hjärta.

Ljusglimtar

Långhelgen bjöd på strålande försommarväder.

Ett par dagar har vi ägnat åt trädgården. Det är mycket som börjar bli fint och klart nu, men en hel del återstår som alltid.

Efter en vända till stugan i Sallanders hage är en del fixat inför sommaren där också.

På lördagen njöt vi bluesfestival med folkfest och musik i gathörnen i Mönsterås. Dessutom god mat och många timmars umgänge med mamma och pappa.

Idag mors dag med flaggan hissad, hälsningar på olika sätt från mina fina ungdomar, samt gudstjänst med kyrkfika och tillhörande samtal.

Familj! Vad jag älskar er alla fyra!

Dessutom har jag den man som passar mig perfekt, som lyfter mig när jag är nere, som flyger med mig när jag är galet uppe och som följer med på alla svängningar däremellan. ❤❤❤

Sex år

Idag är det sex år sedan mitt och Jonas liv tillsammans tog sin början. Sex år sedan den omfamning började, som vi aldrig släppt taget om.

Det där minnet är glasklart för oss båda:
Jag kom in i hans hus, så trött att jag inte orkade stå utan sjönk ihop på golvet i hallen, och där blev välkomnad av hunden medan Jonas lite handfallen undrade vad han skulle göra.
Vi satt i hans soffa och drack kaffe och pratade.
Sen en kram till. Och där förändrade Gud allt. För då förstod vi båda att det var tillsammans vi ville fortsätta.

Men egentligen började det innan dess. Några månader tidigare. En varm omfamning som var speciell. Men det är en lång historia om en krokig väg fram till idag för sex år sedan.

Vår kärlek är viktig för oss och vi låter den ta plats och både synas och märkas. Och göra sig påmind i många detaljer i vårt hus:

Jul med släkten

Jul handlar för mig om att vara tillsammans och det kan man vara på så olika sätt. Juldagen firade vi traditionsenligt med mina föräldrar och min syster och hennes familj. Mycket återseendets glädje eftersom en del av ungdomarna nu bor på annan ort och vi inte sammanstrålar så ofta. Dessutom mycket god mat och fika och ett nytt sällskapsspel "när då då?". Varje lag fick en tidslinje och ett årtal att utgå ifrån. De historiska händelser man får upplästa ska man placera rätt utifrån de årtal man har inprickade - och de blir fler och fler när man svarar rätt. Kul spel det här också, befriande att man inte måste vara så exakt utan kan ha rätt om man har en aning.

Jag älskar min syster <3

Annandagsjakt är tradition i Jonas familj. I år började vi på våra marker och hade erbjudit vårt jaktlag att vara med så vi var tolv pers som startade (sen droppade några av under förmiddagen). Paus med korv och kaffe tillsammans med några fler i familjen, innan vi fortsatte igen. Inga djur skjutna, men en fin dag i skogen, trevlig gemenskap, hundar som fick jaga och ha roligt. Och vi lyckades pricka in vädret: regnet upphörde när vi började, molnen drog bort och vi fick en del sol, och precis innan vi slutade kom nästa skur och bara nån timme senare var stormen ett faktum.