Det har varit en lång och varm sommar. Och den vill uppenbarligen inte släppa taget än. Så nu blandas höstens varma färger med sommarens klara blommande.
Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
Det har varit en lång och varm sommar. Och den vill uppenbarligen inte släppa taget än. Så nu blandas höstens varma färger med sommarens klara blommande.
Precis som tidigare år så betar grannarnas kor på vår mark. Fyra lurviga, långhornade flickor av highland cattle. De är fredliga, ganska skygga och lite nyfikna. Och de älskar äpplen! Bjuder man på äpple får man komma dem nära. Annars inte.
En hel eftermiddag och kväll tillsammans med goda vänner förgyllde vår tillvaro. Döttrarna visade sig vara naturbegåvningar på bandvävning.
När vi kom hem från konserten satte vi oss ute på verandan en stund. Kvällen var magisk: det var totalt stilla - inte ett löv rörde sig - och inte en enda mygga inom hörhåll. Några fladdermöss cirkulerade över gräsmattan en stund, några kvällsaktiva fåglar hördes och ett rådjur skällde.
Det var så fridfullt. Nästan overkligt vilken skillnad mot konserten tidigare på kvällen som bjöd på hög musik, rytmer, allsång och massor av folk. Men båda delarna av kvällen var bra på sitt sätt
Vi njöt av lugnet, drack ett glas vitt vin och åt några hallon som skördats tidigare under dagen. Och önskade att alla människor på vår jord, skulle få uppleva en sådan frid.
Precis som förra året var vi i Kosta på premiären av årets upplaga av Diggiloo. Det som är kul med konceptet är att det är så många artister så det blir så varierat och många musikstilar under samma konsert. Vädret var ljuvligt (för oss som tål värme) men hatt och solglasögon behövdes minsann. Kaffe, vatten och matsäck var också bra att ha med oss.
Vi hade en kalaskväll och jag tackar Jonas för jul(i)klappen.
I flera dagar har vi haft temperatur på runt 35 grader. Jag gillar ju sol och värme och plågas inte i första taget. Men till och med jag har tyckt att det varit FÖR varmt. Jag tycker synd om dem som ogillar värme så mycket mer - de måste haft det väldigt jobbigt.
Vi har självklart inte gjort många knop utan det har varit lata dagar. Först fram emot kvällarna har hettan minskat något och då har vi behövt vattna. I min vävstuga finns en värmepump som håller temperaturen lite lägre, så där har det varit skönt att sitta någon timme ibland och väva.
Trots hettan finns många små och stora blommor. När Jonas klippte gräsmattan lämnade han de områden där det finns flest tusenskönor och andra småblommor. Så vi har fält av vitt och gult i gräsmattan. Det är trevligt.
Pionerna har passerat sin storhetstid, men fortfarande finns flera fluffiga bollar kvar. Och de fösta dahliorna har börjat visa färg så snart kommer nästa våg av blomning.
![]() |
| En ny ros som vi fått från grannarna. Så vacker i sin enkelhet, och grenar och bladverk går också mot rött. |
![]() |
| Nyponros. En kortlivad skönhet |
![]() |
| Lupiner är invasiva men jag tycker ändå de är fina |
![]() |
| En okänd sort som vi köpte på impuls i våras. Nu är den som en glödbädd i solen |
Jag vill tipsa om en happening i sommar. Första helgen i juli är det Rugstorpsbiennalen med textilt tema. Ännu är inte programmet släppt, men jag tror att vi - förutom utställning - kan förvänta oss workshops, föreläsningar och försäljning.
Jag har anmält två verk till utställningen och går omkring och hoppas att de får komma med. Jag meddelar så klart här om jag får ett positivt besked.
I helgen städade jag ur växthuset och skapade nya stöd åt vinrankan, så nu är det redo för en ny säsong. Jag har ställt in det lilla växthuset (med bubbelplast och frostskydd) och de små försådda plantorna i det.
Drömmer om och längtar tills det ser ut så här igen:
Tidigare år har jag haft tre sorters dahlior som alla härstammar från min mormor: en liten vit, en orange och en röd med gul mittknapp. Jag har varit nöjd med dem.
Men på försommaren såg jag ett erbjudande om att köpa ett paket med tio knölar av olika sorter. Det nappade jag på, och Jonas grävde snällt ett nytt land. Nio av dem tog sig, och nu blommar de. Olika färger, former, storlekar och höjder. Ändå bildar de en helhet med ett överdåd av blomning.
Grannarnas fyra Highland Cattle-kor betar hos oss även denna sommar. Visst har man respekt för hornen, men det är lugna och lite skygga djur. Det är så bra att de hjälper oss att hålla nere växtligheten men det är också mysigt att ha dem här. Vi brukar prata med dem på lite avstånd. De är galet förtjusta i äpplen så när det vankas fallfrukt kommer de springande.