fredag 29 juli 2016

Min gurkdjungel

Efter fem lata sköna dagar i stugan kom vi hem till en djungel. Grannen som vattnat åt oss har skött sig till belåtenhet. Men nu var det hög tid att skörda och att "avverka".

En spagettipumpa som såg färdig ut (hur vet man det?) och två stora vita squash, och en grön, plockade jag igår. Men så mycket mer hanns inte med igår eftersom vi var bortbjudna på kvällen.
Idag har jag skördat sju gurkor av tre sorter. En av dem hade gömt sig i flera dagar och hunnit växa sig alldeles för stor, jag är inte säker på att den är så god längre, men det visar sig.
De första bifftomaterna är färdiga, tre-fyra frukter av favoriterna Oxhjärta och Silvery Fir Tree. Några normalstora tomater, bl.a. en ny sort som var vackert orange. Körsbärs- och vinbärstomater i massor, säkert hundra idag. De är röda, rosa, gula, orange, brunröda och finns i olika former: runda, avlånga, päronformade mm. Det är som en hel påse smågodis. Och lika gott dessutom.
Vi fick en stor näve smultron var och imorse förgyllde vi vår youghurt med hemodlade blåbär och gyllenbär (de är som små physalis, men godare).
Och sockerärterna har jag glömt. De måste plockas imorn.




Och så har jag rensat. Jag har tjuvat och avbladat tomaterna. Jag tog bort blasten på en del av potatisen, kanske har den fått bladmögel och det är dumt att chansa. Men mest har jag beskurit gurkorna. De växer som om de hade betalt för det! Massor av sidoskott! Jag har klippt och klippt. Men fast jag bar bort en stor hög med löv syntes det nästan ingen skillnad i växthuset, så de har nog inte tagit skada av behandlingen.


Lunchen blev en gratäng med squash, tomat, lite lök och fetaost kryddad med olivolja, citron, basilika, vitlök och chiliflakes. Det blev nästan FÖR bra drag i den så vi serverade med en klick matlagningsyoughurt och avrundade med glass till kaffet.
Dagen efter mixade jag resterna och blandade med köttfärs och ägg. Ingen ytterligare kryddning behövdes för de biffarna. Kanongoda.

Delar ut gurkor till grannar och släktingar och undrar hur vi ska hinna äta tillräckligt mycket. Trevliga bekymmer...

söndag 24 juli 2016

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig

Det finns saker jag tror jag vet hur det är. T.ex. tycker jag det är väldigt trist att plocka bär, främst blåbär. När jag var liten hände det att vi åkte på flera timmars utflykt till blåbärsskogen, och med fikapaus. Jag minns det som att vi var där alldeles för länge. För plocka blåbär var ju bara SÅÅÅ trist. Den känslan har jag burit med mig. Och hellre köpt färdigplockade på torget än plocka själv. Men så häromdagen när Jonas och jag delade upp de tråkiga sakerna som borde göras. Han städade och jag åkte till blåbärsskogen. Jag var helt nöjd med den arbetsfördelningen. Men inte beredd på att jag skulle bli SÅ nöjd. För skogen var så fridfull. Det var fint och lagom varmt. Det fanns gott om stora blåbär och det gick lätt att få ihop rätt mycket. Jag såg fram emot allt gott det kunde bli av bären (och åt att jag slapp städa).


Och en helt annan sak: När jag var liten klippte min mamma mattrasor. Långt innan hon hade någon vävstol att väva trasmattor på. Hon klippte och klippte. När vi andra solade och badade och kanske läste något så klippte hon. Och jag kunde inte tänka mig något tråkigare. Men nu är jag själv där. Jag sitter i solen med gamla lakan och river dem till långa trasor och fantiserar om vilka mattor jag ska väva av dem.


Undrar om det är åldern som fått mig att ändra åsikt om blåbärsplockning och mattrasklippande...

Nej, ingetdera är en ny favoritaktivitet. Men helt okej. Och det räcker.

fredag 22 juli 2016

Tomatsäsongen är inledd!

Vi skördar massor av gurka. Har åtta sorter och de fyra som hittils gett frukt är jättegoda. Det är Passandra, Max, Äppelgurka och Space master. Fortfarande är det alltså mer gurka än tomater. Men snart vänder det. Idag skördade jag sex sorter och de är ljuvligt goda att bara gå och småäta.

Dagens skörd

De små nere till vänster är Hundreds and thousands. Ovanför dem ligger White snapper. De orange ovala har inget namn. Till höger ligger Pendulina. I mitten en Stupice. Längst ner vår favorit - Chocolate cherry.

När jag vattnade i växthuset luktade det så gott av basilika att jag måste använda den i matlagningen. Det blev en slags röra som nog kan passa till både kött och fisk:
½ pkt fetaost
1-2 msk matlagningsyoughurt
2 tsk olivolja
lite salt
1 dl basilikablad
2-3 tomater
Mosa fetaosten med gaffel och rör ihop med youghurt, olja och salt.
Klipp basilikan smått och skär tomaterna i ganska små bitar. Rör ner och servera.

Senare på dagen när jag snabbt behövde fixa något mättande åt mannen tog jag det som fanns tillhands och gjorde följande:
pasta (250 g skruvar)
1 gul lök
2 dl förvälld svamp (stolt fjällskivling fanns i kylen)
flytande margarin
½ pkt fetaost
någon dl småtomater (sorten 100&1000 blev supergoda lite varma)
salt, vitpeppar
Koka pastan på vanligt sätt.
Fräs hackad lök i margarin och tillsätt svampen, peppra lite
Skär osten i små kuber
Häll av pastan när den är klar. Häll tillbaka den i grytan och rör i ost och tomater så osten mjuknar lite och tomatera blir varma. Rör ner svamp/lök.
Servera gärna med gurka ;)

torsdag 21 juli 2016

Minisemester på Västkusten dag 3

Den tredje dagens blogginlägg blir ganska kort. Vi vaknade utvilade och fick frukostbricka, med massor av frukt, serverad vid dörren.

Morgonen började ganska fint men väderprognosen spådde ökad molnighet. Hela gårdagen hade bilen skrapat och skrikit från vänster fram. Vi intalade oss att det var ett gruskorn i bromsarna, men eftersom det inte släppte på hela dagens körande kändes det ändå lite oroväckande. Vi bestämde oss för att göra några stopp till på Västkusten men sen köra hemåt.

Först lite shopping på Engelssons i Falkenberg.

Särdals kvarn hade vi fått tips om så vi åkte dit, kollade på miljön, kikade i shopen och fikade i det fd. svinstallet medan det sakta började regna.



Medan vi körde upp mot utsiktsplatsen i Haverdal tilltog regnet och det var inte aktuellt att lämna bilen för utsiktens skull. Så vi körde vidare. Omvägen genom Tylösand och sen hemåt.


Vi kom hem så pass tidigt på eftermiddagen att vi både hann skörda en del och grilla tillsammans. Vår minisemester blev kanske något kortare än den kunde varit. Men vi är mer än nöjda ändå. Glada att vara tillsammans, att se nya vyer, att uppleva vårt vackra land, att samla på minnen.

Minisemester på Västkusten dag 2

Från ett fantastiskt hus igår (Tjolöholms slott) till två andra idag: Kallbadhuset och fästningen i Varberg. 

Kallbadhuset fotade vi bara när vi gick förbi. Men snyggt är det!
 Det blåste som attan när vi gick upp mot fästningen. Men vi gick ändå runt ute på vallarna och tittade på utsikten både mot havet och mot land.

Muren och skuggan av den bildar nästan en rät linje...

Leder den här porten till himlen?

Panoramainställning:180 grader


Den lilla medeltidsträdgården innanför muren
Sen gick vi in på muséet. Mest för att prata lite med Bockstensmannen. Och förundras över hans historia, både hans död och hur han återfanns. Tack vare min magnifika kameras alla inställningar kunde jag få ganska fina foton där inne även utan blixt.


Originalkläderna!



På varbergs fästning fanns också en tillfällig utställning som hette Bike Power och handlade om cyklar genom tiderna och hur de förändrat våra förutsättningar för förflyttning, semester, nya relationer mm. För att uppmärksamma oss besökare på den utställningen fanns cyklar lite här och där, och de såg ut lite hur som helst:

I vallgraven

Rullad i tjära(?) och fjärdar
På vår färd söderut åt vi lunch i Steninge. Överallt där man kan se havet är utsikten fin. Och lunchen var god.

Sen snirklade vi oss fram till Strandgården utanför Halmstad. Det är en camping, vandrarhem och lägergård där en av Jonas syskon med familj brukar tillbringa några sommarveckor. Så vi åkte för att hälsa på dem och få se det som de och andra talat så mycket om. Där var härligt. Lång sandstrand, kraftfulla vågor som rullade in, fin kyrka, trevliga lokaler (och ännu trevligare människor), annorlunda klockstaper, fräscht servicehus,många aktiviteter, god mat. Vad mera kan man önska sig? Jag förstår att de återkommer år efter år.







På vägen tillbaka till vårt B&B strax söder om Falkenberg passerade vi ganska nära havet när det var tid för solnedgång. Vi stannade och njöt. Och jag fick anledning att prova ännu en kamerainställning




Oj, jag har överdrivit igen

Vi har varit vid stugan och i förmiddags satt vi i solen nere vid stranden och njöt. Jag konstaterade att det var länge sen jag solade för solandets skull. Jag är ju i solen så ofta jag kan, men för det mesta håller jag på med något i trädgården, pysslar eller fikar. Men nu satt vi alltså där och bara njöt av solen.

Och jag borde redan då ha insett konsekvensen av att 1) sitta vänd mot solen 2) i bikini 3) mitt på dagen 4) precis vid vattenbrynet 5) i flera timmar. Men nej.

Ikväll vet jag bättre. Men nu är det så dags. Röd mage, röd bröstkorg, röda lår, brunrött ansikte. Blir nog till att sova försiktigt och ha lite mer kläder de närmsta dagarna.

söndag 17 juli 2016

Minisemester på Västkusten dag 1

En omtänksam granne erbjöd sig att vattna alla våra tomatplantor (en del av dem två gånger om dagen) och hunden fick plats på pensionat (ihop med bortåt 30 hundar till) så vi kunde komma iväg till Halland på semester några dagar. Vi planerade inte så mycket i förväg utan tog dagarna och utflytsmålen lite som de kom. Lugnt och fint. Semester.

Första stoppet var Äskhults by men ljuvliga gammaldags miljöer både utomhus och inomhus. Här strosade vi ett bra tag.







När vi kom till Tjolöholms slott hade de precis stängt för dagen så vi nöjde oss med utsidan av slottet, parken, trädgården och stranden. Inte illa det heller.







Jonas ville gärna spela Fia med knuff
Vi hade bokat ett B&B i Åsa så i kvällningen gick vi ner till stranden för att äta middag och strosa i sanden en stund.




lördag 16 juli 2016

Gärdsmygar

De senaste veckorna har vi haft gärsmygar som häckat på vår uteplats. Boet byggdes redan förra sommaren, men blev tydligen inte godkänt av honan då. I våras kom hanen tillbaka, inspekterade och förbättrade och då dög det uppenbarligen. Det är placerat i en tät kaprifol bara en dryg meter från vår altandörr så vi har haft lite koll på det och förstått att där funnits ungar i år.

Vi har kommit att uppskatta gärdsmygen mycket. Det är en väldigt liten och ganska grå och oansenlig fågel, och den har stjärten rakt upp. Utseendemässigt är den igen stjärna. Men ljudmässigt är den det. Den sjunger högt och tydligt sin vackra slingrande sångmelodi. Den har så stark volym att vi ibland luras att tro att den är inne i huset om fönstret står på glänt när den sjunger utanför.
Den säger oss att det finns fler aspekter. Även om man är liten och grå, kan man vara viktig. Kanske har man ett budskap att framföra, kanske ska man bara sjunga för att glädja någon annan. Men man ska aldrig tro att man är oväsentlig bara för att man känner sig grå.

Häromdagen var det dags för ungarna att ge sig ut. Jag hade turen att vara på rätt plats och fick beskåda när de kastade sig ut, landade på första bästa plats och inte riktigt vågade fortsätta. Föräldrarna lockade och lockade, och sen vågade de igen. Ungarna var lika stora som föräldrarna, men dunigare och rundare och med gulare näbbar. Resten av dagen var det ett sjungande och pipande i vår trädgård. Föräldrarna matade både dem som var kvar i boet och dem som satt lite här och var. Och ingen verkade ha tid att vara rädd för oss så vi fick ta en del foton. Det var knappt så vi ville lämna trädgården utan bara stanna och njuta.