Det finns saker jag tror jag vet hur det är. T.ex. tycker jag det är väldigt trist att plocka bär, främst blåbär. När jag var liten hände det att vi åkte på flera timmars utflykt till blåbärsskogen, och med fikapaus. Jag minns det som att vi var där alldeles för länge. För plocka blåbär var ju bara SÅÅÅ trist. Den känslan har jag burit med mig. Och hellre köpt färdigplockade på torget än plocka själv. Men så häromdagen när Jonas och jag delade upp de tråkiga sakerna som borde göras. Han städade och jag åkte till blåbärsskogen. Jag var helt nöjd med den arbetsfördelningen. Men inte beredd på att jag skulle bli SÅ nöjd. För skogen var så fridfull. Det var fint och lagom varmt. Det fanns gott om stora blåbär och det gick lätt att få ihop rätt mycket. Jag såg fram emot allt gott det kunde bli av bären (och åt att jag slapp städa).
Och en helt annan sak: När jag var liten klippte min mamma mattrasor. Långt innan hon hade någon vävstol att väva trasmattor på. Hon klippte och klippte. När vi andra solade och badade och kanske läste något så klippte hon. Och jag kunde inte tänka mig något tråkigare. Men nu är jag själv där. Jag sitter i solen med gamla lakan och river dem till långa trasor och fantiserar om vilka mattor jag ska väva av dem.
Undrar om det är åldern som fått mig att ändra åsikt om blåbärsplockning och mattrasklippande...
Nej, ingetdera är en ny favoritaktivitet. Men helt okej. Och det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar