Ärvda redskap

En av mina bekanta äger ett gammalt båtmanstorp i Nordingrå. Där finns en gammal linbråka som ingen använde och hon undrade om jag ville ha den. Det självklara svaret var ju "JA!" 

När den kom hit visade det sig att den var äldre än jag kunnat gissa. Det står 1813 på den. Den är alltså över två hundra år! Själva konstruktionen är rätt häftig. Man har utgått från ett träd som vuxit på lämpligt sätt, för alla tre benen utgörs av ett och samma trästycke.

När jag visade den för en som är bra på gamla redskap konstaterade hon att det inte alls är någon bråka. Det är en draga. Den kan man använda istället för skäkta för att få bort allt löst skräp (skävorna). Att det är en draga såg hon på att den är järnskodd inuti. 

Man ser att den är väldigt välanvänd. Träet är så nött att det bildats en grop i det, just där linet dragits mest. Man kan undra hur mycket lin som passerat det här redskapet, både med tanke på ålder och nötning. Tanken svindlar.

1813 JOS

Järnskodd och väldigt nött

Vi har hittat två gamla skäktstolar på gården. Undanstoppade i ett skrymsle. Det gläder mig att det även tidigare bott någon här som hanterat lin. 

Rengöring

Jag kom över en bordsvävstol som var i relativt dåligt skick. Jonas har ägnat den en hel del tid för att renovera den. Nu är den stadig igen och befriad från rost.

Min uppgift blev att ta hand om en jätterostig sked, och solv som var så smutsiga att jag knappt ville ta i dem. Solven la jag i en tvättpåse och körde på 60 grader i tvättmaskinen. De kom ut och var som nya.

Skeden la jag i vatten med citronsyra något dygn. Det gjorde susen. Jag gick över den med diskmedel och en gammal tandborste, gnodde lite med stålull och slutligen oljade jag in den. Nu är den användbar igen - även om den inte är helt perfekt.

Verktyg jag gillar att använda

Det är länge sen jag använde de här verktygen. Så pass länge sen att jag inte visste var de fanns utan måste leta både här och där. 

Jag har inte tapetserat sedan vi flyttade till Bällsjö. Men idag fick jag roa mig med detta en stund. Vi har flyttat på en garderob och bakom den fanns ingen tapet. Men de tidigare ägarna hade lämnat några rullar så jag kunde lappa och laga lite. Det blev långt ifrån perfekt, men det ska stå ett skåp där så det kommer att vara delvis dolt.

Ny symaskin

Jag har köpt mig en ny symaskin. Den gamla har visserligen varit superbra. Jag haft den i cirka 35 år och den har gått många mil men nu var de i behov av pensionering. 

Den nya är en Singer HeavyDuty och det ska bli spännande att se vad den går för. Vi har bara börjat lära känna varann än. 

Hurra för maskiner

Jag är så glad över alla dessa maskiner och verktyg som underlättar vår tillvaro! 

Diskmaskinen gläds jag över nästan varje dag.
Matberedaren är en favorit i köket som snabbt river, hackar eller blandar ihop.
Köttkvarnen till assistenten - den får gå varm alla de gånger vi tar hand om ett skjutet vilt.
Och bilarna som gör det möjligt för oss att bo i vackra Bällsjö och ändå kunna ta oss till jobb, affärer och vänner.

Men idag har jag anledning att lyfta tvättmaskinen lite extra. Det var så här: jag skulle tvätta den nya bilen (som för övrigt kallas "James" efter agent 007) och försökte ta bort antennen på taket. Den är uppenbart inte tänkt att hanteras av en "normallång" person - stod jag på tröskeln till baksätet satt den för långt bak och försökte jag nå den från bakom bilen, var det för högt. Både jackan och byxorna blev rejält smutsiga av att jag lutade mig mot bilen i min ansträngning att nå. Jag lyckades inte få bort antennen (det kanske inte ens är möjligt?) och valde ett tvättprogram utan borstar som bara spolade ren bilen. När jag kom hem la jag jackan i tvättmaskinen och bytte till ett par (renare) vardagsbyxor. 

Sen gick jag ut i hönshuset och lyfte in några nyinköpta höns. En av dem blev så stirrig och flaxade och sprattlade innan jag fick upp den på en pinne. Det stänkte hönsskit åt alla håll. Så när jag kom in behövde jag byta byxor igen. 

Tack och lov att vi inte är hänvisade till att tvätta för hand, varken i kalla bäckar eller i hinkar och baljor. 

Höns, som inte bryr sig om att de smutsar ner sin matte

57 år

Tacksam att jag fått leva ännu ett år. Det är verkligen värt att fira. 

Jag fick en fin sommardag med massor av skratt och prat vid eftermiddagsfikat på altanen. Tack till er som kom hit och förgyllde min dag. Tack för alla grattishälsningar via webben och telefonsamtal.  

Rulltårte-bakelse

Av Jonas fick jag en batteridriven sekatör. Det visste jag inte ens att det fanns. Jag provade den på ett äppelträd med enorma mängder vattenskott. Vilken skillnad! Snabbt och lätt. På en halvtimme hade jag gjort sånt som tidigare skulle tagit en dag ungefär. Och kul var det, jag kunde nästan inte sluta.

Hemslöjden

Stort tack till hemslöjdskonsulenterna i Pukeberg. 

Jag kom dit med gårdens gamla spinnrock utan att veta något om i vilket skick den var eller hur en spinnrock används. En av dem lagade själva hjulet, den andra försåg den med snöre och båda visade mig funktion och finesser. De tyckte att den på det stora hela, var i gott skick - stabil och väloljad. 

Dessutom passade jag på att använda hemslöjdens häcklor och bereda färdigt det sista av mitt lin från förra året. Nästa steg är att försöka spinna garn av linet. Och den här sommaren ska jag odla mer än jag gjorde förra. #1kvmlin

(Jag glömde tyvärr att fota.)

Stranda härads hembygdsgård (del 2 - sjöfart)

Min pappa har varit drivande i att bygga upp en sjöfarts-del på museet. Här är ett litet smakprov. Den spännande styrhytten hoppas jag kunna visa någon annan gång. 

Stranda härads hembygdsgård (del 1 - kök)

Modell över torget i Mönsterås

Tillsammans med min pappa var jag och tittade på några av alla de miljöer som finns uppbyggda på hembygdsgården. Den ligger granne med mina föräldrars hus och pappa har i många år varit någon form av "hustomte" där. Han har guidat runt överallt och han har byggt upp hela den avdelning som har med sjöfart att göra. Så han kan "sin" hembygdsgård och det var sannerligen lärorikt att höra honom visa och berätta. Jag tog många bilder och en hel del filmsnuttar. 

Det här inlägget visar kök och mathållning.

Pigrall - där pigan både skulle sova och arbeta

Gamla redskap för linberedning

Idag var min pappa och jag och tittade på de redskap för linberedning som finns på Hembygdsgården i Mönsterås. De hade en hel vrå iordningställd just med linredskap. Ett par frörepor, en jättestor bråka, ett par skäktor och en hel rad med häcklor. Och dessutom ett par spinnrockar och en varpa. I rummet intill fanns en vävstol, bandvävstol, vindor, härvlar, stickmaskin och tusen andra ting för att hantera garn. 

Frörepa på bänken längst fram i bild, den stora bråkan till vänster och varpan bakom den

Sju olika häcklor

Spinnrockar

Spolmaskin?

Vackra gamla skyttlar

Smarta telefoner och ett suveränt musikinstrument

Vi har äpplen i år. För första gången finns det så mycket äpplen på trädet att vi kan frossa.
Häromdagen bakade jag höstbullar med äpplen i fyllningen. De smakar himmelskt. Lite som kanelbulle korsat med äppelpaj.
Äppelpaj och äppelkaka blir det lite nu och då när andan faller på.
Jag fantiserar faktiskt om att göra äppelmos.
Än så länge har vi bara samlat ihop fallfrukt och har mycket kvar att ta vara på. Och ändå räcker det också till älgarna, som får de sämsta.

Flera dagar har jag tänkt torka äpplen. Det gjorde jag förra året också och vi använder dem som en ingrediens i vår müsli som vi äter varje morgon. Men den senaste veckan har jag sett recept på äppelchips och ville prova. Bilderna har visat runda chips med ett hål i mitten. De blir ju större så än om man delar äpplena först. Så idag gick jag in i affären på vägen hem för att köpa en äppelurkärnare. Precis bredvid hängde en mandolin - ett verktyg för att skiva tunt. Varför heter den mandolin? Vad har den gemensamt med instrumentet med samma namn? Kan man spela på den? Jag älskar ju min matberedare och använder den till nästan allt: skiva, riva, hacka, röra ihop. Men så här stora skivor som jag vill ha nu, det kan den inte åstadkomma. Så jag köpte en mandolin.

Och himmel vilket verktyg! Varför har jag aldrig haft en sådan förut?! Tunt, tunt skivades äpplena i en rasande fart. Fast jag inte tog mer än ca åtta äpplen blev det så många skivor att jag fyllde hela torkapparaten och tre plåtar i ugnen. Kryddade alla med kanel. Några dessutom med ingefära eller kardemumma. Vi får väl prova sen vad som är godast. Hoppas nu bara de blir både så goda och vackra som jag hoppas.

så här ser chipsen ut på väg in i ugnen

Men innan jag började torka äpplen gjorde jag ett gäng portionspajer. Bara skivade ner äppelbitar, strödde på kanel, råsocker, mandelmjöl, havregryn och så ringlade över flytande margarin och en gnutta sirap.

Vi har en "regel" i vårt hus att när man påbörjar den sista förpackningen av något skriver man upp det på inköpslistan. Det funkar lysande. Men inte alltid. Den här gången hade någon glömt skriva upp kanel. Suck! Det behövdes ju till chipsen. Men ena sonen räddade oss (fast det vet han inte om). När han flyttade hit senast hade han med sig ett lager kryddor och teer. Ibland norpar vi där. Och tack och lov fanns faktiskt kanel på hans hylla. Jonas och jag har en app i våra mobiler som gör att inköpslistan är gemensam. Det är praktiskt. Men dessa smartphones - hur smarta är de egentligen? När han skrev (tänkte han i alla fall) "Malen kanel", bestämde sig mobilen för att han säkert menade "Maldiverna kanel". Undrar om vi nånsin kan hitta det och stryka det från listan eller om det alltid kommer att stå där som en påminnelse om att det finns varmare platser än ett höstigt Sverige?