Vemod

Även om en tror sig tagit rätt beslut så känns det lite svårt att skiljas från något en haft länge. Stugan i Sallanders hage är nu såld och tömd.

Den stugan har Jonas haft tillgång till så länge han kan minnas. Där har otaliga midsomrar firats tillsammans med familj och släkt. Och det var där Jonas och jag vigdes för fem år sedan.
Där har jobbats och fixats, målats och rensat. Men där har också funnits tid för sol och bad, lata dagar utan tider att passa. Många måltider på altanen, med sundets glitter mellan trädstammarna.

Vi har använt den mindre och mindre. Nu är det dags att lämna över till en annan familj att fortsätta älska och vårda och använda stugan. Beslutet har vuxit fram under åren och nu är det dags. Men visst känns det vemodigt och lite sorgligt.

Förbereder farväl

Idag har vi jobbat med stugan i Sallanders hage. Vi har fixat till den inför mäklarens fotografering. Sen hoppas vi någon köper den och fortsätter älska den.

I flera år har vi talat om hur vi ska ha det med stugan. Den är fantastisk men vi använder den inte särskilt mycket. Den förtjänar ett bättre utnyttjande. Nu känner vi oss redo att lämna den.

Midsommar

Midsommar bjöd på avsevärt finare väder än vad meteorologerna förutspått. Visserligen kommer den väl i statistiken räknas som både regnig och blåsig. Men det är inte hela sanningen. Att det regnade på natten gjorde inte oss något, för dagarna var övervägande soliga. Vi har kunnat vara ute och njuta det vi har velat.

Vi tillbringade dagarna i stugan i Sallanders hage som vanligt. Det blev bra i år också, även om vi denna gång åkte dit med lite blandade känslor. Vi hade nämligen fått en sen inbjudan att fira midsommaraftonen på annan plats och hade velat tacka ja, men pga att Jonas inte är helt i form och vi haft det ganska slitigt på sistone valde vi att avstå.

Vi körde en runda och hittade småvägar och omgivningar vi inte sett förut; små samhällen och stugområden, vikar av Kalmar sund, slingrande skogsvägar genom både vanlig skog och bokskog, herresäten med parker, stora fält och så en liten rundkyrka. Fint.

Några timmars prat och samvaro med Jonas syskon och delar av deras familjer samt mina föräldrar var det som satte mest guldkant på vår midsommarhelg.

De första två mogna gurkorna för i år

Voxtorps kyrka

Redo för gäster (och regn)

Blåaste blått!

Vi åkte till stugan för att klippa gräset och kanske beskära björkhäcken. Trots att vi kom iväg senare än vi tänkt hann vi både det och mycket mer, så nu är stugan höstfixad och redo för viloperiod.

Men vi hann dessutom njuta. Det var ytterligare en av de här ljuvliga dagarna som september bjudit så generöst på. Varmt och gott i solen mot stugväggen att dricka kaffe och lapa solsken. Och promenaden ner till sundet fyllde oss med förundran. Det var blått, blått, blått. Inte en vindpust, inte en krusning på vattenytan. Sommarvarmt och samtidigt hög, klar höstluft.

Foton kan aldrig rättvist beskriva hur det var, men de kan påminna oss lite om känslan. Vila, värme, njutning, stillhet, solsken, hav, himmel, en liten rad med moln mot horisonten över Öland. Men mest av allt blått, blått, blått.

Försommar i stugan

Ett dygn har vi tillbringat i stugan i Sallanders hage. Gjort stugan redo för sommarsäsongen genom att städa av inne, räfsa och klippa ute, fixa uteplatsen mm. Men vi har också solat, fikat, promenerat, grillat, myst och gottat oss åt värme, grönskande natur och solglittrande sund.

Buss på villovägar och pluggen urdragen

Vi åkte till stugan i Sallanders hage en sväng idag. Det var en utflykt som bjöd på två oväntade händelser.

Sista biten innan man kommer fram är vägen smal. Så pass smal att man saktar ner om man möter en annan personbil. Att möta något bredare finns det inte många platser för. Men det funkar för det är rätt bra sikt - vägen är ganska rak och går till stor del mellan gärden och åkrar.
När vi var nästan framme i stugområdet konstaterade Jonas att det var en buss längre fram. Det var en nyhet i sig, och har nog aldrig hänt förr. Men den här bussen backade oss till mötes på den smala vägen. De hade väl insett att de kommit fel. Det fanns inte mycket att välja på än att börja backa, vi också. Eftersom vi hade släpet med oss är jag glad att det var Jonas som satt vid ratten. Och vägen kändes så lång, så lång. Hur långt borta var egentligen korsningen där vi skulle kunna komma av vägen?! Men innan vi var där fanns en nerfart till åkern som var slagen och skördad. Eftersom vi hade "skogsbilen" behövdes inte lång betänketid innan vi valde att köra ut på åkern, vända och vänta på att bussen skulle passera (plus de bilar som kom efter).
Vi undrar fortfarande på vart den egentligen var på väg och hur den kommit så vilse.

När vi kommer fram brukar vi alltid börja med att promenera ner till sundet. Så även denna dag. Men vad hade hänt! Var fanns vattnet? Vem har dragit ur pluggen? Det var minst 30 cm lägre vattennivå än normalt (kanske närmare 40) och allt såg helt märkligt ut. Och ett par av båtarna i båthamnen stod faktiskt på botten. Drömmen om att faktiskt kunna köra en sväng med båten försvann direkt. Vi skulle behöva lyfta ut båten på djupare vatten och det kändes inte så lockande. Enligt en av de andra stugägarna har det varit så här lite vatten i en vecka. Inte klokt!

Denna helg - ett liv

Den gångna helgen har innehållit mycket. Lite av många olika saker och händelser.

Mycket trötthet och nedstämdhet pga trötthet. Och (för Jonas del) en hel del förkylning.

Det är väl det dåliga. Det goda är som vanligt mycket mer:

I fredags kväll plockade vi ihop lite saker och körde till sommarstugan i Sallanders hage. En del "måsten" fanns på vår lista, främst gräsklippning. Men mycket njutbart hanns med under det dygn vi var där. Bara att vara där för med sig glädje. Att ta en promenad och se Kalmar sund glittra. Att vakna tidigt och ligga och lyssna på fåglarna som sjunger och piper och kvittrar som galna!

Melodifestivalen med svensk seger (det var väl inte helt väntat!?)

Idag var vi med på konfirmation i Nybro kyrka. Fin mässa där konfirmanderna predikade om pärlorna i frälsarkransen. Denna högtid följdes av god mat och god gemenskap i några timmar. Vad rika vi är som har familj att glädjas med.

 

Jag fick träffa och krama Oskar en stund, och köpa nya skor till honom. Och han masserade mina spända axlar.

Och så, tämligen oväntat, kom ett telefonsamtal med frågan "har du jord att låna ut?". Jo det hade jag. Närmare tre säckar. Och inte hade jag tänkt använda det just idag. Tänk vad bra att vi kan få stötta varann med både det ena och det andra. Även sånt som inte hör till vanligheterna.

Och så en promenad runt Linnéasjön ihop med hunden. Vackra blommor. Lätt att associera till bougainvillea men det är nog snarare rhododendron.

Små glimtar blir tillsammans ett ljus

Somliga dagar är lite tyngre än andra, även om man inte alltid kan sätta fingret på varför eller hur det blir så.
Men även de flesta av sådana dagar innehåller ljusglimtar. Och om man samlar ihop dem räcker de kanske för att bilda ett ljus. Det handlar oftast bara om att välja vad man vill fokusera på. Så därför vill jag räkna upp några av de senaste dagarnas ljusglimtar

Jag har beställt fröer. Många fröer! Det får mig att inse att ljusare dagar kommer.

Vi åkte till Sallanders hage för att titta till stugan efter den senaste (det kommer visst fler) stormen. Allt såg ut som det skulle, inte ens några grenar på tomten, och båten har det bra i sitt "garage". Det enda som vittnade om föregående storm var en plastbalja som stod på baksidan. Varifrån den kom är inte mycket lönt att spekulera i - den hade tagit en del stryk under förflyttningen så det är bara soporna som gäller för den.

Jonas och jag har letat efter keramik de senaste dagarna. Vi är ute efter något speciellt som ska vara en present. Och idag hittade vi vad vi sökte. På Lena-keramik nära korsningen Esplanaden - Norra vägen i Kalmar. Vi blev glada och nöjda. Och hoppas att det kommer att gälla mottagaren också. Det fanns så mycket fin bruks-keramik och vi fick lust att handla annat också. Hit kommer vi att komma tillbaka.

Och när vi ändå var i Kalmar tog vi en fika på Ekelunds. Det är så sällan vi går på kondis så det blev en guldstund. Jag njöt verkligen mer av sällskapet och av pausen tillsammans än av bakelsen. Men den var också god.

Det känns så bra på jobbet. De senaste dagarna har jag verkligen haft jättemycket att göra. Men det jag gjort har funkat och blivit bra. Jag känner att jag gör skillnad för lärarna, att jag gör nytta. Det är en go känsla.

Långsamt och lite i taget håller jag på att städa undan julen (nu är det bara granen kvar). Och idag har jag pyntat och fixat lite. Ja, vi borde kanske ha städat först men nu blev det inte så. Det blev pynt först den här gången. Dukar med lite vårkänsla och ett jättefång tulpaner - det är ju tydligen tulpanens dag idag - så mycket mer behövs inte för att skapa en helt annan känsla än den som gällt senaste månaden. En del julblommor finns kvar. Amaryllisarna är så jättefina och det är verkligen en blomma jag är svag för. Men nu har jag arrangerat om dem lite och fräschat till.

Och väven går framåt. Efter mycket om och men, många bekymmer och en hel radda strul hoppas jag nu att det ska funka bättre efter den senaste korrigeringen, som Jonas bidrog med. Och även om väven bråkat med mig hela tiden så blir slutresultatet snyggt. 

Jag är en mycket lycklig människa!
Fast nu måste jag ge mig ut i regnet med hunden. Det är inte min favoritaktivitet...

2014

Gott Nytt År!!!

Jag tänkte mig en liten, och ofullständig, summering av det gångna året i form av en slags bäst-mest-sämst-lista. Den är utan rangordning, bara vad jag kommit att tänka på nu i en kvick-hast.

Årets stoltaste måste ha varit när jag sköt min råbock. Det var definitivt Jonas som var stoltast den dagen. Jag hade liksom inte riktigt tid att vara stolt just då, det kom ett par dagar senare när det gick in vad jag gjort. Vill du läsa om hur det gick till så finns ett blogginlägg om det här.

Årets sämsta är borrelian. Det har varit en tung och bitvis tråkig höst när jag inte kunnat eller orkat som jag brukar. Jag rekommenderar alltså inte borrelia, välj nåt annat om du har möjlighet.

Årets svåraste var att skiljas från stugan i Koviksnäs, den som jag haft tillgång till hela mitt liv. Nu tömde vi den, delade upp möbler, prylar och minnen mellan oss och sålde den. Även om goda minnen väger upp kändes det ändå svårt när det var dags för sista dagen stugan var vår, eller sista gången jag styrde båten ut genom kanalen och gjorde sista utflykten i skärgården. Allting har sin tid, men somligt är svårt att ta farväl av.

Årets bästa inköp  var definitivt kaminen som jag köpte för pengarna jag fick när vi sålde stugan. Rund, grå och varm står nu täljstenskaminen i vårt vardagsrum och ger oss ett mer njutbart inomhusklimat. Och jag vet att jag inte behöver frysa hemma i alla fall, det tröstar mig när jag tänker att vintern är lång.

Årets bästa händelse måste vara att jag fått nytt jobb. IKT-pedagog på fakulteten för teknik vid Linnéuniversitetet passar mig som hand i handske. Jag har jätteroligt och det är en lagom nivå på att kunna och att lära sig nya saker. Kalasnöjd!

Årets rikedom är nog allt vi odlat och ätit av här hemma: Mer gurka än något annat år. Massor av tomater som vanligt. Lök, grönkål, bönor var nya och trevliga erfarenheter för oss. Potatis satta i omgångar. Ett sånt överflöd!

Årets tjockaste måste vara rimfrosten jag såg igår när vi var ute och jagade.

Påminnelse om sommar

Hösten är här med besked nu, disigt och grått. Men nästan fram till nu har det varit en välsignad höst, med ljus och värme och skörd av allehanda slag.

Den här helgen har vi ägnat oss en del åt sånt som har med sommaren att göra. Jag har satt vitlök och drömmer om att få skörda i mitten av nästa sommar. Men viktigare är att vi äntligen har tvättat Veronica, kört henne till stugan i Sallanders hage och byggt henne ett garage för vintern. Oskar var med och jobbade på jättebra ihop med Jonas. Han verkar nästan lika förtjust i sin skruvdragare som Jonas är i sin.

Så vi fick en dag vid sommarstugan. Och så kom mamma och pappa dit och delade äppelpaj och kaffe med oss på eftermiddagen. Och jag fick krama min pappa på fars dag. Som present fick han en påse hemodlade tomater och en liten bukett från vår trädgård, med ros och kaprifol. Sa jag att vi haft en fantastisk höst?!