Den stugan har Jonas haft tillgång till så länge han kan minnas. Där har otaliga midsomrar firats tillsammans med familj och släkt. Och det var där Jonas och jag vigdes för fem år sedan.
Där har jobbats och fixats, målats och rensat. Men där har också funnits tid för sol och bad, lata dagar utan tider att passa. Många måltider på altanen, med sundets glitter mellan trädstammarna.
Vi har använt den mindre och mindre. Nu är det dags att lämna över till en annan familj att fortsätta älska och vårda och använda stugan. Beslutet har vuxit fram under åren och nu är det dags. Men visst känns det vemodigt och lite sorgligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar