Jag är rätt bra på att överdriva. Det bara blir så. Det är så många saker jag vill så mycket. Och för mycket av det goda kan vara underbart!
Men det finns tillfällen när jag tänker att det kunde varit bra om jag hade förmåga att begränsa mig en aning. Som nu, när det känns som att all vaken tid går åt till att ta hand om skörden. Men egentligen är det ändå kul.
Och Jonas har anlag för att vara likadan. Det är kanske en förutsättning för att vi ska funka så bra ihop.
Men häromdagen var det dumt att ingen av oss bromsade i tid:
På eftermiddagen åkte vi till stugan. Nu är den såld och vi jobbar på för att packa allt och tömma den. Vi hade gjort en rejäl insats dagen innan och fortsatte nu att fylla lådor. Det tog några timmar. När vi ändå var där tänkte vi ta med oss en del därifrån. Det blev ganska mycket. Vi fyllde bilen och släpet med alla våra lådor och en hel del prylar. Sen var vi rätt trötta. Så långt var allt ok. Vi var på väg hem. Då insåg vi att bil och släp måste tömmas i Nybro eftersom de skulle användas till annat dagen efter. Och dessutom fanns det mer saker som måste bli gjort under kvällen.
Oj, med den insikten tog kraften slut. Visst, vi gjorde alltihop - vi var ju "tvugna". Men suck vilka trötta kroppar när vi vacklade isäng.
Inte alltid bra att överdriva alltså. Fast det kanske du redan visste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar