Flytthjälp

Nu är det länge sen som "Gillsjös flyttjänst" var anlitade av någon av våra barn. Men igår var det dags igen. Vi körde till Mörbylånga och fyllde bilen och släpet med sådan som inte får plats i det nya lilla boendet, utan ska lagras hemma hos oss i ett år. 

Avslutade med jättegoda pizzor till lunch. 

Mozzarella

Rosé

Pappa har flyttat

Min lilla pappa flyttat till ett boende där han kan få den hjälp och stöd han behöver nu när kroppen lyder honom allt sämre. Det känns både bra och sorgligt. Jag tänker ofta på det han sa för några månader sen: "Det är frustrerande att bli fråntagen sina funktioner". Men ofta, ofta säger han att han har så mycket att vara tacksam för, och han tackar Gud flera gånger om dagen.

Med önskan om god nattsömn

"Gillsjö flytt och kånk" (dvs Jonas och jag) ägnade en dag åt att organisera om så att mina föräldrar får varsitt sovrum. Tycker att det blev ganska bra och nu får vi hoppas att de kan sova gott. Det bästa är att vi kunde förse deras madrasser med egna ben istället för den gemensamma sängramen, så de har båda kvar sin egen säng. 

En bäddsoffa och några andra saker fick flytta på sig för att ge rum till den här lösningen. De står nu på vårt släp tills vi vet vart grejerna ska. Det jobbigaste på hela dagen var bäddsoffan som knappt gick att få ut genom dörröppningen.

Tavlor

Första tiden efter flytten ägnade vi oss ofta åt att organisera, fixa, packa upp och ge saker en plats. Sen blev det bara ibland och så allt mer sällan. När tiden går lär man sig att inte se lådorna som står kvar i ett rum, tavlorna som lutar mot en vägg och annat som gömts undan i hörnen. De ingår liksom i det normala. Även om det var tänkt att de skulle tas om hand allt eftersom. 

Men plötsligt en dag händer det. Tavlor tittas igenom, sorteras till olika rum och grupperas för att tillsammans pryda sin plats. 

Ett kärt minne som ett färgglatt utropstecken vid min säng.
En grupp korsstygnstavlor som lyser upp en mörk vägg.
Samlingar av motiv från Nybro och Mönsterås som påminner om vårt ursprung.

Ett så litet jobb. Men vilken skillnad det blev. Nöjd.

Liljan

När vi bodde i Madesjö fick vi en trädlilja av grannarna, då dess doft letade sig in i huset och blev för starkt för dem. Hos oss fick den en plats långt från sovrumsfönstret och gladde oss otroligt. 

När vi skulle flytta grävde vi upp en del av den och tog med oss. Länge fick den stå i en kruka och jag var orolig att vi plågat den mer än den skulle klara. Men sen den kommit i jorden har den växt och satt knoppar. Glädjande är att det inte finns några liljebaggar här omkring så bladen är hela och fina. 

Häromdagen slog den första knoppen ut. Jag jobbade hemifrån och kunde följa dess utveckling med kameran. Den kvisten, med en enda ensam blomma, står nu inne i hallen och den ljuvliga (men starka) doften finns både i trädgården och inomhus.

Kvällen innan

Kvart i åtta

Kvart över nio

Halv elva

Kvart i ett

Tre

Kvart över fem

Nästa morgon

Tömt

Vi har ägnat oss åt att tömma på sistone.

Snickarverkstaden som förra ägaren lämnade orörd har varit en hemsk röra av massor av grejer; verktyg, pryttlar, bråte, krukor, lyktor, redskap, ett stort skåp, sladdar, hyvelbänk. En del bra-att-ha och en del som bara var skräp. Nu har ALLT lyfts ut därifrån, det är sopat och hyllorna är fastsatta. Jonas har organiserat om helt. Nu är det en redskapsbod där var sak har sin plats. 

På vinden över garaget staplade vi alla tomkartonger allt eftersom vi packade upp, där fanns också några lådor med sånt som vi inte vet var vi ska göra av. Nu är allt det borta. Kvar finns en del gamla häftiga grejor i hörnen. Nu kan vi städa och bära in lite möbler så att det går att äta/fika och umgås där på corona-säkert avstånd om vi inte kan vara ute. Det är en luftig och härlig lokal som jag ser fram emot att kunna använda.

Alla förpackningar och allmänt "släng" som blivit under våra månader på gården har vi hävt in i "soprummet". Nu är det helt tömt och all bråte är körd till återvinningscentralen som är en av de bästa inrättningarna som finns. Allt tas om hand där. Och jag känner mig lättad och befriad när jag åker därifrån efter att ha gjort mig av med sånt jag inte längre behöver.

Vi har hyrt ett förråd i stan i ett par år. Det har varit jättebra. Där har både våra och ungdomarnas saker lagrats. Nu är det nästan tomt. Alla våra saker är borta därifrån nu. Somligt måste rensas igenom en gång till och antingen användas eller avyttras, men det gör vi inte just nu.

Nu är vi så grymt nöjda med vilken skillnad vi åstadkommit. Bitvis tungt och slitigt, men efter en natts sömn är vi säkert återhämtade och redo för nya projekt.

Ordning och reda

När vi flyttade hit till gården var det väldigt många saker som ställdes in i stallet. Det var jättebra att där fanns mycket utrymme att bara häva in en massa lådor och prylar. Under månaderna som gått har somligt flyttats bort och använts men röran har bestått. Alltid svårt att hitta (och komma åt) det man är vill ha. De senaste dagarna har vi nu äntligen börjat organisera på allvar. Vilken skillnad det blir. 

En av hästboxarna har varit helt fullbelamrad av alla mina grejor som har med odling och plantor att göra. Några hyllor och skåp ställdes i en annan box (som vi lyckats få tom för där fanns mest utemöbler) och så har jag flyttat alla prylar dit. Just nu är det riktigt fint. Snart har jag fyllt på med fler grejer och varit tvungen att flytta om så då blir det genast lite mer rörigt. Och så måste det också få vara. Men idag är det välorganiserat. Kolla!!

Ett släp kommer lastat

Oräkneliga är de lådor och kartonger som Jonas och jag burit och kört under våra år tillsammans. 

Först våra två bohag när vi flyttade ihop. Och så alltihop igen när vi flyttade till Bällsjö. Två sommarstugor har tömts och så har vi hjälpt våra ungdomar med flytt ett antal gånger. Vi är rätt bra på det nu. Men också ganska less på det. Nu är det ändå dags igen.

Förrådet vi hyr inne i stan behövs ju inte längre nu när vi har så mycket utrymmen här på gården. Vi har inte prioriterat att tömma det, men nu ska det hända. Släpet och bilen helt fullpackade när vi körde hem. Det kommer att krävas två eller tre såna vändor till innan det är klart. Mycket av det vi hämtade nu kom från Jonas stuga som såldes för två år sen. När vi kom hem gick vi igenom nästan alla lådor, sorterade och organisera innehållet. Vi vill inte riskera att en massa lådor blir stående ouppackade länge. 

Höns!!!

Hönshuset är klart. Stort och rymligt.

Ikväll har de första hönsen flyttat in

Det här är så jätteroligt!

Åtta snygga guldpaduan

Tuppen är också guldpaduan (Bengt)

Fem hönor cream legbar, och tre maran som inte kom med på bild ikväll

En efter en lyfte jag in dem på sittpinnen

Sexton hönor och en tupp

En hel pinne full

Godnatt hönsen. Vi ses imorgon.

Hittegods

Det finns mycket att hitta i gamla hus. Det är väl ett faktum snarare än en nyhet. Men VAD vi hittar är ju nyheter varje gång.

Ett femtiotal fönster och några dörrar upptäckte vi direkt.

För ett par veckor sedan letade jag ytterkrukor. Fann vad jag behövde men också en hylla med gamla dörrlås.

Igår behövde vi verktyg till plåtarbete. Det hade vi inte med när vi flyttade hit, så vi letade i de verktygslådor och lårar som lämnats kvar i snickarverkstan. Där fanns en låda med murarverktyg, en hel blocknyckelsats och så skiftnycklar, tänger, tvingar och en massa annat i en salig röra. Här finns arbete med att gå igenom allt för att "upptäcka" och sortera. (plåtsax hittade vi dock inte).

Idag öppnade vi luckan till vinden på bostadshuset. Inte jättemycket grejer men flera beståndsdelar till en vävstol och några säckar med klippta trasor fanns där. Jag visste att det fanns delar till en vävstol också på garagevinden och gick dit för att titta över det. Jag tror minsann vävstolen är komplett. En gammal variant som säkert är gjord av en bysnickare. Men häftigast är att den har plats för två garnbommar. Riktigt kul.

När jag kollade runt bland dessa delar kikade jag ner i ett annat utrymme. Och där fanns ett gevär! Det var minsann oväntat. Rostig och dammig och dan. Jonas konstaterade att det är ett luftgevär så det är alltså inte licenspliktigt - skönt.

Letar och letar

Idag gick jag ut i lillstugan och började stöka omkring. Den har hittills inte fått särskilt mycket uppmärksamhet utan alla lådor och grejer har fått stå där de hamnade när vi flyttade in. Men idag tänkte jag fixa lite med vävstolarna.

Jag mätte utrymmet i den blivande vävstugan och bestämde mig för placering av den stora öxabäcken. De två mindre vävstolarna kommer att få plast, men exakt var de ska stå får visa sig så småningom. Tänkte alltså börja med den stora, och lokaliserade de största beståndsdelarna till den, och plockade undan en del lådor och annat för att ha plats att bygga ihop den.

Måste bara hitta alla kilar som är nödvändiga för att montera ihop den. Hmmm, var fanns de?! Hittade faktiskt genast den låda där de rimligen skulle vara. Och där fanns kilarna till de andra båda, men inte till den. Ägnade resten av kvällen åt att leta igenom låda efter låda. Först alla i vävstugan (två gånger), sen resten i lillstugan innan jag fortsatte med de som stod i garaget, på vinden, i stallet och slutligen de lådor som är kvar i huset.

Ingenstans stod de att finna. Ledsen och uppgiven. Var kan de finnas?!

Satte mig för att skriva ett bekymrat blogginlägg.
Då inträffade det som jag så väl känner till, men som fortfarande gör mig förundrad: "Learning by writing". När en skriver ner något börjar hjärnan strukturera det på ett tydligare sätt och plötsligt får en insikter som förut inte fanns.
Det är bara glimåkra-vävstolarna som har kilar. Öxabäcken skruvas ihop med muttrar. 

Jag har ägnat timmar åt att leta efter något som aldrig funnits.
Det grämer mig inte alls att jag letat igenom alla våra lådor, jag är bara glad att inget saknas.

Större och större frihet

Hur gör en för att självständiga utekatter ska känna sig hemma på en ny plats och inte ge sig av till sitt gamla hem? Vi ökar friheten i små steg i taget. Och det känns verkligen som att de finner sig till ro och känner sig mer och mer hemma.

Först var de bara begränsade till sadelkammaren som är deras eget rum.
Sen fick de komma ut i stallet när vi var där och höll dem sällskap, först i koppel och sen lösa.
Nästa steg var att låta dem ha fri tillgång till stallet.
De har fått ett par promenader i koppel utomhus.

Och idag släppte jag dem lösa ute. Följde med och pratade tills de gick åt varsitt håll. Lite nervös var jag allt, och gick ut och kollade efter dem. Efter nån timme gick jag ut igen och båda kom när jag ropade på dem (så himla glad att de inte försvunnit) och då bestämde jag att det var tillräckligt för idag och "föste" in dem genom sin lucka igen och stängde.

Jamma och Busan

Två katter har flyttat till oss. Det är två systrar som levt utomhusliv på en annan liten gård. Den gården har nu bytt ägare och katterna måste flytta. Glada är vi att de kommer till oss. Vi har gjort iordning den gamla sadelkammaren för dem och ställt in alla deras grejer - klätterträd, matskålar, sovlådor, filtar mm. Där är de instängda tills vidare, så att de ska lära sig att där är "hemma". Vi går dit och klappar och kelar, och låter dem gå i koppel i stallet.

När de kom vid lunchtid i går, var de ganska nervösa och oroliga över allt nytt. Men redan i morse verkade Busan helt okey med tillvaron och ville nyfiket gå på upptäcktsfärd överallt i stallet. Och nu ikväll kom båda och mötte mig i dörröppningen så jag måste vara snabb att få på kopplen. Busan pilade runt och utforskade mycket med pigga ögon. Jamma ville mest mysa och gosa och bli klappad och kliad. Båda verkade väldigt tillfreds med att vara här. Vi hoppas verkligen de vill stanna hos oss.

Första intrycket, tillsammans med husse och matte

Jamma kollar in halmen

Busan längtar ut på äventyr

Stegen på plats, om ett par dagar öppnar vi fönstret

Vilken värme!

Stort tack till alla (ca 50 pers) som kom på inflyttningsfesten. Nu är vårt hem invigt och uppfyllt av den kärlek och glädje ni bidrog med.

Strålande fint väder. Huset fullt av samtal och skratt. Lite trångt stundtals men sittplats och fika fanns för alla. Och Jonas ledde den ena guidade turen efter den andra (alla på svenska) för att visa byggnaderna för dem som var intresserade.

Ett avslutat kapitel

Nu har vi definitivt lämnat vårt gamla hus. Vi gick runt där tillsammans med köparen och visade en del praktiska saker; som var propparna finns, hur en sätter igång vattnet till diskmaskinen osv. Sen var vi hos mäklaren och allt blev klart med pengar och papper och nycklar.

Näsmans väg har varit ett fantastiskt hus för oss. Det har passat oss perfekt de här åtta åren vi haft det. Med tacksamhet stänger vi nu dörren bakom oss. Vissa saker kommer vi nog att sakna - den generösa uteplatsen under tak, den varma vänliga täljstenskaminen, närheten med cykelavstånd till stan, goda grannar...

Steg för steg

Den dag vi flyttade det sista från det gamla huset kändes verkligen bra. Nu är vi och alla prylar på ett enda ställe. Och nu kan vi lägga fokus på att få ordning i det nya boendet.

Vi började med att samla alla ouppackade flyttlådor i ett rum, så att det inte ska kännas alltför stökigt överallt. Vilken skillnad det blev.

Igår kom städbolaget som säljaren anlitat och gjorde om arbetet på toan uppe. Nu är det äntligen rent och fint. Så nu kan vi flytta in saker där också.

I morse kom en rörmokare och tittade på vår värmepanna. På kort tid fick Jonas en massa nyttig information om den och nu ska nog hela systemet fungera bättre. Det känns hoppfullt.

Jonas har satt upp några fler lampor och jag har lagt på ett par mattor. Genast mer hemkänsla. Och "Sköldis" är på plats framför eldstaden i vardagsrummet - en viktig detalj.