Hej. Nu har det varit tyst här från mitt håll länge. Det var inte planerat utan bara blev så. Inte för att livet varit utan glädjeämnen och guldkorn - absolut inte! Men det finns ju så mycket jag vill hinna göra och många gånger är det skönare att sitta med ett korsord i skuggan, än med den varm dator.
Nu ska jag kompensera med en "massa" inlägg i efterhand, och så hoppas jag att det inte blir så här långa pauser från bloggen framöver.
Det är så mycket elände i världen och oroshärdarna blir fler och fler. Frågan är om det tredje världskriget är ett faktum? Det är tragiskt att vi inte lärt oss lösa konflikter på ett fredligt sätt. Detta bekymrar oss alla. Men...
Jag fortsätter att använda bloggen för det den är ämnad för: att vara fyren som pekar på ljuspunkterna och det goda som dagligen finns i mitt liv. Jag skriver för min egen skull, för att hjälpa mig hålla fokus på det positiva i tillvaron. Om någon annan har glädje av att läsa, så är det en bonus. Du får väldigt gärna höra av dig och berätta om det är så. Det skulle också göra mig glad.
Så dagens inlägg:
Alla goda ting är tre, även denna morgon:
 |
| AI-genererad bild |
Under flera dagar har jag inte haft tid att blogga. Men jag har gjort och upplevt saker att blogga om. Så nu kommer flera stycken blogginlägg tätt inpå varann. Ketchup-effekten. Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer massor.
Apropå ketchup: Tomater.
Det tog bara två dygn efter sådd som det gick att ana de första groddarna. Efter tre dagar var flera tydligt synliga och efter fyra dagar har nästan alla sorter grott och kommit upp ett par centimeter. Dags att lämna värmemattan och få det svalare och ljusare.
 |
| tre dagar efter sådd |
2000. Så många blogginlägg har jag skrivit nu! Hur gick det till? Vad handlar alla de om?
Under väldigt många år skrev jag dagbok. Dels skrev jag om vad jag gjorde och vad som hände i mitt liv, men mer handlade det om insidan - vad jag tänkte, undrade, oroade mig över och vad jag trodde. Jag började skriva i slutet av tonåren med alla de tankar och frågor man brottas med då. Och fortsatte under året på folkhögskolan, tiden i Gävle och sen medan barnen var små och växte upp. Jag vet att jag många gånger förundrades över insikter jag gjorde i och med att jag formulerade och satte mina tankar på pränt. Långt senare lärde jag mig att "learning by writing" är ett känt och accepterat fenomen.
Alla de där dagböckerna finns kvar. Men jag har inget behov av att läsa dem. I alla fall inte nu. Kanske kommer de att bli lästa av någon så småningom. Eller inte. Det kvittar liksom.
Nu har ju bloggen blivit mitt sätt att skriva dagbok. Fast helt annorlunda. Dels har jag nu ett tydligt fokus att skriva positiva saker. Dels skriver jag inte alls så utlämnande eftersom vem som helst kan läsa den. Men jag är ändå glad att jag har den. Bloggen hjälper mig att lyfta de små och stora guldkornen i mitt liv. Och jag använder den som "uppslagsverk" för att hitta recept, bilder, formuleringar och ibland datum för när något hände.
Så jag antar att jag fortsätter att blogga.
Men det skulle vara kul att veta vem du är som läser regelbundet, och varför du följer den. Jag skulle uppskatta om du vill berätta, antingen genom att skriva en kommentar här nedan eller genom att kontakta mig på något annat sätt.
När vi kom hem från Gotland stod tre saker högt upp på to-do-listan: plocka fläder, rensa ogräs (främst i grönsakslandet) och kupa potatis. Det var detta som var angeläget att få gjort. Men, precis som många gånger tidigare, så gör vi något helt annat. Jag tjuvade och band upp tomatplantorna, Jonas klippte gräs och så hjälptes vi åt att rensa grusgången. Fint blev det. Och de andra sakerna finns kvar att göra en annan dag, det springer inte ifrån oss.
Det händer så mycket positivt just nu och ändå bloggar jag inte om det. Jag hinner helt enkelt inte. All ledig tid går åt till att uppleva och njuta.
Men jag hoppas kunna skriva om det snart. Då blir det väl en ketchup-effekt av blogginlägg...
 |
| Äppel-leveranserna till älgarna i skogen har påbörjats |
 |
| Två kassar fulla med Stolt fjällskivling plockade vi när vi lämnade äpplen |
 |
| Helstekt fjällskivling-hatt var ett tips som måste testas. Gott! |
 |
| Gårdagens tomatskörd. En halv vecka sen jag plockade senast |
 |
| Chili har vi mer än vi kan konsumera. K och D och N - kom och hjälp oss äta! |
 |
| Köpte mig en liten vacker handgjord kniv häromkvällen. |
Det går längre och längre mellan mina blogginlägg. Jag vet. Jag tänker ofta att jag skulle, men så blir det inte av.
Tanken med den här "fyren" är ju att sprida ljus, att sätta fokus och ord på det positiva i mitt liv. Jag finner det allt svårare att lyckas med det. Så därför skriver jag inte.
Jag hävdar ofta att livet ständigt är både svart och vitt, att det alltid finns saker att glädjas över och samtidigt saker som tynger ner. Det stämmer fortfarande. Men på senare tid har oron, kraftlösheten och mörkret mer och mer tagit överhanden. Jag måste leta efter ljusglimtarna, och när jag finner dem är de flyktiga och svåra att hålla kvar.
Detta bekymrar mig dubbelt eftersom den här tiden på året brukar vara den bästa för mig. När jag uppfylld av solljus, sommarvärme och naturens växtkraft har energi och glädje som svämmar över. Jag känner inte riktigt igen mig. Och jag vill egentligen inte känna igen mig i den här nedstämdheten och bristen på engagemang och vilja.
Jo, självklart dyker det upp en massa trevliga och bra saker. Men det är som att jag har fel fokus. Jag mäktar inte se det ljusa utan låter mig övermannas av grå tristess.
(Jag skriver egentligen inget blogginlägg idag heller. Jag bara förklarar mig lite.)