Det går längre och längre mellan mina blogginlägg. Jag vet. Jag tänker ofta att jag skulle, men så blir det inte av.
Tanken med den här "fyren" är ju att sprida ljus, att sätta fokus och ord på det positiva i mitt liv. Jag finner det allt svårare att lyckas med det. Så därför skriver jag inte.
Jag hävdar ofta att livet ständigt är både svart och vitt, att det alltid finns saker att glädjas över och samtidigt saker som tynger ner. Det stämmer fortfarande. Men på senare tid har oron, kraftlösheten och mörkret mer och mer tagit överhanden. Jag måste leta efter ljusglimtarna, och när jag finner dem är de flyktiga och svåra att hålla kvar.
Detta bekymrar mig dubbelt eftersom den här tiden på året brukar vara den bästa för mig. När jag uppfylld av solljus, sommarvärme och naturens växtkraft har energi och glädje som svämmar över. Jag känner inte riktigt igen mig. Och jag vill egentligen inte känna igen mig i den här nedstämdheten och bristen på engagemang och vilja.
Jo, självklart dyker det upp en massa trevliga och bra saker. Men det är som att jag har fel fokus. Jag mäktar inte se det ljusa utan låter mig övermannas av grå tristess.
(Jag skriver egentligen inget blogginlägg idag heller. Jag bara förklarar mig lite.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar