Den är liten, oansenlig och har rumpan åt fel håll. Men den ser vänlig ut och den sjunger som en världssolist. Det är Sveriges näst minsta fågel men den lilla, lilla kroppen rymmer en stark stämma som sjunger så vackert och melodiöst.
Hanen bygger några bon som honan får välja mellan. Det hon väljer gör han sen färdigt genom att fordra med dun och annat mjukt. Honan ruvar men båda hjälps åt att föda upp ungarna.
Varför vet jag plötsligt "allt" om denna fågel? Jo, vi har haft en hane som har byggt ett av sina bon i kaprifolen på vår uteplats och den har suttit där och sjungit. Eftersom vi har sovrumsfönstret öppet har vi kunnat lyssna på den innan vi stigit upp och den har låtit så starkt att man kunnat tro att han satt inne i sovrummet.
Det har varit fantastiskt.
Nu har vi inte sett honom på ett par dagar så vi gissar att honan valde ett annat bo. Men vi är glada över de dagar vi fick njuta av hans närvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar