Guldkornen droppar in

Hur dyster jag än lät i mitt förra inlägg så konstaterade jag väl ändå att fortfarande finns ljuset och mörkret parallellt, goda saker tickar in även om jag känner mig sorgsen totalt sett. Dags att lista några av den senaste veckans ljuspunkter alltså:

Stort, viktigt beslut i församlingen i söndags. Jag var nervös innan, för om församlingen och dess styrelse har alltför olika bild av vart vägen går, så har vi problem. Nu togs det beslut jag hoppats och bett för. Så nu börjar egentligen jobbet för styrelsen. Men det känns bra för det är konstruktivt och vi vet vart vi siktar.

Anspänningen inför det mötet gjorde att när det var över gick luften ur mig och jag blev helt slut. För att fylla på lite krafter körde vi en sväng i vår skog och hoppades se några vilda djur. Det gjorde vi inte, men skogen är rofylld och ger en liten portion energi. Och på vägen hem passerade vi en hästhage med världens sötaste lilla familj.

Ett oväntat sms häromdagen ledde till ett gott möte igårkväll. En av mina bästa vänner det året jag gick på folkhögskola i min ungdom hörde av sig eftersom de står i begrepp att flytta till Nybro. Det är väl ca 25 år sedan vi träffades senast. Nog kan man undra vem den andre är nu för tiden och hur mycket vi förändrats. Ja, det får vi väl ta reda på. Men en trevlig kväll i vårt kök blev det, med mycket prat om allt mellan himmel och jord: mest jakt faktiskt, men också en del församling, jobb, familj och vilka referenspunkter vi har med varann. Välkomna till Nybro Karin och Per!

I måndags jobbade jag många timmar. Men när jobbet innehåller heldagsutflykt med guidad tur i slottsruin, båtfärd med ångaren Thor, slussning, mat och fika och bara umgänge, då är det en ren fröjd att jobba. Riktigt trevligt. Satt där i fören på båten, lyssnade till maskinen, kände fartvinden och doften av vatten. Och då för första gången i vår fick jag äntligen lust att sätta Veronica i ordning och få henne i sjön. Hoppas det kan bli av.

Kronobergs slottsruin

Ångaren Thor

Genom Åby sluss

Helgasjön norrifrån

Idag lunchade jag med en älskad vän. En som funnits med mig hela mitt liv och som delar mycket av min historia. Det är bara glädje att träffas. Tillsammans med henne har skrattet och glädjen en lika självklar plats som omsorgen om varann, delandet av bekymmer och oro. Kravlöst och ärligt. Så välbehövligt i en värld med högt tempo och mycket "yta".

Och så kan jag fylla på med en hel rad små saker:

• Påbörjat behandling hos osteopat. Förhoppningsfull över vad det kan medföra.
• Tid bokad med sjukgymnast.
• Jobbet funkar bra.
• Små efterlängtade physalisplantor har dykt upp i hinkarna med tomater och gurka. Till stor glädje eftersom inget av alla physalisfrön jag sådde ville ta sig och vi verkligen tycker om att odla och njuta av physalis.
• Vi är bjudna på bröllop. Bara det är ju glädje så det räcker för många dagar. Så nu kan vi se fram emot slutet av september.
• Snart semester