Glimt från vävsalen

När jag ändå var på Glimåkra folkhögskola i helgen passade jag på att kika i deras vävsal. Där fanns några vävar som inspirerade mig.

 

Draperi

Jag letade upp ett draperi jag vävde för några år sedan och satte upp det i dörröppningen mellan gästrummet och köket i lillstugan. Det blev riktigt fint där.

Det är lite intressant hur synen på saker förändras:
Just när jag vävt klart något är jag sällan jättenöjd. Då har jag ju suttit och glott på väven många timmar och dessutom på väldigt nära håll, så alla svagheter och missar är tydliga.
Men när det gått en tid och jag tar fram något jag vävt så blir jag ofta ganska förtjust och förvånad: "Var det så här snyggt?!" Då ser jag det på lite längre håll, ser helheten. Och tiden har väl gjort att jag glömt både en del av misstagen och hur motigt det eventuellt var att väva den. 

Draperiet är vävt av trasor och mattvarp. Jag har gjort det i sin fulla bredd, men varje ruta är vävd för sig. Så de hänger inte ihop med varann på bredden. Mellan varje rutrad finns några inslag som går över hela bredden. Detta är ett gammalt beprövat sätt som gör att draperiet hänger ihop när man brer ut det, men går att skjutas ihop till bara några centimeters bredd om man vill det. På rutan i mitten har jag lagt in slarvtjäll. Det är små tygbitar som bara sitter fast på mitten men i övrigt ligger utanpå. 

Vad tycker du om mitt draperi?

 

Vävar hela dagen

På förmiddagen träffades Mönstervävarna, tillsammans med ett par gäster. Jag hade med mina två innovationer: toppen utan sömmar och mattan med kant som dolde varpen. Fick mycket cred för båda. 

Dessutom tittade vi på några fina gardiner.

När jag ändå var "på hållet" så åkte jag till mamma och pappa. Båda mycket glada över att ett nytt barnbarnsbarn sett dagens ljus. Jag ägnade ett par timmar åt att felsöka och korrigera i mammas nya väv. Jag tror att jag blev klar med allt men hann inte kolla upp helt eftersom jag hade bråttom hem. 

På kvällen var det nämligen digitalt vävcafé med prat och visning av det vävrelaterade som hänt i sommar. Några hade varit på kurs, några på utställning och några hade vävt. 

Oj vilken väv-dag det blev. Utan att jag vävde ett enda dugg. 

Lyckat experiment och lärdomar därav

Jag har vävt mig en topp. Den är gjord i rundväv i rött och blått bomullsgarn som jag fått någon gång. Och trots att det är en provväv är den tillräckligt fin för att användas. Jag är faktiskt väldigt nöjd! 

Ska försöka beskriva den här så jag både vet hur jag gjorde och vad som gärna kan förändras. För nu ska jag göra en till i en annan färgkombination. 

Den är vävd i ett stycke och behövde inga sömmar utan var i princip klar när den kom ur vävstolen. Jag använde en 75-sked med två trådar i rör och eftersom det var två lager blev tätheten alltså 7,5 trådar per centimeter. Jag försökte hålla mig till samma inslagstäthet. Den är vävd i tuskaft och färgeffekten med 4 trådar av vardera färgen, gör att den blir rutig. 

Garnet var ett stickgarn i en blandning av bomull och akryl som jag fått någonstans (50 gram = 150 meter). Jag hade begränsad mängd garn och tog hälften till varp och sparade hälften till inslag. Men eftersom jag vid halsringningen använde varptrådarna som inslag så kan jag använda mer än hälften till varp nästa gång. Så jag kan göra den både lite längre och lite vidare (några cm mer rörelseutrymme skulle inte skada). 

Mina mått är följande, men dem ska jag alltså korrigera lite inför nästa väv:

Bredd: 55 cm (alltså 110 cm runt om)
Total längd: 75 cm
Från nederkant till ärmhål: 45 cm
Halsringningen på framstycket: 5 cm efter ärmhålets början
Bredd på halsringningen: 20 cm
Från nederkant till urringninen i nacken: 70 cm

Här är vävnotan. De två tramporna till höger behövs bara om man, som jag, vill väva ihop de två lagren.

När man börjar får man kolla noga så det stämmer i kanterna, att inslaget verkligen går runt. Annars får man ändra håll på skytteln.

Vid färgbyte på inslagsgarn ska jag nästa gång låta trådarna ligga på utsidan. Det är nämligen den sidan som blir avigan när plagget är klart. När man kommer upp till ärmhålen går ju trådarna inte runt längre utan vänder och väver i samma lager. Snyggast blir då att klippa av och fästa in dem i kanten varje gång man byter färg. 

Jag kan gott tänka mig att göra en liten slits nertill i sidorna. Då får man väva två lager som inte hänger ihop, precis som vid ärmhålen. 

Det måste vara en färg i mitten både fram och bak för att urringningen ska bli symmetrisk. Man gör två inslag av en färg och sen klipper av de fyra mittersta varptrådarna för urringning. Då har man två trådar att använda att använda som inslag åt höger och två åt vänster. (Och då behöver man inte komplettera med extra inslagsgarn som jag måste göra på framstycket.) 

Halsringningen blev oväntat snygg. Jag klippte av varptrådar vartefter och använde dem som inslag tills ringningen var lagom bred. Då vävde jag rakt. Bakstycket hade en inslagstråd och de båda framstyckena hade varsin. 

Sen var det dags att ringa i nacken på samma sätt. 

Till sist vävde jag ihop fram- och bakstycke på axlarna. (Så som man annars väver botten på en väska i rundväv.) Till detta använde jag ett mycket tunnare garn dels för att vävningen glider mindre när man klippt ner och ska knyta, dels för att det skulle bli en liten och smidig sammanvävning som inte blev tjock och knölig på axeln. 

På mitt provexemplar knöt jag små pärlknutar (4 trådar per knut) både uppe på axlarna och i nederkant och klippte ganska kort frans. Som vändes inåt på axlarna. På nästa kommer jag att använda min favorit-avslutning: falsk stadkant så att det blir riktigt snyggt.

Falsk stadkant gör man av den avklippta varpen. Varannan tråd trär man "tillbaka" samma väg som tråden intill. Ett par centimeter kan vara lagom, men låt dem gärna gå lite olika långt. Den tråd som just fått sällskap klipper man av i nivå med väven. 

En liknande teknik använde jag för att fästa inslaget vid ärmhålen när jag "avmaskade" för halsringningen. Då kom ju varje tråd från mitten och ut mot ärmhålet. Första tråden lät jag hänga ut på sidan och när nästa tråd var på plats la jag in den första en bit innan jag bytte skäl. Den första tråden går alltså in och möter den andra några centimeter. 

Experiment i rundväv

Här är mitt senaste experiment: jag ska göra en top/tunika som knappast behöver några sömmar alls utan är klar direkt när den kommer ur vävstolen. Vi får väl se hur det går. 

Rutig rundväv

Vävd kant

När jag vävt klart min matta och rullade ut den blev jag jättenöjd och tyckte den var fin. 

Enda problemet var att den skulle inte passa med vanlig mattfrans. Jag hade inte förberett för fåll. Orientalisk fläta kom inte på tal med den färgglada varpen jag använt. Sy på ett band kändes tveksamt. Så vad göra? 

Jo jag vävde ett band samtidigt som jag sydde fast det. Eller annorlunda uttryckt: Jag vävde fast ett band där de yttersta varptrådarna plockades upp ur mattkanten. Knutarna av varpen petades in och doldes då de hamnade mellan mattans ursprungliga vävda kant och den kant jag nu vävde fast. En lösning jag blev belåten med.

Hoppas bilderna nedan förklarar tekniken. Det finns också en beskrivande film längst ner.

Jag valde ett oblekt lingarn, lite tunnare än det jag använde som inslag och förberedde ett band med elva varptrådar. Jag gjorde några inslag innan jag började väva i mattan.

Lägg mattkanten och det påbörjade bandet parallellt. 

Stick ner nålen bakom en eller ett par trådar längst till vänster i den vävda kanten, precis intill de sista trasorna (eller stränggarnet i mitt fall).

Gör ett inslag på bandet. Från vänster till höger. Och dra åt lite. 

Gör ett nytt stygn i mattan, men denna gång längst ut. Vik in fransknuten och gör stygnet utanför dessa. 

Nytt inslag

Och sen är det likadant igen. Var noga med att peta in knutarna så de döljs mellan mattkanten och bandet. Dra åt "lagom hårt" - det måste vara rejält och stadigt, men samtidigt vill du inte dra så mycket att bandet blir kortare och hårdare än den redan vävda mattkanten. 

Här syns båda sidorna av mattans kant. De blev ganska lika. Och de döljer varpknutarna väl.

Och så instruktionsfilmen:

Två mattor

Jag satte upp en ganska bred väv med restrullar av mattvarp så varpen blev färgglad och "galen". 

Första mattan har jag hållit på med länge. Den har inte varit kul att väva, fast jag visste inte varför förrän jag började med den andra. Då insåg jag att den första hade saknat "flow". Det blev aldrig något flyt i vävningen när jag hela tiden måste skarva trasorna. Nummer två, däremot, vävde jag av stränggarn jag gjort av ett antal olika lin-trådar. Där behövdes inga skarvar och sånt pysslande för längden  på inslagsgarnet begränsades först av hur mycket jag fick upp på mattstickan. Och då var det roligt att väva matta. Det gick på ett hujj. Bara att trampa, skyttla och slå.

Den första mattan består av vanliga mattrasor. Den blev lugn och ganska bra. Jag trodde den skulle blivit mörkare, men det gör inget. Cirka 2,5 meter lång blev den.

Den andra mattan har inslag av hemgjort stränggarn med flera olika lingarn. Jag gjorde fyra olika nyanser på dem och såg till att göra övergångarna mellan nyanser väldigt mjuk. Den här mattan är lite kortare men jag tycker den blev mycket fin. (Det är svårt att få färgerna att bli rätt i kameran)

Jag är särskilt nöjd med hur jag gjorde avslutet.
Men det kommer ett blogginlägg om bara det, så jag går inte in på det nu.

Förberedelser

Jag varpade två handduksvävar åt mamma och så provvävde jag för att testa mönstringen inför min egen nästa väv.  

Familjemiddag

En hel eftermiddag och kväll tillsammans med goda vänner förgyllde vår tillvaro. Döttrarna visade sig vara naturbegåvningar på bandvävning. 

Vacker och otroligt god dessert

Färg * 3 (minst)

Mönstervävarnas tema just nu är att utgå från en färgsnurra vid valet av färger. Två av oss hade med vävar på temat: 

Tre av oss hade med de garner vi färgat, dels tillsammans på förra träffen och dels själva efteråt. 

 Och efter mötet njöt jag av färgprakten i trädgården där vi varit.

Och så fanns där flera andra vävar att titta på: