Förra våren köpte jag nya dahliaknölar och fick en härlig rabatt att glädjas åt under sensommaren. Där samsades många färger och former på blommor. Men en av dem var senare än alla andra. Och större.
Jag såg med förväntan fram emot att se den slå ut. Men plötsligt kom en frostnatt och allt var förbi. Några blommor hamnade i vaser inne, men plantorna var frusna och döda. Och den sena, stora hann aldrig blomma.
I våras förodlade jag alla mina knölar för att hjälpa dem igång och de har sannerligen blommat nåt fantastiskt i år också. Men den stora är extremt sen. Den sträcker på sig, bildar en stor knopp som blir större och större. Jag har noga följt väderprognoserna för att kunna skydda om det riskerade bli frost.
Till slut började hon sakta, sakta veckla ut sina rosa blad. Ett efter ett. Men till pappas fest (19 sept) var bara halva blomman utslagen. Jag plockade den ändå och hoppades den skulle fortsätta utveckla sig, men det gick inte.
Så först nu. I början av oktober har blomma nummer två öppnat sig. Oändligt långsamt - utan att låta någon annan påverka eller stressa - har hon vecklat ut sina kronblad. Och hon är magnifik! Som en drottning reser hon sig över alla andra dahlior. Och fullt utslagen är hon flera gånger större än alla de andra. Blomman är bortåt 20 cm i diameter. Helt otrolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar