måndag 31 oktober 2016

Höstmarknad

I lördags, i strålande solsken, var det höstmarknad på Hembygdsgården i Mönsterås. Pappa var den som fått idén och sen hållit i alla trådar. Kajsa, mamma och jag hade ett stånd tillsammans. Så det var verkligen en familjenagelägenhet!

De senaste veckorna har det pysslats och knåpats. Jag har gjort små tavlor med ordspråk, Kajsa har bundit böcker och mamma har vävt klart löpare och stöpt ljus.
Och pappa har ägnat det senaste halvåret åt att prata med utställare, planera placeringar, kolla upp detaljer och fixa hur mycket som helst.
Och nu var det alltså dags.




Och det blev succe! Vi hade kanonkul. Solsken. 19 utställare och massor av besökare (tyvärr var det ingen som räknade men jag tror det var mer än 500). Glada människor som pratade, umgicks och lovordade arrangemanget.






 Och mitt bland alla människor strosade "marknadsgeneralen" glatt omkring och kunde bara vara nöjd.




Vi hade en jättetrevlig dag och ser fram emot att få vara med nästa år

onsdag 26 oktober 2016

Lunchpromenad

Grått, dis och regn har det varit mycket av på sistone.

Inatt klarnade det upp och blev kallt så i morse vaknade vi till krispig frost och hög klar luft. Solen gick upp på en blå himmel och snart steg temperaturen. Jag tog en promenad på lunchen för att ladda mina batterier med ljus.






Och på kvällen när höstmörkret återvände uppskattade jag de små ljusglimtarna. Till exempel de på vår trappa.


söndag 23 oktober 2016

Älgar

I år har vårt jaktlag två älgar på tilldelningen - en stor och en liten. Tillsammans bestämde vi att den stora ska vara en tjur. Vi har fler tjurar än kor/kvigor på våra marker. Och det är korna som gör att beståndet kan öka, de håller sig mer på samma område.
Nu har det gått två veckor sedan årets älgjakt inleddes och, nej, vi har inte skjutit någon älg ännu. Men det hinns med. Vi har drygt tre månader kvar.

Men man kan undra om älgarna har både klocka och almanacka.
Veckorna precis före älgjakten är det alltid många älgar synliga i markerna. Vi lägger ut äpplen och de äts upp varenda dag.
Men när älgjakten väl är inledd så håller de sig undan.

I år såg vi två under den första älgjaktsveckan.
Den ena - en tjur - kom rusande förbi en av oss när han satt i bilen på väg mot vår gemensamma matpaus. Även om han inte hade suttit i bilen hade han inte hunnit för den älgen hade bråttom.
Den andra - en kviga - kom fram till saltstenen precis när det var för sent på kvällen för att skjuta.
Är det inte märkligt?!

Den här veckan har en eller två tjurar setts till efter att mörkret fallit. Kon som har två kalvar har dykt upp ett par gånger, antingen i skydd av mörkret, eller när det bara funnits en kamera att sikta med.

Men det är fint att de finns i vår skog. Än så länge är de smartare än vi. Men förr eller senare gör någon av dem ett misstag (eller glömmer att kolla klockan ;)





Ljusning

I en veckas tid har det varit regnigt och väldigt grått.
Förflyttning utomhus har helst företagits med bil och hundpromenaderna har utförts under tvång och alltid inneburit att hunden behövts torkas av rejält efteråt.

Men så plötsligt idag blev det paus i regnandet, molnen tunnades ut och solen ville tränga igenom. Så pass mycket att det syntes svaga skuggor på gräsmattan. Då tog jag raskt på mig jacka och skor och tog med mig hunden på en promenad alldeles frivilligt. Det gäller att njuta det ljus som erbjuds.
På ett ställe passerade vi under en lönn som släppt många av sina gula blad, när vi plöjde fram genom dem var det som att ljuset kom både uppifrån och nerifrån.

I en veckas tid har Jonas varit väldigt dålig med smällande huvudvärk och en kropp som inte orkat mer än att gå mellan sängen och fåtöljen. Men nu äntligen syns lite ljusning även för honom. Ögonen har fått tillbaka lite av sin glans, huvudvärken håller sig tidvis undan (även utan piller) och han orkar saker i långsamt tempo om han får vila mellan varven. Det finns hopp!

torsdag 20 oktober 2016

80 år

Igår fick jag vara med och uppvakta min pappa på hans 80-årsdag. 


Det blev en trevlig dag med många vänner och bekanta som droppade in för att gratulera och visa sin uppskattning. Det blev mycket prat och skratt, som sig bör på en födelsedag. Det sjöngs för honom ett par gånger. Han fick många vackra blommor, en lång hyllningsdikt och besked om gåvor till andra som behöver det mer (läkarmissionen, brunnsborrning i Uganda mm).



Hela dagen serverades generöst med fika och räkbakelser. 

Jag är verkligen rik eftersom båda mina föräldrar är "still going strong".  
Kul att vi för en gångs skull kom ihåg att ta en bild på oss tillsammans.

onsdag 12 oktober 2016

Älgjakt. Tredje dagen

Tredje morgonen, tredje utsikten. Denna morgon klättrade jag upp till Tandemtornet med STOOOR utsikt. Lagom som jag började äta min frukost kom ett rådjur förbi. Trevligt med "sällskap".

Frukost medan gryningsljuset tränger undan nattens mörker

Gemenskap

Efter förmiddagens paus med grillning och småprat bestämde vi oss för att gå ett drev. Det gillar jag. Skönt med variation till att bara sitta på sitt passi flera timmar. Men känslan är kanske inte så lätt att förstå om man inte varit med.

Samtalet runt den falnande elden koncentrerades mer och mer kring:
Vilket område vi skulle söka av
Var passkyttarna skulle placeras
Vilka som skulle går i drevkedjan
Logistiken för att få alla på rätt ställe

Drevkedjans grönklädda män med gula varselvästar som tillsammans tittar på en karta för att vara helt överens om var och hur de ska gå.
Ett sista snack om vad som är okey att skjuta
Sen rullar bilarna iväg från möteplatsen

Och så sitter man där man ska vara
Det skrapar till i radion och den ena efter den andra av passkyttarna ropar sig klar "på plats".
Till slut drevkedjans "börjar gå nu" och "släpper hunden"
Åh! Den känslan!
Förväntan, fokus, öron och ögon på helspänn

Drevet ledde inte till några skjutna djur. Men vi fick ett område genomsökt. Och vi har ytterligare en trevlig jakt tillsammans att lägga i minnenas arkiv.

Och imorgon är det dags igen :)



måndag 10 oktober 2016

Älgjakt. Måndag eftermiddag

Samma (som i morse) torn och samma utsikt. Samma starka vind. Men duggregnet upphörde lagom som jag körde ut till skogen. Till och med att solen bröt igenom ett par gånger. Men det var ändå alldeles för kallt - mer kaffe - och fortfarande inga djur i sikte.


"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse"

Nu har jag duschat mig varm igen och Jonas har tänt en brasa åt mig. Så snart tinar jag upp och börjar se fram emot ett nytt pass i skogen imorgon bitti. Men då väljer jag nog Daisys torn.

Älgjakt. Första morgonen

Klockan ringde vid fem och en timme senare åkte vi mot jaktmarkerna. Ryggsäckarna var packade med bra-att-ha-saker och en hel del matsäck. Komradion, hörselkåpor och sladdar fanns med. Jakttornen hade fördelats igår och överenskommelsen om vad som fick skjutas var klar. Redo för årets älgjakt.

Eftersom jag varit frusen och ruggig de senaste dagarna chansade jag inte utan tog på mig många lager kläder. Så pass många att jag kände mig som en michelin-gubbe och tyckte att jag nästan hade armarna rakt ut och inte skulle kunna röra mig.
Nåja, så orörlig var jag inte. Och kläderna skulle visa sig behövas.

Fortfarande alldeles mörkt när jag klättrade upp i Mellantornet (samma som jag sköt bocken från för en månad sen). Vinden tog i över fällan. Regnet hade inte upphört som väderprognosen annars förutspått.

Kepsen djupt neddragen över pannan för att skydda glasögonen från vätan. Och så mössa på det för kylans skull. Och så hörslekåpor. Tur att ingen såg mig...

Blåsten tryckte in regnet under taket i jakttornet. Ganska snart samlades fukten till droppar längs kanten på kepsens skärm och föll ner när de vuxit sig tillräckligt stora.

Jag värmde mig med matsäck och kaffe och tyckte jag hade det rätt bra, som har semester, som kan göra saker jag vill, som har en skog att njuta av, som kan se gryningen komma krypande och den svarta natten övergå i grå morgon innan dagsljuset segrar.

Regnet blåste i byar över fällan. Allt blev bara blötare.
Inte ett djur såg jag.

Efter ett par tre timmar gav jag upp och åkte hem för att bli varm och torr.

Men om regnet ger sig och mina kläder hinner torka så åker jag ut och sätter mig i eftermiddag igen och hoppas på älg innan skymningen.

söndag 9 oktober 2016

Höst

Med oktober kom hösten.

 
Det har blåst och stormat i en vecka nu. Och regnat. Jag borde väl säga "äntligen" för det behövs verkligen. Sommaren har varit extremt torr och grundvattennivåerna är alltför låga.

Vi stannar gärna inne och tänder en brasa för att jaga bort känslan av kyla och fukt och "ruggighet".
Ett annat sätt att få extra värme i huset är att baka och laga mat så ugnen är igång. Idag gjorde vi pajer med både äpplen och rabarber i. Det blev en god kombo som jag skriver här för att komma ihåg till en annan gång.

Just nu har det slutat regna och solen bryter igenom. Den får björkens gula blad att glöda. Hösten kan vara så fantastiskt vacker.


Jag går och nynnar på en av de vackraste beskrivningarna av hösten jag vet.
Ord som verkligen målar en bild av hur fint det är.

Nu faller löv från höstens grenar och bäddar marken i sitt ljus
Nu tvättar regnet alla stenar och vi har astrar i vårt hus
Nu blåser vinden genom träden och fågelsträcken drar förbi
Nu har vi skördat det som säden så moget gav i sinom tid.
De första raderna av Tidvisa av Tomas Boström


 

Bra saker

Jag är inte mycket för att shoppa.
Häromdagen hade jag faktiskt lust och åkte till en klädaffär där jag hittade några saker jag ville ha.
Sen strosade jag in i nästa butik, och nästa. Och ganska snart påmindes jag om några av anledningarna till att jag inte gillar shopping: mycket folk, trångt mellan ställen av varor, personal som inte har tid när man behöver dem, förvirringen av att ha för mycket att välja mellan.
Jag åkte hem igen.

Med den bakgrunden är det lite förvånande att jag nu vill göra "reklam" för en butik. Men så är det.
Och den här butiken är rätt unik i sitt slag. Där kan man nämligen köpa bra saker. Bara bra saker.
Bra ur minst ett av fyra perspektiv. Det är producerat antingen i närområdet, eller med miljöhänsyn, eller rättvist (inga slavlöner i något led) eller av återanvänt material.
Här säljs barnkläder, smycken, textil, tvålar, väskor, skor, leksaker, choklad, te, hudvård mm. Ganska stor bredd på produkter alltså, men gemensamt för dem alla är att de tillverkats på ett ansvarsfullt sätt. Åk dit och kolla om du har vägarna förbi Töreboda. Bra saker

Tvålar, brickor mm

Skor, strumpor och väskor

Te, kaffe och choklad

Garn, handdukar, dukar

Mattor

Kläder och prylar för barn och baby


måndag 3 oktober 2016

En liten röd stuga med vita knutar högt uppe i en ek

Förväntningarna infriades.
Någon gång i mitten på sommaren fick vi veta att man kunde bo i ett trädhus. Jag minns att jag skrev till Jonas "Jag vet att du är höjdrädd, men det här ska vi bara göra" och skickade länken till Islanna till honom. Och han - som älskar skog och träd - tände genast på idén. Sen dess har vi sett fram emot det här och nu var det äntligen dags.

Skyltarna säger en del om vad vi hade att vänta oss


Vi kom dit vid fyratiden, fick en rejäl nyckelknippa i handen och en utpekad riktning åt vilket håll vi skulle gå. Så vi traskade iväg genom det fuktiga gräset, väjde undan för koskit och kände oss allmänt förväntansfulla. Upp för en backe, runt en krök och sen såg vi det. Wow!



En liten röd stuga med vita knutar högt uppe i en ek.
Inbjudande och fin.
Högre upp än jag väntat mig.





Många trappsteg upp. Och inne var det charmigt, varmt och ombonat. I kylen fanns bubbel och på bänken frukt och choklad. Vi slog oss ner, njöt av utsikten - ekens trädkrona utanför fönstret, och kor lite längre bort - och kände lugnet och stillheten komma smygande och landa i oss.
 



I kvällningen gick vi till ladugårdsrestaurangen. Det var en jättefin lokal, och trots att den var stor och vi bara var två par som var där, kändes det inte ödsligt utan bara ombonat och trivsamt. Supén vi avnjöt var helt superb.

På vägen till supén mötte vi en skock nyfikna kvigor





Och när vi kom tillbaka till huset Andrum kände vi oss välkomnade och snart sov vi gott. Trots vinden gungade det inte alls. Huset var väl förnakrat.


Nästa morgon vaknade och låg och njöt av solen som silade in genom löven. Det var så rofyllt. Efter en stund levererades en generös frukost som hissades upp i korg till vår balkong. Mycket mysigt! Varmt nybakt bröd! Mums!






En ekorre kom och höll oss sällskap en stund. Och många blåmesar och talgoxar flög bland grenarna och satt på balkongen.
Frampå förmiddagen tog vi farväl av det ljuvliga huset i trädet. Mycket tacksamma och glada över en stunds andrum. Innan vi åkte gick vi och tittade på hur 7:e himlen såg ut.