 |
| Frukost medan gryningsljuset tränger undan nattens mörker |
 |
| Gemenskap |
Efter förmiddagens paus med grillning och småprat bestämde vi oss för att gå ett drev. Det gillar jag. Skönt med variation till att bara sitta på sitt pass i flera timmar. Men känslan är kanske inte så lätt att förstå om man inte varit med.
Samtalet runt den falnande elden koncentrerades mer och mer kring:
Vilket område vi skulle söka av
Var passkyttarna skulle placeras
Vilka som skulle går i drevkedjan
Logistiken för att få alla på rätt ställe
Drevkedjans grönklädda män med gula varselvästar som tillsammans tittar på en karta för att vara helt överens om var och hur de ska gå.
Ett sista snack om vad som är okey att skjuta
Sen rullar bilarna iväg från möteplatsen
Och så sitter man där man ska vara
Det skrapar till i radion och den ena efter den andra av passkyttarna ropar sig klar "på plats".
Till slut drevkedjans "börjar gå nu" och "släpper hunden"
Åh! Den känslan!
Förväntan, fokus, öron och ögon på helspänn
Drevet ledde inte till några skjutna djur. Men vi fick ett område genomsökt. Och vi har ytterligare en trevlig jakt tillsammans att lägga i minnenas arkiv.
Och imorgon är det dags igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar