söndag 31 maj 2020

Mors dag och pingstdagen

I fredags var både syrran och jag hemma hos föräldrarna och firade vår fina mor. Vi var utomhus och höll avstånd enligt rekommendation nu, under pandemin. Jonas var också med, och två av mina syskonbarn så det var "ursprungsfamiljen med dekorationer" som träffades på detta sätt. Jätteglad att det blev av, det var så länge sen som jag var med min syster. 

I morse när Jonas hissat flaggan la han armen om mig och sa att han flaggade för mig och Helga. Det är ju pingstdagen idag och han syftade på en text, en betraktelse inför pingst som vi båda tycker är jättebra. Citerar den här, hämtad från https://blogg.svenskakyrkan.se/tankarinforhelgen skrivet att Kjell Dellert
Helga på firman Gud & Son 
Två av delägarna i familjeföretaget Gud & Son konfererade. Fadern hade sedan länge insett att Sonen, hur gärna han än ville, inte skulle kunna fortsätta att sköta markservicen särskilt mycket längre. 
Han behövdes på huvudkontoret hos Fadern, där verksamheten planerades. Som det varit, med Sonen placerad på en begränsad geografisk plats, fick bara en bråkdel av de som behövde hans omsorger del av dem. Med Sonen på huvudkontoret däremot, i rummet till höger om Fadern, skulle firmans överblick över allt som pågick bli avsevärt större. 
Men människorna behövde närvaro, inte bara huvudkontor. En alldeles särskild kompetens krävdes, en kraft, en hjälpande hand, som kunde förenkla kontakten och se till att alla fick det som var bäst för dem. Någon som kunde hjälpa folk att upptäcka firman Gud & Son. En kraft som funnits i företaget från början, en tyst delägare, som varit lite av en doldis, skulle plockas fram. Nu var det dags att träda fram i rampljuset. 
Sagt och gjort. Hjälparen, Helga Ande, fick ta ett steg framåt. Kontorets friska fläkt och exekutiva kraft. Nu skulle Hjälparen, tillsammans med Fadern och Sonen, kunna se till att alla, överallt, fick personlig service. Överallt där det fanns behov av Gud & Sons tjänster skulle Helga Ande finnas tillgänglig. Och Helga Ande skulle också kunna hjälpa folk som aldrig hade hört talas om firman att upptäcka den. De storverk Fadern och Sonen utförde var magnifika, och någon måste berätta om det för folket. 
Helga Ande fick sin nya tjänst lagom till pingsthelgen. Inget ändrades vad gäller Fadern och Sonen, de kunde fortfarande kontaktas som innan. Men firman har fått ny energi, ny kommunikation. 
Nu far Helga Ande som en skottspole över världen och tycks vara överallt samtidigt. I den allra minsta koja likaväl som i det ståtligaste kejsarpalatset. I världens alla hörn började folk genom Helga Ande höra talas om Gud & Son, överallt kunde folk berätta om sina möten med företaget. 
Något som var väldigt tydligt var att folk kände att företaget brydde sig om dem, de kände sig sedda. Och fattas bara annat. Med Fadern och Sonen på huvudkontoret, ständigt övervakande allt som sker, och med Helga Ande pilande från plats till plats, alltid med ett gott ord till dem hon mötte. Med en sådan organisation kunde alla nås av Gud & Son.
Vi åkte in till Kalmar för att träffa ena sonen över en kopp kaffe. Och sen hade jag ett långt telefonsamtal med ett annat av mina barn. Alla tre är ena riktiga juveler och jag är så himla stolt över dem!

Vi har handlat en del idag, kanske för att det är mors dag unnade vi oss en magnolia, en liten vinstock, några smultronplantor och en ny brevlåda. På kvällen flyttade sex nya hönor in i hönshuset, och tuppen "flyttade" ut.  

lördag 30 maj 2020

Vårbruk

Denna vår har vi lagt massor av tid på att bygga växthus. Därför finns det mycket annat som vi inte hunnit med.  Fortfarande är växthuset inte klart. Det ska läggas stenplattor på mittgången och fikaplatsen. Och det måste snyggas till på marken utanför. Men nu har vi kommit så långt med växthuset att vi kan pausa det lite och ägna oss åt annat.

Grönsakslandet fick uppmärksamhet idag. Först gjorde jag en lista (oväntat va?!) över alla grönsaker som ska sås och planteras. Inser det omöjliga i att ge alla det utrymme de behöver, så jag får göra som vanligt: odla trängre än man ska och hoppas att plantorna nöjer sig med den plats de får. Idag stoppade jag äntligen lite frön i jorden. Somligt borde såtts för länge sen, men så här blev det alltså i år.

Jonas har krupit runt hela gräsmattan på framsidan och lagt ut tråden som begränsar robotklipparen. Sen kunde "Stenis" ta sin premiärtur här i Bällsjö. Visserligen är det förvånansvärt kul att köra åkgräsklippare, men det ska bli skönt att framsidan hålls fin och nyklippt hela tiden.

En mindre munter aktivitet som också startar på våren är att gå på snigeljakt. Även detta tog sin början idag.

torsdag 28 maj 2020

Blommor just nu

Jag kan inte låta bli att göra ett inlägg till med bara blommor. Naturen är ju så underbart vacker överallt så här års. 

Annorlunda tulpaner utanför jobbet

Rhododendron hemma hos mamma och pappa

Vinbärsblommor i massor

Humleblomster

Årets allra första fläderblomsklase är utslagen

Det finns för många maskrosor.
Men de är egentligen rätt häftiga

Vet inte vad det är, liknar tjärblomster

tisdag 26 maj 2020

Gårdskatterna

Inte trodde jag att jag kunde bli så förtjust i katter! Och Jonas är minst lika svag för dem.💖

De här två fluffisarna är verkligen ett tillskott på gården. Självständiga och går och kommer som de vill. Utekatter som bor i sadelkammaren. Duktiga musjägare som blivit sams med grannkatten "Pipen". Men samtidigt väldigt sociala och finns nästan alltid i närheten där vi är. Njutare som sover på verandan, rullar sig där marken är inbjudande, vill gärna bli klappade och kliade. Två systrar som bråkar ibland, men oftast trivs i varandras sällskap. De kan smyga och anfalla varann på låtsas - men då har den andre ofta redan koll på vad som ska hända. De gillar att sova nära intill varann.

Jamma, den grå, som jamar högljutt. Hon kastar sig på rygg framför ens fötter och "kräver" att bli kliad på magen. Hon älskar mat och är lite smårund. Hon kan njuta i alla lägen och sova i alla ställningar. Hon håller sig mest hemma men när hon ger sig iväg så kan det ta ett par dagar innan hon är tillbaka.

Busan, den svarta, som är busig och lekfull. Hon är en mästare på att balansera, att hitta nya gömställen, att klättra högt och att prova alla lådor som finns. Hon vill bli klappad, men bara en stund. Hon hör hemma här men måste inte vara här hela tiden - det finns ju så mycket att upptäcka och prova.




måndag 25 maj 2020

Ylletyg

Det första ylletyget är färdigvävt och jag har börjat på nästa.

Det första kallar jag för Skvattram (eftersom inslagsgarnet fått sin färg av skvattram) och det är en variant av gåsögon.


Den nya får heta Hundloka (garnet är alltså färgat med hundloka) och kommer att få "åttor" i väven.

Färgen är inte rätt på fotot. Inslaget är mera åt grönt.

söndag 24 maj 2020

Taget i bruk

Alla tomatplantorna är utplanterade i växthuset så just nu är de lite chockade och vimmelkantiga. Flera av dem var så långa och rangliga att jag måste rulla ner en del av stjälken i jorden. En planta blev tyvärr avbruten av den behandlingen. Jag vet ju att tomater är tåliga växter så jag hoppas att toppen överlever och rotar sig.

Jonas håller på att installera bevattningsanläggning. Det är mycket trevligt att vattna och pyssla för hand. Men om vi skulle åka bort (eller av annan anledning inte kan vattna) så är det bra att kunna koppla på automatik.

Idag blev växthuset invigt på riktigt. Vi fikade där tillsammans med det allra bästa sällskapet. Vädret växlade snabbt mellan solsken och regn men där inne satt vi och hade det bra och mysigt.

Jag älskar redan det här växthuset, även om det inte är helt färdigt ännu. Det är en stor och viktig beståndsdel i att göra gården anpassad för oss.

lördag 23 maj 2020

Rabarber och syren

Doften av blommande syrener och nybakad rabarberpaj är ytterligare tecken som bevisar att det är vår. Eller kanske snarare försommar. Båda doftar ljuvligt.

Vi har två gigantiska syrensnår, ett på vardera sidan av huset, och de blommar med klassiska bleklila blommor. Syrener håller sig inte länge inne, men jag kan inte låta bli att plocka några ändå. Nu står en bukett på köksbordet.



Så här års är rabarber ren njutning - oavsett om det är i paj, kaka eller saft. Tyvärr har vi inte någon rabarber här än så det måste vi skaffa. Häromdagen fick vi några stjälkar av grannen och dessutom tips om ett nytt recept som vi provade. Vi ska smaka den imorgon. Men den är säkert god. Rabarberpaj är nästan alltid gott.



En stor favorit hos oss är "Rabarberkaka till mor". Jag antar att den heter så eftersom rabarbern brukar bli skördeklar till mors dag ungefär. Kakan är löjligt enkel att baka, och något av det godaste som finns.

Vispa 2 ägg och 1½ dl socker pösigt. Rör i 1½ dl mjöl. Häll upp i en smord och bröad form. Strö över rabarber skuren i småbitar. Ringla över flytande margarin. Strö över pärlsocker. Grädda i 175 grader i 35 minuter. Njut den ljummen.


torsdag 21 maj 2020

Vi har ett växthus!


Jo det är sant. Idag gick det från att vara ett naket aluminiumskelett till att vara ett helt och färdigt växthus.

Vi har jobbat tillsammans med att sätta i alla rutor större delen av dagen. Och det har gått bra. Vi har varit noga med att ta pauser, att äta, dricka kaffe och fylla på vätskenivån. Vädret var det bästa för denna aktivitet: varmt och skönt, soligt och väldigt svag vind.


Byggbeskrivningen till detta #grohus har varit väldigt bra när det gällde hela aluminiumkonstruktionen. Men när det gäller att lägga på ytskiktet - i vårt fall kanalplast - så har det varit en del information som saknats och vi har fått gissa eller klura ut en del själva. Faktum är att jag faktiskt var tvungen att kontakta företaget för att få ett par saker klargjorda.

Vi sa att vi glasade växthuset. Men heter det verkligen så när rutorna är av kanalplast?! Vi kanske "plastade" växthuset. Men det låter som att vi packade in det i gladpack typ 😄

En av oss var på utsidan, satte dit fästen för rutorna och trädde in skruv. Den andra på insidan med mutter och skruvdragare, och emellanåt andra detaljer också. Jobbigast var att lägga taket, för då nådde jag bara om jag stod på tå överst på stora trappstegen och sträckte mig. Långsidorna gick enklare, och gavlarna gick som en dans. Om det var för att det blev lättare och smidigare, eller om det var för att vi blev mer vana och rutinerade - det får vi aldrig svar på.

Men nu står det där och blänker i solskenet. 27 kvadratmeter växthus. Vilken glädje!!




En annan glädje är att Jamma kom hem idag. Två dagar har hon varit borta och vi har saknat henne och oroat oss för att något hänt. Men hon hade bara varit på äventyr någonstans. Tydligen ganska tröttande för hon har sovit nästan hela dagen. Nu är ordningen återställd - två mjuka, mysiga katter på gården.


onsdag 20 maj 2020

Äppelblom och äventyr

Stora, vita kronblad dalar som snö genom luften och gör marken prickig där de landar bland gräs, nässlor och humleblomster. Det stora äppelträdet som varit vitt av blommor i tre veckor börjar nu att minska i intensitet. Men ett av de andra äppelträden tar tydligen över stafettpinnen och ser till att lysa upp vår baksida.

Jag skulle gå in i hönsgården för att hämta ett ägg som låg där. Tog med mig en burk och spred ut lite majs på marken, plockade upp ägget, öppnade dörren till dasset och hittade ett ägg till. Knasiga höns som dräller sina ägg lite var som helst.

På väg tillbaka med två ägg i handen, en liten glasburk och kabinhaken som låser dörren. Då anfaller tuppen! Jag sopar till honom men han går på igen. Då snubblar jag och går helt omkull. Tuppen tror att han har överläge och attackerar igen. Jag reser mig och drar omkull honom. (Lite hårdhänt, men hur mycket tål en tupp?)

Under tumultet har en höna smitit ut genom dörren på glänt. Hon låter sig inte fångas, men vill tillbaka in till de andra så med dörren öppen kan jag mota in henne igen.

Går upprört och irriterat därifrån med två skadade ägg, smutsiga kläder och en skrubbad armbåge.

Det är farligt på landet!

tisdag 19 maj 2020

Muren

"It´s a wall. Get over it"
Så stod det i min bordskalender häromdagen. Jag stavade på det ett par timmar ikväll. Och till slut kunde jag släppa det, lämna muren bakom mig. Den blev nämligen klar.

Delar av den putsade jag innan vi monterade profilerna för växthuset, men det mesta av utsidan var kvar. Häromdagen gav jag mig på det, men efter en stund kom en störtskur så jag fick avbryta. Den sidan som regnet slagit mot var väldigt "ruffig" eftersom en hel del av bruket sköljts bort.

Ikväll tänkte jag det skulle bli klart. Putsade först den delen som inte blev gjord häromdagen och gav mig sen på den fuktskadade delen för att ytan skulle bli likadan. Det gick inte bra. Jag hade visserligen borstat bort allt löst och gjort mitt bruk lite lösare. Men den ytan sög som en svamp och det skulle dels gå åt massor av bruk och dels blev ytan ändå inte som den skulle. Fram med vattenslagen och blötte ner muren rejält. Sen gick det att putsa. Jag är inte säker på att den kommer att se exakt likadan ut på den sträcka som fått två lager puts jämfört med den som bara putsats en gång. Men jag har gott hopp om att det blir tillräckligt bra. Och det troliga är att det förr eller senare kommer att hamna plantor och prylar längs muren så att den blir delvis dold så då spelar det ju ändå ingen roll.



Jag kan meddela att alla förberedelser är klara: kanalerna i rutorna är tejpade, gummilister finns överallt där det ska, dörrarna och de öppningsbara fönstren är klara. Jonas har till och med fyllt på med jord och gödsel i markbäddarna. Så fort vi är lediga tillsammans ska vi "glasa" och sen ska både tomater och fikabord flyttas in. (Gången och fikaplatsen är inte stensatta än)

måndag 18 maj 2020

Vävkväll

Det sägs ju att man inte ska "sälja skinnet innan björnen är skjuten" och det är nog vettigt. Men jag kunde inte låta bli att berätta för mina ungdomar om tyget jag väver till dem, långt innan det blir klart. Jag ville få dela glädjen med dem.

För det är en glädje att väva - jag tänker på dem och de ytterkläder att använda på lajv i medeltidsstil, som jag hoppas de ska sy av det. Helt och hållet av ull, varav det mesta är växtfärgat så att det ska vara hyfsat tidstypiskt.

Alla tre blev begeistrade. Så nu är min glädje ännu större.

Jag unnade mig själv många timmar i vävstugan ikväll. Jag tycker om tyget som växer fram även om det är en ömtålig och ganska krävande väv.

Innan jag slutade för idag passerade jag åter en knut på mitt halvmeterssnöre, dags att flytta fram nålen den är knuten i. Så nu har jag alltså gjort två meter och är snart klar med det första tyget, det där inslaget är färgat av skvattram och trampordningen ger ett mönster som liknar gåsögon, fast med "extra allt".



Tupp

Jodå Snygg-Bengt lever än. Men det hänger på en skör tråd.

Ett par gånger när han attackerat mig har jag fångat honom och burit omkring på honom en god stund, klappat honom och talat med honom om att vi ska vara vänner. Jag tyckte att det hjälpte och trodde att han tagit sitt förnuft till fånga. Men sen flög han på mig och fick in en perfekt träff på smalbenet så det gjorde rejält ont en lång stund, och jag fick ett sår trots att jag hade både byxor och strumpor emellan. Då blev jag riktigt arg och tog tag i honom och la ner honom på rygg. Höll fast honom där och grälade på honom. Somliga må tycka att det är djurplågeri men jag kan intyga att han inte led någon fysisk skada. Däremot hoppas jag att han blev förnedrad inför alla sina hönor. Alternativet till den behandlingen jag gav honom, hade varit huggkubben. Och då är det väl ändå bättre att läsa lusen av honom och ge honom en chans till?! Förslaget att möta honom som om jag var tupp är uteslutet - ingen kan gala mer högljutt än han, så den kampen skulle han vinna lätt.
De senaste dagarna har det varit lugnt. Men jag litar inte på honom.

För flera år sen köpte jag några kycklingar till en kompis som fyllde år. Tyvärr visade det sig rätt snart att en av dem var en tupp som hade ihjäl alla de andra och sen blev folkilsk och inte drog sig för att attackera med sporrarna före. Ingen gick säker - varken grannar eller ägarna själva. Han  tyranniserade så fort han kom åt. Jag förvånades över att han fanns kvar efter flera år och fick förklaringen att "man kan inte ha ihjäl någon man har namngett". "Okej, vad heter han då?" "Tupp-fan".

Men vår tupp behöver inte fundera på detta. Jag tvekar inte en sekund att nacka honom om det blir nödvändigt.

Hönsen däremot är fridsamma



söndag 17 maj 2020

Trädgårdshelg

Vi var hos mina föräldrar ett par tre timmar igår. Främst för att träffas och prata, men också för att fika samt att hjälpa till med ett par stora buskar som behövde begränsas och föryngras.

Idag kom äntligen sättlöken i jorden här hemma. Men jag tror att det är för lite. Vi använder ofta lök i matlagningen och det vore kul att bli självförsörjande på det. Jag satte också en del av alla våra dahliaknölar och så rensade jag ogräs.

Lite synd bara att det var så hiskeligt blåsigt hela helgen. Det går väl an så länge en jobbar och håller sig varm, men att fika ute (som vi ju gjorde i Mönsterås) är inte enbart skönt.

Det var för väl att vi inte skulle "glasa" växthuset i den här blåsten! Däremot har vi gjort förberedelser för att kunna vara effektiva när vi väl ska göra det. Alla rutorna av kanalplast skulle tejpas på kortsidorna för att stänga till kanalerna och inte få in skräp. Det har tagit många timmar i anspråk. Och att sätta fast alla gummilister på aluminiumprofilerna där de annars skaver mot rutorna har också tagit många timmar.

onsdag 13 maj 2020

Kvällspromenad

Här kommer återigen ett gäng bilder från "här hemma". Det kanske är tjatigt, men jag kan inte låta bli. Jag förundras varje dag över hur vackert det är i naturen som vi har inpå knuten. Och det där ordspråket "Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen" stämmer verkligen även om det just nu inte är munnen utan bloggen.

Igårkväll var det ruskigt kallt för att vara mitten av maj, nästan vinterkallt. Jag vågade inte chansa med tomatplantorna utan kånkade in allihopa och har nu en hyfsat svårhanterlig skog i köket (eller "djungel" enligt Jonas). Det ska bli lika kallt inatt. Men när jag kom hem i kvällningen var det inte alls så kyligt. Det var helt stilla och den lågt stående solen fick stråla utan att gömmas bakom moln. Jag gick en sväng. Våren är ljuvlig, med allt det "nygröna" och den ena sortens blommor efter den andra som slår ut.

Idag förundrades jag särskilt över hur våra lindar spränger sin röda (på ena sidan) "tumvante" och vecklar ut sina ljusgröna, hjärtformade blad. Både syren och liljekonvalj blommar nu. De dofterna är sinnebilden av vår! Sista bilderna är vildapelblom i motljus respektive medljus.








tisdag 12 maj 2020

Maj

Det känns som att månaden maj behagar busa med oss. I alla fall vädermässigt. I lördags hade vi sommarvärme. Kortbyxor och t-shirt var full tillräcklig mängd kläder. Idag är det sisådär fem plusgrader, kall vind och stundtals både regn och hagel.

Alla mina tomatplantor står i ett litet plast-växthus och det är ett ständigt pyssel. Om solen skiner blir det för varmt i den lilla bubblan så då måste det öppnas. Men om det blåser är de för oskyddade med öppen dörr. Och varje kväll packar vi in alltihopa i filtar som tillsammans med en kupévärmare ska rädda plantorna från minusgrader.

Utanför mitt jobbfönster blommar våra äppelträd i skiftande nyanser mellan mörkt rosa och helt vitt. Och ett av träden är helt sensationellt. Jag har tagit massor av foton på det men lyckas på intet sätt förmedla hur det ser ut. Det är som ett lysande vitt vattenfall härute. Blommorna är både väldigt stora, väldigt vita och väldigt många.




Utsikten genom fönstret

söndag 10 maj 2020

Byggsats

Även idag har vi ägnat oss åt att montera aluminiumprofiler. Det är en bra byggsats vi köpt och en bra medföljande arbetsbeskrivning. Låda efter låda töms på sitt innehåll i takt med att växthusets form blir alltmer tydlig.

Idag var målsättningen att bygga den andra gaveln och fästa ihop de sista profilerna i taknocken. När vi gjort det var vi väldigt belåtna och tog vi paus för att äta och vila.


Men sen jobbade vi på en stund till och monterade de återstående tak-vägg-profilerna. Vilket häftigt växthus det kommer att bli!!



Nu är det många delar av kroppen som är trött och sliten nu efter ovana rörelser och ställningar.

lördag 9 maj 2020

Många skruvar, muttrar och timmar.

Idag kunde vi äntligen ta igång med den stora byggsatsen - växthuset. Jonas hade förberett en hel del igår så allt var redo att börja byggas.

Först satte vi ihop sockeln till en sammanhängande enhet, sen fäste vi den i regeln som skruvats fast i vår mur. Det är tusentals skruvar och muttrar och massor av profiler och vinklar. Det är alltså en väldig massa pyssel. Ibland måste vi tänka till för att få till det även om byggbeskrivningen är noggrann och tydlig. Och ibland måste vi kämpa för att få delarna i rätt läge så det går att fästa dem i varann. Ett par gånger måste vi faktiskt borra upp hålen lite extra för att kunna fä igenom skruvarna. Och en hel del arbete är ju på hög höjd eftersom vi valt att montera stommen på en 60 cm hög mur.

Skönt att vi jobbar så bra ihop.

När vi "tog kväller" efter att ha jobbat hela dan är en gavel uppe och de tio förstärkta profilerna. Väldigt mycket återstår. Men nu syns det äntligen att det ska bli ett växthus.





fredag 8 maj 2020

Vitt

Häromdagen när jag tog mitt eftermiddagskaffe utomhus var det två lager av vita moln på himlen. Dels vanliga, fluffiga moln. Och över dem ett lager av små täta tussar som la liksom en spetsgardin över hela himlen. Jag har aldrig sett dess like.


Äppelträdet som varit helt rosa av knoppar har nu bytt färg till vitt i och med att knopparna slagit ut och visar sina vita kronblad. Vilken förvandling på bara ett par dagar!