Det brukar vårarna vara. Men jag upplever det på ett annat sätt än vanligt i år. Dels finns det hela tiden nya växter att upptäcka eftersom det är första våren på gården. Dels har jag aldrig levt så nära naturen som nu. Nästan varje dag går jag en sväng i vår lilla skog och tittar hur det har förändrats, vad som håller på att slå ut och så. Vi har så mycket lövträd och för mig är det en ny upplevelse att titta på träden så mycket som nu.
Vår lilla plätt av världen är helt fantastisk. Det är grönt och skönt i tusen nyanser vart man än vänder sig. Vi har haft massor av vitsippor, en del väldigt stora, men de sjunger på sista versen nu. Harsyran blommar och syrenerna slår snart ut. Vi har humleblomster på ängen bakom huset. Och där står också ett äppelträd som är helt översållat av rosa blomknoppar. Blir det frukt av alla dem så är jag rädd att trädet går under av tyngden. Lönnarna är nästan självlysande av alla blommor. Lindarnas knoppar, som ser ut som tumvantar, är stora och spricker snart ut. En del av slånen lyser fortfarande vita, andra har redan blommat över. Almarna har plisserade blad. Men askarna står ännu nakna och bidar sin tid. Ormbunkarna rullar ut sina tentakler. Det finns MASSOR av liljekonvaljer. Ännu är det mest blad, men jag anar att hela gården kommer att svepas in av doften när alla dessa skönheter blommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar