På förmiddagen träffades Mönstervävarna, tillsammans med ett par gäster. Jag hade med mina två innovationer: toppen utan sömmar och mattan med kant som dolde varpen. Fick mycket cred för båda.
Dessutom tittade vi på några fina gardiner.
Oj vilken väv-dag det blev. Utan att jag vävde ett enda dugg.
Jag har vävt mig en topp. Den är gjord i rundväv i rött och blått bomullsgarn som jag fått någon gång. Och trots att det är en provväv är den tillräckligt fin för att användas. Jag är faktiskt väldigt nöjd!
Ska försöka beskriva den här så jag både vet hur jag gjorde och vad som gärna kan förändras. För nu ska jag göra en till i en annan färgkombination.
Den är vävd i ett stycke och behövde inga sömmar utan var i princip klar när den kom ur vävstolen. Jag använde en 75-sked med två trådar i rör och eftersom det var två lager blev tätheten alltså 7,5 trådar per centimeter. Jag försökte hålla mig till samma inslagstäthet. Den är vävd i tuskaft och färgeffekten med 4 trådar av vardera färgen, gör att den blir rutig.
Garnet var ett stickgarn i en blandning av bomull och akryl som jag fått någonstans (50 gram = 150 meter). Jag hade begränsad mängd garn och tog hälften till varp och sparade hälften till inslag. Men eftersom jag vid halsringningen använde varptrådarna som inslag så kan jag använda mer än hälften till varp nästa gång. Så jag kan göra den både lite längre och lite vidare (några cm mer rörelseutrymme skulle inte skada).
Mina mått är följande, men dem ska jag alltså korrigera lite inför nästa väv:
Bredd: 55 cm (alltså 110 cm runt om)
Total längd: 75 cm
Från nederkant till ärmhål: 45 cm
Halsringningen på framstycket: 5 cm efter ärmhålets början
Bredd på halsringningen: 20 cm
Från nederkant till urringninen i nacken: 70 cm
Här är vävnotan. De två tramporna till höger behövs bara om man, som jag, vill väva ihop de två lagren.
När man börjar får man kolla noga så det stämmer i kanterna, att inslaget verkligen går runt. Annars får man ändra håll på skytteln.
Vid färgbyte på inslagsgarn ska jag nästa gång låta trådarna ligga på utsidan. Det är nämligen den sidan som blir avigan när plagget är klart. När man kommer upp till ärmhålen går ju trådarna inte runt längre utan vänder och väver i samma lager. Snyggast blir då att klippa av och fästa in dem i kanten varje gång man byter färg.
Jag kan gott tänka mig att göra en liten slits nertill i sidorna. Då får man väva två lager som inte hänger ihop, precis som vid ärmhålen.
Halsringningen blev oväntat snygg. Jag klippte av varptrådar vartefter och använde dem som inslag tills ringningen var lagom bred. Då vävde jag rakt. Bakstycket hade en inslagstråd och de båda framstyckena hade varsin.
Sen var det dags att ringa i nacken på samma sätt.
På mitt provexemplar knöt jag små pärlknutar (4 trådar per knut) både uppe på axlarna och i nederkant och klippte ganska kort frans. Som vändes inåt på axlarna. På nästa kommer jag att använda min favorit-avslutning: falsk stadkant så att det blir riktigt snyggt.
Falsk stadkant gör man av den avklippta varpen. Varannan tråd trär man "tillbaka" samma väg som tråden intill. Ett par centimeter kan vara lagom, men låt dem gärna gå lite olika långt. Den tråd som just fått sällskap klipper man av i nivå med väven.
En liknande teknik använde jag för att fästa inslaget vid ärmhålen när jag "avmaskade" för halsringningen. Då kom ju varje tråd från mitten och ut mot ärmhålet. Första tråden lät jag hänga ut på sidan och när nästa tråd var på plats la jag in den första en bit innan jag bytte skäl. Den första tråden går alltså in och möter den andra några centimeter.
En härlig sensommarlördag ägnade jag mig åt linhantering. Det var förra årets lin, som jag snörötade i vintras, som jag ägnade mig åt. Jag bråkade, "drog"? och häcklade.
Ja alltså jag använde en draga istället för skäkta för att få bort småbitarna av det hårda materialet. Då kan jag ju inte säga att jag "skäktade". Men heter det verkligen "att dra"? Eller finns det någon annan formulering?
Alltnog. Linet ser jättefint ut. Kanske börjar jag äntligen få in handlaget för alla momenten.
Nästa steg blir att spinna garn.
Jag bjöd in till after work med tomatprovning. Kanske var det en "dålig" dag eller vecka för det var inte så många som jag hoppats på. Men vi som var där hade en trevlig stund och betade oss igenom 25 olika sorter.
 |
| Så här såg det ut hemma när jag förberedde |
 |
| Alla fick ett protokoll för att fylla i sina kommentarer och samla frön. |
Som traditionen bjuder var några från jaktlaget på skyttebanan för att träna. Nyttigt och roligt. Jag är visserligen lite missnöjd med mina resultat, men då är det ju desto viktigare att träna.
Mamma och hennes väninna gjorde en utflykt och kom hit på eftermiddagsfika. Mycket uppskattat av oss alla!
För ett år sedan firade jag 60 år med stort kalas. Härligt! I år behövdes inget kalas. Det var en ganska udda födelsedag. Eller, egentligen väldigt udda! 61 är ju ett primtal och alltså bara delbart med 1 och 61. Det var dessutom en vanlig vardag då jag jobbade i Växjö och Jonas hade kvällsskift så vi träffades knappt alls.
Men ändå fick jag uppvaktning jag aldrig upplevt tidigare:
Det var upptakt efter sommaren och alla vi som sorterar under universitetsbiblioteket var samlade. Precis innan vi slutade för dagen sa en "Birgitta fyller år idag" vilket resulterade i att 70 personer ställde sig upp och sjöng "ja må hon leva". Vilken upplevelse! Jag bara satt och njöt. Wow!!
På bockpremiären satt jag på markalyckan. En get med två kid kom fram. Så glad att få se dem! De gick där en lång stund så jag kunde njuta och ta många bilder.
Kiden är cirka tio veckor och redan nästan lika stora som geten. De måste haft en bra sommar.
Precis som tidigare år så betar grannarnas kor på vår mark. Fyra lurviga, långhornade flickor av highland cattle. De är fredliga, ganska skygga och lite nyfikna. Och de älskar äpplen! Bjuder man på äpple får man komma dem nära. Annars inte.
25 sorters tomater fanns mogna samtidigt. Då bjöd vi in till tomatprovning. Det blev en trevlig stund.
Jag odlar lite kål. Det är varje år en kamp mellan mig och de små skadedjuren. Några exemplar ser (fortfarande) riktigt fina ut.
 |
| Broccoli |
 |
| Spetskål som jag fick småplantor av grannen |
 |
| Svartkål |
 |
| Savoy |
Här är mitt senaste experiment: jag ska göra en top/tunika som knappast behöver några sömmar alls utan är klar direkt när den kommer ur vävstolen. Vi får väl se hur det går.
 |
| Rutig rundväv |
Den åttonde augusti skördade (ryckte) jag linet. Då hade det stått exakt tre månader. Det är kanske väl länge. Men jag ville inte ha en tom, jordig yta att visa upp vid byagudstjänsten så jag lät det stå över den. Som vanligt buntade jag ihop det och hängde det på tork på logen. Och insåg att där låg förra årets lin som bara är rötat och fortfarande väntar på resterande beredning.
När de fyra kvadratmetrarna tömts på lin så sådde jag istället svedjeråg. Japp - ytterligare en grej att ge mig på, ytterligare ett experiment. Projektet heter "odla din hatt" och du kan läsa om det här. Rågen ska sås ganska glest och bara hälften av utsädet jag fått, gick åt.
Den ska gro innan hösten kommer och sen "betas av". Vi hade tänkt placera den här odlingen i kohagen för att få den betad på riktigt, men nu får vi lösa det på annat sätt. Sen förväntas den komma upp igen till våren och växa sig riktigt stor innan skörd under sommaren. Ska bli spännande att se vad det blir av det här.
När jag vävt klart min matta och rullade ut den blev jag jättenöjd och tyckte den var fin.
Enda problemet var att den skulle inte passa med vanlig mattfrans. Jag hade inte förberett för fåll. Orientalisk fläta kom inte på tal med den färgglada varpen jag använt. Sy på ett band kändes tveksamt. Så vad göra?
Jo jag vävde ett band samtidigt som jag sydde fast det. Eller annorlunda uttryckt: Jag vävde fast ett band där de yttersta varptrådarna plockades upp ur mattkanten. Knutarna av varpen petades in och doldes då de hamnade mellan mattans ursprungliga vävda kant och den kant jag nu vävde fast. En lösning jag blev belåten med.
Hoppas bilderna nedan förklarar tekniken. Det finns också en beskrivande film längst ner.
Jag valde ett oblekt lingarn, lite tunnare än det jag använde som inslag och förberedde ett band med elva varptrådar. Jag gjorde några inslag innan jag började väva i mattan.
Lägg mattkanten och det påbörjade bandet parallellt.
Stick ner nålen bakom en eller ett par trådar längst till vänster i den vävda kanten, precis intill de sista trasorna (eller stränggarnet i mitt fall).
Gör ett inslag på bandet. Från vänster till höger. Och dra åt lite.
Ända sedan jag var barn har jag älskat björnbärssylt. Det är min favoritsylt i alla kategorier. Kanske är det därför som björnbär är det enda vilda bäret jag helhjärtat ägnat mig åt att plocka. Till min glädje upptäckte jag nu att i år verkar vara ett bra år för dessa svarta blanka juveler. Bären är både många och ganska stora (på sina håll i alla fall). Men de flesta är inte mogna ännu.
Jag tog med mig en liten bytta när jag gick på promenad. Men att vara klädd i klänning och sandaler var inte optimalt. 😜 Så jag fick se det som en rekognoseringstur. Men en dryg liter fick jag i alla fall med mig hem. Så nu ska här kokas sylt!
Ett par små ungtuppar där jag bara tog tillvara lår och bröstfilé, skulle tillagas. Jag kollade runt efter recept men hittade inget jag fick lust att prova. Så jag freestylade helt.
La köttet i en gryta och hällde på ett par dl mjölk så det nästan täckte. Smaksatte med
1 litet syrligt äpple
½ citron i klyftor
några vitpepparkorn
ett lagerblad
några tsk salt
en vitlöksklyfta
ett par msk russin
Det fick puttra någon timme.
Sen tog jag bort benen och la köttet i en skål. Buljongen silade jag och redde till en sås tillsammans med
1 dl vitt vin
½ dl grädde
1 dl hackad persilja (färsk eller fryst)
1 msk stark söt senap
salt
Jag hällde såsen över köttet och serverade till pasta och sallad.
Bonden som odlar på en del av våra jaktmarker ringde och berättade att han tröskat på ett ställe och att det mesta varit uppätet av vildsvin. Samma kväll åkte jag ut dit och satte mig i skymningen. Det var ytterligare en av alla stilla kvällar vi fått denna sommar. Syrsorna spelade och en nattskärra hördes på avstånd. Vägen går förbi alldeles nära och det har sina fördelar: om man behöver röra sig kan man passa på när en bil passerar och därmed dränker en del av ens ljud.
Ganska tidigt på kvällen hörde jag knaket av ett större djur på andra sidan stenmuren (till höger på bilden nedan). Men inget djur visade sig. Efter nån timme eller en och en halv knakade det igen och en ensam gris kom ut på nära håll och med fin bredsida åt mitt håll.
Det var en galt som visade sig väga 80 kg och det kunde jag inte hantera själv utan fick anropa hjälp för att lasta den i korgen. Skönt med jaktkamrater som bor nära och alltid ställer upp om det behövs.
När antalet skördade gurkor vida överstiger hur många som kan ätas, får man testa nya varianter. Den här gången blev det en sorbet som var oerhört frisk och saftig.
Jag började med att göra toppingen: en gurka inlagd med vaniljsocker
Tärna en liten gurka och lägg i en glasburk (jag tog den söta gurkmelonen)
Koka upp ½ dl socker, ½ dl vatten och ca ½ tsk vaniljsocker.
Häll lagen över gurkan och låt stå ett par timmar.
Sorbet
Koka upp 2 dl socker och 1 1/4 dl vatten och låt puttra några minuter. Ställ att svalna
Mixa en gurka i matberedaren. (Jag tog två små, en slanggurka och en white wonder som jag skalat först.)
Sila gurkan genom en finmaskig sil
Blanda gurkvatten, sockerlag och 3 msk pressad citron.
Häll ner i glassmaskinen.
Vispa ihop 3 äggvitor med 1 tsk socker till en hård marängsmet.
Tillsätt detta i glassmaskinen när den första smeten börjar tjockna
Kör till lagom konsistens.
 |
| På bilden har sorbeten stått en dag i frysen och är lite för hård. |