Nu börjar jag tänka på våren och odlingssäsongen. Jag har gått igenom och valt ut årets tomatsorter. Det blir 22 nya sorter och 8 gamla favoriter. Mest körsbärstomater men också ett gäng biffar. Nästan alla är högväxande och ska tjuvas, precis som jag vill ha det, men ett par av de nya är busk- eller kruktomater.
I helgen gick jag en tvådagarskurs i Glimåkra. Den gick igenom hur man anpassar ett mönster till sina egna mått och resulterade i att jag nu har ett mönster på en ganska kroppsnära top som verkligen passar just på mig. Nu kan jag sy snygga kläder av mina handvävda tyger.
Lillstugan har nu fått beslag runt skorstenen och en båge över den. Det ser riktigt snyggt ut på taket nu. Till sommaren ska vi måla panelen (och byta ut en del).
Det är så mycket elände i världen och oroshärdarna blir fler och fler. Frågan är om det tredje världskriget är ett faktum? Det är tragiskt att vi inte lärt oss lösa konflikter på ett fredligt sätt. Detta bekymrar oss alla. Men...
Jag fortsätter att använda bloggen för det den är ämnad för: att vara fyren som pekar på ljuspunkterna och det goda som dagligen finns i mitt liv. Jag skriver för min egen skull, för att hjälpa mig hålla fokus på det positiva i tillvaron. Om någon annan har glädje av att läsa, så är det en bonus. Du får väldigt gärna höra av dig och berätta om det är så. Det skulle också göra mig glad.
Så dagens inlägg:
Alla goda ting är tre, även denna morgon:
 |
| AI-genererad bild |
Hurra! Vi är inne i en vårmånad. Det går åt rätt håll. Visst, det kommer att komma bakslag. Men det finns hopp.
Snart ska jag börja planera och förodla sommarens grönsaksodling.
Den förlängda vävstolen med dragutrustning och harnesk - kallad åbäket - har stått oanvänd sen den kom hit. Men nu kan det snart bli ändring på det för i söndags kom två väverskor som är väldigt kunniga i damastvävning och -stolar. De höll på flera timmar och justerade inställningar i uppsättningen och när de åkte återstod några saker för mig att komplettera.
Sen ska det nog gå att använda dragutrustningen. De föreslog att jag ska vänta med harnesken för den var uppsatt på ett, för dem, udda sätt och de tyckte det var bättre att vänta till nästa väv ska sättas upp så det kan göras rätt.
De föreslog att jag skulle börja väva handdukar och det är ju alltid trevligt, så jag hoppas att lusten snart infinner sig.
En lördag i februari åkte vi till Vimmerby för att träffa ena sonen med sambo. Det blev en mycket bra och vilsam dag.
Den sista biten glitter (sniljor) som jag vävde har nu blivit en slags dekoration att hänga antingen i ett fönster eller mot en vägg. Ett par grillpinnar av metall fick ett nytt användningsområde för att ge stadga i över- och underkant.
Kanske kan den få vara med på en textil utställning i sommar. Vi får se. Men då måste den ha ett namn.
AI gav mig några förslag:
Det händer ibland att man ser ett djur vid helt fel tid på året. I helgen träffade jag på en padda i snön på lagårdsplanen. Den ska ju sova så här års. Jag flyttade in den intill husgrunden, där de brukar vara sommartid, och hoppas att den kan gräva ner sig och sova vidare. Undrar vad som fått den att vakna och ge sig upp?
Jag hade stämt träff med en vän och kollega, men vi gick om varandra och jag frågade efter henne.
När vi väl möttes berättade hon följande:
"Jag fick hör att det varit en stilig kvinna och sökt mig. Och jag förstod direkt att det var du."
Vad de orden gjorde mig jätteglad! Både att någon jag inte känner beskrev mig som stilig, och att min kollega höll med om det och visste att det var mig som det syftades på.
Vi borde bli bättre på att säga positiva saker om och till varann. Det är så lätt att tro att den andre redan vet vad man tycker, och att man väl visar det på andra sätt. Men orden är också viktiga.
Ge någon en komplimang idag!
Extra goda kolakakor med recept från min syster.
200 g smör
2 dl socker
3 msk ljus sirap
4 dl mjöl
1 tsk bikarbonat
50 g mandel (skållad och hackad)
flingsalt
Arbeta samman smör, socker och sirap i en matberedare.
Tillsätt det mesta av mjölet och bikarbonaten.
Stjälp upp på bakbord och arbeta in mandeln för hand.
Dela degen i 6 delar och rulla ut till längder.
Lägg dem på två plåtar, platta ut dem rejält och strö över saltet
Grädda i 200 grader i 10 minuter
Skär dem i sneda bitar innan de kallnat.
Den gamla spinnrocken som följde med gården har bara blivit mer och mer kärv. Till slut har det blivit omöjligt att vrida på skruven och därmed flytta själva spinnmekanismen (med vinge och spole). Så jag har inte längre kunnat påverka spänningen på tråden för drivning. Efter att i helgen provar en Ashford - spinnrockarnas Rolls Roys - och med tanke på att jag anmält mig till en tävling i linspinning, så kände jag mig ganska frustrerad.
Så jag plockade isär en stor del av rocken och kunde lokalisera var det kärvade. Så jag gick ut i stallet och lånade Jonas bandputs för att slipa ner den del som blivit för bred. Och himmel vilken skillnad!! Varför jag har inte gjort det tidigare? Plötsligt funkade det som det skulle.
Och jag kunde ägna resten av kvällen åt att spinna lin igen och försöka hitta tillbaka till känslan för det. Det är nämligen ganska stor skillnad på att spinna lin och att spinna ull (vilket jag gjort mest på senare tid).
Men jag kan ändå inte låta bli att drömma lite om en så härlig spinnrock som den jag provade häromdagen. Den här:
På mönstervävarnas februarimöte fortsatte vi att prata om olika kombinationer av färger.
Jag har satt upp två vävar i samma vävstol. Det är alltså inte en dubbelväv (vilket är en dubbelvikt väv som alltså är dubbelt så bred när den tas ur vävstolen) men väl en dubbel väv.
Den här vävstolen brukar vara lite stökig när man sätter upp en smal väv - skaften spretar åt alla håll som ett plockepinn. Så för att slippa det satte jag upp två parallellt. Det ska bli disk- och skurtrasor i våffelväv. Varpen är cottolin och inslaget kommer mestadels att vara restgarner av lin.
Under loppet av två veckor har jag varit med på tre tillfällen då vi avtackat kollegor som går i pension. Det är lite som ett generationsskifte för de är bara tre av många som går i pension dessa månader.
Det känns lite speciellt att säga tack och hej till någon man haft mycket kontakt med och veta att vi kanske inte ses nåt mer. Jag är tacksam för hur de har berikat mitt liv. I synnerhet en av dem kommer jag att sakna för vi har pratat om mycket mer än bara jobbet - vi har delat tankar, sorger och glädjeämnen om livet i stort och smått.
Men främst vill jag glädjas med dem som kan lämna nu när det är turbulent på flera sätt på jobbet. Och jag önskar dem varmt lycka till med det "nya livet" och många härliga dagar framöver.
Kram på er!
Häromdagen förvånades vi över att inte några småfåglar syntes till på baksidan där matstationen annars lockar många. Vi tänkte att det kanske var katter i närheten. Men efter en stund fick Jonas syn på förklaringen - en sparvhök landade där ute. Inte undra på att alla fåglar höll sig undan. Kul att få se en skymt av den.
Nästa morgon såg jag en annan nykomling. Det var en ensam björktrast som försåg sig av maten på marken. Trevligt!
Jag gjorde en äppelpaj och la till citron (bara för att jag hade en hemma). Pajen blev mycket god så jag måste skriva upp receptet här. Ytterligare ett pajrecept alltså. Haha, jag kan snart ge ut en receptbok med bara pajer.
2 l äppelklyftor läggs i en stor form
pudra över rikligt med kanel
ringla sirap över, gissar på 2-3 msk
zest från 1 citron fördelas över äpplena
smält 150 g smör
tillsätt en gnutta salt, 1 dl socker
rör ner 2½-3 dl mjöl och ½ tsk bakpulver
fördela smeten över äpplena
Grädda i varmluft 150 grader i en halvtimme
Häll över den pressade saften av ½ citron och ändra ugnsvärmen till varmluft med grill 180 grader och låt stå tills den fått färg, ca en kvart -tjugo minuter.
Servera med vaniljsås och kaffe eller te.
Jag har hamnat i ett flow. Spinner och spinner och spinner. Och vill inte sluta.
Ull i blå toner blir två trådar som sen tvinnas ihop till ett garn.
Nu har vi kommit in i februari. Det betyder alltså att ytterligare en vintermånad är avverkad. Att vi har tagit oss igenom januari. Att de tre första oxveckorna är passerade.
Det har varit en ovanligt vintrig januarimånad. Det har varit minusgrader flera veckor nu och snön ligger kvar. Vissa dagar är ljusa och soliga och det är ju härligt. (Men det skulle vara skönt om den bitande kalla vinden kunde avta lite.)
Så nu tar vi ett djupt andetag och dyker in i februari. Den innehåller en del godbitar att glädjas över. Och när fyra veckor gått är det dags att se fram emot de tidiga vårtecknen. Vi klarar det den här gången också!
Jag var hos frissan igår. Det var efterlängtat för jag har länge varit less på mitt jättelånga hår.
Fantastisk förändring på en knapp timme.
Mönstervävarnas pågående tema handlar om att kombinera färger från en färgsnurra. Så mycket av den senaste träffen handlade om färger, om att blanda på nya sätt, och om att gå utanför sin "vanliga" färgskala. Men så landar vi så klart i fascinationen över färginduktion - att vävar utifrån samma varp kan bli så helt olika beroende på inslagsgarnets färger.
 |
| Titta på de tjocka, gröna ränderna i varpen notera att de får olika färg beroende på inslagsfärg |
Självklart fanns det med andra vävar också, som inte hade sin utgångspunkt i färgsnurran.
Ett av mina galen-projekt: Jag har vävt glitter. Och det blev bra.
På vävspråk kallas det att väva sniljor och har väl främst använts för att kunna ta tillvara minsta lilla tygbit. Man kan väl förklara det med att jag väver de remsor jag ska ha som inslag.
Jag har använt vitt bomullsgarn tjocklek 16/2 i varpen.
Vävsättet är tuskaft och man har en grupp av 8-12 trådar för varje remsa. En tråd i varje solv, men många i varje rör i skeden eftersom man bara använder två rör för varje grupp av varptrådar. Jag hade 3 cm mellan varje grupp i skeden. Det gör att "luggen" på mitt glitter blir ca 1,5 cm. Jag satte upp till sju remsor. I ytterkanten är det bra med en extra tråd att vända inslaget runt, gärna en ganska rejäl.
Inslagsgarnet är stränggarn som jag gjorde själv genom att varpa flera vita garner tillsammans. Bomull i lite olika grovlek, plus en del effektgarn för att få lite "krusighet".
Varje gång man vävt en bit och ska dra fram väven så klipper man isär sina sniljor, och klipper loss dem från tråden i ytterkant.
När sniljan är färdigvävd knyter man en råbandsknop på varptrådarna, alldeles intill inslaget. Sen gör man en knut till lite längre ifrån. Den öglan som bildas behövs för det sista momentet. Fäst ena änden i något fast (ett handtag t.ex.). Fäst andra änden i något som snurrar. Jag använde elvisp, men skruvdragare funkar säkert lika bra. Snurra sniljan så att den blir rund och "fluffet" sprids ut åt alla håll. Lite snurrar den tillbaka när man släpper spänningen, men inte helt utan man får en ganska fin glitterremsa.
Självklart kan man göra den i andra färger och material också för ett helt annat utseenden.
Tack för tipset Matilda Forsärla
