Som vanligt var det jakt på lördagen. Som vanligt var jag trött på morgonen.
Så jag stannade i sängen ett par timmar, men anslöt till jakten lagom till kaffepaus och andra såten.
Det var fint i skogen, som vanligt.
Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
Som vanligt var det jakt på lördagen. Som vanligt var jag trött på morgonen.
Så jag stannade i sängen ett par timmar, men anslöt till jakten lagom till kaffepaus och andra såten.
Det var fint i skogen, som vanligt.
Eftersom jag är född 1965 tillhör jag den sista årgången av statligt anställda som kan ansöka om delpension i förväg, och med väldigt förmånliga villkor. Jag skickade in en ansökan tidigt på året, men fick avslag för att chefen inte visste hur ekonomin skulle utveckla sig under året.
Men nu gick det bättre och nu har jag fått det beviljat. Så från mitten av våren kommer jag att jobba 80% och alltså vara pensionär en dag i veckan. Detta gör mig så klart mycket glad. Det här beskedet måste vi fira!
Nykokad lingonsylt i november!
För ett par år sedan köpte jag lingon av en bekant som gillar att plocka mer än hon själv kan göra av med. Antalet påsar i min frys har minskat succesivt. Häromdagen tog jag upp de två sista och kokade lingonsylt. Det blev mer än åtta stora burkar. Vilken rikedom!
Jag njuter lingonsylt till allt möjligt; fläskpannkaka, havregrynsgröt, kroppkakor, raggmunk, leverpudding och kanske något mer.
Jag skulle lämna in bilen för en stor service, men vaknade med lätt illamående och ringde för att avboka. De ville helst inte få flera tomma timmar så de erbjöd mig en hyrbil utan att behöva betala hyra. Så snällt! Dagen räddad. Bilen på verkstad och jag på jobbet (om än lite klen). Tacksam.
Nu har vi snart höstat klart i trädgården. Och det är verkligen dags för nu har det blivit ganska kallt.
För någon vecka sedan tog jag upp alla dahlia-knölar och blåste dem rena med tryckluft innan jag la in dem för vintervila. Jonas har kört gräsklipparen för att sönderdela de nedfallna löven och samla upp en del av dem. Det blev fina täcken åt några av de tomma rabatterna.
Morötter och purjo är skördat och idag tömde jag växthuset. Det blev mycket tomater att bära in i köket för att eftermogna. Jonas har skapat skydd för blåbärsbuskar och några småträd, så att inte rådjur och harar ska kunna beta ner dem helt i vinter,
Men det finns en del kvar att göra. Riktigt klar blir man ju aldrig. Men det känns skönt att ha kommit så här långt.
Hemtjänstpersonalen hos mamma är fantastisk! Hon ramlade och larmade efter hjälp. De tog hand om henne, ringde efter ambulans, kontaktade mig osv. Men dessutom gjorde de en jätteinsats och städade bort alla spår efter olyckan så huset var som vanligt igen, när mamma och jag kom tillbaka efter några timmar på akuten. Och all personal på akuten var omtänksam och bra.
Jag betalar gärna skatt för man får så mycket tillbaka när det verkligen behövs.
Jag har fått ett nytt uppdrag. Jag har börjat som studiecirkelledare för en kurs i jägarexamen på Studieförbundet Vuxenskolan här i Nybro. Sexton kvällar ska vi träffas ett par tre timmar. Jag inser att även jag kommer att lära mig massor. Tycker det här ska bli jättekul!
Vi var inte många jägare den här lördagen, men vi fick en fin dag för vi trivs tillsammans, hundarna jagade bra och vädret var ljuvligt. Jag satt på tre olika pass som alla var belägna inne i gles skog.
Först satt jag i Helens torn, ett av de nyaste vi har. Det ligger på Herberts väg, bara en bit norr om Birgittas torn. Här har vi sett en hel del djur.
Sen flyttade jag till Willys kurva. Detta är ett "farligt" pass där djuren ofta passerar. Tornet är flyttat ca 100 m bort från sin kurva och ligger på en raksträcka, men har fått behålla sitt namn.
Det är alltid så vackert och stillsamt på kyrkogården i allhelgonatid. Jag önskar att trädet alltid skulle vara upplyst så här, men det är bara en helg per år.
Kulturgården i grannbyn bjöd in till stickcafé med föreläsning om lapptäcken. Det blev en trevlig eftermiddag och gott fika i en vacker miljö. Huset var lika häftigt på insidan som på utsidan och förutom den utlovade föreläsningen fick vi också höra om ostkake-resan som en av värdarna gjort.
Häromkvällen bjöd vi vårt "halv åtta"-gäng på middag och fick en härlig stund tillsammans. Till förrätten skulle alla (som ville) berätta något vi var tacksamma över. Till varmrätten delade vi något vi var stolta över (men det var svårt för flera att vara just stolta över sig själva). Och till desserten pratade vi om vad vi hoppas på. En del berättelser blev stora och djupa och en del var mindre. Precis som det ska. Det blev ett uppskattat upplägg.
Vi bytte placering för varje del av middagen. Vid varje plats fanns en liten sak; fingerborg, skruv, skedkrok, tovad figur osv. Innan vi satte oss tog man en lapp och läste vid vilken sak man skulle sitta nu. Det här var lite kul. Men eftersom de flesta samtal fördes över hela bordet, så hade det inte så stor påverkan. Det hade varit annorlunda om det blivit mindre grupper för prat.
Maten fick också mycket beröm, vilket är jätteroligt för oss.
Vi började med en liten mugg tomatsoppa och fröknäcke.
Sen blev det kokt potatis, gottegris, "russinsallad" och kokta morötter.
Avslutade med äppelpaj och vaniljsås, med kaffe eller te.
Vi kallade honom "moster Lennart". (Han var gift med min moster.)
Jag är så tacksam över alla härliga barndomsminnen jag har med hela den familjen. Och Lennart var ett föredöme i att visa kärlek till sin livskamrat. I det avseendet vill jag bli mera lik honom.
Vila i frid. Återseendets glädje ligger framför oss.
