söndag 12 november 2017

Farsdagsutflykt

Jag vaknade med en idé i mitt huvud. Jonas var inte svår att övertala. Så vi steg upp och gjorde vissa förberedelser (packade kaffetermos och en påse saffransbullar i en ryggsäck) innan vi gav oss iväg.

Vi tog omvägen förbi kyrkogården för att tända ljus på gravarna, men sen styrde vi kosan mot Mönsterås. Mamma och pappa visste att vi skulle komma och bjuda på farsdagsmiddag så de blev inte förvånade när vi dök upp. Men vad som skulle hända före maten hade de ingen aning om.


Det var strålande vackert väder. Lite kallt, med bara några plusgrader, men med en ganska svag vind. Ett väder som gjort för utflykt! På med jackor och mössor och sen ut. Vi strosade långsamt iväg. Inte hade vi bråttom och målet var att njuta av vädret, gemenskapen och vattenblänk. Vi gick ner mot hamnen och hittade en bänk vänd mot solen. Där slog vi oss ner med vårt kaffe och våra bullar. Sällan är kaffe så gott som på utflykt.




När vi var nöjda följde vi strandlinjen en bit på södra sidan av Mönsteråsviken innan vi svängde av upp mot Kuggås och sneddade genom ett bostadsområde med gamla minnen att samtala kring. Sen var vi snart hemma på Kvarngatan igen.



Alla jättenöjda. Helt underbart väder, gott fika och trevligt småprat om allt och inget.

Sen lagade vi till den utlovade middagen och när vi ätit hjälpte jag mamma med vävstolen.

Ännu en fantastisk dag att lägga till pärlbandet av lyckliga minnen!

Köksvärme

Kulna novemberdagar är det gott att sprida lite värme inomhus.

De sista vita gurkorna är nu slut. Jag rev dem och hade dem i bröddeg. Det blir så saftigt och gott bröd då. Och när jag ändå höll på så bakade jag bullar också. Bullar med saffran, mandelmassa och russin. Ja, jag vet att det är för tidigt. Men det är bara för att kompensera för alla år då jag bakat dem för sent 😉



Nu har mängden grönsaker på bänken minskat tillräckligt för att det ska få plats både en lykta och ett par skyttlar. Trevligt att blanda upp grönsakerna med lite annat pynt.

lördag 11 november 2017

Älgvittring

Efter några veckors konvalescens med en trött axel var jag äntligen tillbaka på våra jaktmarker.

Trots en ganska kall morgon med en ihållande blåst var vi en tapper skara som samlades i kojan för att prata strunt en stund, och göra upp planer för dagens jakt. Jonas hade sett en älg i Herberts mosse igår och vi chansade på att han var kvar i området så vi bemannade Jim torn, Mellantornet, Norråkern och Willys kurva och sen gav sig Jonas och Bimbim in i såten.

Nyponsoppa värmer i kallt jakttorn

Utsikt från Mellantornet

Efter en stund hördes ett lågmält anrop på komradion. En av passkyttarna hade två älgar i närheten men inte i skottläge. Sannolikt en ko och en kviga. Gutt! Hoppet tändes att vi kanske skulle få kull något idag. När Jonas och hunden närmade sig ökade min uppmärksamhet eftersom jag satt rätt nära. Älgarna gick undan för hund och människa, men de hade inte så bråttom. Inom kort hade de dock försvunnit ur synhåll utan att någon fått skottchans.

Lite senare var det äntligen återsamling med kaffe och diskussioner om vart älgarna gått och var de möjligen kunde vara nu. Vi bestämde oss för att försöka igen. En av oss gick (utan hund) genom en mindre såt och vi andra satt på pass. Men ingen älg i sikte denna gången.

Jaja, inget att deppa över. Vi var glada att fått se älgar, de fanns i alla fall på våra marker idag. Vi skildes åt och körde iväg.

Många små mesar i björken
På väg hem genom jaktmarken såg vi älg! Stannade och kollade i kikare. En ganska grann tjur. Vi tittade på honom och han tittade på oss. Efter ett par minuter vände han och vandrade ur synhåll. Nu var vi bara tre jägare kvar men bestämde oss ändå för ett försök. PO och jag på pass, och Jonas gick in för att stöta honom mot oss. Jodå han fanns kvar, hade bara gått undan några tiotal meter. Men som vanligt - och kanske för att både PO och jag hade vinden i ryggen och alltså spred vår lukt rakt in mot honom - blev vi lurade igen. Han gick in bakom PO och vi fick se slaget förlorat.


Medan jag väntade på älgen, i lä av en rotvälta, fick jag se några rådjur springa förbi, och vinterns första domherrar satt med runda magar i ett träd framför mig.

Åkte hem efter en ovanligt lång dag i skogen. Mycket glada över naturupplevelserna.

torsdag 9 november 2017

Oväntat besök

Jag bjöd inte på Gevalia, vilket reklamen annars rekommenderar när man får oväntat besök. Jag bjöd på tomatpaj, gurksallad och en kopp te.

På förmiddagen pinglade det in ett sms från en kär vän jag träffar alldeles för sällan. Så innerligt glad över att vi kunde ta en långlunch och hinna umgås och prata en stund.

Vänskap - det är grejer det! 💗

tisdag 7 november 2017

Andlöst vacker tisdagsmorgon i november


Redan ganska tidigt igår kväll kröp temperaturen ner mot nollan och man kunde ana att det skulle bli en kall natt. Och så blev det - stjärnklart och med en stor måne som lyste upp mörkret. Så småningom grydde morgonen med samma höga, klara luft, samma kyla och samma stillhet. 

När jag kom till Kalmar tog morgonens skönhet nästan andan ur mig. Solen hade klättrat en bit upp över horisonten och målade allt i en mjuk gul nyans. Det var helt vindstilla, vilket nästan aldrig inträffar i kuststaden Kalmar. Inte en krusning syntes på vattnet.

Jag var tvungen att ta en liten omväg för att föreviga känslan innan jag gick in på jobbet.






måndag 6 november 2017

Effekten av en restprodukt

Nästan hela mitt vuxna liv har jag komposterat. Både trädgårdsavfall och köksavfall har hamnat i en sluten kompostbehållare. Den bebos av mängder med små röda maskar som effektivt omvandlar allt vi stoppar i den till svart, näringsrik jord. Den är så näringsrik att den måste blandas ut med sämre jord för att kunna användas, vi har tillsatt kompost som man gör med gödning. Ibland har vi dessutom matat jorden med hönsgödsel. Men kompostjorden har varit "dunder" nog för att allt ska växa och trivas och ge både blomning och frukt i vår trädgård.

Komposteringen är en ganska långsam process. Vi har grävt ur behållaren en gång om året. Och det är ett rätt tungt jobb.

Nyligen skaffade vi ett annat sätt att ta tillvara hushållsavfallet och påskynda nedbrytningen. Nämligen bokashi som är ganska "inne" just nu.

Principen är att man tillför goda mikroorganismer och lagrar hushållsavfallet i slutna kärl för att begränsa mängden syre som kommer åt det. Efter två veckor gräver man ner det i ett land eller en rabatt och där går nedbrytningen mycket snabbare än i komposten och man har fin jord inom bara två-tre veckor.

Vi har hållit på några månader och alltså inte haft nytta av det i trädgården i sommar, så jag får återkomma med rapport om det verkligen är en sån mirakelkur som många hävdar.

Men restprodukten - "lakvattnet" som är den vätska man tappar ur behållaren - den kan jag redan lovprisa. Jonas och jag brukar ha fina orkidéer i vardagsrumsfönstret. Men nu när jag vattnat dem med utspätt lakvatten slår de alla tidigare rekord. Inte nog med att det är knoppar och nya stänglar på många av dem, (för det är inget ovanligt) utan det är MASSOR av knoppar och MÅNGA nya stänglar. Och kolla blomningen på den här!!




söndag 5 november 2017

Blå trekantig sjal

När jag första gången hörde talas om att väva trekantigt, var jag både skeptisk och undrande: "Hur skulle man kunna göra det?!"
När jag sen kom över en beskrivning så var det så självklart och enkelt: "SÅ är det ju förstås! Att jag inte tänkt på det förut?!"



Sen tog det ett bra tag innan det blev av. Jag behövde köpa garn. Och sommar och odlingstid kom emellan. Men så småningom varpade jag och började sätta upp väven. När jag gjorde illa armen blev det lite terapi för själen och träning för armen att långsamt och försiktigt väva en liten bit då och då.
Nu är armen nästan bra igen så jag har klarat längre stunder. Och ju smalare väven blivit desto snabbare har det gått att väva. Plus det där drivet att bli klar och se slutresultatet. Så på slutet har det gått undan.



Det är ju lite pyssligt att göra alla förberedelser för en sjal i taget, men det finns nog inget att välja på. Man klipper av ett par varptrådar i taget och använder dem till inslag. Alltså drar man ut dem ur solv och sked. Så det finns liksom inget att fortsätta med när man är klar. Det är bara att dra på en ny varp.

Ett par praktiska tips som jag tror underlättat.
Jag band ett rep från framknytningskäppen till den käppen som spänner varpen bakåt mot garnbommen. Detta gjorde jag på den sida där jag klippte av varptrådarna (min högra nedan). Jag tror att det gjorde stor nytta i att hålla väven jämnare spänd så att det inte bara var de sista varptrådarna som allt hängde på.
För att inte solvkäpparna skulle spreta som plockepinn när de bara belastades i ena änden satte jag gummisnoddar runt dem. De hölls ihop. Men inte hårdare än att jag kunde trampa upp önskat skäl.



I vanliga fall vet jag hur jag ska hantera kanterna för att de ska bli snygga. Men lite svårt var det att veta hur jag skulle göra med den diagonala kanten som skapades där trådarna vände från att vara varp till att bli inslag. Efteråt kan jag konstatera att jag ska nog spänna lite mer nästa gång.

Nästa gång ja. Jag har grupperat mina återstående ullgarner så att de kan bilda några nya sjalar. Vilken färgkombination tycker du är snyggast?