Effekten av en restprodukt

Nästan hela mitt vuxna liv har jag komposterat. Både trädgårdsavfall och köksavfall har hamnat i en sluten kompostbehållare. Den bebos av mängder med små röda maskar som effektivt omvandlar allt vi stoppar i den till svart, näringsrik jord. Den är så näringsrik att den måste blandas ut med sämre jord för att kunna användas, vi har tillsatt kompost som man gör med gödning. Ibland har vi dessutom matat jorden med hönsgödsel. Men kompostjorden har varit "dunder" nog för att allt ska växa och trivas och ge både blomning och frukt i vår trädgård.

Komposteringen är en ganska långsam process. Vi har grävt ur behållaren en gång om året. Och det är ett rätt tungt jobb.

Nyligen skaffade vi ett annat sätt att ta tillvara hushållsavfallet och påskynda nedbrytningen. Nämligen bokashi som är ganska "inne" just nu.

Principen är att man tillför goda mikroorganismer och lagrar hushållsavfallet i slutna kärl för att begränsa mängden syre som kommer åt det. Efter två veckor gräver man ner det i ett land eller en rabatt och där går nedbrytningen mycket snabbare än i komposten och man har fin jord inom bara två-tre veckor.

Vi har hållit på några månader och alltså inte haft nytta av det i trädgården i sommar, så jag får återkomma med rapport om det verkligen är en sån mirakelkur som många hävdar.

Men restprodukten - "lakvattnet" som är den vätska man tappar ur behållaren - den kan jag redan lovprisa. Jonas och jag brukar ha fina orkidéer i vardagsrumsfönstret. Men nu när jag vattnat dem med utspätt lakvatten slår de alla tidigare rekord. Inte nog med att det är knoppar och nya stänglar på många av dem, (för det är inget ovanligt) utan det är MASSOR av knoppar och MÅNGA nya stänglar. Och kolla blomningen på den här!!