Predikan om kärlek på dom-söndagen

Matt 13:47–50

Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Kristus tillbaka

Temat idag på Domsöndagen är "Kristi återkomst". Det påminner oss om att Han som kommer tillbaka redan har varit här bland oss. Han vet hur det är att vara människa. Vad vi än går igenom, vad som än får oss att falla. Han har varit där.
Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt sonen. (Joh 5:22) Varför det? Jo, bara den som har erfarenhet av att vara människa – bara den som skrattat med oss, gråtit vår gråt, delat livets och jordens alla förutsättningar med oss och kämpat samma kamp som vi – bara den kan döma rättvist.
Så, på domedagen kommer vi att stå inför Jesus själv. Vår bror. Han som älskar oss så mycket att han blev människa för vår skull. Han som älskar oss så mycket att han aldrig slutar söka efter oss. Det är denne Jesus som är den som ska döma. Han förstår mig mer än jag förstår mig själv. Och han förlåter mig mer än jag förlåter mig själv.
Det är han som en dag ska döma. Vi ska inte göra det. Vi ska inte ens spekulera över hur domen kommer att bli

Tillrättavisa inte

En del säger att vi ska tillrättavisa varandra. Gör helst inte det! Gränsen mellan att tillrättavisa och att döma är hårfin. Det är överhängande risk att det som är tänkt som tillrättavisning tas emot som dömande. Och då har vi förstört något fast uppsåtet var gott. Vi kan ha skadat den människan. Och vi har antagligen skadat den relation vi hade och därmed försämrat våra möjligheter att förmedla Guds kärlek.

Jesus som föredöme

Hur gjorde Jesus? På tre ställen står det att Jesus tillrättavisade. Dels Petrus i enrum när han förebrådde Jesus sitt tal om att han skulle lida, dö och uppstå. Dels förebrådde han de elva för att de inte trott på dem som först vittnat om hans uppståndelse. Och dels när Jacob och Johannes ville kalla ner eld från himlen och förgöra den by som inte ville ta emot Jesus och lärjungarna.
Men på hur många ställen som helst står det att han visade kärlek, barmhärtighet och förlåtelse. Den samariska kvinnan med sitt tveksamma förflutna. Farisén som kom om natten för att han inte vågade i dagsljus. Militären ur ockupationsmakten som bad om hjälp för sin son. Evangelierna talar om en lång rad av människor som andra inte hade mycket till övers för, som bara sågs som syndare, tullindrivare, horor, samarier och andra ”andra sortens människor”. De där som inte är som vi, dem som vi inte förstår oss på. Som kanske skrämmer för att de är annorlunda. Dem bemötte Jesus med kärlek och förlåtelse. De fick av hans tid, hans uppmärksamhet och hans helande.
Till och med Judas, när allt var planerat om förrådandet, fick vara med som en självklar del i gemenskapen och få del av hans kärlek.

Skräpfisk?

När vi läser liknelsen i evangelietexten så är det svårt att få ihop det. Gud som är kärlek – slänger han verkligen bort människor som skräpfisk?! Det stämmer inte med den Jesus som möter människorna med kärlek, eller med den erfarenhet jag har av hans omsorg.
Nej Gud slänger inte bort människor! (Biskop Caroline Krooks helgmålsbön igår kväll). Det är synden som slängs bort. Allt ont och dumt som vi gjort och sagt. Det slänger Gud i den brinnande ugnen så att vi kan stå rena och möta honom på den yttersta dagen.

"Dom"-söndagen

Jesus visade många kärlek, men förvånansvärt många gånger handlar berättelserna om de där människorna som inte är som vi, de lite skumma, halvkriminella, de som är annorlunda till sätt eller utseende. De som vi kanske kallar ”dom”, ”dom där”, ”dom andra”.
Lek med orden att det kanske är ”dom”-söndag idag. Just idag kanske det främst handlar om ”dom”. Idag kanske kärleksbudskapet i första hand är riktat till ”dom”. Till dem som Gud kallar ”mina minsta”.
Och vår uppgift spegla Guds kärlek till människor vi möter. Till ”dom”.
Han frågar oss:
Vill du höra ihop med mina minsta?
Vill du tillsammans med dem älska världen för att visa min kärlek?
Vill du vara mina händer och fötter bland dessa mina minsta?