Jag har inte varit ute och jagat så jättemycket denna försommar, men häromkvällen hade jag både lust och ork till det. Det blev solstolen igen, precis som senast jag var ute. På väg ut mot åkern skrämde jag djur som rasslade iväg. Eftersom jag inte såg dem är jag inte helt säker på vad det var, men det kan ha varit gris.
Jag hade inte suttit länge i tornet förrän en ensam svart gris dök upp. Den var lite för långt bort så jag fick vänta och hoppas att den skulle komma närmare. Och det gjorde den. Men jag fick fortsätta vänta. Gräset hade vuxit upp oväntat högt med tanke på att det är inte så länge sen bonden slog åkern. Så det tog en stund innan jag fick ett bra läge.
När skottet gått hördes inte ett ljud från grisen, så döden måste varit ögonblicklig. Vilket också bekräftades av att den fortfarande hade munnen full av saftigt gräs där den låg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar