Det är faktiskt inte helt ovanligt med ekoxar här hemma. Men man blir verkligen inte blasé på dem. De är ständigt fascinerande. När jag ser en flyga måste jag stanna upp och bara titta - det är som en liten, men ganska tung, helikopter.
Häromdagen såg jag tre fina hannar som uppenbarligen hade samma mål någonstans högt uppe i vår björk. De kröp över gräsmattan rakt mot björken och fortsatte sen rakt upp. Det såg väldigt målmedvetet ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar