torsdag 14 december 2017

På sista versen

Den här veckan har vi ätit årets  sista hemodlade morötter. Lite roligt att alla fyra färgerna fanns med ända till slut trots att det funnits flest gula morötter och färst (vilket ord!) av de mörkröda. Vita och orange har vi också haft. De har smakat likadant, men det är trevligt med variationen i utseende.

De sista hemodlade potatisen gick åt dagen efter.  Och i matkällaren finns nu bara en handfull vardera av gul och röd lök.

Snart får vi nog räkna skördesäsongen som över för den här gången. Även om det finns lite saker kvar:

På bänken i köket ligger två kiwano - men de är ju så speciella att jag inte vet när och till vad vi ska äta dem - en nakenfröpumpa, samt ett par squash som jag antagligen river och har i en bröddeg på nyåret, det blir så saftigt och gott bröd.

Ute i trädgården står lite grön- resp svartkål, om inte rådjuren gjort slut på dem. Och några jordärtskockor som jag väntar med att skörda tills våren börjar anas. Jag tänker att det kommer vara extra njutbart med något hemodlat då när det är några månader utan annan skörd.

Vi har aldrig haft någon målsättning för när, eller hur länge, vi ska vara självförsörjande på det ena eller andra. Vi bara gläds så länge vi är det. Och det finns ingen plan att vinterodla eller anstränga sig mer än vad vi vill. Det måste kännas ”lagom” för oss.

Jag uppskattar och behöver pausen från odling och skörd. Det ger mig energi och kraft till en ny säsong. Och pausen ger mig också lite tid att fokusera på vävning som också måste finnas i mitt liv. Det blir en slags puls, precis som med mycket annat. En period är det intensivt och en annan är det lugnare. Som att andas in, och andas ut.

måndag 11 december 2017

Väver julklappar

Tar vara på varje ledig stund och smiter ner i källaren för att väva julklappar. Kanske hinner jag klart allt jag vill till jul, kanske inte. Men kul är det. Hoppas jag har tänkt rätt när det gäller färger och användningsområden så att det jag väver blir uppskattat av mottagarna. Jag kan inte berätta vad det är och till vem eftersom någon av dem kanske läser. Får berätta sen.






Pynt i adventstid

Andra advent.
På morgonen kyligt och klart, på kvällen snö som bäddar in allt i ljus, tystnad och mjukhet.

Fler och fler ljus. Mer röda detaljer. Och mer pynt. Man påminns hela tiden om att julen närmar sig med stormsteg. Här ett litet axplock från mina senaste dagar.

Finaste julpyntet i hela Nybro är de lysande träden vid stationen

Mysigt adventsfika häromdagen tillsammans med mannen och ena sonen

Ikväll fyller snön på med mer pynt i vår adventsgran på baksidan

Detalj från en duk. Fina stjärnor


söndag 10 december 2017

Matsäck - nödvändighet eller guldkant?

Matsäck kan sätta guldkant på en utflykt. Då kanske man plockar upp det ena efter det andra ur en fikakorg och dukar vackert. Om dessutom sällskapet är det bästa och utsikten fin och rofylld så kan en sådan matsäck verkligen vara "pricken över i".

Och ibland är matsäck det bästa tänkbara, fast på ett helt annat sätt. Som idag: Ett par korvmackor i en plastpåse och varm nyponsoppa gjorde hela skillnaden en kylig men vacker morgon i skogen på stor grisjakt tillsammans med tre andra jaktlag och inhyrda hundar och hundförare.


torsdag 7 december 2017

Julbord enligt konstens alla regler

Två dagars julkonferens med jobbet på Toftaholm: guldkant på jobbet nu igen!


När jag checkade in på mitt rum direkt efter lunch för att jobba för mig själv möttes jag av ett underbart rum värdigt en drottning: Rött, med kristallkrona, speglar med guldram, sänghimmel över sängen, samt vackra små fåtöljer. Till och med en liten krona högst upp ovanpå garderoben. Och dörr ut till en balkong med utsikt över sjön. Ingen risk att jag använder balkongen dock - det blåser och regnar ute.



Men inne är det julstämning med ljus, brasor, röda detaljer och julpynt.

Innan julbordet fick vi en timmes berättande av skrönor och sägner om troll, vättar och annat oknytt. Roligt att det berättade ordet har blivit så viktigt igen, att det finns de som har det som profession. Och vår berättare var verkligen duktig!



När vi satte oss till bords förstod vi att här förväntades man äta både länge och mycket, och att ta en sak i taget. Det fanns en "instruktionslista" på bordet där kvällens sju (!) tallrikar fanns beskrivna. Jag tror inte någon av oss lyckades äta alla dessa sju, inte ens om man försökte ta bara lite av varje. Jag tänkte på den där historien om den lille pojken som kom hem från det stora kalaset och uppgiven berättade att "På kalaset fick vi äta så många kakor vi ville! :) Men det orkade jag tyvärr inte..."


Sill, strömming och ägg (jättegott och jag var hungrig)

Lax

Kallskuret (började redan bli mätt)

Småvarmt (saknade min mammas svampstuvning och leverpudding)

Lutfisk (äter jag inte själv, men min bordsgranne uppskattade den)

Ostbordet orkade jag inte ta för mig av

Dessert och kaffe avslutade kvällen
Mätt och rund och nöjd efter mycket mat och flera timmars prat och skratt med trevliga kollegor drar jag mig undan till mitt drottningrum medan somliga andar fortsätter kvällen med musikquizz. Godnatt och tack för idag.

söndag 3 december 2017

Helg med älg och lite annat

Nu är det kvällen på första söndagen i advent. Avrundning på en helg som har bestått av många bra och roliga beståndsdelar.


Fredagskvällen satt vi länge runt middagsbordet tillsammans med sonen O, pratade om allt mellan himmel och jord, njöt av varandras sällskap och den goda måltiden. Vi åt sjöfågel. Första gången jag lagade till det. Försökte följa mors och farmors recept, men fick inte exakt samma smak som det "ska" vara. Men gott var det ändå.

När klockan ringde på lördagsmorgonen var jag frestad att stanna kvar i sängen men masade mig upp och åkte mot jaktmarkerna ihop med Jonas. På vägen dit passerade vi en ny fälla, saktade ner och spanade. Och minsann: där fanns älg. Imponerad över Jonas "falkögon" eftersom han fick syn på dem trots att det var han som körde. Vi stannade och tittade på dem en stund, och de tittade på oss. Två hornlösa djur, ungefär lika stora.
När vi träffade de andra jägarna vid kojan var det självklart vilken såt vi skulle jaga av på morgonen. Efter lite diskuterande om vilka pass som skulle användas och vilka som skulle gå drev, gav vi oss av och en efter en ropade sig klar. Nu kändes det spännande! Tänk om det äntligen skulle bli älg idag!
Det var en vacker, nästan krispig morgon med några minusgrader. Naturen frasade och prasslade för varje steg man tog.
Två jägare och en hund gick in och skulle försöka få djuren att förflytta sig och förhoppningsvis komma i skjutläge för någon av oss. Ganska snart kom ett rådjur förbi hos mig och en stund senare om hunden i dess spår (eller "slag" som det heter i jaktkretsar). Sen hände inte mycket på en lång stund. Drevkarlarna ropade ibland på radion och berättade var de var och var hunden befann sig. Snart skulle det bli dags att avsluta. Jonas passerade nära mig och bestämde sig för att gå igenom en liten plantering också. Jag och två jägare till fanns på olika ställen runt planteringen. Han hade bara kommit in en liten bit innan det hördes ett skott. Av riktningen anade jag vem som skjutit. Höll nästan andan och hoppades att det skulle vara älg. Och så hördes ett skott till. Sannolikheten för älg ökade. Sen anropet på radion som bekräftade min tanke om vem som skjutit och beskedet "Ett vuxet djur" fick oss alla att andas ut. Äntligen hade vi fått omkull en älg! Jonas hade drivit ut två kvigor ur planteringen. Och en av dem låg kvar framför "Mårtens torn". Om det verkligen var samma djur som vi sett på vägen ut, kan vi inte vara helt säkra på. Och vad gör det?!
Nu blev det samling runt älgen. Jonas och skytten hade tagit ur maginnehållet när vi andra kom dit så vi kunde börja med kaffe och småprat, medan en av oss åkte för att hämta släpkärra. Sen var det arbete som gällde för oss allihopa: först dra fram den till där bil och släp kunde komma fram, och sen - när vi samlats i logen - flå den, kapa av benen, ta ur resten av inälvorna. Mer kaffe, mycket prat och många glada miner.




Eftersom vår hund inte fått jaga och eftersom vi hade en färsk älgklöv la vi ett spår som Bimbim fick träna på en stund senare. Så vi kom hem från skogen strax innan skymningen. Det blev hämtpizza.

Sen började vi äntligen fixa inför advent: bytte gardiner, satte upp utegran, ställde ljusstakar och stjärnor i fönstren, la på röda dukar, städade. Så klart hann vi inte allt. Men tillräckligt. Det som inte blev av idag blir av en annan dag, eller också klarar vi oss utan det.

På söndagsförmiddagen åkte vi till kyrkan på Adventsgudstjänst. Stämningsfullt, ljust och med varm gemenskap runt gott kyrkfika.

Hemma fick tvättmaskinen jobba några vändor, och vi fortsatte en del av gårdagskvällens plockande och fixande. Innan skymningen körde vi till kyrkogården och tände ljus på gravarna.

Nu ikväll har vi gjort våra vanliga söndagskvällsåtaganden: jag har uppdaterat kyrkans hemsida och Jonas har sammanställt närradions tablå och skickat till tidningarna. En del tid har ägnats åt presenter och julklappar: jag har vävt klart en julklapp till, Jonas har beställt en 25-årspresent, och vi har planerat för några paket till. Det är så roligt att förbereda och fixa med presenter, att tänka ut vad som kan glädja mottagaren är nästan lika roligt som att ge bort det man tänkt ut. Och nu har vi två födelsedagar kvar att fira innan jul. Livet är intensivt. Men fantastiskt!