Fredagskvällen satt vi länge runt middagsbordet tillsammans med sonen O, pratade om allt mellan himmel och jord, njöt av varandras sällskap och den goda måltiden. Vi åt sjöfågel. Första gången jag lagade till det. Försökte följa mors och farmors recept, men fick inte exakt samma smak som det "ska" vara. Men gott var det ändå.
När klockan ringde på lördagsmorgonen var jag frestad att stanna kvar i sängen men masade mig upp och åkte mot jaktmarkerna ihop med Jonas. På vägen dit passerade vi en ny fälla, saktade ner och spanade. Och minsann: där fanns älg. Imponerad över Jonas "falkögon" eftersom han fick syn på dem trots att det var han som körde. Vi stannade och tittade på dem en stund, och de tittade på oss. Två hornlösa djur, ungefär lika stora.
När vi träffade de andra jägarna vid kojan var det självklart vilken såt vi skulle jaga av på morgonen. Efter lite diskuterande om vilka pass som skulle användas och vilka som skulle gå drev, gav vi oss av och en efter en ropade sig klar. Nu kändes det spännande! Tänk om det äntligen skulle bli älg idag!
Det var en vacker, nästan krispig morgon med några minusgrader. Naturen frasade och prasslade för varje steg man tog.
Två jägare och en hund gick in och skulle försöka få djuren att förflytta sig och förhoppningsvis komma i skjutläge för någon av oss. Ganska snart kom ett rådjur förbi hos mig och en stund senare om hunden i dess spår (eller "slag" som det heter i jaktkretsar). Sen hände inte mycket på en lång stund. Drevkarlarna ropade ibland på radion och berättade var de var och var hunden befann sig. Snart skulle det bli dags att avsluta. Jonas passerade nära mig och bestämde sig för att gå igenom en liten plantering också. Jag och två jägare till fanns på olika ställen runt planteringen. Han hade bara kommit in en liten bit innan det hördes ett skott. Av riktningen anade jag vem som skjutit. Höll nästan andan och hoppades att det skulle vara älg. Och så hördes ett skott till. Sannolikheten för älg ökade. Sen anropet på radion som bekräftade min tanke om vem som skjutit och beskedet "Ett vuxet djur" fick oss alla att andas ut. Äntligen hade vi fått omkull en älg! Jonas hade drivit ut två kvigor ur planteringen. Och en av dem låg kvar framför "Mårtens torn". Om det verkligen var samma djur som vi sett på vägen ut, kan vi inte vara helt säkra på. Och vad gör det?!
Nu blev det samling runt älgen. Jonas och skytten hade tagit ur maginnehållet när vi andra kom dit så vi kunde börja med kaffe och småprat, medan en av oss åkte för att hämta släpkärra. Sen var det arbete som gällde för oss allihopa: först dra fram den till där bil och släp kunde komma fram, och sen - när vi samlats i logen - flå den, kapa av benen, ta ur resten av inälvorna. Mer kaffe, mycket prat och många glada miner.
Eftersom vår hund inte fått jaga och eftersom vi hade en färsk älgklöv la vi ett spår som Bimbim fick träna på en stund senare. Så vi kom hem från skogen strax innan skymningen. Det blev hämtpizza.
Sen började vi äntligen fixa inför advent: bytte gardiner, satte upp utegran, ställde ljusstakar och stjärnor i fönstren, la på röda dukar, städade. Så klart hann vi inte allt. Men tillräckligt. Det som inte blev av idag blir av en annan dag, eller också klarar vi oss utan det.
På söndagsförmiddagen åkte vi till kyrkan på Adventsgudstjänst. Stämningsfullt, ljust och med varm gemenskap runt gott kyrkfika.
Hemma fick tvättmaskinen jobba några vändor, och vi fortsatte en del av gårdagskvällens plockande och fixande. Innan skymningen körde vi till kyrkogården och tände ljus på gravarna.
Nu ikväll har vi gjort våra vanliga söndagskvällsåtaganden: jag har uppdaterat kyrkans hemsida och Jonas har sammanställt närradions tablå och skickat till tidningarna. En del tid har ägnats åt presenter och julklappar: jag har vävt klart en julklapp till, Jonas har beställt en 25-årspresent, och vi har planerat för några paket till. Det är så roligt att förbereda och fixa med presenter, att tänka ut vad som kan glädja mottagaren är nästan lika roligt som att ge bort det man tänkt ut. Och nu har vi två födelsedagar kvar att fira innan jul. Livet är intensivt. Men fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar