Redan ganska tidigt igår kväll kröp temperaturen ner mot nollan och man kunde ana att det skulle bli en kall natt. Och så blev det - stjärnklart och med en stor måne som lyste upp mörkret. Så småningom grydde morgonen med samma höga, klara luft, samma kyla och samma stillhet.
När jag kom till Kalmar tog morgonens skönhet nästan andan ur mig. Solen hade klättrat en bit upp över horisonten och målade allt i en mjuk gul nyans. Det var helt vindstilla, vilket nästan aldrig inträffar i kuststaden Kalmar. Inte en krusning syntes på vattnet.
Jag var tvungen att ta en liten omväg för att föreviga känslan innan jag gick in på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar