lördag 11 november 2017

Älgvittring

Efter några veckors konvalescens med en trött axel var jag äntligen tillbaka på våra jaktmarker.

Trots en ganska kall morgon med en ihållande blåst var vi en tapper skara som samlades i kojan för att prata strunt en stund, och göra upp planer för dagens jakt. Jonas hade sett en älg i Herberts mosse igår och vi chansade på att han var kvar i området så vi bemannade Jim torn, Mellantornet, Norråkern och Willys kurva och sen gav sig Jonas och Bimbim in i såten.

Nyponsoppa värmer i kallt jakttorn

Utsikt från Mellantornet

Efter en stund hördes ett lågmält anrop på komradion. En av passkyttarna hade två älgar i närheten men inte i skottläge. Sannolikt en ko och en kviga. Gutt! Hoppet tändes att vi kanske skulle få kull något idag. När Jonas och hunden närmade sig ökade min uppmärksamhet eftersom jag satt rätt nära. Älgarna gick undan för hund och människa, men de hade inte så bråttom. Inom kort hade de dock försvunnit ur synhåll utan att någon fått skottchans.

Lite senare var det äntligen återsamling med kaffe och diskussioner om vart älgarna gått och var de möjligen kunde vara nu. Vi bestämde oss för att försöka igen. En av oss gick (utan hund) genom en mindre såt och vi andra satt på pass. Men ingen älg i sikte denna gången.

Jaja, inget att deppa över. Vi var glada att fått se älgar, de fanns i alla fall på våra marker idag. Vi skildes åt och körde iväg.

Många små mesar i björken
På väg hem genom jaktmarken såg vi älg! Stannade och kollade i kikare. En ganska grann tjur. Vi tittade på honom och han tittade på oss. Efter ett par minuter vände han och vandrade ur synhåll. Nu var vi bara tre jägare kvar men bestämde oss ändå för ett försök. PO och jag på pass, och Jonas gick in för att stöta honom mot oss. Jodå han fanns kvar, hade bara gått undan några tiotal meter. Men som vanligt - och kanske för att både PO och jag hade vinden i ryggen och alltså spred vår lukt rakt in mot honom - blev vi lurade igen. Han gick in bakom PO och vi fick se slaget förlorat.


Medan jag väntade på älgen, i lä av en rotvälta, fick jag se några rådjur springa förbi, och vinterns första domherrar satt med runda magar i ett träd framför mig.

Åkte hem efter en ovanligt lång dag i skogen. Mycket glada över naturupplevelserna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar