söndag 23 november 2014

Ljus och kärleksfull predikan på domsöndagen



Temat idag är Kristi återkomst. Det betyder att Han som kommer tillbaka för att döma levande och döda, redan har varit här bland oss.

Första Advent berättar om hur han rider in i Jerusalem på en liten åsna. Han kommer till oss. Julen sjunger för oss om hur Gud i nattens timmar föds i ett stall.

Jesus lämnar den himmelska härligheten och kommer till oss. Han som vet hur det riktiga livet är, han som har sjungit med änglarna och varit med och skapat både universum och det mikroskopiska. ”Jag måste ned till jorden och tala om för dem hur fint det kan bli”, sa han till sin Fader. Han valde att leva vårt liv. Han ville inte komma ovanifrån utan nedifrån för att få lyfta upp oss i Guds kärlek.

Gud sitter inte kvar i en avlägsen himmel och ser ned på hur vi kämpar och sliter och misslyckas här på jorden. Han bryr sig om oss. Han kommer till oss i vårt mörker, i vår nöd. Så älskade Gud den här bråkiga och besvärliga världen till vilken du och jag hör, att han utgav sin enfödde Son, offrade det dyrbaraste han hade, för att ingen av oss skulle gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Vi människor älskar, det har vi fått av Gud. Vi älskar på olika sätt och i olika relationer. T.ex. älskar vi våra barn. Den kärleken är förlåtande. Vi älskar väl inte alltid det de gör, men vi älskar dem. Jag kan inte tänka mig något som skulle ta bort min kärlek till mina barn, eller något som skulle få mig att vända dem ryggen. Så är det nog att vara förälder. Och jag tycker att det är en stor kärlek.Men ändå är den så ynkligt liten i jämförelse med vår faders kärlek.För Gud ÄR kärlek. Han vill inte döma och straffa. Han vill älska, förlåta. Han vill att alla människor ska räddas (1 Tim 2:4)

Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt sonen. (Joh 5:22) Vilken ödmjuk himmelsk Fader vi har. Han har helt överlåtit domen åt Jesus. Men varför?
Jo, bara den som har sett stjärnorna ur vårt perspektiv, bara den som skrattat med oss, gråtit vår gråt, delat livets och jordens alla förutsättningar med oss och kämpat samma kamp som vi - bara den kan döma rättvist.

Så, på domedagen kommer vi att stå inför Jesus själv. Vår bror.
Han som älskar oss så mycket att han blev människa för vår skull. Han som älskar oss så mycket att han aldrig slutar söka efter oss. Det är denne Jesus som är den som ska döma. Han förstår mig mer än jag förstår mig själv. Och han förlåter mig mer än jag förlåter mig själv.
Bibelns allra sista ord, efter att Johannes har beskrivit hur slutet ska bli, det är ”Nåd från herren Jesus åt alla” (Upp 22:21). Det är hopp och evangelium för oss.

Jesus ska alltså komma tillbaka. Och när den tiden är inne ska han ta bort all ondska och allt lidande i världen. Vi ska få en ny himmel och en ny jord. Gud ska göra allting nytt. Domsöndagen basunerar ut Guds kärlek och nåd för oss som behöver det allra mest. Domsöndagens budskap är fullkomlig glädje.

Så har vi det här med elden som det ju talas om ofta i texterna om domedagen.
Den eld vi har att möta är inte förgörande, den är renande och god. Det är nämligen Guds Andes eld.
Samma eld som det står mäktiga och positiva ord om på en hel del ställen i bibeln:
Elden som Mose såg i den brinnande busken.
Elden som ledde Israels folk genom öknen.
Elden som tändes på pingstdagen och syntes över lärjungarnas huvuden.
I höga visan står det att kärleken är som eld.
Den elden är det som brinner på domens dag!

Och vi vet att även om elden kan ödelägga och förstöra så kan den också medföra så mycket positivt.
Till och med en skogsbrand som förstör så mycket, för något gott med sig. Den banar väg för nytt liv när fröer som legat vilande i tiotals år plötsligt får rätt förutsättningar och kan börja spira.
Elden som används för att rena guld eller silver.
Elden som ger värme och ljus. Jag kan säga att elden i vår kamin hemma sprider mycket värme – det gillar jag och det behöver jag. Och alla vi som varit scouter vet vad en lägereld kan betyda av värme och gemenskap.
Det är väl särskilt om elden under kontrollerade former som vi tar tillvara dess positiva egenskaper. Och elden på domens dag kommer inte att vara okontrollerad, den kommer Gud att ha koll på och sätta begränsningarna för.

Guldsmedens eld är värd några extra ord:
Guldsmeden håller elden vid liv för att guldet i kärlet ska smälta och slagget stiga upp till ytan. Han måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smältugnen. Han öser bort skopa efter skopa av slagg. Om processen får pågå det minsta lilla längre än nödvändigt, kommer guldet att bli skadat. Han vet att reningen är klar när han kan se sin egen spegelbild i metallens yta.
Han är som smältarens eld, han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver. (Mal 3:2-3)
Gud har satt sig ner, han är inte på språng utan han har tid. Han håller blicken stadigt fäst på oss när vi går genom prövning här och när vi går genom elden på domens dag, för att vi inte ska prövas mer än vi klarar av. Han kommer inte att släppa oss med blicken förrän han kan spegla sig i oss. Han ger vårt hjärta den tid det behöver för att det ska bli så likt honom som möjligt. En dag kommer vi alltså att bli en perfekt spegelbild av vår Herre.

Det är detta domen handlar om. Att få möta Jesu blick, så till bredden fylld av kärlek. Att bli sedd, genomskådad och genomälskad av en kärlek som är stark som den renande elden. Att få syn på det i mig som är dött, det som är slagg. Att gråta bittert. Att låta slagget brännas bort av Andens eld så att det i mig och i varje människa som är sant och gott och äkta blir synligt.

Och när vi har gråtit klart och hulkar så vi knappt kan andas, då möter vi Gud. Och han ska försiktigt närma sig oss och sträcka fram sina lena händer och torka tårarna från våra ögon. Och Kristus kommer då vara allt i alla och gråten kommer stillna och den stora lovsången bryta fram!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar