Om någon för fem år sen påstått att jag skulle finna ett nöje i att sitta i skogen och vänta på något som oftast inte händer, skulle jag bestridit det högljutt. Men så har det blivit. Det är så mycket glädje i att vara ute och jaga. Jag stiger frivilligt upp tidigt på lördagmorgnarna, pälsar på mig massor av kläder (har jag nån gång sagt att jag är sjukligt frusen?), sätter mig på ett pass och väntar och väntar och väntar, eller går med hunder genom sankmarker, över hyggen, genom alldeles för tät snårskog, snubblande över ris och grenar. Och jag kan inte förklara det men det är så roligt! Jag trivs med jakt! Hittillls har jag bara skjutit ett vilt - jag kanske återger den händelsen senare - men det är jag mäkta stolt över och jag hoppas det ska bli fler.
Vi höll på ett antal timmar igår. Fyra drev med tre olika hundar. Och många rådjur som sattes i rörelse men ingen som kom inom skotthåll för någon. Det gör inget, vi tar dem en annan dag. Det var så vackert. Luften var disig av fukt. Nöjda men trötta och blöta när vi åkte hem.
På kvällen kom fyra av våra goda vänner på en bit mat. Vi fick jättetrevliga timmar med samtal av vitt skilda slag: författarskap, våra ungdomars väl och ve, hantverk, församlingen, företagande, sjukskrivning, bokmässan och mycket annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar