Ett par gånger när han attackerat mig har jag fångat honom och burit omkring på honom en god stund, klappat honom och talat med honom om att vi ska vara vänner. Jag tyckte att det hjälpte och trodde att han tagit sitt förnuft till fånga. Men sen flög han på mig och fick in en perfekt träff på smalbenet så det gjorde rejält ont en lång stund, och jag fick ett sår trots att jag hade både byxor och strumpor emellan. Då blev jag riktigt arg och tog tag i honom och la ner honom på rygg. Höll fast honom där och grälade på honom. Somliga må tycka att det är djurplågeri men jag kan intyga att han inte led någon fysisk skada. Däremot hoppas jag att han blev förnedrad inför alla sina hönor. Alternativet till den behandlingen jag gav honom, hade varit huggkubben. Och då är det väl ändå bättre att läsa lusen av honom och ge honom en chans till?! Förslaget att möta honom som om jag var tupp är uteslutet - ingen kan gala mer högljutt än han, så den kampen skulle han vinna lätt.
De senaste dagarna har det varit lugnt. Men jag litar inte på honom.
För flera år sen köpte jag några kycklingar till en kompis som fyllde år. Tyvärr visade det sig rätt snart att en av dem var en tupp som hade ihjäl alla de andra och sen blev folkilsk och inte drog sig för att attackera med sporrarna före. Ingen gick säker - varken grannar eller ägarna själva. Han tyranniserade så fort han kom åt. Jag förvånades över att han fanns kvar efter flera år och fick förklaringen att "man kan inte ha ihjäl någon man har namngett". "Okej, vad heter han då?" "Tupp-fan".
Men vår tupp behöver inte fundera på detta. Jag tvekar inte en sekund att nacka honom om det blir nödvändigt.
Hönsen däremot är fridsamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar