Vävkväll

Det sägs ju att man inte ska "sälja skinnet innan björnen är skjuten" och det är nog vettigt. Men jag kunde inte låta bli att berätta för mina ungdomar om tyget jag väver till dem, långt innan det blir klart. Jag ville få dela glädjen med dem.

För det är en glädje att väva - jag tänker på dem och de ytterkläder att använda på lajv i medeltidsstil, som jag hoppas de ska sy av det. Helt och hållet av ull, varav det mesta är växtfärgat så att det ska vara hyfsat tidstypiskt ylletyg.

Alla tre blev begeistrade. Så nu är min glädje ännu större.

Jag unnade mig själv många timmar i vävstugan ikväll. Jag tycker om tyget som växer fram även om det är en ömtålig och ganska krävande väv.

Innan jag slutade för idag passerade jag åter en knut på mitt halvmeterssnöre, dags att flytta fram nålen den är knuten i. Så nu har jag alltså gjort två meter och är snart klar med det första tyget, det där inslaget är färgat av skvattram och trampordningen ger ett mönster som liknar gåsögon, fast med "extra allt".