Vi åkte till stugan i Sallanders hage en sväng idag. Det var en utflykt som bjöd på två oväntade händelser.
Sista biten innan man kommer fram är vägen smal. Så pass smal att man saktar ner om man möter en annan personbil. Att möta något bredare finns det inte många platser för. Men det funkar för det är rätt bra sikt - vägen är ganska rak och går till stor del mellan gärden och åkrar.
När vi var nästan framme i stugområdet konstaterade Jonas att det var en buss längre fram. Det var en nyhet i sig, och har nog aldrig hänt förr. Men den här bussen backade oss till mötes på den smala vägen. De hade väl insett att de kommit fel. Det fanns inte mycket att välja på än att börja backa, vi också. Eftersom vi hade släpet med oss är jag glad att det var Jonas som satt vid ratten. Och vägen kändes så lång, så lång. Hur långt borta var egentligen korsningen där vi skulle kunna komma av vägen?! Men innan vi var där fanns en nerfart till åkern som var slagen och skördad. Eftersom vi hade "skogsbilen" behövdes inte lång betänketid innan vi valde att köra ut på åkern, vända och vänta på att bussen skulle passera (plus de bilar som kom efter).
Vi undrar fortfarande på vart den egentligen var på väg och hur den kommit så vilse.
När vi kommer fram brukar vi alltid börja med att promenera ner till sundet. Så även denna dag. Men vad hade hänt! Var fanns vattnet? Vem har dragit ur pluggen? Det var minst 30 cm lägre vattennivå än normalt (kanske närmare 40) och allt såg helt märkligt ut. Och ett par av båtarna i båthamnen stod faktiskt på botten. Drömmen om att faktiskt kunna köra en sväng med båten försvann direkt. Vi skulle behöva lyfta ut båten på djupare vatten och det kändes inte så lockande. Enligt en av de andra stugägarna har det varit så här lite vatten i en vecka. Inte klokt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar