Det har inte varit mycket av den varan under semestern, men nu har den kommit. Och den är så välkommen. Det finns de som suckar att det är "typiskt att det fina vädret kommer när det är dags att börja jobba". Men än sen! Ingen av oss jobbar dygnet runt. Det finns fortfarande tid att njuta av värmen. Man får hitta stunderna. Och inte vore det bättre att börja jobba med dagar av ösregn! Då blir man dyngsur på väg till jobbet, borde ta med torra skor eller kläder, och inte kan man gå ut och på lunchen och gotta sig. Nej. Jag är glad för solen och värmen även när jag jobbar.
Idag har varit en i många avseenden bra dag.
Jag jobbade i Kalmar vilket betyder kortare restid.
Eftersom jag hade en bunt papper att läsa och det är extremt folktomt på jobbet, satt jag ute större delen av förmiddagen och läste (och njöt av värmen).
Jag började dagen med ett möte med min terapeut. Det är bra och sätter igång nya tankar i min hjärna. Och får mig att försöka se (och använda) nya vägar och nya sätt. Idag uppmanade han mig att se mig själv som den viktigaste personen i mitt liv, att låta mig få utrymme och inte bara se till andras behov. Det där borde vara självklara saker, men inte för mig. Jag vet ju att det är så och kämpar med det hela tiden. Men ibland behövs nya formuleringar och nya infallsvinklar. Jag ska inte fördjupa mig mer här om samtalet.
Det sista som hände innan jag åkte hem var ett besök hos en vi kallar "osten" - en osteopat som jag får behandling hos. Jag vet inte riktigt vad hon gör men jag känner att jag mår bättre av det. Jag fryser inte lika mycket längre, det är verkligen livskvalité för mig! Hon har rätat upp min kropp (jag visste inte att jag var sned, men idag fick jag en underbar och obeskrivlig känsla i ryggraden när den högra sidan sträckte upp sig i nivå med den vänstra). Med sina händer, och med en del kosttillskott, gör hon underverk. Wow liksom.
Det enda jag la tid och kraft på när jag kommit hem var min väv. Jag har beskrivit den i ett tidigare inlägg. Det ger mig så mycket glädje. Så jag väver och väver och vill knappt sluta. Jag har redan gjort nästan tre fjärdedelar av min sjal.
Och så gick jag ut i trädgården för att fotografera den mest ljuvliga just nu. En grupp liljor vi fick från våra grannar förra sommaren. De kunde inte ha dem kvar för hon tålde inte den starka doften som de fick in i sovrummet. Jag är så glad att den ville trivas och blomma hos oss. Underbart vacker! Och doften! Obeskrivlig! Jag önskar jag kunde förpacka den och spara den till andra dagar, eller använda den som parfym, eller ge den vidare till andra. Jag ler bara jag tänker på hur det doftar på framsidan av vår trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar