Men när skuggan kommit tassar jag in till min vävstol. Just nu är jag lite manisk med mitt vävande och lägger (för?) mycket tid på det. Kanske kommer jag att tycka det är felprioriterat när jag stressar för att få färdigt till festen om ett par veckor. Men å andra sidan så får det mig att må bra just nu. Så helt fel kan det inte vara. Snart har jag vävit ner hela min sjal. Den blir kanske lite längre än planerat, men det kan blir extra trevligt. Och jag planerar och längtar efter nästa väv att sätt upp. Vet precis hur den ska varpas, men har inte helt bestämt solvordningen än. Det lutar åt stora gåsögon...
Och sen när mörkret fallit går jag en runda i den älskade trädgården igen. Med ficklampa och sax går jag på snigeljakt. Det är inte en aktivitet som ger mig värme. Men den känns nödvändig. Tacksam för allt som ändå växer, trots snigelsommaren.
Och så har jag värme att se fram emot. Jag hoppas på många vänner på min födelsedagsfest. Jag ser fram emot ensamma kvällar i ett jakttorn. Men för att det där ska klaffa måste jag snart prioritera annat än bara väven. Det finns kakor som ska bakas, en fest att planera och en bössa som ska skjutas in. Livet är gott.
Eller, som en kollega sa häromdagen: "Det positiva överväger". För visst är det så att glädjen och sorgen vandrar tillsammans, att vi alltid har saker att glädja oss över och få energi av, och samtidigt alltid annat att sörja eller oroa oss över. I alla fall är det så för mig. Hoppas värmen överväger under helgen som ligger framför.
Skickar dig en varm kram om du vill ha.
 |
| Kan inte låta bli att skicka med en bild på solens sista värmande strålar häromdagen när jag tog en cykeltur med hunden strax innan skymningen föll. Det här är taget nära Rismåla göl |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar