Häromdagen bakade jag höstbullar med äpplen i fyllningen. De smakar himmelskt. Lite som kanelbulle korsat med äppelpaj.
Äppelpaj och äppelkaka blir det lite nu och då när andan faller på.
Jag fantiserar faktiskt om att göra äppelmos.
Än så länge har vi bara samlat ihop fallfrukt och har mycket kvar att ta vara på. Och ändå räcker det också till älgarna, som får de sämsta.
Flera dagar har jag tänkt torka äpplen. Det gjorde jag förra året också och vi använder dem som en ingrediens i vår müsli som vi äter varje morgon. Men den senaste veckan har jag sett recept på äppelchips och ville prova. Bilderna har visat runda chips med ett hål i mitten. De blir ju större så än om man delar äpplena först. Så idag gick jag in i affären på vägen hem för att köpa en äppelurkärnare. Precis bredvid hängde en mandolin - ett verktyg för att skiva tunt. Varför heter den mandolin? Vad har den gemensamt med instrumentet med samma namn? Kan man spela på den? Jag älskar ju min matberedare och använder den till nästan allt: skiva, riva, hacka, röra ihop. Men så här stora skivor som jag vill ha nu, det kan den inte åstadkomma. Så jag köpte en mandolin.
Och himmel vilket verktyg! Varför har jag aldrig haft en sådan förut?! Tunt, tunt skivades äpplena i en rasande fart. Fast jag inte tog mer än ca åtta äpplen blev det så många skivor att jag fyllde hela torkapparaten och tre plåtar i ugnen. Kryddade alla med kanel. Några dessutom med ingefära eller kardemumma. Vi får väl prova sen vad som är godast. Hoppas nu bara de blir både så goda och vackra som jag hoppas.
 |
| så här ser chipsen ut på väg in i ugnen |
Men innan jag började torka äpplen gjorde jag ett gäng portionspajer. Bara skivade ner äppelbitar, strödde på kanel, råsocker, mandelmjöl, havregryn och så ringlade över flytande margarin och en gnutta sirap.
Vi har en "regel" i vårt hus att när man påbörjar den sista förpackningen av något skriver man upp det på inköpslistan. Det funkar lysande. Men inte alltid. Den här gången hade någon glömt skriva upp kanel. Suck! Det behövdes ju till chipsen. Men ena sonen räddade oss (fast det vet han inte om). När han flyttade hit senast hade han med sig ett lager kryddor och teer. Ibland norpar vi där. Och tack och lov fanns faktiskt kanel på hans hylla. Jonas och jag har en app i våra mobiler som gör att inköpslistan är gemensam. Det är praktiskt. Men dessa smartphones - hur smarta är de egentligen? När han skrev (tänkte han i alla fall) "Malen kanel", bestämde sig mobilen för att han säkert menade "Maldiverna kanel". Undrar om vi nånsin kan hitta det och stryka det från listan eller om det alltid kommer att stå där som en påminnelse om att det finns varmare platser än ett höstigt Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar