Det är en välsignelse att det är så. Inget varar för evigt. Det är en tröst när livet är fyllt av oro, sorg och smärta. Men att de goda stunderna också har sin utmätta tid är väl egentligen också bra - man skulle inte uppleva dem som ljuvliga och fantastiska om de var normalläget i livet.
De här tankarna har gjort sig påminda i samtal med kollegor de senaste dagarna. Men också i kväll när Jonas och jag tömde "sommarrummet" och uteköket. Även om sensommarvädret är mycket njutbart just nu, är det ändå dags att säga farväl till sommaren och ge plats för hösten. Det finns en vila i årstidernas växlingar även om jag inte uppskattar alla lika mycket.
Tacksam för dagar som varit. Och för dem som sannolikt ligger framför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar