lördag 31 oktober 2015

Det är olika vad man gör på nätterna

Jag för min del sover numera helst på nätterna. Och det gör Jonas också. Men häromnatten bevisade han att uttrycket "man kan det man måste" fortfarande gäller.

Han hade kommit hem efter kvällsskiftet och vi hade pratat en stund och gått och lagt oss. Precis när vi höll på att somna (vid halv ett) ringde hans telefon. Då hoppar man ju högt och blir tvärvaken. När samtalet var slut, bara ett par minuter senare, var han redan på väg ur sängen och i de gröna kläderna. Trafikskadat vilt.

Ingen av oss är eftersöksjägare, och väl är det med tanke på att de får rycka ut alla möjliga tider på dygnet. Men de gör ett enormt viktigt jobb.

En person på hundpromenad hade passerat en älg som låg inne i ett bostadsområde och inte tog sig upp och undan trots att de var bara tre meter ifrån. Denna person ringde polisen som kontaktade eftersöksjägaren som avlivade älgen och kontaktade jakträttsinnehavaren. Det är precis så det ska gå till, förutom att det är den som kör på djuret som ska ringa polisen.



Så Jonas och en annan i jaktlaget åkte ut till älgen som visade sig vara en liten pinnatjur. En till behövde de vara för att få upp den på släpvagnen och kunna ta den därifrån, så de startade ett febrilt ringande till de andra i laget. En svarade inte, en hade telefonsvarare, en var i Skåne, en på väg hem från resa och två bor för långt bort för att de skulle behöva rycka ut (och jag hade nog inte tillräckligt med muskelmassa). Det löste sig med att Jonas ringde en brorsson som är jägare och bor i området och kom på direkten. Tack och lov för det. Vem skulle man annars ringa till när man behöver hjälp mellan ett och två på natten?!

Älgen hade börjat stelna till och var inte direkt samarbetsvillig men de fick upp honom på släpet och körde till en mer undanskymd plats för att passa den. (Jag tar inga blodiga detaljer här, den som inte vet vad det innebär att passa ett djur får ta reda på det på annat håll eller leva vidare utan den kunskapen.)


Sen åkte de hem för att sova några timmar. Och vi hade en död älg på släpvagnen utanför vårt hus den natten. Nästa morgon samlades de tre i jaktlaget som hade möjlighet, vid ladan för att ta hand om älgen. Innan dess var både kommunen och länsstyrelsen kontaktade för att vi skulle veta att vi gjorde rätt innan vi gjorde nåt alls.

Det visade sig att inget kött var förstört. En klöv var helt trasig, underkäken var avslagen och den hade ett hål i lungan. Gissningsvis hade den sprungit in i släpet på en lastbil och det märks nog inte mycket (om ens något) för föraren. Älgen hade säkert fått ena klöven överkörd och en sådan smäll mot huvudet att käken gått av och huvudet kastats åt sidan med sådan kraft att hornet trängt in i sidan och punkterat lungan. Stackars krake att punktera sin egen lunga. Men å andra sidan hade hans lidande blivit längre om det "bara" varit klöven och käken som tagit stryk.

Summa summarum:
Ett antal timmars jobb för några i jaktlaget och en älg som hänger på logen.
Nästa natt sov Jonas gott. Och jag med.
Tack alla eftersöksjägare som gör ett enormt jobb och förkortar lidandet för så många trafikskadade djur!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar