fredag 25 december 2015

Vilken fantastisk natt!

Julnattsgudstjänst hemma i vår kyrka. Ljus, sång, musik, julevangeliet, minipredikan, glädje. Och så glögg efteråt som vanligt. Men det bästa var att kyrkan var full. Flyktingarna på asylförläggningen intill var inbjudna.

Här är min lilla predikan som hämtat mycket inspiration från Växjö stifts adventskalender i år:

"Några tankar kring julevangeliet, in i vår tid. 

Maria – en ung ogift tonåring och gravid utanför äktenskapet, utanför det som var norm, både då och nu. Dessutom flykting.

Josef – Plastpappan som stod kvar vid Marias sida när hon väntade barnet som inte var hans. 
Det är genom Josef som Jesus är släkt med kung David. Släktbanden består inte av blod, utan av relation
Josef måste ha gått in helhjärtat i uppgiften att vara pappa till barnet. För när Jesus sedan som vuxen ska beskriva Gud och hurdan Gud är mot oss människor så beskriver han Gud som en far. Josef måste ha varit den som gjorde denna beskrivning av vem Gud är möjlig.

Enligt traditionen var Josef äldre än Maria och hade varit gift tidigare och hade troligen barn sedan tidigare. Det är långt ifrån  en klassisk kärnfamilj. Men det är denna familj som vi kallar den heliga familjen. 

Det fanns inte plats för dem i härbärget men var det verkligen fullt? Vi tänker väl att det var överfullt med folk i Betlehem. Det fanns inte PLATS för dem. Men kanske fanns det inte plats för DEM. Hade någon annan kommit, med högre status, mer pengar eller bättre kontakter hade det gått att ordna plats.

Herdarna var de första som fick höra om Jesu födelse. Att vara herde var ett tungt och slitsamt uppdrag och med låg status i samhället. Kanske var det till och med att det var en föraktad yrkesgrupp. Det var ofta fattiga människor som inte ägde fåren utan var lejda. En del tror att de var opålitliga och tjuvaktiga. 
Det var människor i marginalen som först fick veta. 
Det var människor i marginalen som först fann vägen till gudabarnet 
Kan det vara så, att det också idag är människor i marginalen som kan visa oss vägen? 

Hur bemöter vi dem som inte faller inom normen, de som har annorlunda familjesituation, de som är föraktade, de som är på flykt, de som lever i marginalen?

Åsnan bär sitt kors på ryggen utan att se det, utan att klaga. Så ska vi människor också göra. Men vi ska se våra medmänniskors kors, och försöka lätta på deras börda

'Var inte rädda!'
Änglarnas ord till herdarna i natten är ord också till oss, in i det som är vårt mörker. 
-Var inte rädda!  Och sången de sjöng var en glädjens sång, en hoppets sång.

Käre Far, låt nu ljusen, sångerna och stämningen 
göra oss öppna för den godhet 
som är starkare än ondskan i världen.
Kom med det ljus som skingrar mörkret inom oss.
Tack för att du vill vara oss nära.
Amen"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar