En intensiv arbetsvecka är slut. Förutom arbete har den innehållit en hel del annat, bland annat en del strul. Så nu är det två ganska trötta människor som intagit soffhörnet och nästan väntar på att klockan ska bli så pass mycket att man "får" gå och lägga sig.
När vi äntligen kommit hem och fått mat i magen fanns inte kraft till så mycket. Jag hade tänkt baka vörtbröd ikväll men insåg i tid (för ovanlighetens skull) att det inte var en bra idé. Det vi har orkat är att planera och skriva listor. En lista med saker som vi vill göra innan jul - allt mellan ta in julgran, köpa färgpatron och koka knäck - och en lista med vad vi tror vi ska ge i julklapp till våra ungdomar och mina föräldrar. Jag funderar på en julklapp till tiggaren som sitter utanför vår vanliga affär. Det skulle vara roligt att ge honom ett paket med lite av varje; kanske pasta, rakhyvlar, schampo, frukt, strumpor och godis.
Jag försöker stoppa en näve mynt i fickan när jag går hemifrån, just för kunna ge dem som tigger. Men oftast är jag ändå utan kontanter så när jag handlar brukar jag köpa bröd och ost eller något annat till honom som sitter utanför vår affär.
Men idag glömde jag bort det. Efter jobbet handlade jag en hel del inför jul. Trängdes med folk och försökte komma ihåg även det som inte stod på inköpslistan. Men att handla något till honom glömde jag helt. Kom på det när jag passerat kassan och med kundvagnen fullastad ville jag verkligen inte gå förbi honom utan att ge honom något. Så det blev brödet jag impulsköpt för att det är så gott, och hälften av bananerna.
Han har ett så vänligt leende som han alltid delar med sig av. När vi skildes åt ikväll önskade han mig och min familj en god jul, och jag honom. Jag tror att min jul blir extra välsignad av de orden. Jag hoppas att det gäller honom också.
Vi blir rikare och vår värld blir vackrare när vi delar med oss till varann av det vi har, oavsett om det är bröd eller ett leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar