Till utställning

Till utställningen och boken om Judits vävar har jag gjort två alster - en liten halsduk i ull och en lång sjal i bomull. Nu är de efterbehandlade och klara. Redo att lämnas iväg till sin tänkta plats. Välkommen att kolla på dem och andra judit-vävar på Oskarshamns konsthall 29 mars - 19 maj nu i vår (2025). Boken kommer till hösten.

Idag, i dagsljus, fotade jag mina vävar.  

Här är en del av mina tankar under arbetets gång:

Eftersom provvävarna är så ytterst små och täta ville jag göra tvärt om. Jag ville göra något stort och glest och tänkte att en halsduk i entrådigt ullgarn kan bli bra. Till det ville jag ha ett liksidigt mönster så jag tittade igenom de olika varianterna som fanns på min rulle av provvävar och valde 23:7.

Vi har fått en färgskala att hålla oss till för att få lite enhetligt i utställningen. Utifrån den letade jag igenom mitt eget garnlager och valde av dem, för att inte behöva vänta på leverans. Det blev mörkblå och rosa. Varpen är mörkblå i den ursprungliga provväven så det kändes bra att fortsätta med det. Och den rosa bröt av fint.

Så jag varpade och satte upp en halsduk. Jag ville ha den gles och hade bara 4 trådar per centimeter i skeden. Riktigt så glest var svårt att väva. Det blev 10 inslag per centimeter så mönstret blev inte symmetriskt. Men kvalitén blev mjuk och passande för ändamålet.

När den var färdigvävd funderade på hur jag skulle avsluta kanterna. Fransar skulle se för ostyrigt ut, fåll kändes knöligt så till slut valde jag en slags falsk stadkant. Så jag sydde tillbaka varannan varptråd samma väg som den kommit (gick runt det sista inslaget) och klippte av varannan.

När allt var klart la jag den i blött och efterbehandlade den i torktumlare för att fibrerna skulle filta ihop sig lite och hänga ihop med varann lite mer.

Och sen ville jag göra en väv till i samma vävnota men med annan kvalité och täthet. Kanske kunde det bli en handduk tänkte jag.

Satte upp 480 trådar (40 cm) brunt bomull 16/2 i en 60-sked med två trådar i rör, en i solv. Samma kvalité i varpen men rosa. Två trådar följs åt parallellt i varpen och för att få samma effekt i inslaget lät jag skytteln gå två gånger genom samma skäl (rundade den flytande stadtråden bara).

Det blev ett vackert glansigt tyg i rosa och brunt där två trådar ligger parallellt både i varp och i inslag. Som inte alls kändes lämplig som handduk. Det fick bli något annat. Medan jag vävde tänkte jag att en liten väska kunde vara fint. Fodrad med ett tätare tyg. Så jag fäste inte garnet när en spole tog slut utan lät ändarna sticka ut utanför väven.

Men båda tygerna är lite ömtåliga eftersom det är långa flotteringar. Det är lätt hänt att man fastnar och drar upp trådar. Så jag tvekar om väskan. Och det känns trist att klippa i den fina väven.

Kanske en sjal. Men blir det inte fånigt med två så lika produkter – en halsduk och en sjal? Eller är det tvärtom, fint med en liten kollektion i samma vävsätt men med helt olika intryck tack vare skillnaden i material?!

Jag funderade över avslutet. Eftersom jag tänkt sy en väska hade jag klippt av varpen ganska nära inpå väven så det fanns inte material till någon lång (eller kort) frans. Jag provade att sy en liten langett för hand, men vävsättet gjorde att det inte riktigt funkade. Så det slutade med en vanlig liten fåll.

Väven blötlades innan den blev en färdig sjal.